Hoppa till huvudinnehåll

Anrik tygaffär i Närpes stänger efter 93 år: "Jag kommer att sakna kunderna"

En kvinna står i en tyg- och sytillbehörsaffär.
Elisabeth Wikman bakom disken i sin butik. En kvinna står i en tyg- och sytillbehörsaffär. Bild: Yle/Roger Källman kvinna,affärer,tygaffärer,Annie Sigg

En epok i Närpes historia avslutas under våren. Efter 93 år är det småningom stängningsdags för den anrika tygaffären Annie Sigg.

Affären grundades av Annie Sigg år 1927. Hennes dotter Elisabeth Wikman har arbetat i affären i 60 år, men nu är det dags att avsluta.

- Ja, det är klart att det är bitterljuvt. Beslutet att avsluta verksamheten har varit en lång process, säger Elisabeth.

Tygrullar upphängda på en vägg.
Tygrullar upphängda på en vägg. Bild: Yle/Roger Källman tyg,textilier

Det finns inget slutdatum för affären men stängningen sker någon gång under våren. Då Elisabeth annonserade att hon inleder slutförsäljning blev det fart på en del kunder, som exempelvis köper underkläder hos henne.

- Mina trogna kunder vet inte var de ska hitta dem sen, så jag har fått beställa in. Likadant beställer jag in gardintyger och syr upp.

Kontor i ett bankvalv

Annie Sigg föddes år 1898. Efter ett år på folkhögskola flyttade hon till södra Finland. Där kom hon fram till att hon skulle börja med en butik.

- Hon hade träffat olika människor som säkert inspirerade henne, säger Elisabeth.

Annie öppnade sin tygaffär år 1927. I slutet av 1930-talet köpte hon en tomt och lät bygga ett eget hus, i vilket butiken sedan fanns i många år.

- Det var ett verkligt gediget hus, ritat av byggmästaren Wilhelm Forsén. Det revs sen då stadsbilden i Närpes ändrades, säger Elisabeth.

En kvinna står i dörren till ett kassavalv.
Elisabeth Wikman och den bastanta kontorsdörren. En kvinna står i dörren till ett kassavalv. Bild: Yle/Roger Källman Kassaskåp,Bankvalv,Elisabeth Wikman

I den nuvarande lokalen har butiken funnits sen år 2006. Det är en gammal banklokal och Elisabeth har inrett sitt kontor inne i det gamla bankvalvet.

- Det finns ingen nyckel, säger Elisabeth om den bastanta ståldörren.

Hårdnande konkurrens

Efter studier i slutet av 1950-talet började Elisabeth arbeta med sin mamma i butiken.

- Hon gav mig fort ansvar, säger Elisabeth.

- Det har jag uppskattat. Jag har fått fara på resor och utbilda mig på olika sätt.

Elisabeth har bland annat utbildat sig i Borås. Det var en stor centralort inom textil- och konfektyrindustrin, bland annat med fabriken Algots.

- Just den kursen jag gick fick besöka alla de här industrierna och vi blev väl emottagna.

Närpes hade som mest tre tygaffärer

Kundunderlaget för tyger var mycket bättre förr i tiden, då folk i större utsträckning själva sydde sina kläder. Bara i Närpes fanns det som mest tre tygbutiker, berättar Elisabeth.

- Vi var alla tre en gång bjudna till en leverantör i Sverige. De kunde inte förstå hur tre köpmän från samma lilla ort i Finland kunde vara kunder hos dem!

En kvinna sitter vid ett bord med två symaskiner.
Elisabeth i syrummet. Industrisymaskinen är köpt från legendariska Algots fabrik. En kvinna sitter vid ett bord med två symaskiner. Bild: Yle/Roger Källman sömmerier, syateljéer,kvinna,Annie Sigg

Då de stora marketarna började sälja tyger och kunde köpa in stora partier billigt blev det svårt för de små butikerna att klara sig i konkurrensen.

- Inte kan en liten affär ha öppet sju dagar i veckan - det är ingen lönsamhet i det.

Som mest har det jobbat upp till fem personer i affären. Numera är Elisabeth ensam, förutom då sonhustrun ibland rycker in.

Elisabeth säger att hon förutom försäljning över disk också har satsat mycket på projekt: bland annat upphandlingar till kommunala byggnader.

Slutet på en era

Då det småningom är dags för Elisabeth att jobba sin sista dag i affären är det faktiskt slutet för Annie Sigg. Rörelsen är inte till salu, fastän det nog har funnits intresserade.

- Jag har kommit till att ingen ska stiga i mina fotspår. Det är så mycket fast i min person och mitt kunnande.

Butiken stänger alltså någon gång i vår och då tas den klassiska neonskylten ner från fasaden. Elisabeth berättar att man från museihåll hört av sig för att få ta hand om det klassiska inslaget i stadsmiljön.

- Jag kommer att sakna de trogna kunderna och kundkontakten. Jag är glad över att de har litat på mig, säger Elisabeth.

En neonskylt på en butiksfasad.
Neonskylten ska troligen bevaras på museum En neonskylt på en butiksfasad. Bild: Yle/Roger Källman Skylt,neonljus,neon,Annie Sigg

Läs också