Hoppa till huvudinnehåll

Nakout kidnappades av Herrens motståndsarmé

Våldtogs varje dag i tolv år tills hon lyckades fly – nu hoppas hon få stanna i Vasa

I tolv år var Sylvia Nakout sexslav åt den ökände Joseph Kony och hans soldater i Herrens motståndsarmé. Hon våldtogs dygnet runt, tvingades bevittna ohyggliga händelser innan hon lyckades fly. Efter många dramatiska omständigheter kom hon till Finland. Nu har hon fått avslag av Migrationsverket, men än är hoppet inte ute.

– Myndigheterna måste sluta tortera mig psykiskt. Jag orkar inte mera, säger Sylvia Nakout där vi sitter på golvet i hennes hyresbostad i Vasa.

Nu då hon befinner sig i säkerhet har posttraumatiska stressen slagit till, och hon har stark ångest. Och avslaget om uppehållstillstånd gör att hon inte kan fokusera på sina studier i finska och inte heller på sin psykiska hälsa.

Vi ska återkomma till Migrationsverkets beslut lite senare.

Artikeln fortsätter efter audiospelaren, där du kan lyssna på Nakouts berättelse.

Nakout föddes för fyrtio år sedan i Sydsudan, men hennes föräldrar dödades då hon var liten och som femtonåring träffade hon sin blivande man och de fick tre barn.

De bodde i en liten by utanför staden Soroti i norra Uganda och levde ett enkelt men lyckligt liv. Båda gillade fotboll väldigt mycket, Nakout var och är ett stort Arsenalfan.

– Det bästa vi visste var att gå till den lokala puben och kolla på fotboll. Om vi hade råd drack min man en öl.

karta över uganda
karta över uganda Bild: Yle lanyatido

Herrens motståndsarmé närmar sig

Sedan mitten av 1980-talet hade LRA, Herrens motståndsarmé härjat i området. På den tiden fanns det många rebellgrupperingar, men den som stod sig var LRA. Dess ledare Joseph Kony var ökänd för sin grymhet.

År 2003 ryktades det om att LRA befann sig i närheten av byn, men man hade börjat tro att de tagit en annan rutt.

En kväll i oktober 2003 regnade det våldsamt. Nakout och hennes familj åt kvällsmat och gick och lade sig. Det regnade så hårt att man inte kunde höra något utifrån.

– Det finns ett talesätt i Uganda. Att Kony och döden kommer med våldsamt regn. Och det stämmer.

Joseph Kony (till vänster) år 2006 i Ri-Kwamba i Sydsudan.
Ledaren Joseph Kony (till vänster) år 2006 i Ri-Kwamba i Sydsudan. Joseph Kony (till vänster) år 2006 i Ri-Kwamba i Sydsudan. Joseph Kony,Uganda,Herrens motståndsarmé

Vid midnatt sparkades dörren upp och soldater släpade ut hennes man och dödade honom. De små pojkarna hade Nakout lyckats gömma, den lilla flickan som bara var baby kastade de på golvet.

– Folk i byn skrek och grät. De dödade folk överallt.

Soldaterna tog Nakout och några andra bybor till fånga, band dem och så började de vandra genom bushen. Nakout var i chocktillstånd, allt hon förstod var att hennes man var död.

Vad som hade hänt med de tre små barnen hade hon ingen aning om.

De vandrade norrut, i varje by de passerade dödade och kidnappade LRA folk. De yngsta var i tioårsåldern.

Många barn tvingades fly sina hem när Herrens motståndsarmé under Joseph Kony härjade i Uganda i början på 2000-talet, eftersom de var rädda för att bli bortförda av gruppen. Här är barn på flykt, de bär endast på sina liggunderlag eller filtar.

Systematiska våldtäkter

De vandrade och vandrade och korsade småningom gränsen till Sydsudan. Där träffade Nakout en annan tillfångatagen kvinna som hade ena örat och halva munnen avskurna.

– Hon berättade att så går det om man säger emot dem och jag blev så rädd.

Kvinnan berättade att Nakout från och med nu skulle bli soldaternas sexslav, att hon skulle komma att bli systematiskt våldtagen.

De band mig så att repen skar in i benen. Sedan brände de mig― Sylvia Nakout

Det var för mycket för Nakout att ta in. Och då de sedan inledde sin veckolånga vandring västerut mot Kongos väldiga bushområde, som skulle bli hennes hem i över ett årtionde, våldtogs hon för första gången.

– De band mig så att repen skar in i benen. Sedan brände de mig, berättar Nakout och visar ärren efter tortyren som hon har på benen.

Det här kom att bli Nakouts och många andras vardag. De unga flickorna dog i bushen en efter en berättar hon, av sjukdomar, utmattning, omständigheterna.

Och de ohyggligheter Nakout och de andra tvingades bevittna, har för alltid etsat sig in i hennes psyke.

Skräckvälde som sträcker sig över flera årtionden

Sverker Finnström, docent i kulturantropologi vid Uppsala universitet, har forskat om konflikter i norra Uganda och LRA, Herrens motståndsarmé. Han har besökt landet i omgångar sedan 1997.

Finnström säger att LRA är erfarna och uthålliga, de har hållit på sedan mitten av 1980-talet nu. De har en isolerad världsbild där det råder strikt kontroll, som en slags sekt och där Joseph Kony är den absoluta ledaren. Nakouts berättelse stämmer väl in i Sverker Finnströms bild.

– Det är ett skräckvälde med stor kontroll. Andra rebellbefäl som hotar Konys makt avrättas systematiskt. Men det är också ett symboliskt våld, ett groteskt och uppseendeväckande sådant.

Detta sätter givetvis skräck i befolkningen.

Både flickor och pojkar och kvinnor kidnappas, bekräftar Finnström.

Kvinnorna och flickorna distribueras till olika rebellbefäl som sexslavar.

– Valet de har då de kidnappas är att antingen dö eller låta sig våldtas, konstaterar Finnström.

Hör Nakouts livshistoria i sin helhet på Yle Arenan.

Sverker Finnström
Sverker Finnström, docent i antropologi vid Uppsala universitet, har forskat om konflikterna i Uganda och dess närområden. Han har även besökt Uganda flera gånger ända sedan år 1997. Sverker Finnström Bild: Bild: Privat. Uganda,Herrens motståndsarmé,Joseph Kony,Uppsala universitet,antropologer,Herrens motståndsarmé

Livet i bushen helvetet på jorden

Nakout ingick i en grupp på cirka 200 personer. Ungefär 50 var soldater. Det fanns ytterligare tre sådana LRA-grupper i Kongos djupa djungler, och ledaren Kony alternerade i de olika grupperna.

De var ständigt i rörelse, eftersom de inte kunde riskera att upptäckas. De sov i provisoriska tält och åt då de lyckades fånga något vilt djur.

De drack då det regnade.

– Vi tog gummistövlarna av de som dött och samlade regnvatten i dem för att ha att dricka, berättar Nakout.

Det brutala våldet tog aldrig slut. Nakout bevittnade bland annat hur de misshandlade tio personer och slängde dem alla i en och samma grop. Vissa var fortfarande vid liv, men de begravde dem ändå.

– De här bilderna ... jag kan inte sluta se dem.

Nakout säger att bushen är helvetet på jorden.

– Det är värre än slaveri.

Ledaren Kony fattade tycke för Nakout och hon födde hans barn ute i bushen.

– Ingen hjälpte mig, jag födde som ett djur. Det fanns inga mediciner, inga vaccinationer eller någon vård.

Den lille pojken togs ifrån henne efter någon månad. Hon har inte sett honom sedan dess.

Armé av barnsoldater

LRA är också känt för sina barnsoldater. Barnsoldater är inget ovanligt fenomen, de används på flera håll i världen. Men LRA är ändå i en klass för sig, konstaterar Finnström.

– Mängden minderåriga som kidnappats har skjutit i höjden, det är extremt många, tiotusentals barn som kidnappats. De hjärntvättas och tvingas begå ohyggliga brott mot mänskligheten.

Många barn tvingades fly sina hem när Herrens motståndsarmé under Joseph Kony härjade i Uganda 2004 eftersom de var rädda för att bli bortförda av gruppen.
Herrens motståndsarmé är ökända för sina många barnkidnappningar. Under ledning av Joseph Kony tvingades tusentals barn bli barnsoldater. Kony är efterlyst av den internationella brottsdomstolen för brott mot mänskligheten, men är fortfarande på fri fot. Många barn tvingades fly sina hem när Herrens motståndsarmé under Joseph Kony härjade i Uganda 2004 eftersom de var rädda för att bli bortförda av gruppen. Bild: /All Over Press Joseph Kony,Uganda,Herrens motståndsarmé,flyktingar

Både flickor och pojkar tränas att bli soldater och finns på slagfältet. Utöver det så fungerar flickorna också som sagt som sexslavar och föder barn åt soldaterna.

Precis som Nakout beskrev det, så finns det fyra olika huvudgrupperingar som Kony roterar mellan.

Att han aldrig åker fast har många förklaringar, men beror bland annat på att han ständigt flyttar på sig. Enbart några få vet var han befinner sig.

Sedan några år tillbaka ligger LRA lågt. De är hårt pressade och man tror att de gömmer sig någonstans i gränslandet mellan Centralafrikanska republiken och Darfur i Sudan.

- De verkar ha gått in i en slags överlevnadsfas. De är uthålliga och vet hur man för ett lågintensivt krig, säger Finnström.

En rebell från LRA passerar en by på sin väg till LRA:s läger i Owinykibul i Sudan. Sedan några år tillbaka gömmer sig LRA, antagligen någonstans i Centralafrikanska republiken. Deras ledare Joseph Kony har lett LRA ända sedan mitten av 1980-talet.

Flykten och den nya mardrömmen

LRA fick sina vapen och förnödenheter med helikopter, och en gång i månaden kom en fullastad lastbil. Kvinnorna måste ofta lasta av den och en dag år 2015 var det Nakout, hennes vän Ruth och några pojkar som hade fått uppdraget.

De började prata med den arabiske chauffören och han sade att om de är villiga att ta risken och gömma sig i hans lastbil, så ska han ta dem därifrån. Åker de fast, dödas de ögonblickligen.

Det var nära att det inte hunnit undan, men chauffören satte gasen i botten och körde i full fart i två dygn. När de flyr har Nakout varit i LRA:s våld i tolv år.

Bushen är helvetet på jorden. Det är värre än slaveri― Sylvia Nakout

Han gav dem 600 dollar var och de tog sig till Etiopien, där de tog sig ombord på ett lastfartyg.

– Vi satt gömda i mörkret i en sorts container i nästan tre månader. Vi steg i land i Bodrum, Turkiet.

Där betalade de smugglare de pengar de hade fått av chauffören för att ta dem till Grekland. Siktet var inställt på den makedonska gränsen och därifrån vidare till kanske Sverige eller Danmark.

– Vintern närmade sig, klockan var tre på natten då vi gick ombord, nästan hundra personer i en gummibåt. Många fick panik redan då och vägrade åka med.

Utanför Greklands kust började de sjunka, och folk skrek och bad. En helikopter meddelade grekiska fiskare om haveriet, och de skyndade till räddning.

I Grekland kom Nakout till ett flyktingläger och fortsatte sedan till den makedonska gränsen. Men då hon kom fram, hade den stängts.

I Grekland fick Nakout veta att hon smittats med HIV.

Foto: © UNHCR/Daniel Etter

Hon var nu helt rådlös. I samma veva blev hon väldigt sjuk. Hon togs till läkare i flyktinglägret och där fick hon veta att hon hade smittats av hiv.

– Då trodde jag att jag skulle bli galen.

Men personalen berättade då för henne att det fanns medicin och att man inte dör av det.

Från Aten till Vasa

Nakout hamnade i Aten och där fick hon dela bostad med två andra hiv-positiva kvinnor. Efter sex månader var det meningen att de skulle stå på egna ben och skaffa sig egen bostad.

De tillfälliga jobb Nakout lyckades få fick hon inte behålla då det framkom att hon hade hiv. Och utan jobb, ingen bostad.

Liksom många andra flyktingar i Grekland blev Nakout hemlös.

Hon blev då brutalt våldtagen av två män och skadades svårt. Efter det kom hon på olika omvägar till Finland, det var år 2015.

Hon vårdades vid Tammerfors universitetssjukhus för de skador hon fick i våldtäkten, och så småningom hamnade hon i Vasa där hon har bott sedan 2018.

Under sina år som kidnappad stängde Nakout av alla känslor och tankar för att överleva.

Nu, då hon befinner sig i Finland och hennes liv inte är akut hotat, har alla de här känslorna och tankarna vällt fram och hon mår mycket dåligt psykiskt.

Hon vill fokusera på sitt psyke, men säger att det är omöjligt eftersom Migrationsverket inte vill låta henne stanna.

– Vart ska jag ta vägen? I Grekland har jag inte en chans, i Uganda dödas jag eftersom jag flytt.

Men, säger Nakout. Det är ovissheten som plågar, hon föredrar att skickas till döden i Uganda bara hon får se sina barn först.

– Mina barn. De är allt jag har. Om jag bara får se och krama dem en enda gång får de skjuta mig sedan.

Även FN:s flyktingorgan UNHCR har följt Nakouts resa och hennes kamp för överlevnad, ända fram till Vasa och Finland.

Migrationsverket

Migrationsverket kan inte uttala sig om enskilda fall.

Inka Klemettilä jobbar på Migrationsverket som expert på människohandel och könsdiskriminerande våld.

– Avslaget är ett svar på att ärendet inte uppfylls enligt vissa av paragraferna. Men det innebär å andra sidan att ärendet kanske uppfyller andra paragrafer som ger uppehållstillstånd.

Det handlar om paragraferna 52 och 52a i Utlänningslagen.

Vart ska jag ta vägen? I Grekland har jag inte en chans, i Uganda dödas jag eftersom jag flytt― Sylvia Nakout

Om personen i fråga inte uppfyller kriterierna för den senare paragrafen, den om beviljande av uppehållstillstånd för offer för människohandel, kan man ändå uppfylla kriterierna som den första paragrafen ställer.

– Då handlar det om människor som befinner sig i en sårbar ställning. Som det av hälsoskäl och tidigare erfarenheter kan anses uppenbart oskäligt att förvägra uppehållstillstånd.

De kriterierna uppfyller Nakout. Hon har dessutom sydsudanesiskt medborgarskap, vilket ytterligare talar för att hon borde få stanna eftersom det pågår inbördeskrig i Sydsudan.

– Ett avslag kan verka dramatiskt. Men det handlar egentligen alltså om vilka paragrafer man tagit ställning till. Uppfyller man inte vissa av paragraferna, uppfyller man kanske andra istället, säger Klemettilä.

Nakout får bida sin tid så länge.

Komplettering: Nakout har haft ett ettårigt uppehållstillstånd i Finland, men det gick ut hösten 2019. Nu väntar hon alltså på nytt besked.

Vill utbilda sig och åka tillbaka

Nakout vill inte dö i Finland. Hon vill få uppehållstillstånd, lära sig finska och utbilda sig så att hon kan "göra rätt för sig".

Den dag hon får meddelande om att Kony är död, flyttar hon omedelbart hem till Uganda och sina barn.

– Jag har fått kontakt med mina pojkar som är vuxna i dag. Min dotter som är femton år försöker ännu smälta att jag lever, hon minns ju inte ens mig, säger Nakout.

Hon lider av svåra samvetskval över att hon inte funnits där för dem som mamma och ber att de ska förlåta henne.

– Jag ville det inte, men det hände mig.

Under tiden dör folk i bushen. Barn. Flickor våldtas. Var är hjälpen?― Sylvia Nakout

Nakout är väldigt tacksam för att Finland tagit emot henne och satt henne i skola. Men hon upplever som sagt en enorm psykisk stress och ångest av hotet om utvisning.

– Man kan inte hjälpa med ena handen och ta ifrån en hjälpen med andra, säger hon.

Nakout frågar sig gång på gång hur omvärlden låter Joseph Kony och hans motståndsarmé hållas.

– Helikoptrar flyger till hans gömställen hela tiden, hur har man inte kunnat tillfångata honom?

Men Nakout vet svaret. Det finns ingen politisk vilja, makt och pengar styr.

– Under tiden dör folk i bushen. Barn. Flickor våldtas. Var är hjälpen?

Omvärlden tittar åt ett annat håll

Finnström bekräftar det Nakout säger: Det finns ingen riktig politisk vilja till förändring.

Konflikterna har pågått så länge att allt för många har intresse av att Kony och hans LRA får hållas och sköta smutsjobbet.

– Det är så mycket pengar inblandat. Och medan alla blickar riktas mot Kony, kan alla andra hålla på med sina smutsiga affärer.

Andra gynnas alltså av att Kony hålls vid liv.

LRA är dessutom militärt erfarna, de vet hur man för ett överlevnadskrig.

– Så även om det skulle finnas en vilja att bekämpa dem, så är det inte säkert att någon skulle lyckas.

Barnsoldaterna hjärntvättas och tvingas begå ohyggliga brott mot mänskligheten― Sverker Finnström, docent i antropologi vid Uppsala universitet

Sedan 2005 har Kony varit efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen (ICC), misstänkt för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Han åtalas bland annat för brott mot mänskligheten, inklusive mord, slaveri, sexuellt slaveri och våldtäkt, krigsförbrytelser, grym behandling av civilbefolkning, medvetet attackerande av civilbefolkning, plundring, framkallande av våldtäkt och tvångsrekrytering av barn till rebellarmén.

Men civilbefolkningen kommer inte att få uppleva rättvisa under sin livstid, säger Finnström.

Finnström påpekar att grymheter mot civilbefolkningen förekommer från många sidor, inte enbart från LRA:s håll.

– Det här är ett riktigt smutsigt krig. Folket har varit den huvudsakliga måltavlan både för LRA och regeringsarmén.

Den hårda verkligheten

För dem som lyckas fly från Uganda och trakterna där omkring möter en verklighet som är hårdare än någon av oss kan föreställa sig.

Det vet Finnström som sett och forskat om hur de här människorna haft det.

– De hamnar i ett system som lätt förstärker avhumaniserandet då de kommer hit. Det är väldigt mödosamt och tidskrävande för dem att återbygga sin egen mänsklighet.

Nakout säger att hon aldrig hade kommit hit om hon hade haft en möjlighet att stanna i sitt hemland.

– Jag ber om förståelse och jag ber om sinnesro för att kunna helas, säger hon.

Finnström påpekar att personer som Nakout hamnat här på grund av omständigheter bortom deras kontroll.

Det byråkratiska motståndet kan vara existentiellt utmattande.

– Det vi säger är: Du betyder ingenting. Och så fungerar systemet. Det är i det avseendet helt avhumaniserande.

Nakout är troende kristen och hennes tro har burit henne genom hennes svårigheter. Den ständiga bönen handlar om barnen: Snälla Gud, låt mig få krama mina barn ännu en gång.

Foto: © UNHCR/Hereward Holland