Hoppa till huvudinnehåll

”Barnen är inte längre tysta” – barnskyddet i Egentliga Finland ser också positiva utvecklingar

En liten flickdocka sitter i ett rött dockhus. Bredvid henne sitter en mammadocka och en pappadocka.
Illustrerande arkivbild. Enligt arbetslivsprofessor Oona Ylönen vid Åbo universitet lyssnar man idag allt mer på barnens åsikter och erfarenheter i barnskyddsfrågor. En liten flickdocka sitter i ett rött dockhus. Bredvid henne sitter en mammadocka och en pappadocka. Bild: Kristofer Andersson / Yle barnskydd,social- och hälsovårdstjänster,Raumo,socialarbetare,socialarbetare,dockskåp

Nya stödformer för barn och unga planeras och utvecklas hela tiden. Man lyssnar också allt mer till barnens erfarenheter idag.

- Det är världens bästa grej, säger arbetslivsprofessor Oona Ylönen vid Åbo universitet. Barnen är inte längre tysta.

Trots att det kanske låter självklart så har man först på senare tid börjat fråga barnen direkt om deras åsikter och erfarenheter. Tidigare skedde all sådan kommunikation mellan de vuxna, berättar Ylönen.

I sitt arbete som arbetslivsprofessor ska hon se till att växelverkan mellan arbetsplatserna och universitetet fungerar. På så sätt kan man utveckla barnskyddet i Egentliga Finland, och universitetet kan exempelvis modifiera sin utbildning enligt vad som är aktuellt på arbetsfältet just nu.

- De som studerar till socialarbetare men också närliggande ämnen har ofta väldigt mycket frågor kring hur forskningen och det man får lära sig på utbildningen tillämpas på arbetsplatserna, säger Ylönen.

På tisdagen ordnades ett gemensamt presstillfälle på Heideken i Åbo där barnskyddsorganisationerna, stadens tjänstemän samt Åbo universitet närvarade. Tanken var att belysa det dagliga arbetet som görs inom barnskyddet samt också de positiva utvecklingar som finns.

Under mötet nämndes bland annat vikten av att satsa på förebyggande arbete, sådant som kan skötas i barnens vardag – i skolor och i hemmen. Tanken är att så långt som möjligt undvika att rubba barnet från sin vardag, och i stället möta barnet där det rör sig naturligt. På det här viset kan man förhoppningsvis också undvika det stigma som fortfarande förekommer gällande familjer som söker hjälp av barnskyddet.

En kvinna i svart skjorta och med glasögon snett ut från ett fönster (som inte syns i bild).
Arbetslivsprofessor Oona Ylönen. En kvinna i svart skjorta och med glasögon snett ut från ett fönster (som inte syns i bild). Bild: Yle/Pontus Nyqvist Åbo universitet,Professor,arbetslivsprofessor Oona Ylönen

Brist på socialarbetare

Idag finns problem med att rekrytera socialarbetare, inte minst gäller det här den svenskspråkiga sidan. För den som vill utbilda sig till socialarbetare på svenska är det Helsingfors universitet som gäller, i Åbo ges utbildningen bara på finska vid Åbo universitet. Enligt Ylönen kommer det här ibland som en överraskning för en del människor, eftersom Åbo trots allt är en etablerad studiestad.

Ett annat problem inom yrket är att många socialarbetare byter arbete efter en tid. Det här kanske till viss del beror på att arbetet är mer utmanande och svårt än de hade tänkt sig, och de känner att de inte har någon att vända sig till för stöd och råd.

- Därför behövs det införas mentorskap där en erfaren socialarbetare fungerar som mentor för den nya. Vi vill erbjuda en sådan här möjlighet men sedan är det ju upp till kommunerna att bestämma i fall de vill tillämpa det här, säger Ylönen.

Digitala stödtjänster kan vara till stor hjälp

Bristen på svenskspråkig socialarbetarutbildning kan vara en delorsak till att det på vissa håll är svårt också från de hjälpsökande familjernas håll att hitta service på svenska. Särskilt problematiskt blir det här i skärgårdskommuner där avstånden dessutom är långa.

Därför är det viktigt att utveckla digitala stödtjänster, och fundera på hur digitaliseringen kan vara till hjälp för barnfamiljer ännu mera än de är idag, förklarar Ylönen.

Hon nämner att familjen genom till exempel appar och liknande tjänster kan ha kontakt med socialarbetarna mellan de verkliga träffarna.

- Också mycket små barn kan ganska enkelt med hjälp av emojis rapportera hur dagen har varit eller hur de mår, säger Ylönen. Socialarbetaren kan sedan tillsammans med barnet gå igenom rapporten och prata om det.

Gemenskapen viktig

Janina Andersson, som är verksamhetsledare vid Mannerheims barnskyddsförbund i Egentliga Finland, säger att den sociala gemenskapen är väldigt viktig.

En kvinna i en blå skjorta står ute på en balkong.
Janina Andersson. En kvinna i en blå skjorta står ute på en balkong. Bild: Yle/Pontus Nyqvist Mannerheims barnskyddsförbund,verksamhetsledare,janina andersson

- Om vi lyckas få bort ensamheten bland föräldrarna och bland barnen och skapar en gemenskap, då minskar behovet av senare, dyrare verksamhet för att hjälpa barnen då de mår riktigt dåligt, säger hon.

Som exempel nämner Andersson att det borde finnas naturliga platser att mötas för människor - både fysiskt men också i sociala medier. Platser där det inte förekommer mobbning utan som är trygga och där alla är välkomna.

Tröskeln för att söka hjälp har enligt Andersson blivit lägre - vilket är positivt. Men det betyder också att även om barnen blir färre i samhället så ökar ändå behovet av hjälp.

- Man tänker ganska mycket tidigare nu att man har problem än man gjorde förut, man reagerar snabbare på att man inte mår bra, säger Andersson.

En annan positiv utveckling är att papporna är allt mer delaktiga i barnens liv. Det syns bland annat rent konkret i att pappor deltar på träffpunkterna för barnfamiljer som ordnas på Heideken.

- När jag började jobba här för fem år sedan såg man ibland någon man där, och nu ser man dem hela tiden, säger Andersson.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland