Hoppa till huvudinnehåll

Tysk kejsarfamilj vill ha tillbaka konst och slott – har släkten Hohenzollern rätt till tidigare egendom?

Familjens säte Burg Hohenzollern ligger uppe på ett berg och har många torn.
Familjens säte Burg Hohenzollern ligger uppe på ett berg och har många torn. Bild: Johnny Sjöblom / Yle slott,Borg,Huset Hohenzollern,byggnader

I Tyskland kräver den tidigare kejsarfamiljen tillbaka egendom, som man anser att tillhör familjen. Bland annat handlar det om en lång rad konstverk, men också om boenderätt i ett av familjens tidigare slott i Potsdam. Sammanlagt handlar det om egendom värd tiotals miljoner euro.

Det är med en rubrik som inte lämnar mycket rum för tolkningar, som den danska tidningen Berlingske Illustreret Tidende inleder sitt besök hos familjen Hohenzollern.

”Hos den kejserlige S.A.-Mand i Potsdam” lyder rubriken som står i anslutning till en rad bilder på representanter för den tidigare tyska kejsarfamiljen.

På bilderna, som togs under våren 1934, kan man se familjens dåvarande överhuvud, kronprins Friedrich Wilhelm av Preussen posera framför en spegel.

Han är klädd i en officersuniform tillhörande nazistpartiets paramilitära styrka SA. Hans vänstra överarm pryds av en hakkorsbindel.

Friedrich Wilhelm var son till den siste tyske kejsaren Vilhelm II, som abdikerade i november 1918.

På ett annat av den danska tidningens foton kan man se kronprinsens söner Hubertus och Friedrich, bägge likaså iklädda SA-uniformer och hakkorsbindlar.

Bilderna är tagna på familjens slott Cecilienhof, ett slott som de nu pågående förhandlingarna mellan familjen och den tyska staten också handlar om.

Konst och fastigheter för miljoner

Bilderna som publicerades i den danska tidningen 1934 spelar en intressant roll än idag, då familjen Hohenzollerns tidigare relationer och inställning till nazisterna igen är på tapeten.

Det är nämligen uttryckligen just den här relationen som står i fokus, då det ska avgöras om familjen har en rätt att få tillbaka en gång beslagtagen egendom eller inte.

Den väsentliga frågan är nämligen i vilken utsträckning familjen hjälpte nazisterna att ta och befästa makten i Tyskland.

Om tolkningen till slut blir att familjen märkbart bidrog till nazismens och nazisternas framgångar har familjen Hohenzollern enligt tysk lag ingen rätt till den en gång beslagtagna egendomen.

Helt konkret handlar det alltså om egendom som familjen blev av med i samband med krigsslutet i den sovjetiskockuperade delen av Tyskland.

Det handlar bland annat om konst, antikviteter, böcker och fastigheter, vars uppskattade värde uppgår till tiotals miljoner euro.

Bland annat vill familjens nuvarande överhuvud Georg Friedrich av Preussen ha en avgiftsfri permanent boenderätt på slottet Cecilienhof, där den danska tidningens bilder en gång togs.

Georg Friedrich av Preussen tillsammans med sin fru Sophie vid parets bröllop i Potsdam 2011.
Georg Friedrich av Preussen tillsammans med sin fru Sophie vid parets bröllop i Potsdam 2011. Georg Friedrich av Preussen tillsammans med sin fru Sophie vid parets bröllop i Potsdam 2011. Bild: /All Over Press Tyskland,Kejsardömet Tyskland

Tömda muséer?

Att ge familjen Hohenzollern tillgång till slottet Cecilienhof i Potsdam är redan i sig en mycket kontroversiell fråga, bara med tanke på slottets historiska betydelse.

Det var här den sovjetiske ledaren Stalin, den brittiske premiärministern Winston Churchill och den amerikanske presidenten Harry S. Truman träffades under den så kallade Potsdamkonferensen under sommaren 1945.

Winston Churchill och Josef Stalin.
Cecilienhof var platsen där Truman, Stalin och Churchill träffades under sommaren 1945. Winston Churchill och Josef Stalin. Winston Churchill,Josif Stalin

Till de historiska aspekterna kommer också rent ekonomiska. Det är inte värst länge sedan slottet renoverades med offentliga medel.

Familjens förhoppningar om att kunna sätta upp en utställning om Hohenzollrarnas historia stöter också på patrull, många motsätter sig familjens anspråk på att vara med om att gestalta utställningen.

Största delen av de slott och föremål, vilka familjen nu kräver tillbaka förvaltas i dag bland annat av stiftelserna Stiftung Preussische Schlösser und Gärten Berlin-Brandenburg och Stiftung Preussischer Kulturbesitz, samt av det tyska historiska muséet DHM i Berlin.

På flera muséer är man orolig för hur det kan gå med utställningsföremålen.

Burg Hohenzollern på avstånd.
Familjens säte Burg Hohenzollern ligger söder om Stuttgart. Burg Hohenzollern på avstånd. Burg Hohenzollern

Samuel Wittwer, som är chef för Stiftung Preussische Schlösser und Gärten, säger till Deutsche Welle att vissa mindre muséer skulle vara tvungna att sätta lapp på luckan om familjen Hohenzollern nu får vad man kräver.

Sedan länge en olöst fråga

Turerna kring den tidigare kejserliga familjens egendom har varit många och långa.

Efter att kejsaren Vilhelm II abdikerade år 1918 beslagtogs familjens egendom av den nygrundade Weimarrepubliken.

Familjen protesterade förstås mot beslagtagandet och år 1926 slöts en uppgörelse där familjen fick tillbaka en stor del av sin egendom, bland annat just slottet Cecilienhof i Potsdam.

Efter det förlorade kriget beslagtogs igen år 1945 hela den del av egendomen som låg i den sovjetiska ockupationszonen, det vill säga också slotten i Potsdam.

Egendomen landade på så sätt i den östtyska statens besittning och först efter Berlinmurens fall och den tyska återföreningen 1990 kunde familjen igen göra sina anspråk gällande.

Samtidigt har den offentliga debatten om familjens krav också aktualiserat frågan om vad som i det här fallet egentligen kan ses som familjens egendom.

Familj och stat, först i Preussen och senare i det tyska kejsardömet, var länge på många sätt i praktiken en och samma sak.

En stor del av egendomen kan på så sätt ses härstamma från befolkningen, de vanliga människorna i Preussen och Tyskland.

Också det här bidrar säkert till att det är många som inte alls kan förstå familjens krav.

En opinionsundersökning som tidningen Die Welt har låtit göra visar att 53 procent av de tillfrågade är emot allt återbördande av egendom till familjen.

Dryga 30 procent kan tänka sig att man ger tillbaka en del egendom, medan endast sex procent är beredda att ge familjen precis allt den vill ha.

Debatten kom sent igång

Förhandlingarna mellan familjen Hohenzollern och den tyska staten samt delstaterna Berlin och Brandenburg har pågått redan i åratal.

Närmare bestämt sedan år 1994, då det efter Berlinmurens fall stiftades en lag om återbördande av egendom som hade beslagtagits av den sovjetiska ockupationsmakten under åren 1945 till 1949.

Att lagen överhuvudtaget kom till, hängde till stor del på att den tidigare adeln tryckte på för att få sin östtyska egendom tillbaka i familjernas ägo.

Under många år fördes förhandlingarna mellan familjen Hohenzollern och den tyska staten samt de berörda delstaterna i all tysthet och utan offentlig insyn.

Det här är sedan ifjol ändå inte längre möjligt, bland annat efter att tv-satirikern Jan Böhmermann publicerade från förhandlingarna läckta dokument.

Det som bägge parter alla dessa år egentligen hade velat undvika var nu plötsligt offentligt och debatten samtidigt i full gång.

Böhmermann, tidigare känd bland annat för sin dikt om den turkiske presidenten Erdoğan, spädde ytterligare på kontroversen med en jämförelse till den tidigare tyska kolonin Namibia.

Han anser det vara mer än tvivelaktigt att Tyskland vägrar förhandla om kompensationer till den namibiska ursprungsbefolkningen, när man samtidigt inte verkar ha några större problem att föra liknande förhandlingar med de tidigare kolonialherrarna.

Nazisternas hjälpredor eller inte?

Bland de läckta dokumenten, som Böhmermann har kommit över, fanns också fyra olika historikers utlåtanden om familjen Hohenzollerns relationer till nazisterna.

På punkten som är allt avgörande för om familjen överhuvudtaget har någon rätt till egendomen går historikernas syn på saken starkt isär.

I två av expertutlåtandena (historiker anlitade av delstaten Brandenburg) heter det att familjen bidrog till nazisternas framgångar i betydande grad, i de två andra (historiker anlitade av familjen Hohenzollern) att så inte var fallet.

Också bland andra tyska historiker går åsikterna starkt isär och under de senaste månaderna har det lagts fram en hel del bevis, som ska bekräfta än det ena än det andra.

Till de mycket omdiskuterade bevisen hör bland annat fotografierna i den danska tidningen, men också bilder där Friedrich Wilhelm av Preussen poserar tillsammans med Adolf Hitler och Hermann Göring.

Kronprinsens smickerbrev till Hitler lyftes redan fram i satirikern Böhmermanns program.

Likaså kejsare Vilhelm II:s antisemitiska skriverier från 1920-talet, där han slog fast att mänskligheten borde befrias från pressen, myggor och judar. Den bästa lösningen skulle enligt den tidigare kejsaren vara gas.

Tidningen Der Spiegel presenterade för några veckor sedan nya uppgifter om hur familjen Hohenzollern berikade sig på egendom, som judar som emigrerade från Tyskland var tvungna att sälja.

Frågar man familjens nuvarande överhuvud Georg Friedrich och framför allt familljens advokat handlar det mesta om överdrifter.

Kronprins Friedrich Wilhelm ska ha varit konservativt sinnad, men inte på något sätt nazist, hakkorsbindlarna och kontakterna med Hitler till trots.

Ingen snabb lösning i sikte

Att frågan om Hohenzollrarnas krav kommer att få en snabb lösning är inte att vänta.

I det här skedet är det helt öppet om och hur förhandlingarna kommer att fortsätta eller om ärendet till slut ska avgöras i en domstol.

Men också i en domstolsförhandling är frågan om Hohenzollrarnas krav allt annat än entydigt, det här hänger bland annat ihop med lagstiftningen från år 1994.

En domstol måste i så fall ta ställning till vad det egentligen innebär att någon märkbart har bidragit till nazisternas framgångar.

Det i lagtexten använda tyska begreppet ”erheblicher Vorschub” är mycket vagt och just den här punkten i lagtexten bjuder på många tolkningsmöjligheter.

Det finns ändå redan en del domar, som även om de inte direkt går att jämföra med de aktuella kraven, tyder på att familjen kan få det svårt i rätten.

Ifjol slog till exempel en domstol fast att familjen Hohenzollern inte längre har några anspråk på borgen Rheinfels, som efter att monarkin avskaffades landade i den lilla staden St. Goars ägo år 1924.

Från politiskt håll skulle många gärna se att just domstolar tar hand om saken, så att partierna slipper ta ställning till hela affären.

Där kristdemokraterna har en viss beredskap att gå familjen Hohenzollern till mötes har socialdemokraterna, de gröna och vänsterpartiet Die Linke varit eniga om att inte återbörda någonting, det var åtminstone budskapet i valkampen inför delstatsvalet i Brandenburg i höstas.

Die Linkes representanter protesterar.
Vänsterpartiet Die Linke vill inte se att familjen får tillbaka egendom. Frågan var uppe under delstatstvalet i Brandenburg hösten 2019. Die Linkes representanter protesterar. Die Linke

Blickarna riktas i vilket fall som helst redan nu mot de tyska historikerdagarna i München i september, där familjen Hohenzollern sannolikt kommer att vara ett tema för i år.

Bland annat ska det handla om att familjen drar historiker inför rätta, då de enligt Hohenzollrarnas syn på saken för fram falsk information om familjen i medierna.

Fallet handlar sedan länge alltså inte bara om egendom, utan om hela den historiska synen på familjen Hohenzollern.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje