Hoppa till huvudinnehåll

Stålindustrin släpper ut mest koldioxid i Sverige och Finland – men nu ska den bli fossilfri

Martin Pei framför den nya Hybritanläggningen.
Här testas tekniken som kan göra stålindustrin fossilfri. I Sverige står stålindustrin för 10 procent av koldioxidutsläppen, i Finland och världen för 7 procent. Martin Pei framför den nya Hybritanläggningen. Bild: Simon Eliasson SSAB,Luleå,stålverk,hybrit

SSAB:s masugnar står för 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp och 7 procent av Finlands. Nu försöker branschen ställa om och ersätta masugnarna med en process där utsläppet består av vatten.

Masugnen i Luleå är igång så gott som hela tiden. SSAB:s stålverk i Luleå producerar 2,3 miljoner ton stål per år, motsvarande stålkonstruktionen i nästan ett helt Eiffeltorn per dag.

Stålet säljs till kunder över hela världen, och SSAB:s ståltillverkningsprocess är redan den mest koldioxideffektiva som finns.

Ändå står SSAB:s stålverk i Luleå och Oxelösund för hela tio procent av Sveriges koldioxidutsläpp, och masugnarna i Brahestad för sju procent av Finlands.

Masugnen inuti, en mörk fabrikshall där det lyser orange av flytande järn där det rinner ut ur masugnen.
Masugnen kommer inte att behövas när hybrittekniken tas i bruk. Masugnen inuti, en mörk fabrikshall där det lyser orange av flytande järn där det rinner ut ur masugnen. Bild: Simon Eliasson SSAB,Luleå,stålverk,hybrit

Ny process ska ersätta koksen och masugnen

I Norrlands smällkalla vinter är det skönt att släppas in i värmen från masugnen, men respekten infinner sig snabbt. Det flytande råjärnet som rinner ut ur masugnens borrhål lyser i glödande orange och sprakar. Det har en temperatur på 1 500 grader, berättar processingenjör Per Lagerwall.

Per Lagerwall framför masugnen i Luleå.
Per Lagerwall, processingenjör, förklarar att Hybritprocessen ger vatten som restprodukt i stället för koldioxid. Per Lagerwall framför masugnen i Luleå. Bild: Simon Eliasson SSAB,Luleå,stålverk,per lagerwall

Men snart kommer masugnen inte att behövas.

– I masugnsprocessen använder vi koks och stenkol för att reducera järnoxiden i våra järnpellets, förklarar Lagerwall. Men med Hybrit kommer man i stället att använda vätgas för att reducera järnmalm.

Järnpellets, alltså små svarta kulor i ungefär 1 cm i diameter, i en hand.
I dagens läge blandas järnpellets med koks i masugnen, för att reducera järnet. I Hybritprocessen är det vätgas som ska användas i stället. Järnpellets, alltså små svarta kulor i ungefär 1 cm i diameter, i en hand. Bild: Simon Eliasson SSAB,Luleå,stålverk,hybrit

Upp till 300 ton råjärn rinner ut per timme och lastas, i flytande form, i stora torpeder som körs på tågräls till stålverket för att renas på svavel och legeras med recept enligt kundernas önskemål.

Det är en lång process, men det är det som sker i masugnen som är avgörande för klimatet. Utsläppen inom stålindustrin beror på all kol, eller koksen, som behöver användas i masugnen för att skilja syre från järnet.

Den nya tekniken som kallas Hybrit kommer i stället att använda vätgas för att binda syret i järnmalmen. Utöver järnet kommer processen att bilda vatten. Vatten som biprodukt är något helt annat att handskas med än de stora mängder koldioxid som är biprodukt i dag. Dessutom slipper SSAB då importera stenkol från USA och Australien.

Om masugnsprocessen ersätts med den fossilfria Hybrittekniken minskar stålindustrins koldioxidutsläpp med över 90 procent. Med tanke på att stålindustrin globalt står för sju procent av CO2-utsläppen är branschens utveckling avgörande för klimatmålen.

Stort sug hos kunderna, säger SSAB

Hybrittekniken har utvecklas i samarbete mellan stålbolaget SSAB, gruvbolaget LKAB och energibolaget Vattenfall, med stöd av svenska regeringen. Men framför allt finns det ett sug bland stålkunderna.

– Det finns en stor efterfrågan på fossilfria produkter, i dag finns det inte på marknaden, berättar Martin Pei, ordförande för Hybrit och teknisk direktör på SSAB.

Porträtt på Martin Pei
Martin Pei är ordförande för Hybritprojektet som SSAB, LKAB och Vattenfall jobbar med. Porträtt på Martin Pei Bild: Simon Eliasson SSAB,Luleå,stålverk,hybrit

SSAB planerar att introducera fossilfri stål på marknaden redan 2026.

– Vi har redan i dag märkt ett stort sug på marknaden och hoppas vi snart kan leverera.

Kommer att kräva elinvesteringar

Helt utmaningsfri blir omställningen förstås inte. Att reducera järnoxid med vätgas i en Hybritanläggning kommer att kräva mer el.

I dag går det bra för Sveriges elproduktion och landet har satsat mycket på vindkraft, men är fortfarande beroende av kärnkraft. Omställningen kräver satsningar på förnyelsebar energi.

Masugnen vid Luleå stålverk.
2,3 miljoner ton stål per år produceras i Luleå. Masugnen vid Luleå stålverk. Bild: Simon Eliasson SSAB,Luleå,stålverk,hybrit

– Vill vi ställa om stålindustrin så den blir fossilfri, vilket vi verkligen vill, krävs det stöd från allmänheten utöver politiken.

Det handlar om stora mängder elektricitet, och elkraftledningar som behöver dras till produktionsanläggningarna.

– I Sverige har vi räknat med att om vi ställer om både Luleå och Oxelösund kommer vi behöva cirka tio procent av den svenska elförbrukningen. Men då fasar vi ut kolet som vi i dag importerar.

Når Brahestad i Finland om tio år

Pilotanläggningen som nu byggs i Luleå ska tas i bruk till sommaren. I den ska SSAB kunna testa tekniken i annat än laboratoriemiljö.

– Det här är ett viktigt steg. Här kommer vi att genomföra ett antal försökskampanjer.

Fram till 2025 planerar de bygga klart en riktig produktionsanläggning. För SSAB:s två masugnar i Brahestad i Finland är den preliminära planen att ta första steget mot den nya tekniken 2030.

Och det är bara början, tror Pei.

– När vi har provat det här i större skala, både tekniskt och kommersiellt, så produkten kan bli använd av våra kunder, då kommer fler att följa efter. Då har vi gjort ett stort bidrag för klimatet i hela världen.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes