Hoppa till huvudinnehåll

Tom såg klimatförändringarna i vitögat - för tolv år sedan

Tom Juslin sitter ute i det gröna.
Tom Juslin i samtal med Matias Jungar. Tom Juslin sitter ute i det gröna. klimat

År 2007 fick Tom Juslin en idé. Han ville åka på en reportageresa runt Norden för att undersöka hur klimatförändringarna påverkat vår omgivning.

Tom är hemma från Närpes men sedan många år bosatt i Umeå och reporter på Västerbottenkuriren. På den tiden var det inte många som pratade om problematiken:

- Det är nog först senare som klimatfrågorna blivit viktiga, berättar han. Men reportageserien jag publicerade när jag kom tillbaka fick folk att inse att förändringarna händer här nära oss också, och inte någonstans långt borta.

Det visade sig vara viktigt att konkretisera med vanliga människor och deras erfarenhet av klimatförändringen.

Även den mest inbitna klimatskeptikern hade svårt att säga emot vittnesmålen av isländska fiskare som beskriver hur deras vardag förändrats, eller skogsägare som berättar om hur läget blivit sämre.

Populär föreläsningsturné

Reportageserien publicerades i 15 tidningar och blev senare även undervisningsmateria. Tom åkte runt till hundratals skolor i Norden för att föreläsa om sitt material och om klimatförändringarna.

- Unga människor tar frågan på mycket större allvar, berättar han. Det är på ett sätt helt naturligt, det är ju deras framtid som står på spel.

Äldre är ofta lite mer motsträviga. En äldre dam tog till orda på ett av mina seminarier och tyckte det var tråkigt att jag kom med de här negativa budskapen nu, “just då vi börjat få det lite bättre”.

Många kommer också med invändningar som att vi ju haft temperaturförändringar förr, att vintrarna varit kallare eller varmare tidigare också - det är många som vill se förändringen som någonting som inte är exceptionellt.

Tom åkte tillbaka fem år senare för att undersöka hur mycket som förändrats. Det var oroväckande mycket som skett på kort tid.

På Färöarna hade de traditionella fiskarterna trängts ut av nya, som man då tvingades fiska istället.

Men kvoter för den fiskarten - makrill - hade man såklart inte fått sig tilldelade från EU, så det höll på att leda till ett bokstavligt fiskekrig i förlängningen.

Glaciären Sólheimajökull i Island
På Island krymper glaciärerna i rask takt. Glaciären Sólheimajökull i Island Bild: Yle/Lotte Krank-van de Burgt glaciärer,Island

På Island hade man satt upp stenrösen vid glaciärerna för att visa hur mycket de krympt. Det handlade om ett tjugotal meter på bara fem år!

Polariseringen dödar diskussionen

Nuförtiden har det dock blivit svårare att diskutera problematiken:

- Idag är allt mycket mer polariserat. Antingen tar man klimathotet på största allvar, eller så ignorerar man det helt, konstaterar Tom.

Det finns inget mellanled utan man blir intvingad i antingen den ena eller den andra fållan. Därför tror jag vi ser att det är svårt för många att engagera sig.

Men positiva förändringar pågår ändå på många plan, och jag tror kraven på klimatvänligare alternativ måste komma från gräsrötterna. Det är vi konsumenter som måste ställa krav på industrin och politikerna att ta fram och stöda klimatvänliga alternativ.

Och vi måste ju försöka och vara hoppfulla - ger vi alla upp tjänar det verkligen inte klimatet. Det viktigaste är att inte komma med pekpinnar eller fördöma människor, utan att ge tips och goda råd - det funkar mycket bättre än att ifrågasätta andra.

Att vi alla har en roll att spela i förhållande till klimatet är Tom övertygad om. Han möts ofta av sådana som tycker det är onödigt att göra något, att en enskild person inte kan påverka på något mätbart sätt. Men Tom ser saken lite annorlunda.

- Kraven på klimatvänligare alternativ måste komma från gräsrötterna, inte från politikerna.

Det är lite på samma sätt som när man började prata om miljövänligare bilar för länge sedan - branschen sa att det var omöjligt, men sen kom den första miljöbilen och sen var det plötsligt möjligt i alla fall.

Det är vi som konsumenter som måste ställa krav på politiker och på branscher att de ska bjuda till och ta fram mer miljövänliga alternativ.

Vi måste komma förbi de mentala murar som hindrar oss från att agera.

Per Espen Stoknes mentala murar

Den norska psykologen Per Espen Stoknes skrev för ett par år sedan en bok som heter What we think about when we try not to think about global warming (Vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på den globala uppvärmningen).

Enligt Stoknes har vi fem murar vi helt naturligt bygger upp kring oss. Murar som hindrar oss från att se och acceptera vår egen roll i klimatsammanhang och som hindrar oss från att ta aktiva steg för att bli positiva krafter för miljön.

Grafisk bild av mentala murar i hjärnan
Så här kan man avbilda de mentala murarna. Grafisk bild av mentala murar i hjärnan Per Espen Stoknes

1. Distans

Den första muren kallar Stoknes för Distans. Kort sagt handlar den om att vi har svårt att bry oss om saker som känns långt borta, i tid eller i rum.

Någonting som forskare säger kommer att hända år 2050 känns inte särskilt angeläget för oss idag.

Blir det en översvämning någonstans i Asien är det inte något som vi direkt känner angår oss i Finland särskilt mycket.

Det är också svårt att bry sig om något som man inte ser eller känner av direkt. Till exempel är koldioxidhalten i atmosfären inget vi kan se med blotta ögat, så även om den ökar finns det inget vi kan uppfatta som ger oss det intrycket.

2. Domedag

Den andra muren, Domedag, handlar om hur negativa berättelser ofta motverkar sina syften.

Människan funkar rent psykologiskt så, enligt Stoknes, att när vi matas med alltför jobbiga budskap, då slutar vi lyssna. Vi vill inte höra om allt det tunga och negativa som forskare menar att framtiden kommer att föra med sig.

Det går till och med så långt att vi börjar vända oss mot dem som kommer med sådana budskap. Vi börjar se dem som domedagsprofeter och vägrar lyssna på vad de har att säga.

3. Dissonans

Den tredje muren kallar Stoknes för Dissonans och innebär att vi hamnar i en konflikt gällande hur vi lever våra liv.

Å ena sidan lever vi enligt en livsstil som skapats med hjälp av industrialisering och fossila bränslen under de senaste hundra åren. Vi är vana att kunna åka bil, äta importerad mat, boka solsemestrar till höstlovet och så vidare.

Samtidigt är det just de här valen som gör att vår inverkan på miljön blir negativ.

Konflikten vi hamnar i är alltså mellan hur vi tycker vi borde leva för att leva ett bra liv och hur vi egentligen borde leva för att inte skada miljön.

Tyvärr är människan jättebra på att trycka undan sådana här känslor av konflikt, och på så sätt slipper vi undan dissonansen - åtminstone för ett litet tag.

4. Förnekelse

Den fjärde muren, Förnekelse, är när dissonansen pågått så länge och tryckts undan så kraftigt att den ligger begravd djupt i vårt medvetande.

Då kan vi hamna i en känsla av förnekelse, som i sin tur kan vara så kraftig att vi slår ifrån oss när någon ifrågasätter våra val och våra liv.

Känslorna som väcks upp när någon börjar peta på denna vår undertryckta kunskap blir så starka att vi går till motattack istället för att acceptera att det kan finnas någon grund för kritiken.

5. Identitet

Till sist kommer vi till den femte muren, Identitet. Som namnet antyder handlar den om hur vi ser oss själva som människor, vilka värderingar vi har och hur vi tycker att samhället ska fungera.

Vill vi till exempel att staten ska lägga sig i våra liv så lite som möjligt, och istället låta oss bestämma själv om våra val, då blir vi inte glada åt alla de nya bestämmelserna och förbuden som föreslås i samband med att minska koldioxidutsläpp och nedsmutsning.

Ser vi att grundläggande delar av vår identitet handlar om att semestra lyxigt eller köra bränsleslukande fordon, då vill vi inte omfatta förslag och idéer som går mot de valen.

Man kan ta sig förbi murarna

Den goda nyheten är att alla dessa murar går att komma förbi, och de förändringar man inför i sitt liv behöver verkligen inte betyda att ens livskvalitet skulle gå ner - tvärtom.

Till exempel kommer man förbi domedagsmuren genom att se till att också berätta goda nyheter som har med klimatet att göra, som nya tekniska landvinningar eller vettiga politiska beslut till exempel.

Förnekelsemuren, att man inte vill veta av sin egen roll i klimatsammanhanget, kommer man över genom att helt enkelt tala om problemen och möjligheterna och inte låtsas som att de inte finns.

I serien Klimatparadoxen talar vi om de här mentala murarna och Matias Jungar träffar Tom Juslin och flera andra människor som kommit förbi dem på sätt eller annat. Serien finns på Arenan nu.

Läs också

Klimat