Hoppa till huvudinnehåll

Hur är det att skida nonstop i ett dygn? Världsrekordmannen Hans Mäenpää berättar om omåttliga utmattningen, gränslösa hungern – och sitt plågsamma misstag

Hans Mäenpää efter ett tungt skiergpass hemma i Jakobstad.
Hans Mäenpää efter ett tungt skiergpass hemma i Jakobstad. Hans Mäenpää efter ett tungt skiergpass hemma i Jakobstad. Bild: Mikael Oivo / Yle skidåkare,hans mäenpää

Förfrusna tår, flera dygn utan sömn och en misslyckad jobbcomeback. Det tar i praktiken ett år att återhämta sig från ett 24 timmars skidlopp – men Hans Mäenpää vill göra det igen. Här är Jakobstadsbons lärdomar från världsrekordloppet.

En extrem prestation som 24 timmars skidåkning i hög hastighet kräver förutom utsökta fysiska egenskaper även minutiös planering och god tur.

För Hans Mäenpää fungerade det mesta perfekt när han gjorde sitt livs första försök på världsrekordet i Levi i april 2018. Mäenpää krossade det tidigare världsrekordet med 39 kilometers marginal och landade på resultatet 472 kilometer.

Mäenpää, som i Sportliv berättar om sin väg ur drog- och alkoholmissbruk med hjälp av idrotten, öppnar för en ny satsning mot världsrekordet. I så fall sannolikt i februari 2021.

Här lärdomarna Hans Mäenpää plockar med sig dit från rekordloppet 2018. Han berättar om förfrusna tår, en årslång återhämtning, den evighetslånga timmen och om hur det gick när han återvände på jobb bara några dagar efter den ultimata urladdningen.

Skip Instagram post

Banan du skidade på var 460 meter lång, så det blev ganska många varv…

– Det blev 1024 varv, en hel del. Banan hade en ganska bra backe, en stigning på tio meter, så om man räknar så blir det 10 000 höjdmeter jag tog på ett dygn. Jag vet inte om det är optimalt men jag tyckte det var skönt att ha lite omväxling och så fick man ju 30 sekunder vila varje varv då man fick vara i fartställning.

Var banan optimal?

– Det enda som var fel på banan var att det var för brant kurva efter backen, så man var tvungen att ta bort lite fart varje gång, och det är ju ganska dumt. Jag förlorade kanske tio sekunder vila per varv. Så kurvan skulle få vara mindre brant nästa gång.

Hur kändes det i kroppen den sista timmen, när du slutade kunde du ju inte gå mera?

– Den sista timmen var den längsta timmen. Det tänkte aldrig ta slut. Jag tyckte det hela tiden talades om tiden, om hur många minuter det var kvar, men det minskade inte alls.

– Jag hade en klocka som jag såg varje varv som var uppe på en liftstation och det ändrade ju bara en minut per varv. Det var kanske det mentalt jobbigaste. Man hade kollat fel, räknat fel och mindes fel – och konstaterade att det faktiskt är en timme kvar ännu.

Skip Instagram post

Dina fötter och tår tog stryk, men hur var det med händerna?

– Händerna fick nog rejält med blåsor och de första gick sönder efter fem-sex timmar. Men jag har jämt blåsor, det störde bara alldeles en liten stund.

– Mer problem fick jag med tennisarmbåge mitt på natten. Då var det Christoffer (Lindvall) som kom och skidade med mig när han inte fick sömn. Han hämtade värkmedicin. Det var kanske det enda riktigt stora problemet jag hade.

Fick du byta skidor?

– Man får byta skidor. Jag bytte skidor minst en gång i timmen. Det hade stor betydelse. Jag hade aldrig trott det innan, men direkt man bytte skidor och kom ner i backen så såg man hur stor skillnaden var, hur mycket längre man gled.

Och föret ändrade så mycket mellan natt och dag att det hade varit ganska brutalt att köra med samma…

– Jo. Så nog hade serviceteamet en hel del jobb att preparera skidor. Jag hade åtta olika par som jag cirkulerade på. Där finns det ingenting att klaga på. Det var perfekta skidor hela vägen.

Det största misstaget jag gjorde efteråt var att jag skulle envisas att fara på jobb på måndag― Hans Mäenpää

Hur var det ordnat med energiintaget?

– Nötter åt jag, och mycket choklad var fyrtionde minut. Och så sportdryck var tjugonde minut. Det var någonting man kunde se fram emot hela tiden.

Stannade du alltid upp en liten stund då du åt och drack?

– Nej, jag gjorde allting i farten. Jag stannade endast för att byta skidor, och för att pissa nu som då.

Men magen hölls i skick?

– Det hade jag inte något problem med. Det är inte sagt att det lyckas lika bra om man provar en gång till. Det behövs inte mycket som går fel i intag så får man bekymmer med magen, och då är det ju egentligen där.

Hans Mäenpää hemma i Jakobstad.
Hans Mäenpää hemma i Jakobstad. Bild: Mikael Oivo / Yle skidåkare,hans mäenpää

Om du gör ett nytt världsrekordförsök, var skulle det ske i så fall?

– Det var ganska bra just i Levi. Med lite annan bana och samtidigt som något annat evenemang, till exempel Ylläs-Levi-tävlingen.

– Den enda nackdelen är att det är lite för varmt på dagen den årstiden (april). Termometern visade +13 grader i solen, och det är ju riktigt blötföre. På natten frös det till och då var det riktiga isrännor, men halva tiden var det nog för dåligt före för att egentligen ta något rekord.

Energibrist och besvär efteråt

Hur var med återhämtningen efter loppet?

– Nog tog det längre än vad jag hade trott. Egentligen var hela säsongen efteråt dålig. Jag hade problem med fötterna efteråt. Hade förfrusit båda stortårna, så det tog ganska länge innan jag kunde börja träna på nytt. Men ändå visade det sig att jag kanske började träna för fort.

Energiintaget dagarna efteråt, hur mycket fick du äta?

– Natten efteråt sov jag egentligen ingenting, utan satt uppe i köket och åt. Smörgåsar och smörgåsar, bredde åt mig så mycket jag orkade. Så det tog en stund innan jag hade fått balans på energin i kroppen.

– Och dåligt med sömn. Inte fick jag någon sömn de två första nätterna. Det blev tre dygn i sträck utan sömn.

Hans Mäenpää på jobbet.
Hans Mäenpää på jobbet. Bild: Mikael Oivo / Yle skidåkare,hans mäenpää

Och så på jobb bara tre dagar efter loppet?

– Jo, det största misstaget jag gjorde efteråt var att jag skulle envisas att fara på jobb på måndag. För jag hade sagt det åt någon, att jag far nog och arbetar. Men jag fick ge mig.

– Jag var väl två dagar på jobb innan jag konstaterade att jag måste vila. Jag hade problem att gå med fötterna. Det gjorde så ont att jag fick fara på sjukhus. Fötterna fick återhämta sig. Och inte bara fötterna, det var ju hela jag som behövde en rejäl återhämtning.

Hur länge tog det för fötterna att bli bra igen?

– Jag hade problem med dem hela vintern efteråt. Jag kände att cirkulationen inte var som den skulle vara. Inte hålls egentligen naglarna ännu heller på, men det är inte någonting som jag desto mer lider av.

– Den första tiden fick jag ha för stora skor i allt. Båda stortårna var känsliga för stötar om det var för trångt. Sedan var jag en gång i veckan i Vasa för att vartefter skrapa bort död hud.

Var det någonting som gick snett eller var det bara någonting som hör till i en sådan prestation?

– Det är klart det var någonting som gick snett, som man inte hade tänkt på. Det var att ha torra fötter hela tiden. I och med att det blev på plus så blev fötterna genomvåta ganska tidigt.

– Mycket folk har frågat varför jag stannade inte och bytte strumpor och skor. Men jag vet från förr när jag har kört de här långloppen att jag inte kan ta av mig mina skor, för då är det kört. Vad jag kunde ha gjort annorlunda var att ha skoöverdrag som skulle ha varit vattentäta. Det är det jag ska göra nästa gång.

Skip Instagram post

– De som undrar varför jag inte bytte skor, de ska själva prova stå på skidor i 15 timmar, stanna och ta av sig skorna, och tro att de kan fortsätta. Det var en risk som jag inte vågade ta helt enkelt.

Om du gör ett nytt försök, är det där någonting som oroar dig?

– Nej, det är det inte. Det går att förbereda sig. Det finns ju vad som helst i dag, det finns strumpor med värme i som man kan ha på sig och bara byta batteri vart efter. Och så finns det skoskydd. Som kanske inte är helt vattentäta men håller lite bättre än vad vanliga skor gör.

Om det blir så att ditt världsrekord ryker, tror du att det kan bli aktuellt för dig redan nästa vinter att göra en ny satsning?

– Det är bara bra om det ryker, för då kanske jag hittar en morot att prova på nytt.

– Det blir nog nästa år om det blir. Inte är det någon vits att spara på det. Åldern börjar komma emot hela tiden. Så nog tror jag det blir nästa år om det kommer. Ett nytt rekord i februari, det är helt klart.

Se Sportlivs minidokumentär om Hans Mäenpää och vägen ur drog- och alkoholmissbruk till världsrekord:

Läs också

Nyligen publicerat - Sport