Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Skulle vi alla kunna samsas? Merete Mazzarella efterlyser öppen och fördomsfri dialog i vårt samhälle idag

Merete Mazzarella
Merete Mazzarella är aktuell med en ny essäsamling om samtiden. Merete Mazzarella Bild: Cata Portin Merete Mazzarella

När SVT Sport i vintras efterlyste sommarvikarier ville man ha tag i drivna, snabba och kreativa sportreportar vana att ”ta fram och producera egen journalistik med spets”. Inget märkligt med det, men en mening i annonsen fångade mitt öga: ”och så vill vi att du är snäll (det är en underskattad egenskap, tycker vi)”.

Jag blev förvånad men också glad över att man uttryckligen efterlyste snälla medarbetare – men samtidigt började jag fundera på vad det säger om vår tid, vårt arbetsliv och vårt samhällsklimat idag om en arbetsgivare känner sig tvungen att poängtera att man uppskattar en egenskap som snällhet.

Om det stämmer att snällhet är en underskattad egenskap idag, vilka personlighetsdrag är det då som uppmuntras och värdesätts idag?

Eller för att vinkla frågan lite annorlunda: vilka egenskaper är det som framstår som symptomatiska och betecknande för vår samtid?

Och, så den oundvikliga och intressanta frågan: hur hamnade vi här?

Enligt Merete Mazzarella har den tekniska utvecklingen och den tilltagande digitaliseringen lett till stora och omvälvande förändringar av vår vardag och vårt samhälle.

Män med datorer.
Män med datorer. Bild: Creative Commons BY-SA 3.0 datorer,digitalisering,internet

Digitaliseringen har onekligen fört en hel del gott med sig, men har också i grunden kommit att förändra vår syn på oss själva och framför allt på andra.

De värderingar som präglar vår samtid handlar mer och mer om i vilken utsträckning vi låter oss styras och påverkas av olika tekniska innovationer, algortimer och sociala medier.

Till syvende och sist handlar det om hur vi samverkar med andra, hur vi ser på våra medmänniskor och på vårt samhälle.

Sam-verkar vi i vårt sam-tida sam-hälle eller är vi i allt högre grad individualister som enbart ser till vårt eget bästa – uppmuntrade av och därtill så illa tvungna på grund av de digitala och strukturella förändringar som gör varje mänsklig kontakt utrotningshotad.

Allt färre mötesplatser i det offentliga rummet

I boken Skulle vi alla kunna samsas? Essäer om vår samtid tar Merete Mazzarella pulsen på en del aktuella fenomen, företeelser och frågor som berör såväl flyktingkrisen och klimatet som den pågående polariseringen i såväl samhället som i samhällsdebatten.

Diagnosen som Mazzarella ställer skulle i korthet kunna sammanfattas i att vi, och därmed också samhället i stort, lider av tilltagande alienation, bristande förmåga till empati, alarmerande höga värden av narcissism och försvagad ryggrad.

Pärmen till Merete Mazzarellas bok "Skulle vi alla kunna samsas?"
Pärmen till Merete Mazzarellas bok "Skulle vi alla kunna samsas?" Bild: Schildts & Söderströms förlag Merete Mazzarella,essäer,finlandssvensk skönlitteratur

Vi lever i en paradoxal tid där vi är ständigt uppkopplade och förväntas vara (är?) nåbara 24/7 samtidigt som vi känner oss allt mer ensamma, utbytbara och utanför.

Många av oss mår dåligt idag och många känner sig alienerade från omvärlden – enligt Mazzarella beror det på att den tekniska utvecklingen förser oss med allt fler innovationer, robotar och appar som skall underlätta (”effektivera” och ”rationalisera”) vår vardag men samtidigt bidrar till att våra mänskliga kontakter blir allt färre.

Allt fler post-, bank och biljettkontor läggs ner, polisstationer och vårdcentraler läggs ner och centraliseras, och vi sköter allt fler ärenden och mänskliga kontakter på nätet – både av fri vilja och av nödtvång.

Vi får allt färre naturliga mötesplatser i det offentliga rummet vilket är trist och vanskligt för var och en av oss, men synnerligen ödesdigert för demokratin.

Det är väl trots allt i möten med andra människor vi blir till, öga mot öga med andra som vi kan gå i dialog med varandra - diskutera, debattera och växa som individer.

För att citera underläkaren Fanny Nilsson som i en krönika i Dagens Arena våren 2019 konstaterade att en hand på kinden aldrig kan ersättas av en maskin och att ett samtal med en anhörig till en döende patient aldrig kan digitaliseras.

Polarisering mellan de rörliga och de rotade

Ett genomgående tema i Merete Mazzarellas essäer är den polarisering som vi kan se i samhällsdebatten och på sociala medier, och då framför allt i frågor som handlar om globalisering, invandring och klimat. Frågor som mer handlar om värderingar än om ekonomi och sociala klyftor.

Människor tenderar att gräva ner sig i sina skyttegravar bakom datorskärmarna och avfyra olika för eller emot-argument – beroende på i vilka bubblor man svävar runt i.

Många värderingar ställs på sin spets i kollisionen mellan konservatism och progressvivitet, mellan internationalism och nationalism - begrepp som i sig är komplexa och svåra att definierade på ett enkelt och otvetydigt sätt.

Mazzarella hänvisar till den brittiska journalisten David Goodhart som i boken The Road to Somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics (2017) delar in medborgare i två olika kategorier – de rörliga och de rotade, dvs. ”Anywheres” (”varsomhelst-människor”) och ”Somewheres” (”nånstans-människor”).

Pärmen till David Goodharts bok "The Road to Somewhere".
Pärmen till David Goodharts bok "The Road to Somewhere". Bild: Penguin Books David Goodhart

Till kategorin rörliga ”Anywheres” kan man hänföra ”den högutbildade, språkkunniga, åtminstone i egna ögon progressiva elit som dragit nytta av globaliseringen och känner sig hemma (eller intalar sig att de känner sig hemma) i stort sett var som helst i världen. ’Somewheres’ är mer fästa vid sin miljö och sina invanda sociala sammanhang, mer benägna att sätta kontinuitet, trygghet och tradition framför förändring.”

Mazzarella påpekar dock att man bör vara försiktig med att kategorisera de rörliga respektive de rotade enligt några socioekonomiska eller kulturella parametrar.

Även om rödgröna intellektuella sedan sextiotalet har haft starkt inflytande över massmedier och högskolor och också är de som synts och hörts i den offentliga debatten, och mer eller mindre automatiskt räknas till ”Anywheres”, kan en marknadsliberal affärsman också vara en ”Anywhere”. På samma sätt behöver man inte vara låginkomsttagare eller lågutbildad för att vara en ”Somewhere”.

Under de senaste åren har vi kunnat se ett pyrande missnöje bland de rotade ”Somewheres” som känt sig överkörda av de rörliga ”Anywheres” och detta har lett till såväl Brexit som framgångar för Donald Trump och ett globalt uppsving för olika högerpopulistiska rörelser och s.k. missnöjespartier.

Fyra kvinnor med brittiska flaggor och plakat som visar att de stöder brexit.
Fyra kvinnor med brittiska flaggor och plakat som visar att de stöder brexit. Bild: /All Over Press Brexit,Storbritannien

Mazzarella efterlyser lyhördhet och genuint intresse från de rörliga för frågor som bekymrar de rotade – det tjänar ingenting till att vara arrogant och nedlåtande. Ett mer eller mindre uttalat förakt göder ett missnöje som i förlängningen kommer att skada sammanhållningen i samhället.

Men hur ska man gå tillväga för att försöka överbrygga schismer och skapa förståelse mellan olika läger, undrar Mazzarella.

Frågan är om offentliga debatter kan skapa samförstånd eller bara ytterligare spär på polariseringen. Informella dialoger mellan folk av olika politiska åsikter kanske kan vara en väg – men enligt undersökningar i USA anser majoriteten att dylika möten bara är stressande och frustrerande.

Finns det ett vi med vilja att ta ansvar för varandra?

En del av texterna i Skulle vi alla kunna samsas? Essäer om vår samtid har publicerats tidigare i Svenska Dagbladet, Upsala Nya Tidningar, Hufvudstadsbladet eller Vasabladet, men har genomgått olika omarbetningar.

Samlingen bildar en helhet där de olika delarna kommunicerar med varandra på ett sätt som känns engagerande.

Inledningsvis konstaterar Merete Mazzarella att hennes syn på samtiden kan te sig rätt så generationsbunden, men jag tror att vi är många över generationsgränserna som kan känna igen oss i den oro som hon ger uttryck för.

En oro för att dagens arbetsliv med allt fler s.k. flexibla arbetsförhållanden ökar stress och osäkerhet framför allt bland unga, en oro för att vår bildfixerade och utseendefixerade tinder/sociala medier-värld skapar en slit-och-släng-kultur där människor lätt drabbas av mindervärdeskomplex och känner sig utbytbara.

En oro för att allt prat om klimathot och flygskam skuldbelägger och skapar kontraproduktiva motreaktioner istället för att väcka folks vilja att agera.

Nuorten ilmastomielenosoitus.
Nuorten ilmastomielenosoitus. Bild: Jani Saikko / Yle klimatförändring,klimatpolitik,klimat,demonstrationer,ungdomar,Riksdagshuset (Finland)

Merete Mazzarella ställer många akut viktiga frågor som ter sig brännande aktuella och relevanta i dagens splittrade samhälle och polariserade diskussionsklimat.

”Samhället är vi människor, alla tillsammans, medborgarna, i det som finns runt omkring och är föränderligt. Det är vi som skapar samhället. Den stora frågan är vilket ansvar vi har för varandra”, konstaterar Mazzarella.

Frågan är om det överhuvudtaget finns ett vi, om det finns en gemensam syn på vad ett samhälle är, och om det finns en vilja att ta ansvar för varandra.

Om vi vågar vara genuit nyfikna och öppna för olika åsikter och synpunkter – hur obekväma och utmanande de än kan te sig för oss, om vi kan ha överseende med varandras misstag för att vi alla skall kunna samsas.

Eller för att citera den kanadensiska aktivisten och författaren Naomi Klein:

”Ju mer kaotisk framtiden blir, desto viktigare är det att vi blir ett anständigt samhälle.”

Och jag skulle vilja tillägga - ett samhälle som uppskattar snällhet, eftersom det är en underskattad egenskap i dagens värld som verkar prioritera egenskaper som anpassningsbar, stresstålig, dynamisk, effektiv, flexibel, utåtriktad och självsäker. För att inte säga påstridig, ihärdig och egocentrisk.

Lyssna på presentationen av boken i Vega Dag (10.03.2020):

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje