Hoppa till huvudinnehåll

“Min fru skulle bli jättearg om jag började skälla ut henne och använda belöningssystem för att styra hennes beteende” – psykologen bakom lågaffektivt bemötande tycker att metoden främst bygger på respekt

Äldre, vit man i plommonstop står framför ljusgult hus.
Bo Hejlskov Elvén föreläser ofta om lågaffektivt bemötande. Äldre, vit man i plommonstop står framför ljusgult hus. Bild: Yle/Elin Willows Bo Hejlskov Elvén,psykologer,lågaffektivt bemötande

Vi tar bort barnens självbestämmande när vi inte bemöter dem lågaffektivt, menar psykologen Bo Hejlskov Elvén. Han har under 20 år utvecklat metoden som fått både ris och ros.

När 2019 års nyord presenterades fanns lågaffektivt bemötande med på listan.

– Det var jätteroligt. Även om beskrivningen av ordet var lite felaktig där, säger Bo Hejlskov Elvén.

– Det är roligt att mitt arbete uppmärksammas. Jag har hållit på med det här i 20 år, och det har gått lite under radarn, och nu plötsligt så kommer det upp på ledarsidan i dagstidningar och så, och även om en del av det är negativt, så är det jättebra.

Under hösten väckte lågaffektivt bemötande en hel del debatt i Sverige. Det har främst handlat om hur metoden fungerar i skolmiljö. I en skola i Stockholm där man tagit metoden i bruk, hade våldet ökat istället för den förväntade minskningen.

Faksimiler ur Dagens Nyheter, Lärarnas tidning, Borås tidning, Skolvärlden samt från Isak Skogstads twitter om konflikten mellan de som gillar metoden lågaffektivt bemötande och de som inte gör det.
Faksimiler ur Dagens Nyheter, Lärarnas tidning, Borås tidning, Skolvärlden samt från Isak Skogstads twitter från debatten kring lågaffektivt bemötande. Faksimiler ur Dagens Nyheter, Lärarnas tidning, Borås tidning, Skolvärlden samt från Isak Skogstads twitter om konflikten mellan de som gillar metoden lågaffektivt bemötande och de som inte gör det. Bo Hejlskov Elvén,lågaffektivt bemötande

Bo Hejlskov Elvén tycker att många verkar missuppfatta vad lågaffektivt bemötande innebär.

– Det finns några missförstånd kring metoden: vissa tror att det handlar om att inte göra någonting, och det gör det absolut inte.

För Bo Hejlskov Elvén är lågaffektivt bemötande en aktiv metod, som handlar om att bemöta barn med känsloutbrott, eller att till och med förhindra utbrotten. Man bemöter det upptrissade beteendet med lugn, istället för att själv hamna i affekt.

– Det handlar ju om att hela tiden tänka “hur ska jag hantera det här?”. Varje gång jag har hanterat något så går jag vidare, jag utvärderar det som hände. Och sedan funderar jag på vad jag ska förändra så att situationen inte uppstår igen. Jag kallar det en kvalitetssäkrande metod för pedagogiskt arbete.

Måste finnas annat än våld

Lågaffektivt bemötande kan fortfarande vara ett nytt ord för många, men för Bo Hejlskov Elvén har metoden funnits med länge.

Han började utarbeta den när han var färdig neuropsykolog och arbetade med utredningar.

– Det var ofta utredningar som gällde ungdomar som gjort kriminella handlingar och satt i häktet. Sedan började personalen säga “vilken bra utredning, men hur ska göra med ... “ och sedan rabblades alla möjliga typer av beteenden upp.

Hejlskov Elvén tänkte att det inte var psykologernas arbete, men märkte snart att det inte gjordes av någon annan heller. Det han däremot märkte var att det användes mycket våld mot ungdomarna i häktet, mot elever med särskilda behov i skolan och mot patienter i psykiatrin, från personalens sida.

– Jag reagerade på det och tänkte att det här kan vi göra bättre. När vi vet att de inte klarar av livet så lätt, så är ju det ingen orsak till att samhället ska utöva våld när man väl har placerat dem. Då måste vi ta reda på hur vi kan göra det här på ett bättre sätt, framför allt när det gäller svaga personer – barn och personer med särskilda behov och så vidare.

När vi tycker att vi har rätt att tvinga en annan person att göra något, då tar vi ju bort den personens självbestämmande, som är den absolut viktigaste mänskliga rättigheten.― Bo Hejlskov Elvén

Två nivåer av lågaffektivt bemötande

För att få fram en metod som fungerade för att bli av med våldet provade man sig fram.

– Vi fick bara börja med att säga i handledningen att man inte ska använda våld, helt enkelt. Sedan provade vi oss fram på massa olika sätt; vad ska man försöka göra, vad ska man undvika att göra, framförallt för att inte trappa upp konflikten.

Hejlskov Elvén berättar att det finns två nivåer av lågaffektivt bemötande.

– Det ena är att hantera själva våldet. Där jobbar jag mycket med en brittisk psykolog, Andrew McDonnell, som har utvecklat en metod kring det. Mitt bidrag handlar om det eskalerande, alltså hur undviker vi att hamna i våldet från första början. Om man kan slippa våldet finns det ju ingen orsak att hamna där.

Han tycker inte att det har varit svårt att få folk att vänja sig med det lågaffektiva tänket.

– Men sedan finns det alltid de som inte tycker att de som de jobbar med har samma värde som andra människor, att det inte gör något om de utsätter dem för våld. Men de människorna ska ju inte jobba med andra människors barn, så är det ju.

Metoden fungerar på många ställen

De flesta människor som har fått metoden introducerad för sig har snabbt tagit den till sig och kunnat använda den, menar Bo Hejlskov Elvén.

– Inom funktionshinderomsorgen har vi inte haft några problem. Där har det varit “okej, då kan vi göra så!”.

– Vi ser problem inom viss ungdomsvård för att man har en väldigt låg utbildningsnivå, Man anställer bland annat folk som själva har en kriminell bakgrund, och det är inte alltid en bra sak.

I skolan har metoden också använts, och, som sagt, emellanåt kritiserats. Hejlskov Elvén tror att man borde försöka bredda bilden av läraren och lärarens profession.

– Det skulle kräva en professionalisering av det som inte är undervisning, men också ingår i yrket. Och det ser vi, framförallt i Sverige, att det har varit väldigt svårt för en del lärare. Det har varit fokus på läraren som undervisar, och inte läraren som den som har hand om andra människors barn.

Men han säger också att de flesta lärare redan är lågaffektiva.

– Det finns en svensk skolforskare som sagt “det är korkat att inte vara lågaffektiv, för då får undervisningen avbruten på grund av gap och skrik och kastade möbler, men om du jobbar lågaffektivt så får du inte det”.

Äldre, vit man i plommonstop står framför Vasa stadsbibliotek.
Det var en elevhälsochef som bjudit in Bo Hejlskov Elvén att föreläsa om sin metod som satte rubriken "lågaffektivt bemötande" på föreläsningen. – Så det var hon som namngav min metod, kan man säga. Äldre, vit man i plommonstop står framför Vasa stadsbibliotek. Bild: Yle/Elin Willows Bo Hejlskov Elvén,psykologer,lågaffektivt bemötande

Vuxna ses som jämbördiga, barn gör det inte

Precis som många lärare automatiskt är lågaffektiva, säger Hejlskov Elvén, är vi oftast är det i vårt bemötande av andra vuxna.

– Det är väl ingen av oss som tycker att det är okej att skälla ut andra vuxna människor, som är våra jämbördiga? Vi tycker att det är okej att skälla ut barn, för de är inte jämbördiga. Så det handlar egentligen om respekten för den andre.

Han refererar till den svenska barnläkaren Lars H Gustafsson som pratat om att vi borde bete oss mot våra barn så som vi beter oss mot vår partner.

– Min fru skulle bli jättearg på mig om jag började skälla ut henne. Hon skulle också bli jättearg på mig om jag började köra ett belöningssystem för att styra hennes beteende. Det skulle inte fungera, säger Hejlskov Elvén och skrattar.

Han säger att vi försöker hålla lugnet i våra vuxna relationer.

– På bussen, till exempel, där är det är ju få människor som börjar gapa och skrika, och om någon gör det tycker vi att den personen har särskilda behov. Men när läraren gör det mot personer i skolan, då tycker vi att det är helt okej, det är jättemärkligt.

Handlar om mänskliga rättigheter

Bo Hejlskov Elvén tycker att lågaffektivt bemötande handlar mycket om självbestämmande.

– Vi upplever att barn inte ska få bestämma över sig själva, vi tar bort deras självbestämmande.

– När vi tycker att vi har rätt att tvinga en annan person att göra något, då tar vi ju bort den personens självbestämmande, som är den absolut viktigaste mänskliga rättigheten.

Hejlskov Elvén tycker därmed inte att barn ska bestämma helt över sig själva.

– Men vi ska ju i alla fall veta när vi plockar bort självbestämmanderätten, och varför vi gör det, och vi ska göra det på ett bra sätt. Precis som vi gör i hela samhället.

– För det är klart, vi har begränsningar själva också, vi kör på höger sida av vägen allihopa, till exempel, och det är en begränsning, men vi har den med bra argument. Och det är där det blir besvärligt.

För honom är det finns det en konflikt i att träna barn till lydnad.

– Jag ser inte det som ett mål, jag ser det istället som ett mål att lära barnen att bestämma själva, att få ett bra självbestämmande som vuxna. Det är ingen av oss vill ha lydiga barn när de blir vuxna, vi vill att de ska vara självständiga när de är vuxna, eller hur? Och då måste vi ju träna det istället.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP