Hoppa till huvudinnehåll

I Iran är valet avgjort redan innan en enda röst har lagts - moderata kandidater uteslöts då de konservativa stärkte greppet om makten

Ali Khamenei, en äldre man med grått skägg sitter i en stol och talar i en mikrofon.
Ali Khamenei, Irans högsta ledare, tar nu hårdare kontroll över politiken efter parlamentsvalet. Bara en viss typ av kandidat tilläts delta i valet. Ali Khamenei, en äldre man med grått skägg sitter i en stol och talar i en mikrofon. Bild: EPA Ali Khamenei

I Iran kommer fredagens parlamentsval att innebära att den mest hårdföra falangen tar kontroll över politiken. Kärnkraftsavtalets kollaps och konflikten med USA har fråntagit reformisterna det utrymme för politiskt agerande de hade för några år sedan, säger experter till Svenska Yle.

Alla parlamentsval i Iran är mer en kamp om inflytande inom det snäva och hårt kontrollerade politiska systemet, än en öppen tävlan om makten.

Verkliga oppositionskandidater tillåts i stort sett aldrig.

I år blir ändå urvalet bland kandidater snävare än på länge då i stort sett alla moderata, så kallade reformorienterade kandidater, har uteslutits ur valet av det mäktiga väktarrådet.

Det kan ses som ett tecken på att landets högsta ledare ayatolla Ali Khamenei igen kopplar hårdare grepp om politiken, säger Mariette Hägglund vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.

- Väktarrådet består av tolv personer, och sex av dem väljs direkt av Khamenei själv och sex av parlamentet. Så det här systemet fungerar så att makten sist och slutligen alltid finns i vissa händer, säger Hägglund.

Mariette Hägglund står med armarna i kors vid en mörk vägg och tittar in i kameran.
Mariette Hägglund är forskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors. Mariette Hägglund står med armarna i kors vid en mörk vägg och tittar in i kameran. Bild: Malin Valtonen / Yle Hangö,mariette hägglund

Det politiska klimatet har klart hårdnat i Iran i och med den allt djupare konflikten med USA och de ekonomiska svårigheter det har inneburit.

Uteslutandet av över hälften av kandidaterna kom ändå som en överraskning efter väktarrådets uttalanden i januari, säger Rouzbeh Parsi på Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

- De menade att de skulle vara mer försonliga. Då i alla fall hävdade de att ville skapa mer försoning mellan de politiska grupperingarna för att kunna ha en enad front, framförallt mot det amerikanska trycket.

Iranexperten Rouzbeh Parsi.
Rouzbeh Parsi är programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Iranexperten Rouzbeh Parsi. Bild: Utrikespolitiska institutet, Stockholm Iran,Rouzbeh Parsi

- Det har vi inte sett röken av. Istället har de gjort som de brukar göra, alltså gå hårt fram mot allt som verkar som opposition, alltså reformisterna, säger Parsi.

Utrikespolitiska bakslag förlamade reformisterna

Den stora skillnaden mellan de politiska falangerna är förenklat att reformisterna står för en mer öppen politik mot omvärlden.

Reformisterna hade vind i seglen efter att president Hassan Rouhanis regering rodde i land kärnkraftsavtalet år 2015.

Det innebar sanktionslättnader och ett ekonomiskt uppsving.

- Den ekonomiska och diplomatiska framtiden såg helt annorlunda ut då. Den var mycket ljusare. Man fick smaka lite på de positiva sidorna av en bättre relation med omvärlden, men sedan togs den relationen bort, säger Hägglund.

Då Donald Trump sedan drog USA ur avtalet och införde ännu hårdare sanktioner mot Iran fick de konservativa som ursprungligen hade talat emot förhandlingar om kärnkraften med omvärlden mer ammunition.

Framsidan på en iransk tidning där Irans president Hassan Rouhani och USA:s president Donald Trump stirrar stint på varandra. Texten på persiska lyder "öga mot öga".
Utrikespolitiken, konflikten med USA, har lätt Iran till ett läge där de konservativa vid makten sluter leden under hot. Framsidan på en iransk tidning där Irans president Hassan Rouhani och USA:s president Donald Trump stirrar stint på varandra. Texten på persiska lyder "öga mot öga". Hassan Rohani,Donald Trump,USA,Iran,tidningar,medier,Sazandegi

- De konservativa och hårdföra har nu i mer än två år kritiserat regeringen och dess anhängare för kärnkraftsavtalet, som de menar har misslyckats eftersom USA lämnade det och återinförde hårda sanktioner mot Iran, säger Parsi.

Då de konservativas varningar om att väst i allmänhet och USA i synnerhet inte var att lita på verkade bevisat efter kärnkraftsavtalets kollaps har reformisterna tappat inflytande.

Då de inte kunde leverera bättre ekonomi för folket kan också deras rivaler nu lättare skjuta dem åt sidan.

- Trots initiativen och trots avtalet är Iran fortfarande i en svår situation och det har då betytt att reformisternas möjlighet att agera är mycket mer smalt än tidigare, säger Hägglund.

Hot mot etablissemanget

Flera händelser som har inneburit hot mot det politiska etablissemanget har sedan bara spätt på den här utvecklingen.

Det gäller både de blodiga demonstrationerna mot högre bränslepriser i höstas som krävde över 1500 liv, och inte minst att USA dödade den inflytelserika generalen Qasem Soleimani i januari.

Demonstranter utanför USA:s ambassad  i Istanbul bär på bilder av den mördade iranska generalen Qasem Soleimani
Soleimani dödades i ett amerikanskt angrepp utanför flygfältet i Bagdad, Irak. Demonstranter utanför USA:s ambassad i Istanbul bär på bilder av den mördade iranska generalen Qasem Soleimani Qasem Soleimani,Iran

- Helt klart är det så att dödandet av Soleimani har givit ytterligare bränsle till den eld de konservativa noggrant har matat sen ett par år tillbaka, alltså att man vill få alla Irans problem att framstå som något den sittande regeringen bär ansvar för, säger Parsi.

Hägglund menar att Soleimanis död kunde ha blivit en enande faktor för makthavarna och folket i Iran.

Väkijoukko ympäröi vaunua, jossa on Qassim Suleimanin ruumis.
Soleimanis jordfästning samlade massiva skaror till hans hemstad Kerman och ledde till dödlig trängsel. Väkijoukko ympäröi vaunua, jossa on Qassim Suleimanin ruumis. Bild: EPA Iran,Qasem Soleimani,jordfästningar,Kerman

Det gick ändå om intet då Revolutionsgardet som direkt lyder under Khamenei, sköt ner det ukrainska passagerarplanet med över 80 iranier ombord i fallet Soleimanis efterdyningar.

- Om flygplanet inte skulle ha skjutits ner eller förtrycket under protesterna i höstas inte skulle ha varit så våldsam kanske situationen skulle vara en annan, säger Hägglund.

Nedskjutningen gav upphov till nya protester, mot hela politiska etablissemanget, inklusive högsta ledaren Khamenei.

Folkets åsikt betydelselös

Hur har då iranierna i stort ha tagit emot beskedet om att så gott som alla kandidater som kan betecknas som reformister, inklusive 90 sittande parlamentariker, har uteslutits ur valet?

- Jag förväntar mig ett väldigt lågt valdeltagande. Många bojkottar valet på grund av vad som hände på hösten och i början av året, specifikt nedskjutningen av planet och då så få kandidater kom igenom väktarrådets sil så är de många som protesterar genom att inte alls delta i det här valet, säger Hägglund.

- Både bland reformistiska politiker och bland folket i stort hörs röster om att man måste bojkotta valet. Men kruxet är att då lämnar man hela fältet öppet för de konservativa. man kan ju inte rösta bort någon, så de konservativa får då fria händer att rösta in vem de vill i parlamentet, säger Parsi.

Ihmisvilinää basaarissa Teheranissa.
Iranska folkets åsikter är ovidkommande då det gäller de interna maktkamperna inom det politiska systemet. Ihmisvilinää basaarissa Teheranissa. Bild: Jussi Koivunoro / YLE iranier

Medan den sittande regeringen under president Rouhani inte är populär bland folket, har allt mer av missnöjet riktats mot hela politiska systemet.

Hägglund tror att då systemets högsta ledarskap - som så gott som uteslutande hör till de mest konservativa grupperna - har känt sig hotade av den senaste tidens händelser passar bojkotten dem väl.

- En del skulle kanske ha kunnat visa missnöje genom att rösta på de reformisterna. Så efter allt som hände under hösten så valde man att främst bara tillåta konservativa kandidater, säger Hägglund.

Presidentposten nästa etapp i maktkampen

Varken Hägglund eller Parsi tror att de konservativas övertagande i parlamentet kommer att leda till snabba radikala förändringar.

Iran är i en så svår situation ekonomiskt att man högst kan ägna sig åt en omfördelning “av den allt mindre kakan”, som Parsi uttrycker det.

Om det råder tillräcklig enighet bland de olika konservativa grupperingarna kan man torpedera alla Rouhanis initiativ, men fokuset för försöken att ta ett hårt grepp om politiken ligger troligen redan på presidentvalet om ett år.

- Det finns en hel del politiker som så att säga spelar ett parlamentariskt spel men deras huvudsakliga ambition är att bli president. Så det här kan mycket väl ses som en trend som inte bådar gott för möjligheten att få någorlunda bredd i kandidatgruppen inför presidentvalet nästa år, säger Parsi.

- Sannolikt kör man samma trend i presidentvalet för det är bara ett år tills dess. Om inget radikalt händer så klart, men det tror jag inte att det gör, säger Hägglund.

Irans president Hassan Rouhani försäkrade att Iran inte kommer att låta sig besegras av USA
Hassan Rouhani har ett år kvar på presidentposten. Nästa president är troligen mindre öppen för förhandlingar, också om motparten skulle vara det. Irans president Hassan Rouhani försäkrade att Iran inte kommer att låta sig besegras av USA Bild: EPA-EFE/ABEDIN TAHERKENAREH Iran,Hassan Rohani

Exakt vad det kan betyda om de konservativa igen tar full kontroll över den iranska politiken menar både Parsi och Hägglund at är svårt att förutspå.

Men så länge sanktionerna är på plats kommer varken ekonomin eller folkets levnadsvillkor inte att förbättras.

Och de konservativa kommer knappast att vara mindre benägna till konfrontationer med USA och resten av västländerna än den nuvarande regeringen.

- Om man kvalitativt vill förändra trenderna både ekonomiskt och samhällsekonomiskt måste man komma bort från sanktionerna, men då är frågan hur man ska göra det?

- Kommer de att försöka öka trycket eller vänta på något initiativ som kan leda till regelrätta förhandlingar? Men det förutsätter ju också att USA skulle komma med något som ser ut som ett realistiskt förhandlingsbud, ett utgångsläge där man kan se att det leder någonstans som båda kan leva med. och det har de ju inte gjort, säger Parsi.

Läs också