Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Mikael Granlund spelar för sin framtid – Predators nya coach har gett det forna underbarnet bästa möjliga chans att visa sin klass

Mikael Granlund i Nashville, med Anders Nordenswans kolumnbyline.
Mikael Granlund har fått en nytändning efter tränarbytet i Nashville. Mikael Granlund i Nashville, med Anders Nordenswans kolumnbyline. Bild: Greg Thompson/Icon Sportswire/All Over Press Mikael Granlund

För ett knappt år sedan trejdades Mikael Granlund till Nashville från Minnesota Wild, klubben som i tiderna reserverade stortalangen. Predators såg i Granlund en effektiv och erfaren nyckelspelare, men tiden i Nashville har varit motig för nummer 64. Tränarbytet och all star-pausen kan ändå visa sig bli en nystart – precis innan Granlunds kontrakt tar slut.

Många gnuggade sina ögon mer än en gång då Wild och Predators för snart ett år sedan gjorde spelarbytet som tog Kevin Fiala till Wild och Mikael Granlund till Predators.

Speciellt svårt kändes det att förstå varför Wild trejdade bort Granlund. Det kändes som att precis då Granlund levererade det som han i tiderna reserverades för, så gav man upp honom. Och det mot en spelare som aldrig hade levererat på Granlunds nivå.

Den enda logiska förklaringen till att Wild bytte bort en från sin kärngrupp var en vilja att att spränga den åldrande truppen, som inte tycktes få ihop det, och börja om. Att man började med en 27-årig nyckelspelare känns ännu i dag besynnerligt. Fiala är ändå bara fyra år yngre.

Granlund ledde laget i poäng 2016/2017 och var tvåa 2017/2018. Tvåa internt var Granlund även dagen då han fick veta att tiden i Minnesota-tröjan var över.

Även i Nashville skulle Granlunds poäng under säsongerna 16/17 och 17/18 ha varit bäst och näst bäst internt. Och under säsongen 2018/19 var det bara Ryan Johansen av Predators forwards som hade gjort fler poäng än Granlunds 49 på 63 matcher. Fialas poängsaldo: 32 poäng på 64 matcher.

Vad hände på flyget mellan Minneapolis och Nashville?

Att heta Stanley Cup-kandidaten Predators ville ha en färdig toppspelare i sina bästa år som kunde vara en offensiv sista bit i ett Stanley Cup-vinnarlag var lätt att förstå. Lagbygget med bland andra Pekka Rinne, Roman Josi, Mattias Ekholm och Ryan Johansen ska leverera nu och inte om fem år.

Det verkade som Nashvilles GM David Poile än en gång gjort ett smart drag.

I stället blev affären startskottet på en svår period. I fjol tog playoff slut direkt i första omgången och för tillfället verkar en plats i slutspelet 2020 glida längre och längre ifrån Predators. I skrivande stund (30.1.) är Nashville näst sist i Central-divisionen – en ynklig poäng före jumbon Minnesota.

Mikael Granlund är tyvärr något av en symbol för ett våldsamt underpresterande potentiellt mästarlag. Förra våren stod han för blygsamma 1+4 på 16 matcher i grundserien och 1+1 på 6 playoffmatcher. Den här säsongen är saldot 10+8 på 42 matcher.

Nästan så man undrar om den verkliga Mikael Granlund blev utbytt under resan från Minneapolis till Nashville.

Laviolette och Granlund hittade inte en gemensam melodi

Coacher är inte alltid med på noterna då det gäller att skapa utrymme för spelare som kommer in i ett färdigt lagbygge med stämpeln av att vara precis det som laget – och coachen – behöver. Nashvilles chefstränare Peter Laviolette verkade inte vara en stor anhängare av ”Granny”.

Laviolette är en bestämd och självmedveten tränare någonstans mitt emellan den så kallade gamla skolans diktatorer som leder spelarna med piska och morot och de modernare coacherna med mer fokus på att motivera individerna.

Stanley Cup-titeln med Carolina 2006 och två finalserier till – med Philadelphia 2010 och med Nashville 2017 – är såklart tunga bevis på kunnande. När Granlund anlände hade dessutom Nashville nått slutspel alla fyra säsonger med Laviolette som coach.

Peter Laviolettes Nashville hade ett inarbetat offensivt drivet spelsystem med mycket puckinnehav, offensiva backar och mängder av chanser. Mikael Granlund såg från dag ett på något sätt vilsekommen ut i Predators-tröjan.

Spelaren som i Minnesota gjorde ansvarsfullt tvåvägsspel och intelligent speluppbyggnad till sitt personliga varumärke såg ut att jämt vara felplacerad och ett steg efter spelets flöde.

Granlunds största svaghet blev uppenbar

Skridskoåkningen har alltid varit Granlunds akilleshäl och i Predators satt Laviolette honom i en roll som benen bara inte ville räcka till att sköta. Åtminstone såg det ut så: i Minnesota stödde rollen Granlunds styrkor, men i Laviolettes Nashville hamnade han utanför spelet.

Något som möjligen också kan ha haft en inverkan var att Laviolette helt tydligt litade på sina egna vinnarhästar och var inte utan vidare beredd att låta Granlund komma in i uppställningen med hög status.

Efter att i Wild blivit van med att alltid slängas in när det gällde, fick Granlund nu till exempel finna sig i att nöta bänken i powerplay. En idrottare är som bekant mycket beroende av att lita på sig själv och det i sin tur är beroende av att få förtroende och kännas viktig.

Mycket hade såklart hänt. Granlund blev far för första gången precis då han trejdades och hade dessutom levt hela sitt fullvuxna liv i Minnesota. Förändringarna i livet blev kanske för svåra att hantera.

Det var ändå inte en omöjlig tanke att allt skulle börja om på ett bättre sätt efter sommaren.

Problemen blev bara större

Säsongen 2018/19 tog slut för Nashville med en massiv besvikelse. Ut i första slutspelsomgången mot Dallas och det var minsann inte bara Mikael Granlund som fick kritik.

En sy säsong med ett par stora förändringar – slarviga stjärnbacken P.K. Subban ut, potentiella förstacentern Matt Duchene in – såg åtminstone på pappret hoppingivande ut. Inte minst för Granlund, som nu skulle få spela med antingen Duchene eller Ryan Johansen. Trodde man.

När säsongen startade så inledde Granlund mycket riktigt i en kedja med Matt Duchene, vilket betydde att den så kallade Jofa-kedjan – Ryan Johansen, Filip Forsberg, Vikor Arvidsson – fick fortsätta intakt. Det fanns all orsak att tro på två starka kedjor och mängder av mål.

Nashville har ändå haft problem direkt från säsongsstarten med att få ut det bästa av sina tilltänkta poängtoppar. Ingen forward har tillsvidare lyckats överskrida 40 poäng och det är talande att backen Roman Josi har noterat 14 fler poäng än tvåan i den interna poängligan.

Laget som tippades vara en av de stora favoriterna till att vinna Stanley Cup är ett av säsongens negativa utropstecken och har inte i något skede sett ut som ett playofflag. Individuellt har tyvärr lagets finländska trio – Pekka Rinne, Juuse Saros och Mikael Granlund – varit de största besvikelserna.

Speciellt tungt är läget för Mikael Granlund. Han levde inte upp till förväntningarna på våren och presterade ännu sämre under hösten. Det här ledde snabbt till att Laviolette flyttade Granlund neråt i lagets hierarki – ibland ända ner till fjärde kedjan med ströminuter på menyn.

Vid årsskiftet såg läget för Granlund riktigt uselt ut. Poängsaldot var 6+8 på 32 matcher, coachen hade inget förtroende för honom, och den pågående säsongen är dessutom kontraktets sista.

Plötsligt började röstar höjas om att det kan vara svårt för Granlund att hitta en klubb i NHL efter säsongen. Då är det alltså mindre än ett år sedan han åkte till Nashville med statusen som en topp-6-forward. Nu, strax före sin 28:e födelsedag, är han en föredetting i mångas ögon.

Ur Mikael Granlunds perspektiv kom det som en lotterivinst när Peter Laviolette fick sparken på trettondagen.

Nystart med ny coach

Nya tränaren John Hynes har även han mycket att bevisa. Tiden i New Jersey Devils tog slut på hösten efter att ett lag som på pappret såg oerhört intressant ut plöjde riktigt djupt i ligans bottengyttja.

Hynes har ändå ett gott rykte som coach och hör med sina snart 44 år till ligans unga tränargeneration. Tränarjobben inom universitetshockeyn och hela sex år inom det beryktade utvecklingsprogrammet för USA:s olika juniorlandslag vittnar om en modern syn på hockey och ledarskap.

Innan all star-uppehållet hann Hynes lotsa Predators i sex matcher med tre segrar och tre förluster som resultat. Nashvilles spel fortsatte efter tränarbytet att vara en berg- och dalbana och pausen på åtta dagar var säkert livsviktig för att den nya coachen skulle få tänka i lugn och ro.

Tillbaka i händelsernas centrum

För Mikael Granlunds position i laget tycks tankepausen gjort underverk. I de tre matcherna som Predators spelat efter all star-helgen har Granlund fått mest istid av alla lagets ytterforwards och spelat i första kedjan.

Dessutom har han spelat mycket i både powerplay och boxplay – precis som i Minnesota – vilket så klart förklarar de många minuterna på isen (hela 19.59 mot Capitals).

I förlustmatchen mot Toronto var det Filip Forsberg och centern Matt Duchene som spelade tillsammans med Granlund. Till matchen mot Washington hade Hynes skapat en helt ny första lina med Duchene som vänsterforward och Ryan Johansen som center.

Nashville vann matchen och både Johansen och Granlund gjorde mål, så kedjan kan mycket väl fortsätta tillsammans. Vinnande lag brukar man som bekant inte ändra på och trots att trion inte ännu var helt sammansvetsad, så skapade den chanser genom hela matchen.

Granlunds mål kom visserligen i powerplay, men Johansens mål var i fem mot fem. Likaså segermålet, där Granlund gjorde ett jättejobb med att täcka sikten för Braden Holtby i Washingtons mål.

Nu gäller det att ta vara på chanserna

Hynes har garanterat gjort grundliga analyser gällande Granlunds styrkor och svagheter. Utgående från matcherna mot Toronto och Washington har Granlund fått rollen att mer än tidigare surra kring målet och där använda sina mjuka händer och vakna intellekt. Då avgör inte åkningen.

Nu har Granlund gjort tre mål på de fem senaste matcherna och nätat i de två första matcherna efter all star-helgen. Det ser med andra ord ut som en nystart där Granlund i coachens planer hör till nyckelspelarna när Nashville inleder kampen om en slutspelsplats.

En cynisk analys kunde å sin sida påstå att Hynes vill placera Granlund i ett skyltfönster, så att hans värde stiger innan trejdfönstret stängs om en knapp månad.

Hur som helst så har frimärksfinländaren nu fått en verkligt fin chans att vända en nedåtgående trend och ta tillbaka sin position som en spelare med en framtid i NHL.

Tack för att du läste.

Källor: eliteprospects.com, nhl.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport