Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Tysklands ledarskapskris är också ett problem för Europa – utan Tyskland rör inget på sig i EU och det här kan även påverka Finland

Analysbild på Rikhard Husu (Brysselkorrespondent). Till vänster om Riku ser vi Angela Merkel.
På måndag meddelade Kramp-Karrenbauer att hon inte står till förfogande som förbundskanslerkandidat för CDU och efterträdare till Angela Merkel i nästa års val. Analysbild på Rikhard Husu (Brysselkorrespondent). Till vänster om Riku ser vi Angela Merkel. Angela Merkel

Maktvakuumet i Tysklands ger ringar på vatten på europeisk nivå. Utan Tyskland kan inga stora beslut fattas på EU-nivå, skriver Svenska Yles Europakorrespondent Rikhard Husu.

Det är både med intresse oro som man i Bryssel följt med den inrikespolitiska krisen i Tyskland sedan det blev klart att kristdemokratiska CDU får se sig om efter en ersättare till partiledaren Annegret Kramp-Karrenbauer.

I går meddelade Kramp-Karrenbauer att hon inte står till förfogande som förbundskanslerkandidat " för CDU och efterträdare till Angela Merkel i nästa års val. Hon kommer också att lämna över partiledarskapet "inom en överskådlig framtid.

I första hand är valet av partiledare och kanslerkandidat en inre angelägenhet för de tyska kristdemokraterna.

Tysklands roll är avgörande om den gröna europeiska omställningen ska bli verklighet.

Samtidigt är det som händer i Tyskland aldrig helt och hållet inrikespolitik: det som händer i EU:s största medlemsland är alltid en europeisk angelägenhet på ett eller annat sätt.

Den förestående ordförandekampen blir sannolikt utslagsgivande för CDU:s politiska inriktning: tar man en högersväng, viker man av till vänster – eller försöker man hålla sig till mitten som Angela Merkel gjort?

CDU:s beslut avspeglar sig på EU-parlamentets största grupp, borgerliga EPP, där de tyska kristdemokraterna har en tongivande roll.

I förlängningen inverkar de tyska kristdemokraternas vägval också på de beslut som fattas i Europeiska rådet: så länge som Tyskland är lamslaget politiskt är det inte mycket som går framåt på EU-nivå.

Det här är inte bra för EU och knappast heller för Tyskland.

Tyskland behövs för grön omställning

EU-kommissionen har under ledning av Angela Merkels partikamrat Ursula von der Leyen lanserat ett ambitiöst klimatprogram som kräver såväl betydande ekonomiska satsningar som viljestyrka av medlemsländerna.

Tysklands roll är avgörande om den gröna europeiska omställningen ska bli verklighet.

Inom migrationspolitiken går det inte heller att närma sig en europeisk helhetslösning utan att Tyskland är med på noterna.

Hittills har svängrummet kring migrationen varit ungefär så stort som den inrikespolitiska opinionen i Tyskland tillåtit.

Vidare håller förhandlingarna om EU:s långtidsbudget på att gå in i en avgörande fas. Förhoppningen är att man ska lyckas enas om den sjuåriga budgetramen före sommaren.

Men medlemsländernas åsikter går isär om hur pengarna ska fördelas och därför är det möjligt att förhandlingarna drar ut till hösten då Tyskland fungerar som EU:s ordförandeland.

Förhoppningen i Bryssel är att det tyska ordförandeskapet ska lösa knutar på EU-nivå. Men det är även möjligt att det tyska ordförandeskapet blir en besvikelse.

Räkna inte med stora beslut på EU-nivå före 2021, varnar chefen för tankesmedjan Bruegel Guntram Wolff.

Hoppa över Twitterpostning

Sviktande ledarskap i många medlemsländer

Tyskland är givetvis inte det enda EU-landet som kämpar med ett sviktande ledarskap.

I grannlandet Frankrike har president Emmanuel hamnat på reträtt efter ett omstritt förslag om att reformera pensionssystemet.

Italien är notoriskt svårregerat samtidigt som spanska premiärministern Pedro Sánchez svaga vänsterkoalition dras med frågan om hur Katalonienfrågan ska lösas.

I länder som Polen och Ungern råder det förvisso ingen brist på ledarskap. Problemet är att det rättsliga läget i länderna lämnar mycket i övrigt att önska.

Därtill uppstår ett politiskt tomrum då Storbritannien inte längre är representerat i EU:s beslutsfattande organ.

Vem kommer hålla trådarna i EU i väntan på att Tyskland återtar initiativet?

Vad betyder allt detta för Finland?

Det som händer i Tyskland har förstås stora inverkningar på Finland.

Tyskland och Finland har haft snarlika betoningar i många EU-frågor, inte minst då det gäller finanspolitiken och utvecklandet av den gemensamma valutan.

I egenskap av exportorienterade länder har det varit lätt för Tyskland och Finland att enas på EU-nivå.

Men en hurdan samarbetspart är ett handlingsförlamat Tyskland?

Klart är att EU:s politiska tyngdpunkt förskjutits söderut i och med brexit: Frankrikes, Italiens och Spaniens har mer att säga till om då britterna inte sitter vid förhandlingsbordet.

Det här är inget Finland kan ignorera.

Läs också