Hoppa till huvudinnehåll

Byn som både hör till EU och är en del av Storbritannien

Den lilla byn Pettigo vid den nordirländska gränsen, befinner sig i en besynnerlig situation. Halva byn hör till EU, medan den andra halvan är brittisk.

Här går invånarna omkring med både euro och pund i plånböckerna.

Det är söndag förmiddag, ett par dagar efter brexit. Gatorna är folktomma men biltrafiken genom byn är livlig.

Det här får jag senare höra att beror på att nordirländare gärna åker till den södra sidan om gränsen för att fira veckoslut.

Jag bestämmer mig för att besöka puben Britton för att ta reda på hur det är att bo i den enda byn på den nordirländska gränsen som delats i två delar.

Britton, och byns tre andra pubar, hör fortfarande till EU eftersom alla pubar i Pettigo finns på den irländska sidan.

Det här betyder att alla nordirländare får lov att promenera över till Irland om de vill gå på en öl.

Pubägaren Pat Britton berättar att bybor från bägge sidor om gränsen träffades på puben även under inbördeskriget The Troubles.

Jag får flera nyfikna blickar när jag stiger in på den gamla Guinness-luktande puben med träinredning.

Pubägaren välkomnar mig varmt och konstaterar att jag måste vara en journalist. Ryktet om en nykomling i byn har hunnit fram före mig.

Bil som kör genom Pettigoe
Britton är placerad vid en bro ovanför floden Termon River som delar Pettigo. Bil som kör genom Pettigoe Bild: Paul-Michel Ledoux Pettigoe,Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland

Några stamkunder sitter bänkade på en rad pallar längs med bardisken. De gör plats för mig och jag sätter mig på en av pallarna och beställer en kaffe.

Pubägaren Britton kontrollerar den rådande valutakursen varje vecka och omvandlar pund till euro eller euro till pund vid behov.

Britton berättar att man får betala med både pund och euro i hans pub, alla pengar är välkomna.

Det här ställer dock till med lite huvudbry då han ska räkna ut priserna för sin öl.

Pettigo delades i två delar år 1922, strax efter att Irland blev självständigt från Storbritannien.

Jag frågar Britton om hur sammanhållningen i byn såg ut under The Troubles, med tanke på att det finns så många olika religioner i byn, och protestanter och katoliker sågs som fiender under inbördeskriget (1969 - 1998).

- Det var en svår tid men byn fortsatte att fungera som ett enda samhälle.

Det här tror Britton beror på att invånarna var så få och vana vid att umgås med varandra.

Värdshus i Pettigoe
Det förekom många blodiga bombdåd i Pettigo under inbördeskriget. Byns olyckliga placering på gränsen till konfliktområdet gjorde den särskilt utsatt för bombdåd. Värdshus i Pettigoe Bild: Paul-Michel Ledoux Pettigoe,Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland

Pettigobon och irländaren Michael Moss, som sitter bredvid mig, inflikar att oroligheterna blev vardag för invånarna under krigsåren, det var till exempel vanligt att man blev stoppad och genomsökt av polisen flera gånger varje dag när man åkte norrut för att arbeta.

- Till och med lunchlådan genomsöktes ifall man skulle ha gömt bomber i den.

Hur noga man genomsöktes varierade mycket beroende på vem man stoppades av, berättar Moss.

Vägspärr vid broövergångsställe i Pettigoe
Alla gränsövergångar i Pettigo blockerades under The Troubles förutom bron som finns vid Brittons pub, vilket innebar långa omvägar för dem som måste transportera varor över gränsen. Vägspärr vid broövergångsställe i Pettigoe Bild: Paul-Michel Ledoux Pettigoe,Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland
Det gamla irländska tullhuset i Pettigoe
Det gamla irländska tullhuset finns ännu kvar som en påminnelse om kriget. Det nordirländska tullhuset som stod på andra sidan om floden blev flera gånger bortsprängt och finns inte längre kvar. Det gamla irländska tullhuset i Pettigoe Bild: Paul-Michel Ledoux Pettigoe,Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland

Moss berättar att han arbetar som båtmekaniker i Nordirland. Många Pettigobor åker norrut för att arbeta, eftersom jobben inte växer på träd i den lilla byn och man måste åka en lång väg för att hitta jobb på den södra sidan om gränsen.

Bybo i Pettigoe på puben Britton
Moss bor på den irländska sidan av Pettigo när han är ledig, och på den nordirländska när han jobbar. Bybo i Pettigoe på puben Britton Bild: Paul-Michel Ledoux Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland,Pettigoe

På frågan om det känns konstigt att han nu bor både i ett EU-land och i Storbritannien svarar Moss att han inte tycker det eftersom han inte tror att det förändrar något för hans del.

- Jag tror inte att det kommer att påverka oss vanliga arbetare, så länge det inte finns någon hård gräns mellan Nordirland och Irland.

Moss menar att Pettigobor istället kommer att fortsätta utnyttja möjligheterna det innebär att bo vid gränsen. I Nordirland är det till exempel billigare att köpa och registrera sin bil, medan det är billigare att tanka sin bil på den irländska sidan.

Om britternas utträde ur EU innebär en höjning av priserna på den ena sidan om gränsen så kan man alltid handla på den andra sidan.

Den 16 kilometer långa Termon River drar gränsen genom Pettigo.

Bybo och katt i Pettigoe
Byn har en åldrande befolkning och de flesta bybor har därför upplevt inbördeskriget. Bybo och katt i Pettigoe Bild: Paul-Michel Ledoux Pettigoe,Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland
Ett förfallet hus med en kyrka i bakgrunden
Centrum präglas av verkligt förfallna byggnader varvat med upprustade. Ett förfallet hus med en kyrka i bakgrunden Bild: Paul-Michel Ledoux Pettigoe,Nordirland,Irland,Konflikten i Nordirland

Det finns fyra kyrkor i den lilla byn

I Pettigo finns en metodistkyrka, en presbyteriansk kyrka, en romersk-katolsk kyrka samt den irländska kyrkan.

Man skulle kunna tro att det här skapar motsättningar i byn med tanke på att det fortfarande är vanligt att katoliker och protestanter lever åtskilda på flera håll i Nordirland.

Pat Britton menar att det här inte är fallet i Pettigo, här är det få som bryr sig om vilken religion en annan person hör till.

- Ordnas det till exempel en begravning i en av kyrkorna så kommer alla dit oberoende av vilken församling man hör till, säger Britton, som själv är katolik.

Med bara omkring 300 invånare i byn, umgås man med och värnar om de personer som finns.

Efter några timmar i Pettigo kan jag konstatera att få Pettigobor verkar tro att någonting praktiskt kommer att förändras på grund av att ena halvan av byn nu är utanför EU och den andra är innanför.

Det viktigaste för invånarna är att slippa se en övervakad gräns tvärs genom den lilla byn igen, och en sådan överenskommelse har uppnåtts mellan EU och Storbritannien.

Ingen vill se en återgång till oroligheterna och gränsövervakningen som rådde under The Troubles och man vill kunna fortsätta att välja vilken sida man handlar på.

Det vill säga på den sida där det är billigast.