Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Anhängarna kan drömma – men ishockeyligan kommer inte att öppnas, även om det kunde minska på hjärnskadorna

Citatbild.
Vasapubliken har en tendens att protestera, skulle de göra det också i Mestis? Citatbild. Bild: AOP / Yle Vasa Sport,mattias simonsen

Frågar man så gott som vem som helst i dagens läge verkar alla vara för att öppna den stängda FM-ligan i ishockey. Men det är inte aktuellt just nu – och det är inte nödvändigtvis helt dåligt heller, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

Efter att ha sålt så gott som alla bra spelare har Pelicans blivit allmänt åtlöje på sociala medier. Lahtislaget kommer till matcher med tre kedjor. Guldhjälmen bärs av spelare som med nöd och näppe gjort 10 poäng den här säsongen.

Farsartat? Minst sagt.

Men det här är verkligheten i en stängd FM-liga i ishockey.

Då lagen inte har några som helst behov av att oroa sig för en eventuell nedflyttningsstrid kan man med gott samvete sälja sina nyckelspelare och således lätta på lönekostnaderna samt i bästa fall kassera in några viktiga slantar med tanke på den kommande säsongens budget.

Rimligt. Men inte direkt något som höjer intresset för lagets återstående matcher.

”Hm, månne där är någon i Pelicans som kunde platsa i deras fjärdekedja nästa säsong? Kanske jag borde gå och kolla på deras match mot HIFK ikväll”, har nog ingen någonsin konstaterat.

Kommer inte att hända

Men kommer då ligan att ta itu med saken och öppna ligan? Nej.

Ilta-Sanomat publicerade på måndagen en stor enkät, där samtliga ishockeyligaklubbschefer anonymt fått ta ställning till bland annat om det nuvarande seriesystemet fungerar. 7 av 15 säger jo, medan endast en rakt ut säger nej.

Det är inte i sig själv orsaken till att det inte kommer att ske någon förändring – utan istället är det faktumet som ”verkställande direktör nummer 6” säger:

– Vi har ett aktiebolag bestående av 15 lag, där alla lag äger lika mycket av aktiebolaget.

Det här betyder i klarspråk att det är oerhört komplicerat att rucka på det nuvarande systemet. Eller okej, oerhört utmanande att minska på antalet ligalag. Varför? Eftersom det inte finns ett endaste ligalag som skulle vilja sälja sin andel i ishockeyligan.

Vem – och nu snackar vi om kroniska bottenlag som Jukurit och Sport – skulle medvetet vilja sätta sin klubbs ekonomi på spel på det sättet?

Samma tankesätt som i NHL

För dem som följer med den nordamerikanska toppligan NHL låter det här inte alls konstigt.

I NHL har man ändå tagit stora steg för att säkerställa att samtliga lag åtminstone i teorin har samma möjligheter att bli ett vinnande lag – i praktiken genom att ha infört ett lönetak.

För många i kapitalismens förlovade land USA är NHL:s sätt att tackla konkurrenskraften inom ligan närmast kommunistisk – men den bottnar helt i tanken om att det är den gemensamma produkten man vill förbättra. Alltså ligans dragningskraft.

Det är också det man i Finland försöker göra. Men tillvägagångssättet är lite annorlunda.

Konferenser på kommande?

Lönetak är inte direkt aktuella i ishockeyligan, men det är däremot en gruppindelning. I klubbarnas ögon kunde det här vara ett sätt att göra vårens matcher mer betydelsefulla.

Nu ska vi minnas att vi redan vet vilka tio lag som spelar slutspelshockey i vår. I praktiken har det redan varit klart länge.

För att göra ligan mer spännande funderar man därför på att dela upp ligan i två grupper och på så sätt – i bästa fall – göra så att kampen om slutspelsplatserna hålls vid liv så länge som möjligt.

Hur det skulle se ut är däremot vidöppet. Dela upp ligan i två grupper, en med åtta lag och en med sju lag där de fyra bästa går till slutspel? Det skulle innebära att ytterligare två lag blir utanför slutspelet – och att bottenlagens säsong är över tidigare.

Ett wild card-system är kanske det mest troliga.

Juniorerna får visa upp sig

Själv har jag länge varit tudelad gällande det här. Ursprungligen motsatte jag mig kraftigt tanken om en stängd liga – var är liksom det idrottsliga i att inte kunna åka ur?

Men samtidigt – ur ett bredare perspektiv – är det lätt att tycka att det finns saker som fungerar också.

Tack vare att vi har 15 lag i ligan får också yngre spelare chansen att visa upp sig på herrnivå. Det leder i sin tur att spelare utvecklas snabbare och samtidigt närmar sig världseliten snabbare än tidigare.

Visst skulle namn som Aleksander Barkov och Patrik Laine ha varit aktuella för att ha plockats lika tidigt i NHL-draften som de blev hur det än skulle ha gått – men inte gjorde faktumet att de spelat ligahockey deras chanser sämre heller.

Patrik Laine lyfter bucklan, april 2016.
Patrik Laine var en stjärna redan i Tappara. Patrik Laine lyfter bucklan, april 2016. Bild: All Over Press Patrik Laine

Kanske är det den stängda ligan som i grund och botten är orsaken till all framgång Juniorlejonen skördat de senaste åren? Att topptalanger som Anton Lundell spelar i ligan redan nu gör HIFK:s matcher intressanta också på andra håll än på Nordenskiöldsgatan.

Men samtidigt får man inte låta skenet bedra. Det är inte bara topptalangerna som får spela i ligan. Den genomsnittliga åldern på spelarna har sjunkit allt sedan ligan utökades.

Det har lett till att spelare som Jesse Puljujärvi och Kaapo Kakko antogs vara mycket mer redo för spel i NHL än vad de var/är.

Huvudtacklingarna

Samtidigt är det många som skyller den senaste ”huvudtacklingsepidemin” i ligan på just de tacklade spelarnas ringa ålder. STT gjorde för en vecka en stor granskning där man konstaterade att merparten av de huvudtacklade den här säsongen har varit väldigt unga.

Frågar man den tidigare TUTO-tränaren och nuvarande Telia-experten Ismo Lehkonen borde spelare ta någon form av ”körkort” innan de får grönt ljus att spela i ligan. Att det är på de unga spelarnas axlar att veta att stora killar kommer att ramma dem rakt i huvudet om de inte ser sig för.

Själv hävdar jag att man ska vända på steken.

Frågar man flera finska toppspelare i SHL, som MTV talat med, ser spelet olika ut i Finland än i Sverige. I den (öppna) svenska toppligan finns det inte utrymme i lagen för spelare som endast utmärker sig med sina hårda tacklingar.

Alltså i klarspråk: spelare som medvetet är ute efter att skada sina motståndare. Sådana som Pasi Mustonen i Sportliv konstaterade att finns i så gott som varje lag.

Men ligan ska inte behöva vara öppen för att sådana inte ska få speltid på liganivå.

Slutsatsen: Något måste göras

Även om den stängda ligan har sina fördelar måste jag bekänna att jag ändå gärna skulle vilja öppna upp den.

En 10+10-modell, med tio lag i ligan och tio i en ny etta, kalla den Mestis 2.0 om man vill, känns som det vettigaste alternativet.

I praktiken skulle man kunna utöka aktiebolaget med fem lag och samtidigt höja på intresset för en ny ligaprodukt, som dessutom innebär att Sport- och Jukuritanhängarna har något att se fram emot varje vår.

För helt som Vasapubliken konstaterade under matchen mot KooKoo på fredagskvällen:

– Hellre ett ångestfyllt kval än en stängd ligas apati.

Läs också