Hoppa till huvudinnehåll


Din hjärna sjunger av glädje när du handarbetar

Alltid när du gör någonting med händerna utvecklar du och förstärker din hjärna. Följ med in i huvudet på 6-åriga Oona och se vad som händer också i din hjärna när du handarbetar.








Det här är Oona






Som baby lärde hon sig att greppa tag i en mugg.

Nu går hon i förskola och kan rita, klippa med sax, göra garntofsar, sy på våffeltyg, fingervirka, sy raka sömmar med symaskin och hur mycket annat som helst.









Det här är Oonas hjärna






Oonas hjärna utvecklas i racerfart.

Också din hjärna formas hela tiden trots att du inte längre är 6 år.

Hjärnan hålls i bra form när du använder den mångsidigt. Att arbeta med händerna utmanar hjärnan att utvecklas. Det spelar ingen roll om du stickar, snickrar eller bakar.

Hjärnan gillar att idéea och lösa problem. Stillsamt handarbete lugnar och hjälper hjärnan att återhämta sig.

I varje handarbete finns det olika skeden. Från idéstadiet går man vidare till det riktiga arbetet – och till slut beundrar man det färdiga.

De här olika skedena blev också Oona bekant med när hon planerade och sydde en mjukisfigur.

Så låt Oonas hjärna berätta vad som händer i hjärnan när du handarbetar.








Att känna med fingrarna

Hjärnan berättar:

När Oona sticker ner sin hand i högen med tyg, blir nästan hela hjärnbarken som elektrifierad. Jag får intressanta signaler från fingertopparna.

Allt börjar med längtan och fingrande

Hjärnan är befinner sig i ett forskningsläge när Oonas händer känner på de olika tygerna, knapparna och banden. En massiv mängd information färdas från fingrarnas känselceller till hjärnan.

Det finns skrovliga, släta och läderaktiga knappar. Bandet känns silkeslent eller ludet som sammet i handen.

Människans fingrar är särskilt utvecklade för att utforska sin omgivning. I fingrarna – och i läpparna – finns det flest receptorer som reagerar på beröring. Informationen från fingrarnas känselceller rusar som elektrifierade till hjärnan.

Oona använder sin hjärna mångsidigt. Hon har först en vag dröm om ett mjuksdjur. Hon undersöker materialen och det uppstår en sinnebild av hur hon genom att använda de olika materialen kan skapa en helhet.

Händerna, ögonen och hjärnan samarbetar för ett gemensamt slutmål.

Hmm, det här tyget är lurvigt och jättemjukt. Det här släta tyget känns likadant som mammas nattlinne. Så här vill jag att mjukisen ska kännas.

När Oona får fingra på materialen i lugn och ro får hon en välkommen variation till det hektiska vardagslivet. När vi pysslar med en behaglig och tillräckligt lätt syssla börjar pulsen slå långsammare och det autonoma nervsystemet lugnar sig.








Idéstadiet

Hjärnan berättar:

Hahaa! Knapparna blir till ögon! Stora områden i hjärnan aktiveras.

Sedan börjar vi skapa

Vilda ideér och önskningar utvecklar det skapande och abstrakta tänkandet.

Det kommande föremålets alla möjliga och omöjliga former byggs upp i sinnet. Du kan omforma sinnebilden, ge upp den eller vidareutveckla den.

Den kunde vara grön. Nej, hellre rödvit. Hmm. Två ben eller tio? Ska den ha vingar?

Både barns och vuxnas hjärna behöver mångsidig verksamhet för att må bra. Hjärnforskningen har lyft fram betydelsen av handarbete. Det har visat sig att de områden i hjärnan som behövs vid handarbete täcker stora delar av hjärnbarkens yta.

Att göra med händerna sätter fart på hjärnans känsel-, rörelse-, och synområden.

När Oona planerar tygmjukisen förverkligar hon en speciellt mänsklig intelligens. I hennes fantasi har det fötts olika alternativa figurer som existerar "i väntan på att bli gjorda". Hon kan gestalta sin idé som en skiss eller förklara den verbalt.

Med de här knapparna gör jag ögon till den. Magen är en rödprickig fyrkant. Den har två händer och två ben.






Att planera arbetsskedena

Hjärnan berättar:

Nu måste jag fundera i vilken ordning jag syr ihop den här figuren. Att planera arbetet är svårt, en schimpans hjärna skulle inte klara av det. Jag koncentrerar mig verkligen.

Efter idéskedet planerar vi arbetsordningen

I handarbete handlar en stor del om att tänka och förutse. Du måste fundera över i vilken ordning de olika arbetskedena ska genomföras. Pannloben är hjärnans flygledning, den styr alltså verksamheten.

Oona måste hålla i minnet idén hon har om mjukisdjuret hon vill ha, fast hon ännu inte har det. Hon måste tänka ut av hurudana delar figuren byggs och hur det är smartast att gå till väga.

En sexåring klarar inte av ett så invecklat tankearbete. Därför har Oonas mamma huvudansvaret för planeringen. Hon är skicklig och är en erfaren handarbetare. Genom att följa sin mammas sätt att jobba lär sig Oona att förutse och gestalta helheten.

Av det här tyget gör vi händer och fötter. Hur många bitar behöver vi klippa om vi gör två händer och två fötter? Fyra eller åtta?


Kädet leikkaavat värikkäitä kankaita.
Kädet leikkaavat värikkäitä kankaita. hjärnan,Yle Oppiminen

Att planera arbetet noggrant är viktigt för slarv slår tillbaka. Det här vet alla som någongång sytt fast en ärm i skjortan avig eller skruvat ihop en hylla i fel ordning.

Till magen behövs två lika stora bitar av det prickiga tyget. In mellan dem proppar man bomull så att figuren blir rund. Först måste man sy ihop delarna men komma i håg att lämna ett hål för fyllningen.

När Oona planerar sitt mjukisdjur lär hon sig att koordinera detaljer och större helheter. Varje del måste göras ordentligt men samtidigt ska man hålla i minnet varför de är viktiga för helheten.

En schimpans lyckas inte konstruera en träbåt, skjorta eller en tygmjukis, trots att den är en fingerfärdig primat.
Ett arbete i många steg kräver nämligen utöver flinka fingrar också ett avancerat tankearbete.








Pysslande

Hjärnan berättar:

Mammas stora sax är en ny bekantskap. Finmotoriken utvecklas i rasandet takt.

Efter planeringen börjar det egentliga arbetet

Jag styr och fingrarna rör sig som jag bestämmmer. Jag behöver inte få panik, pepphormonet dopamin hjälper mig med koncentrationen. Sakta, sakta, noggrannt. Jag får inte klippa mig i fingret.

Oona klipper med en sax för vuxna för första gången i sitt liv. Det kräver total koncentration.

Dopaminet stöder Oona när hon kämpar för att lära sig en ny färdighet.

Oona-tyttö kurkistelee
Oona-tyttö kurkistelee Yle Oppiminen,hjärnan

Hjärnan hos någon som handarbetar byter perspektiv under arbetets gång.

Så går det också för Oona. Hon behöver ändra sitt sätt att tänka från tvådimensionellt till tredimenssionellt.

Oona lär sig av sin mamma att tyget har en rät och en avig sida. Hon behöver komma ihåg att placera tygbitarna med rätt sida mot varandra så att sömmen blir på den aviga sidan och inte syns. Hon måste också komma ihåg att lämna en öppning genom vilken benet vrids rättvänt.

Människohjärnan får briljera när den får utveckla en idé till ett konkret föremål.

Det konkreta skedet utvecklar de motoriska färdigheterna och ögats och handens samarbete. Man lär sig genom att göra.

Att mäta och göra upp en plan, en ritning, är äkta matematisk problemlösning. Det noggranna fingerarbetet med prydnadssömmarna försnabbar de finmotoriska färdigheterna.

Flinka fingrar behövs inte bara för att knyppla spets utan inom till exempel kirurgin. I blodkärlskirurgi är det viktigt att kunna göra små nätta stygn.

Det lyckades! Vad ska jag göra som nästa?

Exakt en sådan här lagom svår utmaning är det bästa för hjärnan. Varje lyckande bjuder hjärnan på en liten dos av välbefinnande hormonet endorfin.








Ansträngning

Hjärnan berättar:

Hjälp! Jag kan inte! Jag behöver adrenalin för att orka fortsätta.

Efter att ha löst ett dilemma känner man sig som en vinnare

Om vi aldrig möter utmaningar skulle vi stanna på stället. Att växla mellan entusiasm och frustration är beroendeframkallande för hjärnan. Den vill ha mera sådant.

Knutar och komplikationer hör till handarbete. Att reda ut svårigheter utvecklar problemlösningsförmågan och uthålligheten. Passligt svåra arbetsmoment skapar nya kopplingar i nervbanorna.

Kädet liittävät kangaspaloja yhteen nuppineuloilla
Kädet liittävät kangaspaloja yhteen nuppineuloilla hjärnan,Yle Oppiminen

Oj nej! Knappen blev på fel ställe. Nu är mjukisens ögon sneda!

Misstag händer alla. Maskan smiter från stickan, målburken välter ut på golvet.

Handarbete utvecklar verkligen förmågan att uthärda fel och reglera känslor.
Du slänger inte ut den skruttiga sockan genom fönstret utan du sprättar upp den misslyckade hälen och gör om den.

Men vänta lite, de här tassiga ögonen – jag tror att jag tycker om dem så här.

Det som först kan se ut som ett missöde kan sist och slutligen vara en uppfinning. Handarbete lär dig också att se saker från en annan synvinkel och nollställa dina ursprungliga förväntningar.








Att bli klar

Hjärnan berättar:

Vi undersöker mjukisdjuret tillsammans med Oona. Det är perfekt! Belöningssystemet aktiveras.

Äntligen blir arbetet klart

Pepphormonet dopamin hjälpte Oonas hjärna att orka sig igenom hela långa arbetet. Mjukisfiguren är inte längre vilken mjukis som helst, utan den är väldigt speciell för den som gjort den.

Vi gjorde det. Wow, så fin. Den får heta Lappis.

Vid segern aktiveras belöningssystemet och Oonas hjärna får sig en rejäl dos av endorfin och serotonin.

När Oona håller Lappis intill sin kind känner hon stolthetsblandad kärlek till sin kreation strömmar ömhetshormonet oxcytosin till.

Du tar kanske inte din stickade socka eller pallen du har snickrat i famnen men också ditt belöningssystem aktiveras och det frigörs hormoner av välbehag.

Att uttrycka sig själv är viktigt för människan. Såväl barn som vuxna njuter av att se resultaten av sin hands arbete. Handarbete, musik, bildkonst – varför inte matlagning – kan producera dylika känslor av
tillfredsställelse.


Från en obligatorisk färdighet till en glädjegivande hobby

Tidigare var stickandet en nödvändighet, berättas det i en doktorsavhandling

Till exempel under kriget stickade kvinnorna så kallad avtryckarfingervantar, sockor och mössor att ha under hjälmarna vid fronten.

Dagens stickare stickar mest för sin egen glädje. Fortfarande stickas det sockor men det som förr var en nödvändighet är numera frivilligt och ger glädje.

Du får billigare sockor från butiken så att glädjen i att göra själv kommer från andra saker som det att handarbete är så bra för hjärnan.

När du vill stimulera dig och utvecklas:

  • Ta itu med ett tillräckligt utmanande handarbete, exempelvis en krånglig mönsterstickning.
  • Testa på någonting du aldrig gjort förut.
  • Kämpa med någonting som du inte riktigt kan ännu.

Att koncentrerat och uthålligt lära sig någonting nytt skapar nya gråa områden i hjärnan och ökar kopplingen mellan cellerna.

När du vill lugna kroppen och slappna av:

  • Gör någonting smått och roligt. Lagom lätt och kanske rätt monotont.
  • Välj någonting som går smidigt och utan anträngning.
  • Baka semlor, rensa ogräs eller sticka en lätt skaft till en socka.

Lättsam sysselsättning med händerna lugnar det autonoma nervsystemet och informerar kroppen att nu är det så tryggt att du kan trappa ner på nivåerna.

Våra förfäders yoga var vävning i vävstolen och täljandet av en båt. Att spinna ett garn var deras mindfullness övning.

Vad händer om jobbet blir på hälft?

Du kan gratulera dig själv om du har halvfärdiga handarbeten liggande i skåpen. De avslöjar att du har vågat dig sträcka dig utanför ditt eget bekvämlighetsområde.

Du håller din hjärna pigg och frisk när du prövar på nya saker.

Om ett handarbete aldrig misslyckas eller blir på hälft har du kanske inte vågat ta så mycket risker?

Oona-tyttö on iloinen tekemästään käsityöstä
Oona-tyttö on iloinen tekemästään käsityöstä Yle Oppiminen,hjärnan

För den här artikeln har Eve Mantu på Oppiminen intervjuat sexåriga Oona, Oonas hjärna, Oonas mamma, neuropsykologen Nina Uusitalo samt Minna Huotilainen som är professor i pedagogik.

Den här artikeln är en översättning av, Hyvä sinä joka neulot, nikkaroit tai askartelet, käsity ovat herkkua aivoilla.
Skriven av redaktör Eve Mantu, på Yle Oppiminen.

Källor:
Minna Huotilainen, Leeni Peltonen: Tunne aivosi, Otava 2017
Timo Erkinjuntti & al. Pidä aivosi kunnossa, WSOY 2009