Hoppa till huvudinnehåll

"Vi försökte gräva en grop under dagisporten men Kalle kom alltid och störde" - Barnpanelen om rymningsplaner och om arg-gråt över besvärliga galonisar

Fyra dagisbarn sitter tätt tillsammans.
Elias Johansson, Fia Holmström, Ylva Nylund och Nils Lindroos går i daghemmet Elka. Fyra dagisbarn sitter tätt tillsammans. Bild: Yle / Karin Filén barn (familjemedlemmar)

I den här veckans Barnpanel avslöjar vi hemligheten bakom grötens krafter. Vi diskuterar också en möjlig ny importprodukt från Egypten, och så får vi veta hur man kan gunga bort sitt dåliga humör.

- Jag och Amanda försökte rymma genom att gräva en grop under porten. Men Kalle kom alltid och störde. Han förstod vad vi försökte göra.

Fia Holmström skakar modstulet på huvudet. Den påpasslige Kalle är en av barnskötarna på daghemmet Elka i Munksnäs där dagens barnpanel sammanträder. Barnen som diskuterar är fyra- och femåringar.

Grand Canyon i solnedgång
Gropen som flickorna grävde. Eller Grand Canyon. Grand Canyon i solnedgång Bild: Alexander Granholm / Yle Grand Canyon National Park,Grand Canyon,Landskapsfotografi

Vi talar om tankar på att rymma i och med nyheten om att personal fick böter efter att ett barn hade rymt från ett daghem i Esbo.

Och ja, minsann har det fantiserats om att rymma. Och om man ska tro barnen har det inte heller varit brist på framåtanda i frågan.

Jag och Amanda försökte rymma genom att gräva en grop under porten. Men Kalle kom alltid och störde

Annat barnen har försökt, förutom att gräva sig under staketet, är:

- Slå ner porten. Gick inte.

- Gräva bort tunga stenar som håller staketet på plats. Gick inte.

Elias Johansson berättar att han tillsammans med vänner också har försökt att helt enkelt använda rå kraft och fälla omkull staketet. Hur lyckades det då?

- Det lyckades inte alls. Staketet är av metall så det är ganska svårt, svarar Elias.

Nils Lindroos funderar högt på om det skulle vara värt att importera stora stenar från Egypten för att bygga en trappa.

Sfinksi pyramidin edessä Gizassa.
Här finns det gott om sten. Sfinksi pyramidin edessä Gizassa. Bild: Yle/Markku Värtö Egypten,Pyramid,Sfinx,Giza

Varför barnen så gärna skulle vilja rymma förblir lite oklart. Ett visst intresse för att gå till butiken och köpa godis och fina saker nämns. Den lilla detaljen att barnen inte har pengar tycks inte upplevas som ett hinder.

Men alltså det där staketet. Och Kalle.

Man kan få ont i hjärnan

Det känns som att det är läge att lite pedagogiskt ta upp det faktum att det ju inte är nyttigt för små barn att rymma från dagis. Faktiskt kan det vara väldigt farligt. Vet de det?

- Jo, man kan dö om man inte har någon vuxen med ute på bilgatan, säger Ylva Nylund.

Här går vi rakt på sak.

- En bil kan köra på en, preciserar Elias.

munksnäsallen
Bilar finns det gott om i Munksnäs. munksnäsallen Bild: Yle/Helena von Alfthan Munksnäs

Man kan också till exempel ramla omkull, vilket kan vara ganska trist om man är liten och inte har någon vuxen med sig.

- Man kan få ont i hjärnan eller i huvudet, påpekar Fia.

Då måste man till doktorn. Och utan en vuxen med som tröstar och ordnar skulle det vara ganska krångligt.

Jobbiga galonisar

Över till nästa ämne. Något som vuxna sällan tänker på är hur lyxigt det är att inte behöva dra på sig yllebyxor, overall, galonbyxor och stora galonvantar varje gång man ska ut.

Det här har varit den tuffa verkligheten för dagisbarnen så gott som hela den här vintern.

- Jobbigt, utbrister Ylva.

Vad är det som är så jobbigt?

- Det kommer jag inte ihåg.

barn som plaskar i vattenpöl. Endast stövlar och lite av galonbyxorna syns. I bakgrunden en liten plasthink.
Galonbyxorna - ett praktiskt men osmidigt plagg. barn som plaskar i vattenpöl. Endast stövlar och lite av galonbyxorna syns. I bakgrunden en liten plasthink. Bild: Mostphotos barn,lek,regn,Stövlar,Galonbyxor

Trots vissa minnesluckor är barnen ändå överens om att det är krångligt med galonbyxor. Särskilt svårt är det om man måste klä dem på sig själv.

Jag kallar det för arg-gråt. Men jag lugnar ner mig när jag har gungat.

Fia berättar att hon faktiskt ibland blir så upprörd att tårarna börjar rinna. Särskilt jobbigt känns det när overallens buntar glider upp för benen inne i galonbyxorna.

- Jag kallar det för arg-gråt. Men jag lugnar ner mig när jag har gungat.

Rörligheten blir lidande när man har galonbyxor på sig, upplever Elias.

- När jag har halare och galonbyxor är det ganska svårt att böja mig ner.

Nils har suttit och lyssnat till dagiskollegernas berättelser om sina vedermödor utan att uttala sig.

Hur upplever han då galonkläder? Nils rycker på axlarna.

- Helt okej. Fast jag tycker lite bättre om att bara ha vanliga utekläder.

Till och med galonvantarna tycker han är "helt okej". De andra klagar däremot på att de gör det svårt att lyfta upp saker. Små viktiga stenar, till exempel. De bara glider ur handen och man får inget grepp.

En gunga hänger i en lekpark.
En stund i gungan kan lugna efter en traumatisk galonbyxupplevelse. En gunga hänger i en lekpark. Bild: Yle/Antti Kuusiniemi Gunga,lekparker

Gröt gör en lång

- Varje gång vi köper "kurakläder" som är just passliga åt mig blir de genast för små, säger Elias och suckar lite över tidens gång.

Fia nickar fundersamt och kommer sen med ett avslöjande.

- Alltid när jag sover blir jag större och större. Varje dag är jag lite större än jag var igår.

Vi begrundar det här en stund. Fia tar upp vikten med god kosthållning för att uppnå maximal kroppslängd. Av gröt blir man lång. Det har hennes mamma berättat.

- Det är därför jag inte äter så mycket gröt. Jag vill inte bli lång.

Barnpanelen

Läs också