Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Laine, Heiskanen och Rask med i OS 2022? Knäckfrågorna är många och det finns en gemensam nämnare – pengar

Patrik Laine i hockeyutstyrsel.
Patrik Laine är en drömspelare för ett finländskt OS-lag. Patrik Laine i hockeyutstyrsel. Bild: All Over Press Patrik Laine,NHL

För en vecka sedan spreds rapporter om att representanter för IOK, IIHF, NHL och NHL:s spelarorganisation träffats i New York. Förhandlingarna gällde såklart NHL-spelarnas vara eller icke vara i OS om exakt två år ... om det ens går att kalla det för en förhandling när IOK och IIHF är på sina bara knän och NHL-ägarna – som har all makt i frågan – närmast gäspar.

Under JVM vid årsskiftet försökte Internationella ishockeyförbundets schweiziska ordförande Rene Fasél ta till brösttoner i riktning NHL. Möjligtvis fick maktkänslan i stunden högsta chefen för organisationen som basar över hockeyns VM-turneringar att smått förivra sig.

Den ofrivilligt komiske IIHF-chefen krävde under sin årliga JVM-presskonferens ett beslut av NHL senast i augusti gällande OS 2022. Det vill säga huruvida ligan med monopol på världens bästa spelare frivilligt håller en förlustbringande paus i NHL, så att stjärnorna kan förgylla OS.

NHL:s frivilligt (?) osympatiske högste chef, Gary Bettman, kontrade med ett svar passande den kruttorra jurist han är. Kommissionären konstaterade att NHL:s beslutsfattare (ägarna) återkommer när det passar dem och är inte de minsta intresserade av IIHF:s och IOK:s tidtabeller.

För att få grepp om utgångsläget är det ungefär som om en Esbobo skulle vilja förhandla med Caruna om priset på överföringen av elektricitet. I stil med att Caruna har ett lokalt monopol på elnätet, har NHL monopol på så gott som alla världens bästa ishockeyspelare.

Gary Bettman.
Gary Bettman är en benhård förhandlare. Gary Bettman. Bild: All Over Press Gary Bettman

Och faktum är att i det (förhoppningsvis) hypotetiska fallet att ett framtida kollektivavtal mellan NHL och spelarorganisationen NHLPA skulle förbjuda spelarna att delta i landslagsturneringar som inte arrangeras av NHL, skulle ligan inte tappa fler än en handfull europeiska veteranspelare.

Så enväldig är NHL:s position. Nyckeln är att unga män blir mångmiljonärer innan de fyllt 25, vilket ingen annan liga kan konkurrera med. Resultatet blir att alla stortalanger vill till NHL och det i sin tur leder till att ligan erbjuder en unik omgivning för en spelare att mäta sitt eget kunnande.

Hur skulle en ung tävlingsorienterad man med hög självkänsla kunna motstå en sådan kombination av rikedom och idrottsliga utmaningar?

Därmed har Internationella olympiska kommittén och Internationella ishockeyförbundet inga möjligheter att ställa NHL-ägarna mot väggen. Och därför ter det sig enbart komiskt när Rene Fasél låtsas ställa ultimatum till NHL – även när han som hockeyansvarig talar med IOK:s röst.

OS 2018 visade hur liten hockeyn är utan NHL-stjärnorna

NHL:s medverkan i OS 2018 föll, åtminstone delvis, på grund av att IOK vägrade betala NHL-spelarnas resor till OS och försäkringar under turneringen. Speciellt försäkringarna för NHL-spelarna är dyra och till exempel i VM har IIHF kategoriskt vägrat betala försäkringarna.

Då var IOK:s officiella linje den att man inte behandlar NHL-ägarna annorlunda än de ”övriga grenförbunden”. Lätt att tänka sig hur ägarna, som i regel är stormrika affärsmän och entreprenörer, förhöll sig till att jämföras med förbund.

Till slut skulle IIHF ha varit redo att stå för notan (cirka 20 miljoner euro), men då var knuten mellan IOK och NHL på tok för hårt knuten för att proffsen skulle komma till Pyeongchang.

Skillnaden mellan kaxiga NHL-ägare och kaxiga IOK-pampar är att NHL-ägarna betalar sina egna räkningar. Därmed hyser de en, i det nordamerikanska tankesättet djupt inrotad, misstro gentemot högfärdiga organisationsbyråkrater.

Även den mest självupptagna IOK-höjdaren hade ändå inte kunnat undgå elektriciteten och den allt viktigare kändishajpen som NHL-miljonärerna bidragit med i vinterspelen mellan 1998 och 2014. Inom vintergrenarna är det bara en handfull konståkare som har motsvarande stjärnglans.

De ryska ishockeyspelarna sjön sin nationalsång, vilket inte var tillåtet.
Det ryska laget vann OS-guldet i Sydkorea. De ryska ishockeyspelarna sjön sin nationalsång, vilket inte var tillåtet. PyeongChang 2018,Rysslands herrlandslag i ishockey

Ingen kunde heller undgå det antiklimax som OS-hockeyn blev för alla utom finallagen Tyskland och det där vinnande laget, som inte ens officiellt representerade en nation.

Vilket dåligt skämt.

Vinter-OS behöver NHL – eller så degraderas herrhockeyn till en minst lika ointressant fortlevnad som herrarnas fotbollsturnering i sommar-OS.

NHL överöstes med eftergifter som tidigare varit tabubelagda

När Fasél och olympiska kommitténs representanter förra veckan träffade NHL-pamparna så fanns det därför inget kvar av Faséls sturskhet från presskonferensen under JVM. Rättare sagt erbjöd sig IOK och IIHF att göra ungefär vad som helst för att få NHL-spelarna med till OS.

Till och med IOK-ordföranden och den forne fäktaren Thomas Bach, som knappast är överdrivet entusiastisk gällande ishockey, tycks ha insett vem som sitter med alla trumfen på hand.

Under sammankomsten i New York var det därmed ett helt annat ljud i skällan än inför OS 2018. IOK anmälde sig frivilligt för att betala NHL-spelarnas tur- och returbiljetter till Peking och dessutom de skyhöga försäkringskostnaderna.

Och det var inte allt.

Bachs butik drämde i bordet någonting så heligt som kommersiella rättigheter. IOK erbjöd NHL möjligheten att marknadsföra sin medverkan i OS och att använda sig av bild och filmmaterial från OS-hockeyn.

Det kanske inte låter så märkvärdigt i text, men det är verkligen fråga om något som varit heligt för IOK. Bland annat har NHL aldrig fått använda klippet där Sidney Crosby avgör OS-finalen i Vancouver med ett förlängningsmål.

Det har retat gallfeber på NHL att man inte fått utnyttja ett av de största ögonblicken i hockeyns historia, med ett av NHL:s genom tiderna största affischnamn. Men IOK har varit obevekligt när det gäller sina rättigheter – ända tills nu.

Bachs butik drämde i bordet någonting så heligt som kommersiella rättigheter

Jag vågar tippar att processen inom IOK i sin smärtsamhet måste ha varit värdig Matteuspassionen – en mera känd Bachs signaturverk.

NHL-ägarna och NHL:s spelarfack är oense om OS

Med allt detta på bordet var NHL-bossarna ändå tämligen ointresserade. (Skrid)skon klämmer fortfarande på två ömma tår.

Den första är kollektivavtalet med spelarfacket – NHLPA – som går ut efter säsongen 2021/2022. Det vill säga några månader efter OS i Peking.

Då IOK och IIHF är totalt vapenlösa då det gäller NHL-ägarna, som Gary Bettman i egenskap av kommissionär (= vd) representerar, är spelarfacket NHLPA den enda parten i förhandlingarna med någon sorts arsenal som går att rikta mot ägarna.

Som alla fackliga organisationer så kan spelarfacket idka påtryckning mot arbetsgivarsidan genom strejkhot, eller faktisk strejk. Och ägarna i sin tur kan släcka ligans ljus och utlösa en lockout – som då hela säsongen 2004/05 ställdes in.

Eftersom spelarna är mycket välbetalda – men är det bara om ligan rullar på – medan ägarna oftast även har andra inkomstkällor än hockeyn, så brukar ägarna ta hem striderna som alltid blommar upp när det blir dags för ett nytt kollektivavtal.

Erik Karlsson försvarar mot Connor McDavid.
Connor McDavid och Erik Karlsson – två av NHL:s största stjärnor. Erik Karlsson försvarar mot Connor McDavid. Bild: Matt Cohen/Icon Sportswire/All Over Press Erik Karlsson (ishockeyspelare, 1990),Connor McDavid

Vanligtvis kör ägarna igenom sina stora krav och ger spelarsidan mindre vinster som förbättrar på spelarnas personliga liv under och efter karriären. Men de stora hjulen som får NHL:s sedeltryckeri att gå på fulla varv låter ägarna ingen tumma på.

Att avbryta ligans spel mitt i högsäsongen, för att en liten del av spelarna ska jobba för andra arbetsgivare utan att dessa betalar spelarnas löner, hör definitivt till den delen av helheten som ägarna aldrig kommer att låta facket diktera.

Ägarna måste bli positiva

NHLPA är entydigt i att spelarna vill vara med i OS 2022. NHL:s (ägarnas) position är att OS-medverkan hör till kollektivavtalet och då bör förhandlingarna öppnas nu och inte när avtalet går ut efter att OS redan är över.

Spelarfacket i sin tur vill inte börja förhandla om det nya kollektivavtalet i förtid, eller förlänga det nuvarande. Enligt NHLPA ska avtalet inte vara ett hinder för spelarnas medverkan i OS 2022.

Tidpunkten för OS infaller alltså just när NHL:s grundserie som produkt är allra attraktivast

Härifrån kan man såklart gå framåt och nå en kompromiss. När det kommer till kritan måste NHLPA ändå styras av att OS bara gäller för en bråkdel av alla ligans spelare. En liten grupps särintresse kan inte bli en tung knäckfråga. Det är såklart ägarna medvetna om.

Det är svårt att se hur spelarfacket ska kunna vinna den här kampen i den verklighet där alla NHL-spelare uttryckligen först och främst vill spela i NHL.

Ägarna måste helt enkelt ställa sig positivt till OS för att deltagandet ska bli av – och här kommer vi till den sista tån som är i kläm.

Den är tyvärr riktigt ordentlig inflammerad och kan kanske inte ens botas av alla de tidigare nämnda medicinerna: betalningar av utgifter, nya kommersiella rättigheter och en överenskommelse med spelarfacket.

Arenorna står tomma medan ligans största stjärnor frilansar – och riskerar resten av säsongen

Vinter OS-avgörs precis efter att NFL-säsongen är avslutad och baseball-säsongen inte ännu startat. Det är en gyllene period för NHL att få mera uppmärksamhet. NHL är som bekant den klart minsta av de fyra stora proffsligorna i Nordamerika och jobbar ständigt för att växa i USA.

Februari är också tiden då den högintressanta slutspurten mot slutspelet börjar gå riktigt het. Intresset stiger, spelet är intensivt, lagmaskinerna är väloljade och varje poäng är viktig.

Tidpunkten för OS infaller alltså just när NHL:s grundserie som produkt är allra attraktivast.

Och precis då borde ligan hålla paus – och framför allt borde arenorna stå tomma och generera kostnader i stället för att vara fullproppade guldgruvor för ägarna och de som säljer olika typer av tjänster och produkter under matcherna.

Inte nog med det. Risken för att de största stjärnorna ska skada sig eller bli fysiskt utmattade under den intensiva OS-turneringen är uppenbar.

Kom ihåg att det är NHL-ägarna som betalar spelarnas hutlösa löner – och gör det för att storstjärnorna ska kunna leda sitt NHL-lag till framgång. Först till slutspelet och där möjligast långt.

Ingen annan stor proffsliga inom någon sport förväntas hålla paus under säsongen på grund av OS eller VM. Det krävs verkligen inte en bullrig amerikansk isolationist för att se OS-avbrottet som ett kolossalt problem.

David Pastrnak och Tuukka Rask.
Boston Bruins har många potentiella OS-spelare. David Pastrnak och Tuukka Rask. Bild: All Over Press David Pastrňák,Tuukka Rask

Var och en kan försöka tänka in sig själv som ägare för till exempel Boston Bruins och fundera på hur kul det skulle vara att just nu vinka av Tuukka Rask, Jaroslav Halak, David Pasternak, Patrice Bergeron, Brad Marchand, Zdeno Chara, Charlie McAvoy, Torey Krug och David Krejci till OS.

Var inte meningen att vinna Stanley Cup med de här killarna?

Ishockeyn är det enda grenen i vinter-OS som inte har vinterveckorna i februari som säsongens huvudmål.

PR-värdet och en förändrad värld

De tyngsta argumenten för OS-medverkan är såklart den globala uppmärksamheten och den vackra tanken om OS som idrottens ädlaste och värdefullaste tävling.

Beror på vem man frågar. NHL var inte med i OS 2018 och ändå är intresset för NHL större än någonsin och ligan går ekonomiskt bättre än någonsin. Var finns bevisen på att NHL i OS skulle gynna NHL? Alltså NHL, inte ishockeyn som sport.

Och det här med värdet av OS för idrottarna: har inte ännu hört en hockeyspelare – som antingen spelar i NHL, har spelat i NHL eller har som mål att spela i NHL – säga att någon titel väger tyngre än Stanley Cup.

Faktum är att proffsidrotten inte för tillfället ser ut gå mot en tid där den traditionella OS-andan frodas. Snarare är det de stora ligorna och klubbarna inom lagsport och de penningstinna tävlingarna inom individuell idrott som tar över huvudrollerna mer än någonsin.

Därför, trots att jag personligen är en långvarig och hängiven anhängare av olympiska spel och världsmästerskap, så ställer jag mig mycket skeptiskt till att NHL-ägarna återgår till arrangemanget som började i Nagano 1998 och fortsatte till OS i Sotji 2014.

Tippar i stället, med tungt hjärta och med förhoppning om att ha totalt fel, att World Cup som arrangeras av NHL blir det koncept som Bettman och organisationen bakom honom strävar till att lyfta fram som den enda ”Best of the Best”-turneringen.

Eller så skrotar IOK alla sina tidigare principer och ber NHL redigera OS-hockeyn. Med de bästa spelarna, i slutsålda NHL-arenor, global tv-synlighet och under de olympiska ringarna. Win-win, happy-happy?

För närvarande känns det ändå som en utopi. Eller är dystopi rätta ordet?

Tack för att du läste.

Källor: sportsnet.ca, nhl.com, cbssports.com, prohockeyrumors.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport