Hoppa till huvudinnehåll

Jan Boijer-Spoof ville ta sitt liv, tills han fick en ovanlig ketaminvård: “Som om någon hade tryckt på reset-knappen”

Man ligger på bår med någon apparat fastkopplad i fingret. I bakgrunden sitter en sjuksköterska.
Det här rummet och de här skötarna har löst mitt problem'', säger Jan Boijer-Spoof. Sjuksköterskan Pia Piippo-Lehto berättar att alla som fått ketaminbehandling har sagt att det hjälpt dem i kampen mot depression. Man ligger på bår med någon apparat fastkopplad i fingret. I bakgrunden sitter en sjuksköterska. Bild: Kalevi Rytkölä Ketamin,Jan Boijer-Spoof

Det finns förhoppningar om att ketaminet kunde vara följande stora genombrott för depressionsmedicineringen. Vi intervjuade en finländare som fått den ovanliga vården.

Vårdaren lägger in en nål i 47-åriga Jan Boijer-Spoofs arm. En färglös vätska rinner in i hans ådror från en påse. Efter tio minuter börjar den verka.

– Vet du den svindlande känslan när du håller på att bli full och lägger dig på sängen? Det här känns lite lika.

Orsaken till den svindlande känslan är ketaminet. Det är en medicin som har en färggrann historia.

På 1960-talet användes det som lugnande medel för amerikanska soldater som hade skadats i Vietnamkriget. På 1970-talet var det en beryktad klubbdrog som kallades Special K.

Nu vet man att ketaminet botar allvarlig depression bättre än något annat känt läkemedel.

Jan Boijer-Spoof kallar ketaminet för medicinen tack vare vilken han inte vill begå självmord.

– Utan min fru och ketamin skulle jag inte vara här.

Depression är ett enormt världsomfattande problem. Av den orsaken är ketaminet nu föremål för så stort intresse. Man hoppas att det ska vara ett steg framåt i utvecklingen av depressionsmediciner, som har stampat på stället i årtionden.

Är ivern för tidig, eller är det här inledningen på en omvälvning i mentalvården?

Chaffisen klarade cancern – och blev deprimerad

Ännu för några år sedan var Jan Boijer-Spoof som vilken som helst medelålders lastbilschaufför. Han hade bekymmer i livet, men han kunde leva med dem.

Till sina vänner med mentala problem och depressionsmedicinering ställde han sig på ett sätt som är typiskt för friska: artigt, men lite överlägset.

– Som att “ta dig nu i kragen”. Jag föreställde mig att det var möjligt för alla, fast jag inte sade det högt. Nu efteråt tänker jag att min uppfattning var mycket naiv.

Den uppfattningen förändrades i ett slag år 2018.

I januari föddes en dotter i familjen, Helmi. Samma månad kunde man konstatera att bölden som Boijer-Spoof hade på halsen var cancer i halsmandlarna.

De följande åtta månaderna gick Boijer-Spoof på strålbehandling, led av smärtor och tappade över 40 kilo i vikt. Att kasta sig in i rollen som småbarnsfar fick vänta. I tankarna fanns bara cancern, smärtan och att överleva.

I augusti kunde läkaren konstatera att cancern var botad. Till följd av det rasade Boijer-Spoofs mentala hälsa.

Han har tänkt länge på varför det gick så.

– Under cancervården var inga vardagliga tankar, sysslor och bekymmer i tankarna. Allt du känner, vare sig det är irritation på grannen, kärlek till flickvännen, allt det var borta i åtta månader. Och så trycker du på en knapp och allt det kommer över en på en gång.

Det var för mycket. Tankarna flög runt i huvudet och gick inte att få ordning på. Morgonsysslor, och andra helt vardagliga saker, blev svåra.

– Alla har använt laptops från början av 2000-talet. Processorn skriker, minnet skriker, ingenting händer. Det kändes helt fysiskt i hjärnan.

Man ser mot kameran. I bakgrunden en laxfärgad gardin med växtmönster.
Jan Boijer-Spoof fick i och med insjuknandet i en allvarlig depression lära sig att problemet inte bara beror på patientens livssituation. ''När du är där är det också något fel i din hjärna", säger han.' Man ser mot kameran. I bakgrunden en laxfärgad gardin med växtmönster. Bild: Kalevi Rytkölä Ketamin,Jan Boijer-Spoof

Boijer-Spoof hade tänkt återvända till rollen som pappa och arbetstagare direkt då han blev frisk. I stället fick han finna sig i att vara en icke-arbetsför sjukpensionär.

Skuldkänslorna grämde en man som hade sett det som en självklarhet och hederssak att tjäna levebrödet. Han började få raseriutbrott för småsaker, så som smällande skåpdörrar.

En kväll i augusti körde familjen från Helsingfors till Åbo. Föräldrarna bråkade, Helmi grät. Plötsligt insåg pappan att om han inte stannar på momangen kör han sannolikt in bilen i en vägg.

– Jag tvivlade inte, jag visste att jag skulle göra det. Min enda tanke var att jag inte kan göra det mot min familj.

Boijer-Spoof sökte hjälp.

Men depressionsmedicinerna fick inte honom att må bättre. I terapin satt Boijer-Spoof tyst, för det kändes som att ångesten bara blev värre av att prata. Han började hitta på svepskäl för att undvika sessionerna.

Värst var kvällarna. När de andra somnade satt pappan ensam kvar med sina tankar.

– Jag tänkte att det inte finns någon orsak att vakna på morgonen. Sedan att jag inte kan ta livet av mig på grund av familjen. Och sedan att jag måste, för att jag bara är en börda för familjen.

Boijer-Spoof skrev färdiga avskedsbrev i sin e-post. När psykiatern fick höra om det togs Boijer-Spoof in på en sluten avdelning. Där blev ångesten bara värre.

Till slut föreslogs en ovanligare vårdform: ketamindropp. Han hade förlorat hoppet, men beslöt ändå att försöka.

Slagfältens smärtstillande medicin uppfinns på nytt

Ketaminet lösgör psyket från sinnena och tar bort smärtan utan att förlama andningen. På grund av att ämnet är så säkert och lätt att använda brukades det tidigare – och fortfarande som anestesimedel i primitiva förhållanden, som i krigssituationer.

På 1990-talet märkte man en speciell sidoeffekt med ketaminet: det tog inte bara bort smärtan utan också depressionen, om patienten led av det. Och den gjorde det dessutom väldigt effektivt.

– Det är två-tre-gånger effektivare än läkemedel som ges via munnen, säger överläkare Tero Taiminen, docent i psykiatri vid Åbo universitets centralsjukhus (Åucs).

Taiminen ansvarar för den neuropsykiatriska och psykiatriska vården som kallas neuromodulation vid Åucs. I Finland började man ge ketamininfusioner år 2010 vid just Åucs.

Ketaminvård ges till just sådana patienter som Jan Boijer-Spoof. När andra läkemedel inte hjälper och patientens liv är i fara.

Boijer-Spoof började få ketamin varje vecka i juni 2019. Den första gången gav en kort känsla av eufori, men depressionen fanns kvar.

De nervsmärtor som cancern hade lämnat efter sig rann däremot av Boijer-Spoof “som våt målarfärg från en vägg”.

Efter att han fått vård några gånger märktes en skillnad i den Boijer-Spoofska familjen. I pappans mörker infann sig flera timmar långa ljusa stunder.

Familj bestående av mamma, pappa och barn sitter i en soffa. Barnet ler mot kameran. På soffan syns barnets leksaker.
Jans självdestruktivitet var en svår erfarenhet för frun Linda Boijer-Spoof. ''Han kände sig som en börda, och ville befria oss från sig själv. Jag vet inte var vi skulle vara i dag ifall vården inte hade hjälpt''. Familj bestående av mamma, pappa och barn sitter i en soffa. Barnet ler mot kameran. På soffan syns barnets leksaker. Bild: Kalevi Rytkölä Ketamin,Jan Boijer-Spoof

Efter den sjätte vårdgången kände Boijer-Spoof hur hans mående blev bättre “i ett ryck”. De ljusa stunderna blev ljusa dagar. Han märkte att han log mot dem han mötte.

Inom medicinen vet man ännu inte vad som hände i hans huvud. Exakt vad ketaminet gör vet man nämligen inte.

Hur kändes det då? Boijer-Spoof tar till en ny datorliknelse.

– Ketaminvården är som om någon skulle trycka på reset-knappen. Tankarna började löpa, jag började sätta saker i ordning inne i huvudet. Världens tyngd försvann från mina axlar.

Boijer-Spoof är en ovanlig depressionspatient. Det är bara några tiotal, eller högst några hundra, personer i Finland som får ketamin.

Depression är däremot ett enormt problem. Det är den överlägset vanligaste orsaken till sjukpension. Det är också en vanlig orsak till självmord.

Ungefär en halv miljon finländare använder antidepressiva mediciner. Till och med en tredjedel av dem tros vara läkemedelsresistenta, så medicinerna hjälper inte mot depressionen.

Ketaminet fungerar på över hälften av de resistenta depressionspatienterna. Framför allt tar det snabbt bort självdestruktiviteten.

Överläkare Tero Taiminen anser att ketaminvården absolut borde öka i Finland.

– Det skulle vara till nytta för samhället. Inbesparingarna i sjukledigheter, pensioner och självmord skulle täcka kostnaderna för vården mångfalt.

Taiminens förhoppning kan bli verklighet. Läkemedelsindustrin har också upptäckt ketaminets möjligheter.

Nässpray mot depression?

Orsaken till att så få depressionspatienter får ketaminvård i Finland är delvis praktisk: läkemedlet ges med dropp och det får man bara inom den psykiatriska specialsjukvården.

I USA, där depressionsproblemet är ännu mer alarmerande än i Finland, kan man också få vård på tiotals ketaminkliniker.

Det första kommersiella läkemedlet som innehåller ketamin kom ut på den amerikanska marknaden ifjol. Ämnet är läkemedelsföretaget Janssens esketamin, en modifikation av ketaminets molekylstruktur.

Den signifikanta skillnaden är att Janssens esketamin intas som nässpray, i stället för att ges intravenöst.

Nässprayet är den första depressionsmedicinen av ny typ på årtionden. Därför är också förväntningarna stora. Nässprayet är inte lika effektivt som droppen, men Janssen väntas trots det tjäna miljontals dollar på det.

I USA är läkemedlets pris svindlande: en månadskur kostar tusentals dollar.

Janssens esketamin fick försäljningstillstånd av Europeiska läkemedelsverket i december. I Finland väntar läkemedlet nu på tillstånd från Fimea.

Men att allvarlig depression skulle vara lika lätt att vårda som en täppt näsa? Det låter för bra för att vara sant.

Och det är det också. Patienterna kommer inte att få med sig Janssens esketaminspray hem, utan ska doseras ut av en expert inom hälsovården.

Ketaminet är nämligen också en beroendeframkallande drog.

“Så, du går till sjukhuset och tar droger”

En tillräcklig dos ketamin får till stånd en känsla av eufori och till och med hallucinationer. Därför har ketaminet använts i berusande syfte i tiotals år.

Överdoser som leder till döden är ovanliga, men det är möjligt att den orsakar ett beroende.

Det här är en stor orsak till att ketaminet först nu är på väg ut på läkemedelsmarknaden, trots att man redan för tiotals år sedan märkte dess effekter när det kommer till att bota depression.

Jan Boijer-Spoof var skeptisk till läkemedelsvården på grund av risken att bli beroende. Hittills har rädslan varit obefogad, säger han.

Då det används som läkemedel är doserna mycket små. Den enda grunden till beroende som jag kommer på är att det tar bort smärtan.

Boijer-Spoof hoppas på en öppen diskussion om läkemedlens nyttiga och skadliga effekter. Okunskap och stigmat kring rusmedel kan hindra patienter att få hjälp och läkare att ge den, säger han.

Vissa har sagt att “så, du går till sjukhuset och tar droger”? Men folk använder ju droger för att fly verkligheten. För mig har ketaminet den inverkan att jag kommer tillbaka till den verkligheten, till ett så normalt liv som möjligt.

Man får vätska intravenöst genom venkateter. Sjuksköterska håller nålen på plats.
"Det finns många som säger att man måste göra något åt psykisk ohälsa. Varför kan inte det vara det här, ifall människor har nytta av det?" Man får vätska intravenöst genom venkateter. Sjuksköterska håller nålen på plats. Bild: Kalevi Rytkölä Ketamin,Jan Boijer-Spoof

Det finns ändå ingen omfattande forskning om bieffekterna med långvarig ketaminvård. På grund av beroendet och andra möjliga risker håller ketaminvården i normala fall inte på i mer än ett halvår.

Och då vården avslutas kan depressionen komma tillbaka.

Är ketaminet alltså bara ett sätt att skjuta fram depressionsproblemet på kemisk väg?

Nej, säger överläkare Tero Taiminen. Djup depression är vanligtvis inte ett bestående tillstånd, utan en period som man kan komma över med medicinsk vård, säger Taiminen.

Om vi lyckas få den pågående depressionsperioden att bli bättre med ketamin, så hålls sinnesstämningen oftast normal och depressionsperioden har blivit bättre.

Jan Boijer-Spoof tror sig ha kommit över det värsta med hjälp av ketaminet. När han mår bättre och tankarna löper har också terapin börjat kännas meningsfull. Livet har blivit jämnt igen.

– Jag skulle säga att min hjärna har återgått till det normala tillståndet där den reparerar sig själv, där den var innan det här hemska flippandet.

Han vet ändå inte vad som sker efter att vården tar slut. Han har ändå lust att testa, om han kan må bra också utan mediciner.

Ännu vågar han ändå inte. Nu är det viktigast att inte behöva fundera på om det alls är värt att vakna på morgonen, då han går till sängs.

– Framtiden ser vidöppen ut igen.

Läs Eero Mäntymaas ursprungsartikel Jan Boijer-Spoof halusi riistää henkensä, kunnes hänelle tarjottiin harvinaista ketamiinihoitoa – “Kuin joku painaisi päässä reset-nappulaa” för Yle Uutiset här. Svensk översättning av Lukas Lindström.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes