Hoppa till huvudinnehåll

Män som skapar konst

Fredsuppbyggande projekt är avgörande för Nordirland efter brexit

Efter över 20 år av fred i Nordirland balanserar den brittiska riksdelen fortfarande på en skör tråd. Brexit och hotet om en hård gräns mellan Nordirland och Irland satte landet i gungning och bromsade upp den fredsuppbyggande process som kännetecknat landet det här århundradet.

Nordirlands blodiga konflikt - vad handlade det om?

  • Konflikten i Nordirland sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden.
  • Trots att man talar om protestanter och katoliker, handlar det i första hand inte om religiösa motsättningar utan om social diskriminering.
  • Irland blev självständigt från Storbritannien år 1922, medan de sex nordirländska grevskapen stannade kvar under brittiskt styre.
  • Den nordirländska provinsen styrdes av en protestantisk majoritet som diskriminerade den katolska befolkningen.
  • Mot slutet av 1960-talet började en fredlig medborgarorganisation kräva lika rättigheter för alla.
  • Protestanterna såg sin maktställning hotad och svarade med våld.
  • Konflikten eskalerade till en väpnad konflikt där IRA slogs för ett enat Irland medan olika protestantiska paramilitära grupper slogs för att Nordirland skulle förbli brittiskt.
  • Den brittiska armén skickades till Nordirland för att upprätthålla ordningen år 1969 och gjorde sig också skyldig till mycket våld.
  • Under konflikten förekom militärkontroller på motorvägarna men hela gränsen mot Irland kunde aldrig kontrolleras.
  • Över 3 700 personer dödades i konflikten.
  • År 1998 slöts ett fredsavtal, Långfredagsavtalet, som gav Nordirland ett begränsat självstyre.
  • Avtalet löste inte alla problem och det nordirländska samhället är fortfarande mycket delat.
  • Konflikten anses ha tagit slut år 2007 när Nordirland fick en provinsregering där både protestanter och katoliker är representerade.

I Nordirlands näst största stad Derry/Londonderry är det svårt att inte reagera på stadens tydliga tudelning mellan protestanter och katoliker, eller probrittiska unionister och irländska nationalister som man också kan kalla dem.

Landets konfliktfyllda historia låter sig inte vänta med att visa sig då jag besöker staden, brexit till ära.

Tudelningen och spåren av den historiska konflikten ser man tydligast i var invånarna väljer att bo. De flesta protestanter bor på ena sidan om floden Foyle, som forsar genom staden, och de flesta katoliker på den andra sidan.

Jag träffar Louisa Young på Derry/Londonderrys ringlande "Peace Bridge", fredsbron, som är en gångbro över floden Foyle.

Den här bron är ett av flera fredsuppbyggande projekt i staden, som har både ett praktiskt och symboliskt syfte då den förenar de två samhällena.

Young är katolik och är gift med en protestant som hon bor tillsammans med i det protestantiska området Waterside.

Hon tycker inte att det är någon skillnad om man är protestant eller katolik och hon förargar sig på folk som antar att man är det ena eller andra, beroende på vad man väljer att kalla staden hon bor i.

- När man kallar staden för Derry så tror folk direkt att man är från den ena sidan av tudelningen, och säger man Londonderry så tror folk att man är från den andra sidan.

Enligt protestanterna heter staden Londonderry medan katolikerna säger Derry. Young tycker att folk särskilt i huvudstaden Belfast drar förhastade slutsatser om religionstillhörighet på basen av om hon väljer att kalla sin hemstad för Derry eller Londonderry.

- När jag sagt att jag är från Derry har svaret kunnat vara att man inte vet var det är bara för att jag säger Derry och inte Londonderry.

Flera fredsprojekt hjälper samhällena att närma sig varandra

Ett fredsuppbyggande projekt som pågår i staden just nu heter "Never too late to create". Det är ett projekt som ämnar att hjälpa äldre män med mentala svårigheter, genom att skapa konst.

Jag får ta del av projektet och besöka männens gemensamma konstutställning i Derry/Londonderrys Studio 2, där allting från konstellationer av stenar till vackra målningar av blommor och hjärtskärande dikter finns att beskåda.

Män som inte har pratat, pratar. Män som inte har skapat, skapar.― Eddie Kerr

På utställningen träffar jag hjärnan bakom projektet, Eddie Kerr. Han berättar hur viktigt det är att deltagarna får möjligheten att prata och lyssna på varandra. Konstskapandet är bara ett sätt att göra det på.

- Målet med projektet är att deltagarna ska återfå tron på sig själva och samhället de lever i.

Det vackraste Eddie Kerr sett under projektets gång är när män som inte mår bra börjat må bättre, genom att prata med de andra deltagarna och skapa konst tillsammans.

James Logue i Londonderry
Männen träffas en gång i veckan. James Logue i Londonderry Bild: Paul-Michel Ledoux Nordirland,Londonderry,Derry
Konstutställning i Derry/Londonderry
Genom konsten förmedlar deltagarna sina känslor och tankar, ibland var och en skilt för sig och ibland genom samarbete. Konstutställning i Derry/Londonderry Bild: Paul-Michel Ledoux Nordirland,Londonderry,Derry

Just nu finns det 65 män med i projektet och de flesta av dem har inte målat eller skapat någon form av konst sedan de var barn. Med det i åtanke är resultatet jag får se på utställningen särskilt imponerande och rörande.

Många av problemen som deltagarna bearbetar genom konsten och då de träffas bottnar i landets 30 år långa inbördeskrig "The Troubles".

James Logue är en av deltagarna och han berättar att alla drabbats av kriget oberoende om man skadats av bomber och skott eller inte.

- Vi har alla förlorat personer vi älskat i kriget, och alla har vi förlorat våra ungdomsår.

Därför pratar man inte så mycket om kriget under träffarna, säger Logue, och när man gör det dömer ingen varandra för vad man gjort eller inte gjort under kriget.

De saker som är för svåra att prata om i gruppen, får istället ta sig uttryck i konsten som männen skapar.

Eddie Kerr i Londonderry
Eddie Kerr startade det fredsuppbyggande konstprojektet för över ett år sedan. Var han ska hitta finansiering för projektet i framtiden är osäkert men han planerar att hålla i gång det så länge han förmår. Eddie Kerr i Londonderry Bild: Paul-Michel Ledoux Nordirland,Londonderry,Derry
James Logue i Londonderry
"Mentala problem kan vara en väldigt mörk plats" - James Logue beskriver det fredsuppbyggande konstprojektet som en orsak att komma ut ur huset igen. James Logue i Londonderry Bild: Paul-Michel Ledoux Nordirland,Londonderry,Derry

Fredsbron som förenar fienderna

Segregerade skolor ska också samarbeta

Andra saker som skiljer åt samhällsgrupperna i Derry/Londonderry, och resten av Nordirland, är skolorna. Barn och unga går i skilda skolor beroende på vilken religion man hör till.

Det finns många fredsuppbyggande projekt som arbetar med att skapa möjligheter till gemensamma aktiviteter för barn och unga från de olika samhällena för att minska klyftan mellan dem.

Flera sådana här projekt finansieras av EU, som kommer att fortsätta med sin finansiering av fredsuppbyggande projekt i Nordirland åtminstone några år framåt, trots att Storbritannien lämnat unionen.

Den över 200 meter långa, delvis EU-finansierade, fredsbron i Derry/Londonderry blev klar år 2011.

Freden har inte hittat hem ännu i Nordirland

Avpolitiserande av gränsen mellan Irland och Nordirland har varit avgörande för fredsprocessen i Nordirland sedan Långfredagsavtalet slöts 1998.

Freden har trots allt inte riktigt hittat hem ännu, men med hjälp av olika försoningsprojekt har man kommit en god bit på vägen.

Om man ska tro de invånare jag träffar på Derry/Londonderrys fredsbro så spelar det inte en så stor roll längre om man är protestant eller katolik.

Den protestantiska befolkningen är fortfarande i majoritet i Nordirland, men i Derry/Londonderry är katolikerna flera.

Billy Philson stannar upp för att prata en stund med mig på bron, innan han ska skynda vidare över bron till fiendesidan, där hans gym väntar på honom.

Philson är protestant och tycker inte att hans religion tillhörighet begränsar var han rör sig i Derry/Londondery. Men efter lite betänketid konstaterar han att det kan finnas några områden i staden han undviker.

- Jag rör mig nog var som helst här om jag måste men kanske det finns ett eller två ställen jag inte skulle gå till.

Derry/Londonderrys kända väggmålningar påminner invånare och turister om stadens konfliktrika historia.

Nordirländare tror inte på ett nytt krig - men få vill ta risken

Trots alla farhågor kring brexit och hurudan inverkan det brittiska utträdet ur EU har på Nordirland, så är det få som idag tror att landet kan slungas tillbaka in i den våldsspiral som överskuggade slutet av 90-talet.

Men många unionister i Nordirland, som vill höra till Storbritannien, är ändå förgrymmade över premiärminister Boris Johnsons brexitavtal.

Avtalet innebär att Nordirland, för att undvika en hård gräns på den irländska ön, kommer att fortsätta följa EU-regler för bland annat sina jordbruks- och industriprodukter också efter att Storbritannien lämnat EU:s tullunion.

Vad det här innebär i praktiken är ännu oklart, men i teorin betyder det att det måste bli någon form av gräns i den Irländska sjön, mellan Nordirland och resten av Storbritannien.

Hur den här gränsen ska se ut i verkligheten kan bli en svår nöt att knäcka, särskilt då premiärminister Boris Johnson sagt att han inte vill ha några som helst gränskontroller inom Storbritannien.