Hoppa till huvudinnehåll

Var tredje kvinna i Italien utsätts för våld: "Han tar ifrån dig allt, du vet inte längre vem du är och vad du vill"

Grazia Biondi.
Grazia Biondi förlorade allt när hon bröt upp från den våldsamma maken och har fortfarande ingen fast bostad nio år senare. Grazia Biondi. Bild: Yle/Christin Sandberg Italien

Statistiken visar att åtta av tio kvinnor som mördas i Italien dödas av en nuvarande eller före detta partner. Trots det fortsätter överlevare att vittna om hur de ifrågasätts och misstänkliggörs av samhället. Det gör att många inte orkar bryta upp från våldsamma relationer.

Sofia Rinaldi var 19 år när hon förlovade sig. Hon drömde om att gå på universitetet.

Pojkvännen var fem år äldre och drev en tobaksaffär.

- Det psykiska våldet fanns där från början, förolämpningar, kommentarer om utseendet och hur jag pratade. Det gick inte lång tid innan han kastade en telefon efter mig, sen följde de första slagen.

Rinaldi säger att pojkvännen grät och bad om förlåtelse efteråt, men han fick henne ändå att förstå att det var hennes fel.

- Jag trodde det var svartsjuka - ett tecken på att han älskade mig. Sen tänkte jag att det var nog mitt fel, att jag måste tänka på vad jag gör och säger, berättar Sofia Rinaldi utan att darra på rösten.

Skötte barn och obetalt jobb

Hon säger att hon inte såg våldet, att det hade varit ett normalt inslag i vardagen sedan barndomshemmet där föräldrarna använde örfilar som uppfostringsmetod.

- Eller jag såg våldet, men ursäktade det, ändrar hon sig. Allt handlade om honom. Jag var osynlig.

Våldet eskalerade snabbt och Rinaldi ville lämna relationen. Men hon visste inte hur det skulle gå till.

- Jag tänkte att om jag börjar på universitetet i en annan stad så kommer jag bort ifrån honom. Så jag började läsa ekonomi i stad i en annan del av landet, även om jag var tvungen att resa hem på helgerna, säger hon.

Rinaldi säger att pojkvännen förstod att det fanns en risk att hon skulle lämna honom. Han visste också att hon var emot abort.

- Jag var nästan klar med utbildningen när han gjorde mig gravid. Jag säger gjorde, eftersom vi vid det här laget aldrig hade ömsesidigt sex, utan det var han som våldförde sig på mig. Oftast efter att först ha slagit mig, säger hon.

Efter påtryckningar från familjen ingick de vad Rinaldi säger brukar benämnas som ”äktenskapsreparation” i Italien, det vill säga de gifte sig eftersom hon var gravid.

Efter det sa pojkvännen att Rinaldi skulle jobba i hans tobaksaffär.

- Jag arbetade tiotimmars pass. Barnet som hade fötts hade jag med mig. Sedan fick jag inte lämna tobaksaffären innan han stängde vid elva på kvällen, så där stod jag med ett gråtande barn på armen.

Rinaldi säger att hon aldrig fick något betalt, trots att hon hade bett om en lön för att kunna slutföra universitetsstudierna.

"Jag låg i min säng och bad medan han ströp mig"

Hon förlorade kontakten med vänner och familj. Hon vågade knappt prata med främlingar.

- När jag väl insåg vad som höll på att hända, gjorde jag försök att bryta mig loss. Första gången jag hamnade på akutmottagningen efter att han slagit mig upprättades en anmälan. När jag angav min man som gärningsman frågade läkaren om jag var säker på att jag ville uppge min makes namn. Vi var ju ändå gifta.

Den tredje gången Rinaldi hamnade på akutmottagningen var efter en hård spark i magen. Då sade läkaren att hon hade haft en otrolig tur, en sådan spark kunde lika gärna ha spräckt mjälten.

Det var 2017 och Rinaldi bestämde sig för att anmäla maken igen.
Men hon var fast i relationen.

- En dag försökte han döda mig. Jag låg i min säng och bad medan han ströp mig. Jag kunde inte andas. Helt plötsligt slutade han, lade en kudde över mitt ansikte och låste in mig. Efter en timme kom han tillbaka och våldförde sig sexuellt på mig, säger hon.

En kvinna står vid ett fönster, man ser inte hennes ansikte.
Trots att Sofia Rinaldi fruktar för sitt liv vill hon vittna om vad hon varit med om. En kvinna står vid ett fönster, man ser inte hennes ansikte. kvinna,anonym

Anmälningarna försvann

Vid det här laget hade de två barn tillsammans. Sofia Rinaldi hade inga egna pengar och hon visste att utan inkomst kan man inte få vårdnaden om sina barn vid en skilsmässa.

Samtidigt förstod hon att det var farligt både för henne själv och barnen att vara kvar i relationen. Hon försökte desperat hitta en utväg.

Så en dag år 2018 hörde polisen av sig gällande den anmälan hon gjort sex månader tidigare i samband med besöket på akutmottagningen.

Hon kallades till förhör.

- Det visade sig att det inte fanns någon tidigare anmälan, de jag hade gjort tidigare hade inte arkiverats. Så de kunde bara ta upp en anmälan om skador, inte dokumenterat långvarigt våld i relationen, säger hon.

Efter det lämnade Sofia Rinaldi maken.

"Det kommer aldrig ta slut"

När vi ses i februari väntar hon fortfarande på rättegång, den juridiska processen drar ut på tiden.

Under tiden använder exmaken barnen för att utpressa och fortsätta terrorisera Sofia.

- Det kommer aldrig ta slut. Jag kommer aldrig kunna bli fri. Han har ”tagit” vår son som jag inte har fått träffa på flera månader. Bara utanför skolan har jag kunnat se honom några gånger, då kryper han upp i mitt knä som en bebis, trots att han nästan är längre än jag i dag.

Sofia Rinaldi har lämnat sin dotter hos sin syster för att möta mig och berätta sin historia.

Det var länge sedan hon var borta så länge hemifrån och hon är orolig och slänger ofta ett öga på klockan på telefonen.

Rättsprocessen - ett andra övergrepp

Grazia Biondi, jurist och ordförande för kvinnorättsorganisationen Manden, berättar att nästan alla kvinnor som lyckats lämna en våldsam man och anmält honom vittnar om att rättsprocesserna är långa och utdragna.

Det beror inte minst på att förövarna gör allt som står i deras makt för att skjuta upp processerna. Många motanmäler sina före detta fruar.

- De flesta kvinnor beskriver rättsprocessen som polisförhör där de tvingas återberätta ibland tidigare bortträngda och fruktansvärda upplevelser från flera års äktenskap vid upprepade tillfällen och under förhållanden där de blir ständigt avbrutna och ifrågasatta. En del upplever det som ett andra övergrepp, säger Grazia Biondi.

Enligt Biondi är tilltron till rättssystemet mycket låg hos de kvinnor som drabbats av våld.

Och då har de som lämnat och anmält en våldsam partner tagit stora steg.

Forskning visar normalisering av våldet

Svensk forskning gjord av Carin Holmberg, doktor i sociologi och författare, visar att det är mycket svårt att lämna en våldsrelation.

Anledningarna är många. Kärlek. Rädsla. En vilja att förstå, att vara till lags och tro att det ska bli bättre. Skam. Känsla av utanförskap, ingen utomstående förstår. Ekonomiskt beroende. Gemensamma barn.

Holmberg beskriver våldsamma relationer som präglade av isolering, kontroll och ständiga växlingar mellan våld och värme.

Enligt hennes forskning har kvinnan oftast lämnat eller försökt lämna mannen flera gånger innan hon vågar ta det definitiva steget och bryta upp.

- Du är som en vit fläck efter år av psykisk misshandel. Han tar ifrån dig allt, du vet inte längre vem du är och vad du vill. Då är det svårt att vara handlingskraftig, säger Grazia Biondi och tillägger att när hon själv hittade kraften att försöka så hämtade han bara hem henne igen.

- Ja, du kan nog inte tänka dig hur det känns att ha rymt och fått hjälp att gömma dig på en hemlig plats och han ändå hittar dit, går rakt in i en främmande människas lägenhet och tar tag runt halsen på dig och drar ut dig, fortsätter hon.

Sociala medier ett fönster mot omvärlden i isolering

När Biondi befann sig i djupaste mörker hittade hon andra drabbade kvinnor via sociala medier. Det blev hennes räddning.

Hon började läsa och skriva i en sluten grupp där alla kunde dela historier anonymt.

- Jag lovar, det lät som att vi alla hade samma man. Samma beteenden, ord och handlingar upprepades i alla berättelser.

Och en sak är säker:

- De här männen är inte galna. Tvärtom, de är helt skärpta. Deras handlingar är genomtänkta och systematiska, säger Grazia Biondi som själv nu definitivt har brutit upp från sin våldsamma relation efter tio år.

Nio år har passerat sedan dess, men rättsprocessen som tog vid efter uppbrottet är ännu inte över.

Kvinnorna bli ifrågasatta och bemötta med misstänksamhet

Parallellt med den ständigt pågående egna civil- och brottsrättsliga processen har Grazia Biondi startat en självhjälpsgrupp för kvinnor som lever i våldsrelationer.

Det är vad som idag är den ideella organisationen Manden - medborgerliga rättigheter och laglighet.

Vi sitter på kontoret i en vacker turistort i södra Italien.

Biondis telefon vibrerar på den stora mörka träskrivbordsskivan gång efter annan.

Meddelandena haglar in under dygnets alla timmar. I stort sett alla är från kvinnor som lever med eller är på väg bort från en våldsam man.

- Hos oss får de det viktigaste de behöver. Att bli trodda, säger Biondi.

- Misshandlade kvinnor ses ofta som lite dumma. Alla kvinnor som jag haft kontakt med har blivit bemötta med misstänksamhet och ifrågasatta av myndighetspersoner, poliser och socialarbetare.

Ekonomiskt våld

Biondi vill också prata om det ekonomiska våldet. Det som ofta drabbar allra hårdast och följer efter separationen.

Isoleringen, en naturlig konsekvens av en våldsam relation, gör att många kvinnor inte arbetar och har egen inkomst.

- Männen kan ha höga inkomster, rikedomar och lyxägodelar. Men helt plötsligt när rättegången inleds har de löjligt nedskrivna årsinkomster, halvtidsanställningar och en spottstyver ägodelar av dem de hade under relationen, vilket påverkar bodelningen, eventuella skadestånd och underhåll, säger Grazia Biondi.

Två par händer håller om varandra.
Hos den ideella föreningen Manden hjälper kvinnorna varandra med information, stöd och rättshjälp. Två par händer håller om varandra. Bild: Yle/Christin Sandberg Händer

Biondi säger att det är systematiskt, det finns ett mönster som upprepar sig. Hon har arbetat inom bank- och finansvärlden och vet vad hon pratar om.

I brottsdomen mot hennes förövare, den före detta maken, är det en förmildrande omständighet att han har tagit med henne på lyxkryssningar. Social status skyddar ingen.

Innan vi skiljs skickar Biondi med några råd:

- Våld är aldrig kärlek. Ekonomiskt oberoende är fundamentalt. Modiga tjänstemän är de som vågar se våldet och hur de i sin roll i arbetet kan vara med och stoppa det.

* Sofia Rinaldi heter egentligen något annat

Läs också