Hoppa till huvudinnehåll

“För vissa föräldrar är vi osynliga”- nannyn Erminia i New York ger vård och kärlek till andras barn

En barnvakt med två barn
En barnvakt med två barn Bild: Piere Bonbon / Alamy Stock Photo / Redigering: Evgeniia Shikhova / Yle barnskötare,Barnvakt

I över 35 år har hon tagit hand om andra människors barn. Erminia Apolinario är nanny i New York och likt hundratals andra barnvakter känner hon sig ibland osynlig.

Erminia är en av huvudpersonerna i dokumentären Inköpt omsorg. Du kan lyssna på dokumentären här

Erminia lämnade hemlandet Brasilien 1981. Hennes egen mamma tyckte att hon skulle försöka sig på ett bättre liv och flytta till USA.

Att bli barnvakt var ett lätt sätt att tjäna pengar för en nykomling i landet.

— För att överleva måste du skapa sätt att göra det. Ibland var jag tvungen att kalla in andra som kunde ta hand om mina barn medan jag var borta med andras barn.

Erminia har själv en dotter och två söner. Den yngsta är i dag 21. Under sin karriär har Erminia skött om barn från alla slags familjer, från att barnen är nyfödda tills de är tre, fyra år.

Ofta tillbringade hon mer tid med andras barn än med sina egna, särskilt då hon tog hand om Hollywoodskådespelares barn. Då innebar jobbet också mycket resande.

— Det var speciellt svårt då mina barn var sjuka och jag måste iväg för att ta hand om andras barn. Men jag såg till att de alltid visste att jag älskar dem, att de är min främsta prioritering.

Du är inte bra men du kan ta hand om mina barn och mina åldringar― Erminia Apolinario

I USA är det vanligt att medelklass- och överklassföräldrar har en nanny. Bägge föräldrarna jobbar ofta från det att barnet föds, eftersom det inte finns någon betald föräldraledighet.

Och de som tenderar att arbeta som barnvakter har ofta invandrarbakgrund.

Människor som kanske inte annars kommer åt att mötas i livet särskilt ofta binds under flera år ihop av något av det starkaste som finns — omsorgen om ett barn.

Många av dem som jobbar som nannies i New York kommer ursprungligen från något av de karibiska länderna. Erminia pratar om sina karibiska vänner, som i många fall lämnat sina egna barn hemma för att åka iväg och jobba med andras.

Erminia säger att hon aldrig hade klarat av att lämna sina egna barn.

— Jag talar med mina egna barn, ofta, min son ringer varje kväll från Miami där han bor. I detta land får man vara orolig, speciellt som svart, och med söner som börjat köra bil.

Erminia hänvisar till polisvåldet mot svarta i USA. Modern i henne slutar aldrig vaka över barnen, trots att de är vuxna nu.

— Som en svart person i det här samhället vet du alltid precis vem du är, vem de är. Och vi lever med i den här dansen - “Du är inte bra, men du kan ta hand om mina barn och mina åldringar. Du är inte tillräckligt bra, men vi älskar din musik.” Det är den verklighet vi lever i.

En barnskötare med ett barn i famnen
En barnskötare med ett barn i famnen Bild: Evgeniia Shikhova / Yle barnskötare,nanny

Bandet mellan barn och nanny

Det är inte ett sammanträffande att barnen ofta är vita och nannyn svart. En stor del av dem som jobbar som barnvakt kommer från andra länder och en del jobbar svart.

Människor som jobbar med olika typer av hushållsarbete i USA är många, oftast kvinnor och så gott som alltid rasifierade.

Sedan tio år tillbaka finns ett fackförbund, men bara en bråkdel av arbetarna hör till det. Många saknar fortfarande rättigheter och kontrakt eller jobbar med minimilön.

Eftersom Erminia är den person som barnen tillbringar mest tid med då föräldrarna jobbar knyter barnen starkt an till henne. Det har hänt att ett barn hon tagit hand om kallat henne “mamma” inför sin egen mamma.

— Vi skapar ett starkt band, det finns inga andra sätt. Barn behöver kramar, uppmuntran och det är jag som ger det till dem.

Barnvakternas arbete förutsätter att de är extremt inblandade i en familjs liv, samtidigt som de inte är jämbördiga familjemedlemmar. Trots att de syns överallt i stadsbilden och i hemmen är de osynliga.

— Föräldrar måste se oss som människor, att vi är synliga, vi har öron. Men många av dem beter sig som att vi inte är där.

Nora

I de delar av våra liv då vi är som mest sårbara, som små barn och som åldringar, ligger våra liv ofta i händerna på främlingar.

Vi utkontrakterar vården åt människor som tar emot jobben, där det inte räcker med att vara på plats som ett fysiskt stöd, utan där vårdarbetarna är tvungna att sätta sina egna känslor på spel.

I USA är det vanligt att barnen har en nanny. I Finland är det våra åldringar som tas om hand av någon som inte tillhör familjen, av människor som 28-åriga Nora.

Om Nora och Erminia kan du höra i dokumentären Inköpt ömhet:

Läs också