Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Vad hände med de vänliga och gästfria grekerna?

Kommentatorns bild mot bakgrund av en grekisk man som höjer handen mot immigranter som anländer till en hamn  i båt.
Lokalinvånare på Lesbos försöker hindra en båt med migranter att ta i land i hamnen i byn Thermi. Kommentatorns bild mot bakgrund av en grekisk man som höjer handen mot immigranter som anländer till en hamn i båt. Grekland,Turkiet,Lesbos,migranter,flyktingar

- Det där är inte människor. De kommer från Pakistan och Afrika, säger en medelålders, snyggt klädd man i den grekiska staden Didymoteicho nära gränsen mot Turkiet.

Vi diskuterar läget vid gränsstationen Kastanies lite längre norrut, där tusentals migranter försöker ta sig över till Grekland och EU från den turkiska sidan av gränsen.

Mannens kommentar får står som exempel på vad migrantkrisen lockat fram ur de mörkaste vrårna i människors sinnen.

Det var visserligen grekerna som "uppfann" främlingsfientligheten genom att begåva många av världens språk med ordet xenofobi, men jag och många andra har alltid associerat grekerna med vänlighet, gästfrihet och hjälpsamhet.

Greker brukar vara stolta över sin filotimo, en inställning till livet som påbjuder människan att älska sin nästa, visa respekt och hjälpa andra.

Så vad är det som hänt?

På de grekiska öarna nära Turkiets kust med Lesbos i spetsen har krisen varit som mest påtaglig och ändringen i människornas sinnen som mest radikal.

Då flyktingarna började komma från krigets Syrien 2015-2016 blev öborna världsberömda för sin hjälpsamhet och empati. De var till och med aktuella för Nobels fredspris.

Då jag besökte Lesbos vid den tiden var det många öbor som påpekade att de själva var ättlingar till flyktingar och att de därför hade lätt att identifiera sig med flyktingarna från Syrien.

Deras förfäder bodde vid den turkiska kusten i Smyrna, som i dag heter Izmir. De fördrevs då turkarna under ledning av den blivande statsledaren Mustafa Kemal intog staden 1922, startade en massaker på grekerna och brände ner deras kvarter.

Greker flyr det brinnande Smyrna 1922.
Grekerna flyr det brinnande Smyrna 1922. Greker flyr det brinnande Smyrna 1922. Bild: CC / Public domain Turkiet,Osmanska riket,Izmir,Smyrna,1922,greker

Men småningom märkte människor i många andra länder med svåra ekonomiska förhållanden att det fanns en etablerad flyktingrutt till de grekiska öarna och EU.

Till sist var syrierna i minoritet bland båtfolket som satsade på den farliga sjöresan till Lesbos i undermåliga, billiga kinesiska plastbåtar som smugglarna stod till tjänst med.

Vid ett besök på Lesbos och i det redan då ökända lägret i byn Moria talade jag med några pakistanier. De var övertygade om att de skulle få ett välavlönat jobb och gratis bostad bara de lyckades ta sig till Storbritannien. Det var deras mål.

Det kändes mycket märkligt att höra sådant i vår informationsspäckade, uppkopplade värld, men människan har en tendens att filtrera information och bara se och höra det som stöder en redan etablerad uppfattning.

Speciellt om man är fattig och desperat. Eller arg.

Och nu har de grekiska öborna blivit arga. Riktigt arga. Flera år av filotimo har bara fört mer och mer elände med sig för dem. Lägret i Moria härbärgerar nu över 20 000 migranter på en ö med knappt 90 000 fast bosatta invånare.

I  flyktinglägret i Moria på Lesbos.
I lägret i Moria i februari i år. I flyktinglägret i Moria på Lesbos. Bild: All Over Press Grekland,Lesbos,Moria refugee camp

De nyanlända känner sig lurade då de inte kommit till det förlovade landet Europa och låter ibland frustrationen gå ut över omgivningen. Öborna känner sig hotade, turisterna flyr och lokalekonomin går i kras.

Öbornas ilska riktar sig dels mot migranterna, men också mot den egna grekiska regeringen som de tycker lämnat dem i sticket, och mot EU som tittat åt annat håll i hopp om att problemet med migranterna ska lösas av sig självt.

Och nu då den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan lurat flyktingar och migranter i Turkiet att gränsen mot Europa är öppen och provocerat fram en ny migrantvåg mot Greklands gränser, har känslorna kokat över hos en del av de hårt prövade öborna.

Utländska hjälparbetare på Lesbos, Kos och Chios hotas och överfalls av lokalinvånare som fått för sig att det är hjälparbetarnas fel att migranterna är där.

Också journalister har attackerats av personer som tror att alla utländska journalister är på migranternas sida och därmed öbornas fiender.

Mina kontakter på Lesbos berättar om lokala gäng som sätter upp vägspärrar, sprider bilder på hjälparbetares bilar på Whatsapp, misshandlar dem de stöter på och förstör deras bilar.

Det är visserligen små grupper människor som gör det här, men eftersom de ledande politikerna inte säger ifrån på skarpen och ropar stopp, får beteendet mer och mer spridning.

Det de kanske inte tänker på i stundens hetta är att deras aktioner för lång tid framöver riskerar förstöra öarnas rykte för potentiella utländska turister och investerare, som söker filotimo på annat håll och tar sina pengar dit i stället.

Grekiska poliser och militärer betraktar migranter på den turkiska sidan av gränsen mellan Grekland och Turkiet i Kastanies/Pazarkule.
Grekisk polis och militär står öga mot öga med migranter på den turkiska sidan av gränsstaketet i Kastanies/Pazarkule. Grekiska poliser och militärer betraktar migranter på den turkiska sidan av gränsen mellan Grekland och Turkiet i Kastanies/Pazarkule. Bild: All Over Press Turkiet,Grekland,gränsövergång,Kastaniés,migranter,flyktingar
Den grekiska gränsposteringen Kastanies och den turkiska Pazarkule mittemot varandra.
Gränsstationerna i Kastanies och Pazarkule är inte långt ifrån varandra. Den grekiska gränsposteringen Kastanies och den turkiska Pazarkule mittemot varandra. Bild: Patrick Holmström Grekland,Turkiet,gränsövergång,Kastaniés,Pazarkule Border Crossing

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes