Hoppa till huvudinnehåll

Korsning mellan järpe och dalripa skapar historia – fallet bekräftat med dna-prov

En korsning av dalripa och järpe
Så här ser korsningen mellan arterna ut. En korsning av dalripa och järpe Bild: Timo Helle fåglar,ripa,järpe

En historisk upptäckt har gjorts i Sodankylä i norra Finland. Man har påträffat två unga fåglar som liknar dalripor i vinterdräkt. Man vet ändå med säkerhet att de är ungar till en järpe. Det rapporterar Yle Uutiset.

De två fåglarna, en hane och en hona, är en korsning mellan dalripa och järpe. Detta slogs fast med DNA-test, och är det första bevisade fallet i Finland på att en dylik korsning mellan de två fågelarterna kan äga rum, berättar docent Laura Kvist som är specialiserad på djurpopulationers genetiska uppbyggnad.

Dessa "järpripor" är en exceptionell hybrid, för normalt har de två arterna olika utseende och levnadsvanor. En del av "järpripornas" mitokondrie-dna skickades till det Norska institutet för naturforskning (Nina) för vidare undersökningar.

En järpe.
En vanlig järpe. En järpe. Bild: Timo Helle järpe,fåglar
En vanlig dalripa.
En vanlig dalripa. En vanlig dalripa. Bild: Kimmo Hiltunen / YLE ripa,fåglar

Man har med säkerhet kunnat fastslå att åtminstone hanen är en första generationens korsning mellan dalripa och järpe. Analysen av honans dna är ännu på hälft och väntas bli klar under våren, enligt Oddmund Kleven, forskare på Nina.

I Norge vill man ännu försäkra sig om att fåglarnas far med säkerhet är en dalripa och inte en fjällripa. Sannolikheten för att det skulle vara en fjällripa är nästan obefintlig, för den närmaste bergiga miljön i vilken fjällripan kunde klara sig ligger ungefär 100 kilometer från Sattasjoki, där dessa två fåglar påträffades.

Första bekräftade fallet i Finland

En likadan korsning av dalripa och järpe har påträffats i Selbu nära Trondheim i Norge år 1927. Individen finns att återse som uppstoppad på Göteborgs naturhistoriska museum i Sverige. Det finns inga uppgifter om att det skulle finns hybridexemplar på andra museer.

Det finns bara ett omnämnande i Finland om en "järpripa", i K.E. Kivirikkos bok Suomen Selkärankaiset som kom ut 1940. Där sägs det att man påträffade en "järpripa" i Rantasalmi i december 1855.

En korsning av dalripa och järpe
"Järpripan" syns väl mot sin bakgrund om vintern varit snöfattig. En korsning av dalripa och järpe Bild: Timo Helle fåglar,ripa,järpe

Timo Helle, före detta ordförande för Finlands naturskyddsförbund, berättar att boken nämner en person intresserad av fåglar som såg en fågel på en fågelmarknad som såg ut som en korsning av järpe och dalripa och gjorde anteckningar om det. Enligt samma bok hade man i december 1884 påträffat en "järpripa" i Uppsala, som troligtvis hade skjutits i Norra Jämtland i Sverige. Också Pieni Tietosanakirja ("Lilla uppslagsverket") bekräftar detta.

Några klara bevis på dessa hybridfall finns inte, och man vet väldigt lite om fallen.

Hybriden ett resultat av hunger

Det dåliga lingonåret 2018 gjorde att de här hybridfåglarna började komma in på gården till ett hus i Sattasjoki för att äta frön. Alpo Laitila, bosatt i Sattasjoki, lade märke till fåglarna med det avvikande utseendet. Han trodde till en början att det var vanliga järpar som av någon anledning hade fått en vit vinterfjäderskrud. Han började följa med de underliga fåglarna, tre till antalet, som med jämna mellanrum kom in på gården tillsammans med vanliga järpar.

Alpo Laitila Sodankylästä
Alpo Laitila följde med fåglarnas beteende. Alpo Laitila Sodankylästä Bild: Raimo Torikka / Yle Sodankylä,ripa

Fåglarna var så avvikande både till sitt utseende och till sitt beteende, att Laitila började misstänka att det var något konstigt på gång. Under spelsäsongen, det vill säga under parningstiden då hanarna försöker locka till sig honor och hålla andra hanar på avstånd med ett intrikat rörelsemönster, kom en hane i närkontakt med Laitila.

- Han satte sig på min axel och försökte slå mig i huvudet, berättar Laitila.

"Järpriporna" flög upp i träden för att sova så som järpar brukar göra, men deras vita fjäderdräkt påminde mer om dalripans vinterutseende. Hybridfåglarna var dessutom rundare än vanliga dalripor, och deras läte annorlunda.

- De lät lite som en skata eller som kookaburran, en fågel som bor i Oceanien, säger Laitila.

Dalripehanen hade blivit änkling

Alpo Laitila och hans grannar har skött sina skogar på ett sådant sätt att de är en lämplig miljö för järpen att leva i. Därför har järpbeståndet ökat i området. Dalripebeståndet har däremot varit mindre.

Sattasjokivarsi Sodankylässä Sattasen ja Rajalan välillä
Skogarna runt huset är en bra omgivning för järpen. Sattasjokivarsi Sodankylässä Sattasen ja Rajalan välillä Bild: Raimo Torikka / Yle Sattasjoki,Sodankylä,Sattanen

För att en korsning mellan dalripa och järpe ska uppstå, är utgångsläget ofta att det finns betydligt fler individer i området av den ena arten än av den andra. Därför kan den ena arten bli desperat i sitt sökande efter partner, vilket får den att börja intressera sig för den andra arten för att ha en chans att föröka sig.

Laitila har följt med fågellivet i trakten länge. Han tror att korsningarna har uppstått för att honan i ett par som häckat i flera år på samma plats plötsligt dog. Då blev hanen ensam.

- När han började längta efter en hona på våren, uppvaktade han antagligen första bästa honfågel som kom emot, tror Laitila.

Vinterdräkten inget skydd under snöfattig vinter

Timo Helle fick höra om de ovanliga fåglarna som trivdes på Laitilas gård och ville komma och fotografera dem. Hans avsikt var att fotografera vita dalripor mot mörk natur. Denna kontrast är möjlig på grund av den senaste snöfattiga vintern, då djuren har bytt till vinterpäls eller vinterfjäderdräkt för tidigt och därför syns bra mot sin omgivning.

Ympäristöneuvos Timo Helle
Timo Helle kom till Laitilas gård för att fotografera fåglarna. Ympäristöneuvos Timo Helle Bild: Sauli Antikainen / Yle miljöskydd,ripa

- Det innebär en stor fara för dalripan när den plötsligt syns så väl på grund av sin fjäderdräkt. Det var det här fenomenet jag till en början ville komma och dokumentera på Laitilas gård. Dessa fåglar verkade dessutom söka sig till människor, säger Helle.

Helle jobbade före sin pensionering länge på Skogsforskningsinstitutet, och nu har han slagit sig ner i Sodankylä. Han tillbringar dagarna med att promenera i naturen och fotografera vad han ser där.

Under fotograferingsuppdraget var det bara en fågel på gården. Den poserade lugnt för kameran på tio meters håll. Helle berättar att fågelns avvikande utseende var en total överraskning för honom.

Orädd fågel gick till attack mot människor

Timo Helle märkte att fågeln var ovanligt orädd och attackerade människor. Precis som Laitila märkte han att dess läte inte påminde om dalripans.

- Den försökte sig nog på dalripans typiska kopeik kopeik kopeik-läte som kulminerar i dalripans "skratt", men den lyckades inte härma det särskilt bra. Man skulle nog inte ha känt igen den som en dalripa på ljudet, säger Helle.

Under nästa fotograferingsuppdrag en vecka senare hade marken täckts av ett några centimeter tjockt snölager. Då uppenbarade sig två fåglar, och speciellt den ena hade drag som märkbart påminde om järpe. Fåglarna var i huvudsak vita, men så fort de blev lite uppspelta, kunde man se deras fjädrar på huvudet stiga, så som de gör hos järpen. Dalripan uppvisar inte ett sådant beteende.

En korsning av dalripa och järpe
"Järpripan" har karaktärsdrag från både dalripa och järpe. En korsning av dalripa och järpe Bild: Timo Helle fåglar,ripa,järpe

I oktober fanns det bara två fåglar kvar av kullen. Troligtvis hade de andra fallit offer för rovdjur.

- Det är inte så konstigt om de betedde sig likadant som de här två individerna. För det mesta är livslängden inte så lång för fåglar så orädda som de här, säger Helle.

Laitila och Helle samlade upp avföringsprover från båda fåglarna. De har senare analyserats i Norge och Uleåborg.

Hybrider har ofta ingen ljus framtid

"Järpripans" framtidsutsikter är dåliga på individnivå, säger docent Laura Kvist från Uleåborgs universitets naturvetenskapliga fakultet.

- Dess överlevnadschanser kan vara lägre än för någondera "rena" arten. Den kan varken bete sig som en järpe eller som en dalripa.

Docent Laura Kvist
Docent Laura Kvist har inte höga förhoppningar beträffande hybridfåglarnas överlevnadsförmåga. Docent Laura Kvist Bild: Risto Degerman / YLE docent

Ytterligare en faktor är att hybrider ofta har svårare att föröka sig. Laitila såg fåglarna senast på hösten 2019. Efter det försvann de från gården.

Hybridfåglar inte nödvändigtvis sterila

Förr tänkte man att hybridindivider, till exempel rackelhanar och -hönor som är en korsning mellan orre och tjäder, skulle vara sterila. Enligt nuvarande uppgifter borde det inte finnas något som talar för det. Ett annat exempel är kombinationen lappmes och talltita som kan få fertila ungar.

Man kan fråga sig om det kunde uppstå en helt ny art av "järpriporna".

- Här kommer vi in på Darwins bok Om arternas uppkomst och vad som egentligen kan räknas som en egen art. Då går vi redan ganska djupt in på det filosofiska och biologiska tänkandet. Gränsen är ännu i dag ganska flytande, säger Kvist.

Man vet fortfarande ganska lite om i hur hög grad dalripan och järpen håller sig till samma partner livet ut. Med hjälp av dna-prov kunde man undersöka detta. Man kunde få reda på vilka fåglar som är föräldrar till vilka ungar, och på detta sätt också undersöka om en honas kullar har olika fäder.

Forskning har visat att andra fågelarter som man trott är trogna sin partner livet ut inte alltid är så trogna. Bland fåglar gör honan oftast valet med vem hon vill para sig och vem inte. Ibland kan hanen ändå tvinga honan att para sig.

- Det kan ha varit fallet även här, om dalripehanen inte hittat en hona av sin egen art att para sig med, säger Kvist.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel Superharvinainen pyyn ja riekon poikue bongattiin Lapissa – dna-tutkimus vahvistaa romanssin som är skriven av Timo Sipola.

Artikeln är översatt av Cathryona Sirviö.

Läs också