Hoppa till huvudinnehåll

Äldrevårdaren Nora, 28: En vårdare gör mer än vad hen får betalt för

En vårdare och en man i rullstol tittar ut över floden
En vårdare och en man i rullstol tittar ut över floden Bild: Evgeniia Shikhova / Yle vård,äldreomsorg

Nora är inte ens 30 men hon har varit med om flera slut. Som äldrevårdare är hon ständigt förberedd på att någon hon knutit band till går bort.

Nora är en av huvudpersonerna i dokumentären Inköpt omsorg som du kan lyssna på här.

Nora har alltid vetat att hon vill jobba med att hjälpa människor. Att utbilda sig till närvårdare var ett enkelt beslut och nu har hon jobbat med äldrevård i sex år.

— Att jobba inom vården är inte bara arbete, det handlar om hela ditt liv. Vissa tänker att ´det här är mitt arbete´ och efter arbetet vill de tänka på annat. Men vi som är vårdare bär med oss jobbet hela tiden.

Nora hade förväntat sig att jobbet skulle vara fysiskt tungt, men det var den psykiska sidan som överraskade henne. Hon kan känna att hon är tvungen att fungera som terapeut till människor.

— Kanske nån är jätteledsen eftersom hen saknar sitt riktiga hem och inte kan acceptera att det här är det nya hemmet. I såna situationer är det svårt.

Att jobba inom vården är inte bara arbete, det handlar om hela ditt liv. Vi som är vårdare bär med oss jobbet hela tiden― Nora

Starka band

Att jobba nära människor som är beroende av en kan skapa speciella band mellan vårdare och patient. Nora står väldigt nära flera av de äldre hon jobbar med.

— Vissa har kommit mig jättenära. Varje gång jag går in i deras rum kramar jag dem. Vissa är sjuka och behöver mer hjälp och med dem blir det inte en så nära relation. Vissa har fått massor av kärlek hela sitt liv och nu vill de har kärlek från personalen också.

Vårdrelationen kan gå åt båda hållen. Nora känner att hon får mycket tillbaka av dem som hon tar hand om.

— De som känner mig jättebra, till exempel en jag brukar krama... Den här damen känner mig jättebra, hon brukar se på mitt ansikte om jag är ledsen.

— Man kan inte jämföra det jag får betalt med det jag gör. En vårdare gör mycket mer än vad hen får betalt för. Fast jag älskar det här jobbet och de här människorna.

Två vårdare skuffar åldringar i rullstolar
Två vårdare skuffar åldringar i rullstolar Bild: Karl Andrén / Redigering: Evgeniia Shikhova vård,äldreomsorg

“Värmen från en människa det viktigaste”

För en del av invånarna på de boenden där Nora jobbat är relationerna till vårdarna de viktigaste. Det händer att närstående eller familjemedlemmar inte hälsar på.

— Jag har upplevt att anhöriga inte dykt upp till exempel kring jul. Det kan vara tungt att se det. Men vissa jular som jag varit med om har vi dukat fram julmat och dekorerat fint så att de boende ska få en känsla av att det är jul, och att de ska ha roligt. Vissa brukar inte ens notera att deras anhöriga inte är på plats. Vissa känner av det.

Det samma gäller slutet. Det kan komma plötsligt eller vara väntat och ibland är det vårdaren som sitter där och håller den döende i handen.

— Om det inte finns släkt på plats är det vi på avdelningen som är där för att de ska känna sig trygga. När livets slutskede närmar sig är det en vårdare som sitter där, flera timmar.

Nora har upplevt livets slut tillsammans med någon två gånger.

— Vissa är bara tysta. Värmen från en människa är det viktigaste.

Från slut till födsel

En åldrande befolkning och ungas ointresse att utbilda sig inom vården har lett till att frågan ständigt är aktuell — vem ska ta hand om oss när vi blir gamla?

Vårdbranschen är kvinnodominerad och många som jobbar inom den i Finland har också invandrarbakgrund.

I åldringsvården i Helsingfors har antalet människor med utländskt medborgarskap mer än tredubblats under de första tio åren av det här millenniet.

Människor som sällan möts i livet kommer plötsligt varandra nära, blir beroende av varandra. Nora är själv rasifierad.

— Det var en vårdare som kom från Afrika och hon fick höra N-ordet av en åldring som jag verkligen tyckte om. Jag ville veta varför hon kallade den här vårdaren med det ordet, men älskade mig? Jag fick svaret att hon inte menar illa, men hon sa också att “du är ju annorlunda”.

Nora har bestämt sig för att vidareutbilda sig inom vårdyrket. Men hon har bytt inriktning — sedan hösten pluggar hon till barnmorska.

— Jag har tagit hand om åldringar och hjälpt dem i slutskedet av deras liv och nu plötsligt blir jag en barnmorska som hjälper mammor som ska få barn. Ett liv har tagit slut och ett börjar.

Erminia

I de delar av våra liv då vi är som mest sårbara, som små barn och som åldringar, ligger våra liv ofta i händerna på främlingar. Vi utkontrakterar vården till människor som tar emot jobben, där det inte räcker med att finnas på plats som ett fysiskt stöd, utan där vårdarbetarna är tvungna att sätta sina egna känslor på spel.

I Finland är det våra åldringar som tas om hand av någon som inte tillhör familjen. I USA är det vanligt att barnen har en nanny då föräldrarna jobbar. En av dem är Erminia, som jobbat som nanny i 36 år.

Möt Erminia och Nora i dokumentären Inköpt ömhet:

Nora heter egentligen något annat.

Läs också