Hoppa till huvudinnehåll

Den snöfria vintern skadar Litauen mer än södra Finland – blir våren torr kan det bli fjärde missväxtåret i rad

En litauisk gård mitt i den snöfria vintern 2020.
Vladyslav Kravčuns gård mitt i den snöfria vintern 2020. En litauisk gård mitt i den snöfria vintern 2020. Bild: Gustaf Antell Litauen,klimatpolitik,Trakai,Gemensamma jordbrukspolitiken

Också Litauen har haft en rekordvarm vinter utan snö och tjäle. Sådana här vintrar kan bli vanliga i framtiden, vilket leder till dyra omställningar för de redan nu utsatta bönderna. De litauiska bönderna kräver högre direkta EU-stöd.

Vintern har inte varit som den ska vara på Vladyslav Kravčuns ekologiska jordbruk i Trakai i östra Litauen. Ingen snö och det råder till och med torka här just nu.

Från åkerkanten där vi står ser vi det böljande kulliga landskapet med utspridda skogsdungar och små gårdar i alla riktningar. Det här är sinnebilden för Litauens inland.

- Det borde åtminstone regna om det inte alls kommer att snöa, så att marken är tillräckligt fuktig när vi sår, säger Kravčun, vars jordbruksföretag arrenderar kring 500 hektar åkermark.

Vladyslav Kravčun, jordbruksföretagare i Trakai.
Kravčun säger att vädret inte ännu är en katastrof eftersom det är mitt i vintern och de anställda inte är på plats, men "normalt är det inte". Vladyslav Kravčun, jordbruksföretagare i Trakai. Bild: Gustaf Antell Litauen,jordbrukare,Vladyslav Kravčun
Det borde regna om det inte alls kommer att snöa, så att marken är tillräckligt fuktig när vi sår.― Vladyslav Kravčun, jordbruksföretagare i Trakai

Ekologiska jordbruk som Vladyslav Kravčuns är ovanliga i Litauen och de täcker inte ens en tjugondel av landets brukade jord.

Att övergå till ekologiskt jordbruk är dyrt och utom räckhåll för småbönder och familjer.

Ett problem som ofta är översett i Västeuropa är att kommunismens arv inom lantbruket har varit ytterst svårt att skaka av sig. Se faktarutan längre ner.

"Många har börjat få svårt att klara sig"

- Jag har haft råd att investera, så jag har haft lättare att klara av torkan de senaste åren, säger Kravčun.

Svårare är det för de bönder som aldrig har haft råd att investera, de som ännu har gammal teknik och dåligt dikad mark.

- Det är forskarnas sak att diskutera klimatet, men många bönder har börjat få svårt att klara sig och de har inte möjlighet att göra goda klimatval.

Det är forskarnas sak att diskutera klimatet.― Vladyslav Kravčun, jordbruksföretagare

Svårast verkar nya bönder ha, sådana som med små resurser har tagit mod till sig och bosatt sig på landet.

- I synnerhet yngre bönder, säger Kravčun. Till exempel sådana vars föräldrar arrenderade ut marken, men nu vill de själva satsa på att bruka jorden.

Dåliga skördar gör politikernas situation kärv

- Sommaren 2018 hade vi dåliga skördar, men på något sätt klarade vi oss, förklarar Vladyslav Kravčun. Förra sommaren var svårare och då var det många som inte fick ekonomin att gå ihop.

Litauen har haft tre missväxtsomrar i rad. De två senaste åren har landet drabbats av katastrofal torka och sommaren 2017 regnade skördarna bort.

I tre år i rad har den litauiska regeringen därför utropat undantagstillstånd för att kunna hjälpa bönderna att klara sig.

En skock får på ett litauiskt lantbruk.
Fåren ger gödsel för det ekologiska jordbruket. En skock får på ett litauiskt lantbruk. Bild: Gustaf Antell Litauen,Trakai,lantbrukspolitik,Gemensamma jordbrukspolitiken

Undantagstillståndet har gett staten rätt att kompensera bönderna för deras förluster, men det har också räddat bönderna från att tvingas betala tillbaka EU-stöd för att de inte har fyllt sina produktionskvoter.

- Vi samlade ihop data och bad staten om hjälp, men i de flesta fall hänvisade de oss till försäkringsbolagen, säger Kravčun.

De litauiska politikerna har hamnat i kläm mellan bönder som vill ha stöd och ersättningar i reda pengar medan EU vill förändra jordbrukspolitiken i en mer klimatvänligt riktning.

Höjs inte fuktnivån i marken får vi en sorglig situation på våren.― Vladyslav Kravčun, jordbruksföretagare i Trakai

Litauens officiella linje i EU:s budgetförhandlingar för perioden 2021 till 2027 är att de direkta lantbruksstöden till bönderna måste höjas, men Litauen vill också ha en klimatvänlig utveckling på landsbygden.

- För att vi ska ha en effektiv ekonomisk och social utveckling i Litauen måste vi höja EU-budgeten både för högre direktstöd och för utvecklingsprojekt på landsbygden, säger Arūnas Svitojus.

Han är ordförande för Litauens jordbrukskammare, en takorganisation som strävar efter att få regeringens och jordbrukarnas intressen närmare varandra.

- Vi måste ta extra hänsyn till miljön, både när vi planerar budgeten och när vi delar ut stöden.

Det är en linje som är så diffus att den ger litet inflytande i Bryssel.

Familjedrivna gårdar tänker inte bara på jordbruket, de bryr sig också om klimatet.― Arūnas Svitojus, ordförande för Litauens jordbrukskammare

EU vill alltså satsa mer på projekt för en hållbar utveckling på landsbygden.

Litauens jordbrukskammare håller med och säger att de nuförtiden försöker få bönderna att tänka mer på utveckling av landsbygden och större samarbetsprojekt.

- Vi möter mycket förståelse bland bönderna, säger Svitojus, som också själv är bonde, men också visst motstånd. Ofta lyssnar bönderna ändå för mycket på lantbruksföretagen.

Arūnas Svitojus visar en bild på mobiltelefonen som föreställer en kompis i Sibirien.
Svitojus visar att han har diskuterat klimaten med alla möjliga personer, som den här mannen han känner i Sibirien. "Klimatet är inte mer tabu att prata om". Arūnas Svitojus visar en bild på mobiltelefonen som föreställer en kompis i Sibirien. Bild: Gustaf Antell Litauen,Gemensamma jordbrukspolitiken,Arūnas Svitojus

Svitojus anser att direktstöd gagnar de stora lantbruksföretagen mer än småbönderna bland annat för att företagen har råd att investera i teknik på ett helt annat sätt.

Men miljöaktivisten och parlamentsledamoten Tomas Tomilinas anser att Jordbrukskammaren har fel strategi när den försöker locka bönderna med visioner om en levande och hållbar landsbygd.

- Bönderna i Litauen tänker inte så, åtminstone inte rent generellt, säger Tomilinas, som representerar partiet Böndernas och de grönas union.

För bönderna är det orealistiskt att välja bort jordbruksstöd för långsiktiga förändringar, hur nyttiga de än är för lokalsamhället som helhet.

- Om bönderna upplever att de har mer nytta av direktstöd än av utvecklingsprojekt så är det så. Redan nu blir EU-projektpengar för utveckling på landet oanvända eftersom så få är intresserade.

Den litauiske parlamentarikern Tomas Tomilinas står framför barnteckningar som är utställda i parlamentet Seimas.
Tomas Tomilinas håller med om att barnen är framtiden, men i Litauen och de östra EU-länderna är det andra argument som styr synen på EU:s långtidsbudget och jordbrukspolitik, menar han. Den litauiske parlamentarikern Tomas Tomilinas står framför barnteckningar som är utställda i parlamentet Seimas. Bild: Gustaf Antell Litauen,klimatpolitik,Tomas Tomilinas

Tomilinas påpekar att de stora jordbruksföretagen dessutom ofta har kontakter både i lokalpolitiken och i maktens korridorer i Vilnius.

- Småbönderna är dåligt organiserade och därför är de svaga. Jordbrukskammaren menar väl, men har inte det inflytande som behövs för att bli en röst för utveckling på landet.

EUs budgetförhandlingar 2021-2027: Varför är det problematiskt att stora gårdar för alla bönders talan i många EU-länder?

En av de stora frågorna när EU-länderna förhandlar om kommande långtidsbudget är hur Storbritanniens utträde ur unionen påverkar budgeten. Eftersom jordbruket är en av de största posterna i budgeten är trycket att sänka jordbruksstöden stort - speciellt de direkta stöden som EU betalar direkt till bönderna.

Den nytillträdda EU-kommissionen har dessutom ambitioner att driva en hållbar klimatpolitik, vilket under perioden 2021-2027 innebär att resurser borde riktas till klimatpolitiken. Många politiker ser "utveckling på landsbygden" som ett praktiskt sätt att hjälpa både klimatet och invånarna på landsbygden, men många andra ser det snarare som orealistiskt önsketänkande.

Diskussionen om hur stora de direkta stöden till bönderna ska vara ser olika ut i de olika medlemsländerna, men en röd tråd är att stora gårdar ofta lever bättre än små. Det finns alltså ett tryck på att åtminstone sänka de större enheternas stöd, eller införa ett stödtak för enskilda gårdar, vilket de själva upplever som orättvist.

I Västeuropa upplevs stödnivåerna dels som en rättvisefråga och dels som en överlevnadsfråga.

Här finns en gammal tradition att samarbeta med grannen, vilket gör att större investeringar oftast görs i grupp.

EU har investeringsstöd för till exempel gemensamma traktorinköp eller bygge av en gemensam tork.

I de gamla kommunistiska länderna revs de här traditionella samarbetsformerna upp med rötter och allt. Privata gårdar beslagtogs och ersattes av stora kolchoser.

Fortfarande, nästan trettio år efter murens fall, har väldigt lite av det traditionella samhället med samarbete gårdarna emellan återuppstått.

Det är speciellt tydligt när investeringar borde göras, men aldrig blir av.

Det är därför lantbruksföretag, som har råd att modernisera, har ett så stort inflytande i östra Europa. De har ett försprång gentemot sina lokala konkurrenter som hela tiden växer.

Den som har han tar

På Kravčuns gård är traktorn stor och modern och hinner göra ett gott jobb när våren kommer. Kravčuns jordbruksföretag är kanske inte ett av de riktigt stora, men relativt bra har det gått under åren.

Kravčun sitter dessutom själv i Trakais kommunfullmäktige.

Men på de flesta små gårdar jag har sett är tekniken gammal, smutsande och smutsig och bönderna skulle ha nytta av att samarbeta bättre kring nya investeringar.

Också Kravčun säger att Jordbrukskammaren tänker lite naivt.

- Det är kapitalismen som styr, säger han. Den som har pengar har både inflytande och resurser.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes