Hoppa till huvudinnehåll

Ilkka och Saara ska rädda världen med uppfinningar

Ilkka Herlin och Saara Kankaanrinta står ute i naturen.
Ilkka Herlin och Saara Kankaanrinta jobbar för klimatet i sitt jordbruk. Ilkka Herlin och Saara Kankaanrinta står ute i naturen. klimat,Ilkka Herlin

Qvidja gård i Pargas skapar man positiva nyheter på löpande band. Ilkka Herlin och Saara Kankaanrinta håller på att bygga upp en verksamhet som ska hitta hållbara sätt att sköta jordbruk och skapa energi. Samtidigt ska slutresultaten bli ekonomiskt lönsamma:

- Vi använder oss av Qvidja för att sprida kunskap till andra, berättar Saara och Ilkka.
Till exempel experimenterar vi med nya sätt att hålla boskap, där vi sektionerar in betesängarna på nya sätt så att biodiversiteten stöds och boskapen inte på samma sätt sliter på marken.

Kalvar vid vattentråg i hage.
Ungboskap på Qvidja gård. Kalvar vid vattentråg i hage. Qvidja,Kalv

Vi har sett att biomassan ökat, att växterna ökat i kvalitet och att djuren själva blir kraftigare.

Gör misstag så andra inte behöver göra dem

Kunskapen om nya sätt att odla och idka skogsbruk sprids via kurser och seminarier som rönt intresse bland många grupper:

- Vi har många jordbrukare som är ivriga och motiverade att komma med och lära sig, också av våra misstag, säger Ilkka. Vi arbetar också mycket med att hjälpa Östersjön, och där ser vi att jordbrukare är i en nyckelposition.

Jordbruket behöver alls inte vara skadligt för Östersjön - tvärtom, det kan erbjuda lösningar och en räddning för havet. Det är många intresserade av.

Hållbara alternativ till dagens energi

I en stor nyanlagd anläggning på gården har man arbetat fram en ny process som skapar biobränsle av en kombination av koldioxid, väte och mikrober.

Själva processen är ännu hemligstämplad som affärshemlighet, men förhoppningen är att man ska kunna erbjuda ett hållbart alternativ till dagens energikällor, samtidigt som processen hjälper till att få bort koldioxid ur atmosfären.

Flygfoto av Qvidja gård i Pargas
Qvidja gård ligger i Pargas. Flygfoto av Qvidja gård i Pargas Qvidja

Det är viktigt att människor ser att det inte hela tiden handlar om att saker och ting ska bli svårare eller sämre för att vi ska göra något bra för miljön. Det kan också handla om att det blir bättre.

När vi hör argumenten att det inte spelar någon roll vad vi gör här då andra, som Kina exempelvis, är så mycket större, då kan vi bara konstatera att det ju inte handlar om någon tävling i vem som kan göra minst.

Vi kan lika bra vara det bästa exemplet på hur man löser problemen. Nu har vi möjligheten att vara i tätgruppen gällande de här nödvändiga förändringarna. Den möjligheten bör vi ta vara på.

Ångestfylld optimism

I och med att Ilkka och Saara arbetat mer och mer med hållbarhetsprojekt, regenerativt jordbruk och nya energilösningar har de också ökat sin egen kunskap om utmaningarna och möjligheterna.

- Jag skulle inte säga att jag har ångest eller känner rädsla, säger Ilkka. Men jag har fem barn och det påverkar definitivt hur jag ställer mig till saker.

- För mig har nog ångesten ökat i och med att min kunskap ökat, säger Saara. Men samtidigt är det viktigt att hålla uppe hoppet. Och i grund och botten är jag nog optimistisk.

Vad är det då som gör Ilkka och Saara optimistiska?

- Vi lever redan mitt i katastrofen, säger Ilkka. Men det att vi gör ett arbete mitt i katastrofen, det skänker också ett lugn. Nu gör vi vad vi kan för att lösa problemet.

Världen har ändrats tidigare också, för att komma till rätta med problem, säger Saara. Man måste tro på att det ska gå!

Det hjälper att börja göra nånting, oberoende av vad det är - och desto gladare blir man när man ser hur snabbt det kan förändras.

Ilkka och Saara har kommit förbi en del av de mentala hinder som för många är orsaken till att inte agera.

Per Espen Stoknes mentala murar

Den norska psykologen Per Espen Stoknes skrev för ett par år sedan en bok som heter What we think about when we try not to think about global warming (Vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på den globala uppvärmningen).

Enligt Stoknes har vi fem murar vi helt naturligt bygger upp kring oss. Murar som hindrar oss från att se och acceptera vår egen roll i klimatsammanhang och som hindrar oss från att ta aktiva steg för att bli positiva krafter för miljön.

Grafisk bild av mentala murar i hjärnan
Så här kan man avbilda de mentala murarna. Grafisk bild av mentala murar i hjärnan Per Espen Stoknes

1. Distans

Den första muren kallar Stoknes för Distans. Kort sagt handlar den om att vi har svårt att bry oss om saker som känns långt borta, i tid eller i rum.

Någonting som forskare säger kommer att hända år 2050 känns inte särskilt angeläget för oss idag.

Blir det en översvämning någonstans i Asien är det inte något som vi direkt känner angår oss i Finland särskilt mycket.

Det är också svårt att bry sig om något som man inte ser eller känner av direkt. Till exempel är koldioxidhalten i atmosfären inget vi kan se med blotta ögat, så även om den ökar finns det inget vi kan uppfatta som ger oss det intrycket.

2. Domedag

Den andra muren, Domedag, handlar om hur negativa berättelser ofta motverkar sina syften.

Människan funkar rent psykologiskt så, enligt Stoknes, att när vi matas med alltför jobbiga budskap, då slutar vi lyssna. Vi vill inte höra om allt det tunga och negativa som forskare menar att framtiden kommer att föra med sig.

Det går till och med så långt att vi börjar vända oss mot dem som kommer med sådana budskap. Vi börjar se dem som domedagsprofeter och vägrar lyssna på vad de har att säga.

3. Dissonans

Den tredje muren kallar Stoknes för Dissonans och innebär att vi hamnar i en konflikt gällande hur vi lever våra liv.

Å ena sidan lever vi enligt en livsstil som skapats med hjälp av industrialisering och fossila bränslen under de senaste hundra åren. Vi är vana att kunna åka bil, äta importerad mat, boka solsemestrar till höstlovet och så vidare.

Samtidigt är det just de här valen som gör att vår inverkan på miljön blir negativ.

Konflikten vi hamnar i är alltså mellan hur vi tycker vi borde leva för att leva ett bra liv och hur vi egentligen borde leva för att inte skada miljön.

Tyvärr är människan jättebra på att trycka undan sådana här känslor av konflikt, och på så sätt slipper vi undan dissonansen - åtminstone för ett litet tag.

4. Förnekelse

Den fjärde muren, Förnekelse, är när dissonansen pågått så länge och tryckts undan så kraftigt att den ligger begravd djupt i vårt medvetande.

Då kan vi hamna i en känsla av förnekelse, som i sin tur kan vara så kraftig att vi slår ifrån oss när någon ifrågasätter våra val och våra liv.

Känslorna som väcks upp när någon börjar peta på denna vår undertryckta kunskap blir så starka att vi går till motattack istället för att acceptera att det kan finnas någon grund för kritiken.

5. Identitet

Till sist kommer vi till den femte muren, Identitet. Som namnet antyder handlar den om hur vi ser oss själva som människor, vilka värderingar vi har och hur vi tycker att samhället ska fungera.

Vill vi till exempel att staten ska lägga sig i våra liv så lite som möjligt, och istället låta oss bestämma själv om våra val, då blir vi inte glada åt alla de nya bestämmelserna och förbuden som föreslås i samband med att minska koldioxidutsläpp och nedsmutsning.

Ser vi att grundläggande delar av vår identitet handlar om att semestra lyxigt eller köra bränsleslukande fordon, då vill vi inte omfatta förslag och idéer som går mot de valen.

Man kan ta sig förbi murarna

Den goda nyheten är att alla dessa murar går att komma förbi, och de förändringar man inför i sitt liv behöver verkligen inte betyda att ens livskvalitet skulle gå ner - tvärtom.

Till exempel kommer man förbi domedagsmuren genom att se till att också berätta goda nyheter som har med klimatet att göra, som nya tekniska landvinningar eller vettiga politiska beslut till exempel.

Förnekelsemuren, att man inte vill veta av sin egen roll i klimatsammanhanget, kommer man över genom att helt enkelt tala om problemen och möjligheterna och inte låtsas som att de inte finns.

I serien Klimatparadoxen talar vi om de här mentala murarna och Mathias Jungar träffar Ilkka Herlin, Saara Kankaanrinta och flera andra människor som kommit förbi dem på sätt eller annat. Serien finns på Arenan nu.

Läs också