Hoppa till huvudinnehåll

Åbobon Alexander Rancken genomgår en könskorrigering: ”Translagen är kränkande”

Alexander Rancken, som är trans, tycker att en juridisk könskorrigering borde kunna skötas smidigare. Den nuvarande translagen kräver sterilisering och en åldersgräns på arton år.

Alexander Rancken i Åbo registrerades vid födseln som flicka, men han har aldrig känt sig som en flicka.

Han började fundera på de här sakerna redan som barn, men först då han som vuxen kom i kontakt med andra transpersoner började han överväga en könskorrigering för egen del.

Men att göra en könskorrigering är en lång komplicerad juridisk och medicinsk process. Först krävs en remiss till en könspoliklinik där ett team bestående av sjukskötare, socialarbetare, psykolog och en psykiater tillsammans ställer en diagnos.

- Man får räkna med ett par år och då är det två diagnoser man kan få. Antingen som binär transperson, som man eller kvinna, eller som icke-binär, det vill säga att man är varken man eller kvinna, förklarar Rancken.

- Jag fick diagnosen binär och är nu i ett skede där jag ska leva som man.

Till våren eller sommaren borde Rancken få sitt juridiska kön korrigerat, vilket innebär att han får ett nytt personnummer.

Rent medicinskt kan en könskorrigering handla om operativa ingrepp eller hormonbehandlingar, eller inget av dem.

- Det beror lite på vad man själv vill och behöver. Vilka problem man har med den egna kroppen och vad man vill ändra på.

Själv inledde Alexander Rancken hormonbehandlingar för ett och ett halvt år sedan och han ska ännu gå igenom åtminstone två operationer. Dels ska bröstkorgen maskuliniseras och dels ska livmodern och äggstockarna opereras bort.

- Kroppen har redan nu ändrats väldigt mycket. Det har varit som att genomgå puberteten en andra gång, berättar Rancken.

- Att vara i målbrottet som trettioåring känns rätt komiskt på sitt sätt.

Alexander Rancken sitter vid ett bord med en tekopp i handen
Alexander Rancken upplevde målbrottet i trettioårsåldern. Alexander Rancken sitter vid ett bord med en tekopp i handen Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,könsminoritet

Generellt sett har omgivningen reagerat väldigt bra på Ranckens könskorrigeringsprocess, även om en del i början använde fel pronomen.

- Det känns väldigt fint i och med att jag har känt diskrepans mellan vem jag är och hur min kropp ser ut och hur folk tolkar mig och mitt kön. Det här har orsakat en del psykiska och sociala problem. Men nu är det mycket bättre tack vare de här behandlingarna.

Translagen borde ändras

Diskussionen om att translagen borde ändras har pågått länge i och med att många upplever att den är kränkande. Det tycker också Alexander Rancken.

- Den är absolut kränkande. Om man genomgår operationer eller hormonbehandlingar blir man steril. Men det är inte möjligt för alla av medicinska skäl att genomgå processerna. Alla vill inte heller genomgå dem utan vill bara korrigera sitt juridiska kön, säger Rancken.

Idag ska man vara arton år för att få göra en könskorrigering. Många vill sänka den här åldersgränsen till femton då det gäller det juridiska könet, eftersom femtonåringar har väldigt stora rättigheter också i andra frågor.

- De får till exempel köra mopedbil och ha ansvar för andras liv och säkerhet. Jämfört med det är frågan om juridiskt kön en ganska liten grej, fortsätter han.

Att utan hormonbehandlingar och operationer få sitt juridiska kön korrigerat kan ha en stor betydelse för en ung människa.

- Det finns till och med undersökningar som visar att det kan minska självmordsrisken ganska betydande.

Trots att Alexander Rancken så småningom närmar sig sitt mål, är tillvaron ändå tidvis komplicerad och problematisk.

- Det finns mycket transfobi i samhället och det är många situationer som är ganska ångestfyllda för mig i vardagen. Jag måste ofta fundera mer än andra människor när jag gör något helt vardagligt - går på wc, fyller i en blankett eller något som andra helt enkelt inte behöver tänka på helt enkelt. Men i stort sett känns det bra, säger han.

Sexuella minoriteter har gradvis fått det bättre ställt i samhället sedan homosexualiteten avkriminaliserades så sent som 1971. Nu kanske det är könsminoriteterna som står i tur i och med att man diskuterar translagen.

- Den här moralpaniken kring transpersoner och särskilt transunga är väl lite liknande som det var kring homosexuella för kanske femtio år sedan. Man börjar vakna och inse att det faktiskt finns transpersoner och vi börjar också få en del rättigheter så småningom.

Alexander Rancken sitter framför en bokhylla i Åbo bokcafé, bakom honom en spegel som visar honom i profil
Diskussionen kring transpersoner påminner om den som fördes om homosexuella för femtio år sedan. Alexander Rancken sitter framför en bokhylla i Åbo bokcafé, bakom honom en spegel som visar honom i profil Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,könskorrigering

Läs också