Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Prestationer är inte allt

Corinne Grönholm.
Corinne Grönholm. Corinne Grönholm. Bild: Rebecka Hägert-Backull Finlands Svenska Idrott,corinne grönholm

Visst är det härligt med idrottsprestationer och känslan när det går riktigt bra är fantastisk. Men vi måste också påminna oss om vad som är viktigt på riktigt. Barnets, ungdomens och elitidrottarens psykiska hälsa eller prestationen?, frågar sig Corinne Grönholm i veckans förbundspenna.

Under i princip hela mitt liv har det mesta kretsat kring elitidrott, och min egna gren alpin skidåkning. I slutet på 2016 var jag tvungen att lägga karriären på hyllan, efter många svåra skador.

Ett beslut som givetvis var tungt men som även öppnade upp en helt ny värld för mig. Plötsligt handlade inte min vardag överhuvudtaget om elitidrott, utan om mycket annat.

Nu, över tre år senare är jag tillbaka i elitidrotten, men på ett annat sätt. Bland annat har jag jobbat med marknadsföring och kommunikation för Finlands Svenska Idrott under de senaste månaderna vilket öppnat upp fler tankar om idrotten.

Dessutom har jag, i mitt jobb som egenföretagare, allt mer börjat rikta in mig på tiden efter elitidrott.

Jag vill hjälpa elitidrottare att hitta en ny väg i livet när det är dags att avsluta karriären och påbörja en ny. Ett arbete som ger mig otroligt mycket energi och som jag verkligen brinner för.

Ibland är det riktigt svåra beslut och situationer man ställs inför efter en elitidrottskarriär, ibland kan besluten och situationerna egentligen inte vara så stora men kännas desto svårare.

Då är det bra att få en hjälpande hand och tillsammans lösa utmaningar och hitta den rätta vägen att gå vidare mot ett nytt sorts liv. För mig är det en stor ära att få hjälpa dessa personer framåt på deras resa.

När jag var femton år gammal var jag med om troligen den bästa säsongen under hela min karriär. Under säsongens gång vann jag finskt mästerskapsguld i alla grenar, vann hela cupen för säsongen och fick representera Finland på motsvarigheten till junior-VM, men som för 15-åringar då gick under namnet “Trofeo Topolino”.

En fantastisk säsong som jag minns med stor glädje, men även med en känsla av att jag borde stannat upp och njutit ännu mer än jag kanske gjorde. För där i stunden så kunde jag njuta, men när tävlingen var över var blicken genast vänd mot nästa prestation, och nästa.

Man kan säga att mycket av mitt liv kretsade kring prestationer. När jag sedan skadade mig i december året därpå, vilket resulterade i nästan en tre år lång skadeperiod, förändrades mycket.

Plötsligt försvann möjligheten att prestera på det viset jag var van vid och i stället fick jag tid att fundera på annat.

Prestation får aldrig vara viktigare än person

Redan här började jag fundera i banorna jag vill lyfta upp i dag. Nämligen att vi hela tiden borde påminna elitidrottare, barn, kollegor – ja egentligen allihopa, att prestationer inte är allt.

Inom idrott, men även i dagens samhälle, blir fokuset så lätt på prestationen att vi glömmer bort individen och dess välmående, samt känslor.

Redan i ung ålder förväntas barn träna och tävla på topp, speciellt i vissa grenar där pressen från olika håll är hög. För en del kommer pressen främst från tränare eller idrottsföreningen.

För någon annan kan det vara från en själv eller en förälder. För min egen del var det främst från mig själv men även från många tränare som fort satte upp höga mål och gjorde det tydligt för mig att de inte var nöjda med dåliga prestationer.

Missförstå mig inte. Visst är det härligt med idrottsprestationer och känslan när det går riktigt bra är fantastisk. Men vi måste också påminna oss om vad som är viktigt på riktigt. Barnets, ungdomens och elitidrottarens psykiska hälsa eller prestationen?

Kom ihåg individerna

Under en föreläsning med Karin Storbacka från Folkhälsan, som berörde tidig specialisering inom idrott, framkom att hon fått ta del av tankar från många idrottare och tränare som vittnade om att det nästan var en självklarhet att tränaren skulle skälla ut sina adepter när de inte lyckades.

Liknande exempel har vi fått vittna även genom stora rubriker i media. Jag undrar om dessa tränare någon gång funderat på om prestationen för tränaren i sig är så viktig att adeptens psykiska, eller fysiska, hälsa blivit sekundär?

Att säga att prestationer inte är allt inom idrotten kan ibland vara en svår sak att säga, speciellt när idrott just handlar om det, prestationer. Trots det väljer jag att säga precis det, för livet är så mycket mer än prestationer och jag är övertygad om att vi genom att fokusera på individens välmående automatiskt får bättre prestationer.

Jag tror att en individ som mår bra, och som inte behöver tampas med enorma vågor av prestationsångest, presterar bättre i längden. Idrott i alla dess former ska vara roligt, oavsett om det är en hobby eller ett yrke.

När det bara handlar om prestationen och inte om människan finns risken att idrotten förändras från något glädjefyllt till något ångestfyllt. När det sedan är dags att avsluta karriären står den tidigare elitidrottaren ofta där ännu mer osäker, eftersom hen lärt sig att det är prestationen som är det viktigaste, inte individen bakom.

Därför vill jag i dag uppmuntra alla inom idrottsvärlden att inte bara fokusera på prestationerna utan också komma ihåg individerna. Påminn redan från ung ålder att prestationen i sig aldrig är viktigare än människan bakom prestationerna.

Att ditt barn eller din adept är precis lika värdefull oavsett om hen står med en guldmedalj i handen eller inte. Visst är prestation också viktigt och kan generera stor glädje och fantastiska minnen, men i slutändan vinner vi på att ha lyckliga individer framom endast fina prestationer.

Corinne Grönholm

Läs också