Hoppa till huvudinnehåll

Film: Livet efter döden - fadern, sonen och sorgen i Klaus Härös nya film

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) sitter tillsammans i en grön paketbil.
En liten bil fylld med stora frågor, Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) försöker förstå varandra. Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) sitter tillsammans i en grön paketbil. Bild: Citizen Jane Productions Peik Stenberg,Martin Paul

Livet efter döden handlar om sorg, hur olika vi sörjer och i olika takt. Men trots svärtan är det också en rolig film. Den tröstar som en varm kram och hör till Härös bästa.

Livet efter döden bygger på regissören Klaus Härös egna upplevelser efter att hans mamma dog då han var i 20-årsåldern.

Därför börjar filmen med en textplansch som upplyser oss om att alla eventuella likheter med verkliga personer är avsiktliga.

En liten ironisk vink som anger tonen för det som sedan följer.

Det hela börjar i totalt mörker där vi hör en stillsam, sorgsen valsslinga på piano. Vi ser ett par billyktor dyka upp, en liten paketbil köra på en smal och krokig landsväg och stanna vid ett mörkt hus.

I bilen sitter Nisse (Peik Stenberg) och Stefan (Martin Paul), far och son. De kommer från sjukhuset i Helsingfors där Nisses fru och Stefans mamma Leila precis dött.

Inte en lugn stund

Nu är det handling som gäller för Nisse. Han vill snabbt få begravningen undanstökad, han har nämligen sörjt klart redan under Leilas sjukdomstid.

Det som stressar honom är allt det praktiska som måste fixas, hitta en begravningsplats, välja kista och bilen som borde tvättas.

När sedan telefonen börjar ringa och blomförsändelserna väller in blir Nisse irriterad. Vilka är alla de här människorna som vill ta del i sorgen? Vad vill de? Varför är det så svårt att förstå att han och sonen vill hålla begravningen i stillhet?

Nisse (Peik Stenberg) står med en telefonlur i handen och lyssnar.
Nisse (Peik Stenberg) vill inte svara i telefon och lyssna på alla som beklagar sorgen. Nisse (Peik Stenberg) står med en telefonlur i handen och lyssnar. Bild: Citizen Jane Productions Peik Stenberg,Livet efter döden

Stämningen i det lilla gula huset blir inte lättare av att Nisses syster Elsa (Lena Labart) också dyker upp. Elsa vill väl men är en jobbig vardagsmartyr som nu ser en chans att få återvända till sitt barndomshem och sköta om sin lillebror.

Och så har vi ännu mormor Brita (Sara Arnia) som ringer runt till släktingar och vänner och bjuder till begravning. Trots att Nisse inte vill ha någon dit.

Mitt i vimlet står den tystlåtna, timida Stefan. För honom verkar döden ha kommit som en chock. Han har precis börjat sörja sin mamma, men nu tvingas han istället medla mellan släktingar som är både ledsna och arga, om vartannat.

Nisse (Peik Stenberg) och hans syster Elsa (Lena Labart) sitter i en soffa i ett rum fullt med blombuketter.
"Jag vill ju bara hjälpa!" Elsa (Lena Labart) förstår inte alls varför brodern Nisse (Peik Stenberg) blir irriterad då hon möblerar om. Nisse (Peik Stenberg) och hans syster Elsa (Lena Labart) sitter i en soffa i ett rum fullt med blombuketter. Bild: Citizen Jane Productions Oy Peik Stenberg,Livet efter döden,Lena Labart

Smörgås eller smörgåstårta?

För att vara en film om sorg är Livet efter döden förvånansvärt rolig. Det finns en stillsam komik i hur irrationellt och banalt de här människorna beter sig.

Hur frågan om det skall vara smörgåsar eller smörgåstårta kan blåsa upp till ett oproportionerligt stort problem.

Eller kanske är det lättare att gräla om smörgåsar än att prata om de riktigt stora frågorna i livet?

Nisse (Peik Stenberg) och Stefan (Martin Paul) står vid ett långbord fullt med smörgåsar och blommor.
"Blir folk nu säkert mätta?" Funderar Nisse (Peik Stenberg) och Stefan (Martin Paul). Nisse (Peik Stenberg) och Stefan (Martin Paul) står vid ett långbord fullt med smörgåsar och blommor. Bild: Citizen Jane Productions Peik Stenberg,Livet efter döden,martin paul
.

Peik Stenberg och Lena Labart är båda perfekta i rollen som ett smågnabbande syskonpar. Och Martin Paul är berörande i rollen som en känslig, ung man som in i det längsta försöker vara alla till lags.

Filmen tar avstamp i Härös personliga upplevelser men skildrar något som alla kan känna igen sig i.

Sorgen är ett stort lass sand

Livet efter döden är en film med ett varmt hjärta och en öm blick på de sörjande människor den skildrar.

Man kan vara envis, arg och burdus men innerst inne vilja väl. Man kan prata förbi varandra och undgå att säga och visa det man verkligen känner.

Det är också en berörande skildring av hur vi alla sörjer på olika sätt och i olika takt. Men att sorgen är lättare att bära tillsammans än ensam.

Nisse (Peik Stenberg) och Stefan (Martin Paul) står i dörren till ett lider som är fullt med fågelholkar..
Nisse (Peik Stenberg) har varit flitig under vintern, men sonen Stefan (Martin Paul) förstår inte det maniska snickrandet. Nisse (Peik Stenberg) och Stefan (Martin Paul) står i dörren till ett lider som är fullt med fågelholkar.. Bild: Citizen Jane Productions Peik Stenberg,Livet efter döden,martin paul

Och så är det en film som tröstar.

Som en av personerna i filmen säger - sorgen är som ett stort lass med sand, den kan man inte flytta bort på en gång med en grävskopa. Det sker för hand, en skopa åt gången.

Filmen Livet efter döden börjar i totalt mörker men går mot ljuset.

I det här fallet ett skinande klart vårljus. I lidret står en mängd fågelholkar och väntar på att bli upphängda. Och ute anar man mössöron på träden och en spirande brodd på åkrarna.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje