Hoppa till huvudinnehåll

Henry Sandholm jobbade i urangruvan på Käldö i Lovisa: "Här kan det stråla var som helst i berget"

Närbild på en äldre man i blå skjorta som sitter i en stol i sitt vardagsrum.
Henry Sandholm jobbade i urangruvan på Käldö i flera omgångar som ung. Närbild på en äldre man i blå skjorta som sitter i en stol i sitt vardagsrum. Bild: Yle / Mira Bäck Käldö,personer,porträtt,Henry Sandholm

På den lilla ön Käldö i Lovisa skärgård finns en stor grop. Det är resterna efter ett dagbrott där man provbröt uran i slutet av 1950-talet. Att det finns uran i berggrunden märks av än i dag, främst i brunnsvattnet.

Båtmotorns puttrande bryter tystnaden när vi styr ut från bryggan. Det smala Lukusundet skiljer ön från fastlandet och det tar bara några minuter att ta sig över.

Väl framme är det bara att gå ett stycke genom skogen för att komma fram till den stora, vattenfyllda gropen. Den är ungefär fem-sex meter i diameter och åtminstone lika djup.

En vattenfylld grop invid ett berg i en skog.
Man letade efter uran också på andra ställen på ön, men det här är stället man fokuserade på. En vattenfylld grop invid ett berg i en skog. Bild: Yle / Mira Bäck Skog,Käldö,Urangruvan på Käldö

En tunn ishinna täcker vattenytan i det gamla dagbrottet. Bredvid gropen ligger en hög med halvt mossbevuxen sprängsten.

Det här är allt som finns kvar av den så kallade urangruvan på Käldö där man grävde efter uran för över 60 år sedan.

Spade och järnspett

Det är en vacker och för den här vintern ovanligt kall februaridag. Katten Pirre står i farstun och jamar, men hon får vänta en liten stund på att bli utsläppt.

Vi befinner oss en liten bit från Käldö, hemma hos Henry Sandholm. Han sitter tillbakalutad i sin gungstol, upptagen med att berätta om sitt arbete på ön.

- Det var nu sådant här grävande och sprängande. Bara att ta spaden i hand, och järnspettet. Så skulle det plockas upp stenar för att mätas och se vad som fanns i dem, säger Sandholm.

En äldre man i blå tröja sitter i en stol i sitt vardagsrum. Han tittar in i kameran och ler.
Henry Sandholm minns tiden då han jobbade med att leta efter uran. Efter arbetet på Käldö åkte han runt i Nyland och undersökte berggrunden, först tillsammans med en arbetskamrat i bil och därefter ensam på motorcykel efter att bilen gått sönder. En äldre man i blå tröja sitter i en stol i sitt vardagsrum. Han tittar in i kameran och ler. Bild: Yle / Mira Bäck Käldö,personer,porträtt,Henry Sandholm

Han och flera andra karlar från trakten jobbade med att provbryta uran på Käldö i slutet av 1950-talet.

Sandholm brukade cykla till Lukusundet om morgnarna, därifrån rodde han och flera andra anställda över till ön.

- Vi var ganska många ibland, men det är ju inte så långt över sundet. Så gick vi upp till gruvan och började påta på, säger Sandholm.

Strålande 50-tal

Käldö ligger i Lovisa, utanför Malmsby mellan Isnäs och Kabböle. Urangruvan på Käldö är egentligen ett dagbrott där företaget Perno bröt uranmalm på prov i slutet av 1950-talet.

Vid den tiden började finska företag leta efter uran att använda i energiproduktion, och fyndigheter gjordes på över tio ställen i södra Finland.

Man ser över ett sund, täckt av ett tunt istäcke, mot en trädbevuxen ö några hundra meter bort. Både havet och himlen är blå. En påle att förtöja båtar vid sticker upp ur isen.
Det behövs båt för att ta sig över till Käldö. Reportern fick skjuts av Joachim Nyman som har stuga på ön. Det krävdes två försök: första gången hade ett tunt istäcke frusit över sundet och reportern fick beundra ön på avstånd. Man ser över ett sund, täckt av ett tunt istäcke, mot en trädbevuxen ö några hundra meter bort. Både havet och himlen är blå. En påle att förtöja båtar vid sticker upp ur isen. Bild: Yle / Mira Bäck Lovisa,Käldö,is,sund,öar,Lukusundet

Företaget Atomienergia började anrika uranmalm i Paukkajanvaara i Eno kommun. Enligt Strålsäkerhetscentralen Stuk är Mårtensons dagbrott i Paukkajanvaara Finlands enda anläggning som producerat uran på så stor skala att den kan betraktas som en gruva. Där bröts omkring 30 ton uran mellan 1958 och 1961.

Imatran Voima byggde en liknande anläggning i Lakeakallio i Askola. Där anrikades också uranmalm från närliggande mindre fyndigheter.

År 1958 fördes 90 ton uranmalm från urangruvan på Käldö till anrikningsanläggningen i Lakeakallio. Hur mycket uran man fick ut av den mängden sten vet vi inte.

- Det fanns en skutskeppare från Sarvsalösidan, från Kärpe, som körde två laster uranmalm till Borgå, säger Sandholm.

En motorbåt och en roddbåt ligger uppdragna på en strand.
På andra försöket kom vi över till Käldö. En motorbåt och en roddbåt ligger uppdragna på en strand. Bild: Yle / Mira Bäck båtar,motorbåt,Käldö,Strand,Urangruvan på Käldö

Därifrån kördes uranmalmen vidare med lastbilar till Lakeakallio.

- Det som fördes till Askola var en provsats. Det maldes sönder i en stor stenkross till nån slags mjöl och så hade de stora bassänger. Uranoxiden skulle flyta upp till ytan och bilda kakor. Det skulle ju förädlas hemskt mycket och det kunde man väl inte göra i Finland på den tiden, säger Sandholm.

Fyndigheten var inte tillräckligt riklig för att det skulle löna sig att sätta i gång med gruvdrift i större skala. Sandholm minns att arbetet tog slut ganska plötsligt.

- Jag tror det var något som påverkade politiskt ute i världen, säger han.

Inga skyddskläder

I slutet av 1950-talet, då arbetet med att leta efter uran på Käldö inleddes, var det ännu en ganska okänd substans för allmänheten.

- Nog fick man ju höra att det hade att göra med atombomber och sådant. Nog klarnade det ju senare att uran kan användas till energi, säger Sandholm.

En stig leder genom skogen.
Man ser fortfarande spåren efter vägen som leder från stranden mot gruvan. Samma stig användes förra sommaren då man fällde träd på ön. En stig leder genom skogen. Bild: Yle / Mira Bäck Skog,Käldö,Urangruvan på Käldö

Det var inte tal om att de som arbetade i uranbrottet skulle behöva skyddas mot strålningen.

- Nog var det ganska dåligt. Sedan var det någon som kom på det.

Skutskepparen som förde uranmalm till Askola hade gamla fotografier, eller negativ, ombord på båten.

- Där som det var riktigt stark strålning i stenbitarna så inverkade det på negativen. Men inte har jag märkt att jag skulle ha haft något fel av det, säger Sandholm.

Man använde inte någon skyddsutrustning.

- Ingenting. Vi hade vanliga kläder, vad man nu använde på landet. Inte pratade någon om att det skulle vara farligt. Men nog tror jag att det måste ha någon slags inverkan att arbeta i en sådan här stor grop där det är grym bestrålning, säger Sandholm.

Uran i vattnet

Också efter att jobbet på Käldö tog slut arbetade Sandholm med att åka runt och leta efter uran på olika håll i södra Finland.

- Här kan det stråla var som helst i berget, konstaterar Sandholm.

En hand håller i en svartvit karta. Röda prickar har märkts ut på flera ställen på Käldö.
Joachim Nyman studerar kartan som finns med i Geologiska forskningscentralens gamla utredning över uranletningen på Käldö. Man har letat efter uranfyndigheter på många ställen på ön. De ställen där man faktiskt hittat uran är utmärkta med rött. Ådran går över ön från nordostlig till sydvästlig riktning. Därifrån fortsätter den antagligen in på fastlandet. Åtminstone har fastighetsägare i Malmsby hittat stora mängder uran i brunnsvattnet. En hand håller i en svartvit karta. Röda prickar har märkts ut på flera ställen på Käldö. Bild: Yle / Mira Bäck Käldö,kartor,Urangruvan på Käldö

Många av dem som bor på eller nära Käldö har märkt att det kan finnas uran också i brunnsvattnet.

- Min kusin där nere i stranden hade en borrbrunn och det kom bara radioaktivt vatten därifrån. Man kunde inte använda det till dricksvatten, säger Sandholm.

Yle Östnyland har också fått ta del av resultaten från vattenprover tagna ur en borrbrunn i Malmsby som fastighetsägaren låtit analysera, där uranhalten i vattnet är 40 gånger större än det rekommenderade gränsvärdet.

Hälsoverkningar av uran och radon i dricksvatten

Uran

  • Uranet som hittas i naturen är svagt radioaktivt och består främst av isotop U-238. Ämnets kemiska giftighet utgör en större hälsorisk än strålningen.
  • Uran är en tungmetall och i stora mängder är ämnet giftigt särskilt för njurarna och benstommen. Uran som blivit kvar i kroppen utan att utsöndras samlas bland annat i njurarna, benstommen och levern. I Finland har man konstaterat lindriga uranrelaterade skadeverkningar bland annat i njurarna och benstommen hos personer som använder borrbrunnar.
  • Trots den relativt höga exponeringen för uran som kommer via dricksvattnet har man inte upptäckt några allvarliga hälsoverkningar. Man har inte heller kunnat upptäcka något samband mellan uran i borrbrunnsvattnet och risken för leukemi, mag-, njur- eller urinblåsecancer.

Radon

  • När det gäller strålskydd är radon hushållsvattnets skadligaste ämne. Radon förekommer särskilt i borrbrunnsvatten och frigörs i luften då man använder vattnet. Det betyder att lungorna utsätts för en stråldos då man andas in ämnet.
  • Då man dricker vatten med stora halter radon utsätts magsäcken och i viss mån övriga inre organ för en stråldos.

Källa: Strålningssäkerhetscentralen (STUK)

- I Lovisa, åt Sarvsalö- och Kabbölehållet, vet vi att det i vissa privata brunnar finns höga halter av uran och radon. Östnyland är överlag ett område där det finns någorlunda mycket uran och radon i vattnet, säger Maarit Lönnroth som är hälsoskyddsplanerare vid Miljöhälsovårdstillsynen i Borgå.

Undersök vattnet

Om man har en borrbrunn lönar det sig alltså att undersöka uran- och radonhalterna i dricksvattnet. Det gäller överallt i Östnyland, inte bara nära Käldö.

Det säger också Päivi Kurttio som är laboratorieledare på Strålsäkerhetscentralen (STUK).

- I Finland kan det framförallt i vatten från borrbrunnar finnas stora mängder uran, så det lönar sig alltid att mäta uranhalten i borrbrunnsvatten, säger Kurttio.

Vanha pumppukaivo Asikkalassa.
Särskilt i borrbrunnar kan det finnas uran och radon. Arkivbild. Vanha pumppukaivo Asikkalassa. Bild: Yle/Arja Lento brunnar,2004,Asikkala

Dessutom kan uranhalterna i brunnsvatten variera ganska mycket också på korta avstånd. Att grannens borrbrunn är obrukbar betyder inte automatiskt att din är det.

När det gäller privata brunnar är det alltid på fastighetsägarens ansvar att hålla koll på dricksvattnets kvalitet.

På miljöhälsovårdens webbplats finns en lista över laboratorier som undersöker hushållsvatten.

En vattenfylld grop invid ett berg i en skog.
Från berget ser man rakt ner i gropen. En vattenfylld grop invid ett berg i en skog. Bild: Yle / Mira Bäck Skog,Käldö,Urangruvan på Käldö

Lönnroth tror att de flesta som bygger nytt vet att det lönar sig att testa vattnet. Däremot kanske alla inte tänker på att undersöka brunnsvattnet då äldre fastigheter byter ägare.

Många känner till riskerna med radon i vattnet, men uran är kanske inte lika välkänt. Båda tillhör uranserien. Om radonhalten är hög borde vattnet också undersökas för uran, och tvärtom.

- Uran är överlag ett sådant ämne att laboratorierna inte automatiskt föreslår att det ska undersökas, man måste nästan själv förstå att skilt be om att också uranhalten i vattnet undersöks, säger Lönnroth.

Källor som använts för att få veta mer om historien bakom dagbrottet på Käldö:

H. Appelqvist, Geologiska forskningscentralen: Uraanitutkimukset Pernajan Käldössä vuonna 1979

Olli Äikäs i tidningen Materia 3/2016: Uraaninetsintä havahtui Ruususen unesta nykypäivään

Geologiska forskningscentralen, Laura S. Lauri, Esa Pohjolainen och Olli Äikäs: Selvitys Suomen kallioperän U-pitoisuudesta

Säteilyturvakeskuksen ja Geologian tutkimuskeskuksen projektiryhmän loppuraportti ympäristöministeriölle: Uraanimalmin koelouhinnan ja -rikastuksen ympäristövaikutukset (URAKKA)

Läs också