Hoppa till huvudinnehåll

Kaj hoppade av ekorrhjulet

Kaj Löfvik och Matias Jungar talar med varandra ute.
Kaj Löfvik diskuterar livsval med Matias Jungar. Kaj Löfvik och Matias Jungar talar med varandra ute. klimat,Klimatparadoxen

På en gård i Staversby i norra Korsholm står Kaj Löfvik och planterar om växter. För några år sedan levde han ett helt vanligt liv med familj, jobb, hus och två bilar. Men när han märkte att vare sig han eller hans hälsa mådde bra beslöt han att ta ett drastiskt steg och hoppa av hela ekorrhjulet av arbetsliv och konsumtion.

- Den avgörande faktorn var min hälsa, säger Kaj. Jag kände mig överarbetad och tyckte inte jag fick gehör från arbetsplatshälsovården. Samtidigt fyllde jag 50 år och kände att ska jag göra någon förändring måste det ske nu.

Känslan av skuld är borta

Barnen var tillräckligt stora för att börja ha egna inkomster så känslan av försörjningsplikt var inte lika stark längre.

Kaj tog över största delen av skötseln av hans frus hemgård. Nu odlar han sin egen mat och experimenterar med nya metoder. Han mår betydligt bättre och ser på ett annat sätt på sin roll i miljösammanhanget.

- Min känsla av skuld gällande miljön är borta, berättar han. Nu gör jag ju något positivt. Till exempel gör jag massor med kompost, som tillsammans med mina odlingar blir en direkt kolsänka.

Jag märker att min känsla av domedag och hot blir mindre i och med att jag känner att jag gör något för att påverka situationen.

När tryggheten blir ett fängelse

Kaj hade möjligheter som alla inte har. Han hade en egen gård att ta itu med och en partner som kunde tänka sig att fortsätta i arbetslivet för att se till att familjen fortsättningsvis hade en inkomst.

Flygfoto av Krutargård i Norra Korsholm.
På Krutargård har Kaj Löfvik kunnat börja ett nytt liv. Flygfoto av Krutargård i Norra Korsholm. klimat,Klimatparadoxen

Det har funkat hittills, även om Kaj berättar att hans fru kommer från arbetsdagen med en helt annan energi, eller brist på energi, än han själv har efter en dag med gårdsarbete.

Men även om alla inte har samma möjligheter, kan alla göra någonting för att ändra på sin tillvaro.

- Kan man inte odla grönsaker kan man istället odla förnöjsamhet, säger Kaj. Ofta räcker det med att bara få en djupare kontakt med naturen för att börja se på sitt liv på ett lite annat sätt.

Men vi människor har en förmåga att förtränga sånt som inte känns bra, sånt som kunde påverka våra liv för mycket. Sånt som helt enkelt känns för stort för den lilla människan. Istället faller man tillbaka på gamla mönster, där man hittar den invanda tryggheten.

Men tryggheten blir också ett slags fängelse, där man sitter fast i huslån, hobbyer, identiteten som ens arbete ger en. Man söker nya impulser och nya kickar, och dem får man när ekorrhjulet snurrar snabbare och snabbare.

Då får man också mer pengar, och med dem kan man köpa mer saker och upplevelser som ger nya kickar.

Men samtidigt finns det ett behov, en känsla av att vi lever lite för komplicerade och abstrakta liv, där det är svårt att känna sin egen naturliga roll i samhället vi skapat.

För mig blir det lite av en dubbeleffekt; när man är mitt i arbetslivet, då vill man göra andra saker, man vill resa bort, man vill komma bort från rutinerna.

- Men för mig är det tvärtom. Här vill jag ju vara, det här vill jag inte komma bort ifrån, säger Kaj Löfvik.

Hur vi identifierar oss, vår identitet, kan bli en av de mentala murar som hindrar oss från att agera vettigt för klimatet.

Per Espen Stoknes mentala murar

Den norska psykologen Per Espen Stoknes skrev för ett par år sedan en bok som heter What we think about when we try not to think about global warming (Vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på den globala uppvärmningen).

Enligt Stoknes har vi fem murar vi helt naturligt bygger upp kring oss. Murar som hindrar oss från att se och acceptera vår egen roll i klimatsammanhang och som hindrar oss från att ta aktiva steg för att bli positiva krafter för miljön.

Grafisk bild av mentala murar i hjärnan
Så här kan man avbilda de mentala murarna. Grafisk bild av mentala murar i hjärnan Per Espen Stoknes

1. Distans

Den första muren kallar Stoknes för Distans. Kort sagt handlar den om att vi har svårt att bry oss om saker som känns långt borta, i tid eller i rum.

Någonting som forskare säger kommer att hända år 2050 känns inte särskilt angeläget för oss idag.

Blir det en översvämning någonstans i Asien är det inte något som vi direkt känner angår oss i Finland särskilt mycket.

Det är också svårt att bry sig om något som man inte ser eller känner av direkt. Till exempel är koldioxidhalten i atmosfären inget vi kan se med blotta ögat, så även om den ökar finns det inget vi kan uppfatta som ger oss det intrycket.

2. Domedag

Den andra muren, Domedag, handlar om hur negativa berättelser ofta motverkar sina syften.

Människan funkar rent psykologiskt så, enligt Stoknes, att när vi matas med alltför jobbiga budskap, då slutar vi lyssna. Vi vill inte höra om allt det tunga och negativa som forskare menar att framtiden kommer att föra med sig.

Det går till och med så långt att vi börjar vända oss mot dem som kommer med sådana budskap. Vi börjar se dem som domedagsprofeter och vägrar lyssna på vad de har att säga.

3. Dissonans

Den tredje muren kallar Stoknes för Dissonans och innebär att vi hamnar i en konflikt gällande hur vi lever våra liv.

Å ena sidan lever vi enligt en livsstil som skapats med hjälp av industrialisering och fossila bränslen under de senaste hundra åren. Vi är vana att kunna åka bil, äta importerad mat, boka solsemestrar till höstlovet och så vidare.

Samtidigt är det just de här valen som gör att vår inverkan på miljön blir negativ.

Konflikten vi hamnar i är alltså mellan hur vi tycker vi borde leva för att leva ett bra liv och hur vi egentligen borde leva för att inte skada miljön.

Tyvärr är människan jättebra på att trycka undan sådana här känslor av konflikt, och på så sätt slipper vi undan dissonansen - åtminstone för ett litet tag.

4. Förnekelse

Den fjärde muren, Förnekelse, är när dissonansen pågått så länge och tryckts undan så kraftigt att den ligger begravd djupt i vårt medvetande.

Då kan vi hamna i en känsla av förnekelse, som i sin tur kan vara så kraftig att vi slår ifrån oss när någon ifrågasätter våra val och våra liv.

Känslorna som väcks upp när någon börjar peta på denna vår undertryckta kunskap blir så starka att vi går till motattack istället för att acceptera att det kan finnas någon grund för kritiken.

5. Identitet

Till sist kommer vi till den femte muren, Identitet. Som namnet antyder handlar den om hur vi ser oss själva som människor, vilka värderingar vi har och hur vi tycker att samhället ska fungera.

Vill vi till exempel att staten ska lägga sig i våra liv så lite som möjligt, och istället låta oss bestämma själv om våra val, då blir vi inte glada åt alla de nya bestämmelserna och förbuden som föreslås i samband med att minska koldioxidutsläpp och nedsmutsning.

Ser vi att grundläggande delar av vår identitet handlar om att semestra lyxigt eller köra bränsleslukande fordon, då vill vi inte omfatta förslag och idéer som går mot de valen.

Man kan ta sig förbi murarna

Den goda nyheten är att alla dessa murar går att komma förbi, och de förändringar man inför i sitt liv behöver verkligen inte betyda att ens livskvalitet skulle gå ner - tvärtom.

Till exempel kommer man förbi domedagsmuren genom att se till att också berätta goda nyheter som har med klimatet att göra, som nya tekniska landvinningar eller vettiga politiska beslut till exempel.

Förnekelsemuren, att man inte vill veta av sin egen roll i klimatsammanhanget, kommer man över genom att helt enkelt tala om problemen och möjligheterna och inte låtsas som att de inte finns.

I serien Klimatparadoxen talar vi om de här mentala murarna och Matias Jungar träffar Kaj Löfvik och flera andra människor som kommit förbi dem på sätt eller annat. Serien finns på Arenan nu.

Läs också