Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Sport till varje pris

Parkgymnastik och bild av Axel Åhman
Parkgymnastik och bild av Axel Åhman Bild: Mostphotos kolumner

Normen kring sport och hälsa är ganska besvärlig. För normen är ett ideal, det vi upplever som normalt är egentligen en glansbild av hur det borde vara.

Hälsohetsen i samhället är stor. Du ska leva på rätt sätt. Äta nyttigt och ekologiskt, röra på dig och hålla dig i form för att se ut och må som normen dikterar. Allt fler får problem när de snubblar för att de inte kan hålla jämna steg med kraven.

Samtidigt som mängden stillasittande i samhället ökar. Fler lider av att de rör på sig för lite och fler lider av att de rör på sig för mycket.

Jag känner mig otillräcklig väldigt ofta när det kommer till motion och träning. För det känns som att jag borde vara bättre. Orka längre, snabbare och oftare.

Hur hinner man ens träna? Räcker det inte med att orka sig upp på morgonen och jobba hårt för att sen koka mat, äta den och slockna på soffan?

Jag gick i Vörå samgymnasium och idrottsgymnasium. En skola där hälften av eleverna var Svenskfinlands aspirerande toppidrottare och andra hälften helt vanliga ungdomar som hellre försökte få tag på ett sixpack öl till helgen än drog till Äkäslompolo på intensivträning.

Jag såg hur de levde så otroligt inrutat med stenkoll på träningstider, matintag och prestationer. De var alltid på väg på nästa träning. Jag beundrade passionen då och jag gör det ännu.

Mattias Kasurinen visar sina medaljer
Mattias Kasurinen visar sina medaljer. Mattias Kasurinen visar sina medaljer Bild: Marika Hill / Five Corners Production kolumner

I “Utanför Boxen med Axel Åhman – Sport” återvänder jag till min gamla skola och hänger med på en träning med skidåkaren Linnea Halonen.
Det var bland det värsta jag varit med om. Fullkomligt fruktansvärt, och då har jag ändå helt okej kondition. Efteråt var jag helt slut, och nästa dag kom jag knappt upp ur sängen.
Men jag var ändå väldigt stolt, för jag hade ju klarat det. Fast jag svor en hel del längs vägen så var det nog roligt på något skruvat plan.

I avsnittet träffar vi också Mattias Kasurinen. Han tränar och tävlar i Brazilian Jiu-Jitsu och har på kort tid blivit en att räkna med på mattan. Hans vardag börjar med väckning kring fyra, åtta timmar fysiskt arbete och efter det börjar träningen med några timmar på mattan. Sen stupar han i säng och börjar om.

Sex eller sju dagar i veckan tränar Mattias. I en i Finland relativt liten sport med inga utsikter att kunna leva på det. Men han älskar det.

Och det är väl det som skiljer toppidrottarna från oss vanliga dödliga. Deras passion och dedikation.

Så länge din passion är något annat, som i mitt fall, kommer du aldrig att komma ikapp. Så fokusera istället på att hålla dig frisk och ha kul när du tränar, fast det suger ibland.

Nyligen publicerat - X3M