Hoppa till huvudinnehåll

"Efter sju år av barnlöshet och fertilitetsvård blev jag mamma" - en pojke som lämnades på en biograftrappa i Kina fick ett nytt hem i Sjundeå

En familj sitter på en soffa. Pojken ligger tvärs över föräldrarnas knän.
Christel Lindqvist-Jauhiainen och Jyrki Jauhiainen adopterade Emil från Kina. En familj sitter på en soffa. Pojken ligger tvärs över föräldrarnas knän. Bild: Helena Lappeteläinen / Yle familj,Sjundeå,Emil Jauhiainen

När Christel Lindqvist-Jauhiainen och Jyrki Jauhiainen trots flera försök inte fick ett gemensamt barn beslutade de sig för att adoptera.

Christel Lindqvist-Jauhiainen och Jyrki Jauhiainen fick möjlighet att bli föräldrar genom internationell adoption. De hittade ett adoptivbarn i Kina. Adoptivbarnen som kommer från Kina har så gott som alltid särskilda behov och det gäller också familjen Jauhiainen.

För fem år sedan satt paret i magistraten i Hangzhou i Kina. Ingen av dem hade tidigare känt en liknande nervositet, berättar Christel.

Paret hade drömt om ett barn i nästan tio år och nu höll drömmen på att bli verklighet.

Christel Lindqvist-Jauhiainen och Jyrki Jauhiainen försökte få barn genom fertilitetsvård i tre års tid.

I internationell adoption behöver man använda sig av en adoptionsorganisation. I Finland finns Interpedia, Rädda Barnen och Helsingfors stad. I den långa adoptionsprocessen ingår bland annat adoptionsrådgivning och en utredning av hemförhållandena.

Paret gick på Rädda Barnens adoptionsrådgivning ett och ett halvt år tidigare. Där gick man bland annat igenom parets motiv till adoption, deras sociala relationer och deras hälsotillstånd. Samtidigt kom parets misslyckade fertilitetsbehandlingar, som speciellt Christel inte hade bearbetat, upp.

- Man sade till mig att jag inte var redo att bli mamma. Jag var tvungen att slutligt acceptera att jag inte skulle bli mamma till biologiska barn. Det här innebar att gå i terapi för att bearbeta känslorna av förlust.

Valvira beviljade paret adoptionstillstånd år 2014. Några månader senare fick de en inbjudan till Interpedias kontor i Finland.

Christel och Jyrki fick för första gången se en bild på ett femårigt barn som skulle bli deras son. Polisen hade hittat honom på trappan till en biograf då han var fem år. Orsaken till att han hade övergivits var antagligen läpp- och gomspalt.

Christels händer skakade då hon öppnade kuvertet där bilden fanns,

- Jag tänkte att är det nu som förlossningen äger rum. På bilden fanns en underbar pojke som satt på en gymnastikboll och såg rakt in i kameran.

Det äkta paret förberedde sig för att barnet skulle flytta in i deras småhus. De inredde ett rum för en pojke i lekåldern. Förutom en säng och ett bord köpte de många leksaksbilar och kramdjur till sovrummet.

Barnlösheten var över

Väntetiden i det kinesiska mötesrummet kändes frustrerande lång för paret. Paret bredvid dem hade fått sitt adoptivbarn. Äntligen var det deras tur.

Skötaren från det kinesiska barnhemmet kom in och höll barnet i handen. Först såg de barnets små fötter. Sedan lade de märke till barnet som var klätt i tjocka byxor och en täckjacka.

Christer fick tårar i ögonen av lycka.

- Jag skulle ha velat ta honom i famnen och hjälpa genom att ta bort de överflödiga tjocka kläderna. Pojken var ändå reserverad. Han grät och var förvirrad.

Den känslosamma reaktionen berodde enligt den kinesiska tolken på att pojken inte kände till sin nya familj, berättar Christel.

- På barnhemmet hade man inte heller berättat för femåriga Li-Hui att han skulle flytta till Finland.

Paret presenterade sig för pojken som pappa och mamma. De berättade på kinesiska att de älskar honom och kommer att sköta om honom.

Känslan av kärlek tog dem båda med storm. För Christel var upplevelsen speciellt stark.

- Efter sju år av fertilitetsvård och barnlöshet upplevde jag att jag är mamma och att ingen kommer att ta honom ifrån oss.

Christel och Jyrki kallade genast pojken för Emil. Paret fyllde i de officiella pappren och efter det tog de en taxi till hotellet.

Vi övade svenska på hotellet

I hotellrummet var de för första gången på tre man hand. Emil kunde varken prata svenska eller finska. Christel och Jyrki kunde inte prata kinesiska.

Paret kommunicerade med barnet via ett översättningsprogram på internet och en bilderbok. I boken fanns det bland annat bilder av en mataffär, av hur man klär sig och av att borsta tänderna

Samma kväll lärde de Emil de första orden på svenska.

- Jag upprepade siffrorna från ett till tio för Emil. Han kom ihåg dem meddetsamma. Det var besynnerligt, berättar Christel.

Några dagar senare fick pojken feber. Då föräldrarna skötte om Emil så fick Christel också feber. Det var i alla fall en positiv upplevelse eftersom Emil tillsammans med pappa fick gå till apoteket för att köpa medicin och sköta om mamma.

När alla hade blivit friska reste de med flygplan till Finland.

Kortspel är en av Emils favoritsysselsättningar.

Emil är stolt över sin bakgrund

Paret betonar att det har varit viktigt för dem att öppet berätta för Emil om hans bakgrund. De har senare många gånger mints första gången de träffades i Kina. Emil konstaterade i efterhand att föräldrarna var överivriga då de tog honom i famnen, berättar Christel med ett skratt.

Emil har nu bott i Finland i över fem år. Han går i Sjundeå svenska skola och där har han fått många goda vänner. Emil pratar både svenska och finska, ibland på savolaxdialekt. Han har redan glömt bort kinesiskan.

Emil har en speciell bakgrund som han är stolt över, berättar föräldrarna.

Se hurdan adoptivfamiljens vardag är:

Christel ja Jyrki saivat kokea adoption avulla vanhemmuuden

Artikeln baserar sig på Elokuvateatterin portaille Kiinassa hylätty poika sai perheen Siuntiosta: "Seitsemän vuoden lapsettomuuden ja hedelmöityshoitojen jälkeen sain kokea äitiyden" skriven av Helena Lappeteläinen. Helena Rosenblad har översatt artikeln till svenska.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland