Hoppa till huvudinnehåll

Film: Vem bryr sig om sanningen? Mr. Jones berättar om massdöden i 30-talets Ukraina och om journalistikens ansvar i en tid av fakenews

James Norton som Gareth Jones i filmen.
James Norton som Gareth Jones. James Norton som Gareth Jones i filmen. Bild: Robert Palka Film Produkcja James Norton,Gareth Jones

”Jag tror inte vi har förändrats så mycket på 100 år”, konstaterar filmregissören Agnieszka Holland. Hon är Finlandsaktuell med en historia ”som det finns ett moraliskt och politiskt ansvar att berätta just nu”.

Mr. Jones handlar om den walesiska journalisten Gareth Jones som sätter sitt eget liv på spel för att kunna berätta en sanning som myndigheterna gör allt för att dölja. En sanning som nästan ingen egentligen ens vill veta av; hungerkatastrofen i Ukraina 1932-33, också kallad Holodomor som sägs ha krävt åtminstone tre miljoner liv.

Samtidigt som filmen sätter allt ljus på en händelse som fortfarande är rätt okänd, berättar den också om journalistikens ansvar, både då och idag.

Scen ur filmen.
James Norton som Gareth Jones. Scen ur filmen. Bild: Future Film Mr. Jones

I en tid av fakenews och alternativa sanningar och hotade journalister och stater som vill dölja sanningar, är det viktigt med berättelser som beskriver händelser från decennier tillbaka.

Som någon konstaterar i filmen; ”historien går i cykler, liksom naturen”. Det som har hänt, kommer att hända igen – om vi inte ingriper.

Farlig resa till Ukraina, som enda journalist

I Mr. Jones står tre personer i centrum. Förutom Gareth Jones själv, fint gestaltad av James Norton, har vi journalisten Ada Brooks (Vanessa Kirby bekant från tv-serien Queen) som måste välja mellan karriär och sanning, och 30-talets journaliststjärna Walter Duranty (Peter Sarsgaard).

Här reser vi tillbaka till 1933, och följer Jones som då blivit känd genom att vara den första utländska journalist som fick en intervju med Hitler under en flygresa. Nu har han blivit nyfiken på det sovjetiska ekonomiska undret, hur Stalin hade pengar att satsa på att modernisera industrin samtidigt som världsekonomin var i kris.

James Norton som Gareth Jones i filmen.
Gareth Jones ansöker om visum till Sovjetunionen. Scen ur filmen. James Norton som Gareth Jones i filmen. Bild: Robert Palka, Film Produkcja Gareth Jones

Så reser han till Moskva för att försöka få en intervju med Stalin.

Där träffar han den västerländska journalistikens Moskvakung – Pulitzerprisbelönade New York Times-korrespondenten Walter Duranty. Mannen med de vildaste opiumfyllda festerna och de bästa kontakterna till sovjetiska myndigheter.

I Moskva får han också nys om att någonting är galet i Ukraina, också kallad Sovjets vetebod, och får sina misstankar bekräftade av Ada Brooks.

Vanessa Kirby som Ada Brooks i filmen Mr Jones.
Vanessa Kirby som Ada Brooks. Vanessa Kirby som Ada Brooks i filmen Mr Jones. Bild: Robert Palka, Film Produkcja Vanessa Kirby

Inga journalister är tillåtna att besöka Ukraina, men Jones lyckas ta sig dit och kan med egna ögon bevittna en fruktansvärd hungersnöd – som beror på att vetet lassas till Moskva för export medan invånarna lämnas vind för våg. Jones ser ultimat nöd och hemskheter där alla slåss för sina liv och utmärglade kroppar lämnas liggande i gathörnen.

När han flyr myndigheterna får han för en stund skydd av några barn vars föräldrar dött av svält, och som tillreder en middag som blir resans mest fasansfulla ögonblick.

Vem vågar berätta sanningen, och vem vill ens höra den?

Till slut fängslas Jones, deporteras, och går som första journalist ut med sanningen som ingen vill veta av – en sanning som omedelbart dementeras av Duranty i en stort uppslagen artikel i New York Times.

Så blir filmen en historia om journalisters ansvar och om sanning; vem vågar berätta den, och vem vill ens höra den.

Gör 1930-talets dåliga nyheter comeback?

Mr. Jones är skriven av ett barnbarn till någon som upplevde allt, och regisserad av en kvinna som högljutt protesterat mot utvecklingen i födelselandet Polen – Agnieszka Holland, bekant från tv-serier som House of Cards, Treme och The Wire.

Filmregissören Agnieszka Holland under Berlinalefestivalen 2019.
Agnieszka Holland. Filmregissören Agnieszka Holland under Berlinalefestivalen 2019. Bild: /All Over Press Agnieszka Holland

Under teamets möte med journalister efter filmens världsurpremiär i Berlin, handlar mycket om hur 1930-talets riktigt dåliga nyheter verkar göra comeback.

- Jag tror inte vi har förändrats så mycket på 100 år, konstaterar Holland.

- Krigsupplevelserna och kunskapen om förintelsen lyckades vaccinera Europa, av rädsla för att det kunde hända på nytt. Men under de senaste åren är det som om det vaccinskyddet höll på att försvinna.

"Holodomor är ett av 1900-talets värsta brott"

Men varför just den här berättelsen?

Agnieszka Holland börjar med att tala om hur hon blivit något av en expert på hemskheter från 1900-talet, men att hon börjat undvika de manuskripten för att de är så plågsamma att läsa.

- Men här kände jag att det fanns ett moraliskt ansvar att berätta den här historien. Holodomor är ett av 1900-talets värsta brott, men väldigt okänt.

"I dagens Polen känner jag många journalister som skriver propaganda"

- Den här berättelsen innehåller så många viktiga frågor, också om mediernas roll. Jag tror inte demokratin kan överleva utan fri media, så den här historien är viktig inte bara av en moralisk utan också av en politisk orsak.

- I dagens Polen känner jag många journalister som skriver propaganda rakt igenom, för att stöda dagens myndigheter. Men då jag jämför det de gör med 50-talets kommunistpropaganda känner de sig väldigt förolämpade. De anser att de berättar sanningar.

- Och, tillägger James Norton. Om filmen kan fungera som en katalysator för den diskussionen, och kanske inspirera några framtidens Gareth Jones att åka ut och söka sanningen... det skulle vara fint.

James Norton under Berlinalefestivalen 2019.
James Norton under pressmötet efter filmens världsurpremiär. James Norton under Berlinalefestivalen 2019. Bild: imago/Future Image/ All Over Press James Norton

Byns invånare minns fortfarande grymheterna

Mr. Jones har delvis spelats in i Ukraina, i en liten by med knappt några andra invånare än gamla kvinnor.

- Då, berättar Holland, visade det sig att de alla kom ihåg grymheterna, de var alla överlevare. Men man har aldrig talat om det.

"Tystnad är gift"

- Att man aldrig har utrett Holodomor har gjort relationerna mellan Ryssland och Ukraina oerhört komplicerade. Så det handlar inte bara om tystnad inom familjer utan också om tystnad mellan två nationer. Och tystnad är gift.

Att spela in händelserna i Ukraina var hela processens mest utmanande del.

- Det var en ständig balansgång. Hur visa hemskheterna utan att vara för explicit? Utan att det blir våldspornografi eller lidandepornografi. Och hur göra Gareth Jones till en del av upplevelsen så att man inte ser lidandet via ett slags turistblick?

Den balansgången lyckas Holland och teamet hantera bra. Samtidigt lyckas man problematisera frågan om att exponera en obekväm sanning, något som tidvis gör berättandet lite utdraget men som samtidigt krävs för att inte göra det för enkelt för åskådaren.

Komplexa frågor kräver tid, och i en film som också handlar om journalistikens ansvar finns det all orsak att inte söka genvägar, inte följa något slag av Hollywood-action-dramaturgi.

Ukraina-tragedin fick George Orwell att skriva Djurfarmen

Det finns ett sidospår i filmen som sannolikt inte bygger på verkligheten.

Manusförfattaren Andrea Chalupa har skrivit in författaren George Orwell i historien, han som skrev romanen Djurfarmen influerad av händelserna i Sovjet och Ukraina, och som kallade djurfarmens innehavare för... Mr. Jones.

Andrea Chalupa under mötet med pressen i Berlin.
Andrea Chalupa under mötet med pressen i Berlin. Andrea Chalupa under mötet med pressen i Berlin. Bild: Felipe Trueba Mr. Jones,Andrea Chalupa
"Allt som Orwell skrev, levde min farfar"

Det finns inga bevis på att Orwell och Jones faktiskt träffade varandra, men i filmen spelar deras möte en viktig roll både för det som Orwell och Jones skriver.

Djurfarmen är för övrigt också en historia som ingen till en början ville ha, och som allra först spreds i en översättning bland ukrainska flyktingar i Tyskland efter andra världskriget.

En av de kopiorna lästes av den idag USA-baserade Andrea Chalupas farfar.

- Allt som Orwell skrev om levde och överlevde min farfar, berättar Chalupa.

- Gareths story är ju egentligen väldigt tragisk, så jag vände mig till Djurfarmen för att få styrka. Därför måste Orwell också få en plats i manuskriptet.

"Frihet är överskattat"

Agnieszka Holland får också frågan varför Stalin klassas som en hjälte i dagens Ryssland.

- Fråga inte mig. Det är tragiskt. Det handlar om ett slags förslavning av sinnet. Stalin var en av historiens värsta mördare, han var ansvarig för miljoner av liv. Men han vann kriget, och gjorde Sovjet ”great again”. Och det finns nostalgiska känslor för det.

- Det vi kan lära oss av det är att frihet är något överskattat. Det finns andra saker som är viktigare, mat och arbete och självkänsla. Och jag är rädd för att vi en dag skulle komma till en situation där tyskarna anser att Hitler är historiens största tysk. För mig är det jämförbart.

"Jag vill ära de stora journalisterna"

Peter Sarsgaard spelar filmens skurk – Walter Duranty, som uppenbarligen var medveten om hungersnöden men ändå gjorde allt för att dölja sanningen. Journalistik som New York Times senare tagit avstånd från, i en artikel från 1990 kallades den för "some of the worst reporting to appear in this newspaper."

Peter Sarsgaard som Walter Duranty i filmen Mr Jones.
Peter Sarsgaard som Walter Duranty. Peter Sarsgaard som Walter Duranty i filmen Mr Jones. Bild: Robert Palka, Film Produkcja Peter Sarsgaard,Walter Duranty

- Durantys finns överallt, konstaterar Sarsgaard, med en genuin vrede i rösten.

- Men... fuck them. Jag tycker inte dessa Durantys är värda att nämnas, jag vill inte ens höra deras namn. Jag vill ära de stora journalisterna. Vi vet vilka de är, och det är dem vi ska göra till hjältar, också vi som är lata och tycker det är jobbigt och plågsamt med obekväma sanningar.

"Alla som har tillgång till algoritmer och trolls kan väldigt snabbt svänga människors syn på saker"

Fake news och alternativa sanningar har alltid funnits. Men det som gör dem ännu farligare just idag, konstaterar Holland, är att sociala medier får dem att spridas snabbt och globalt.

Agnieszka Holland under Berlinalefestivalen 2019.
Agnieszka Holland. Agnieszka Holland under Berlinalefestivalen 2019. Bild: imago/snapshot/ All Over Press Agnieszka Holland,Filmfestivalen i Berlin

- Idag är det så mycket lättare att manipulera sanningen av politiska eller ekonomiska orsaker, alla som har tillgång till algoritmer och trolls kan väldigt snabbt svänga människors syn på saker.

- Se bara på England där en del av Brexit-fenomenet ju bygger på lögner. Men det spelade ingen roll om vissa påståenden var sanning eller lögn. Det som var avgörande var om man ville bli en del av påståendet, även om det byggde på en lögn.

- Vad kan vi göra? Det enda verktyget är fri modig media, speciellt nu när samhällen är lata, likgiltiga, och inte bryr sig. Då kan vad som helst hända.

Den verkliga Gareth Jones, född 1905, hann aldrig uppleva sin 30-årsdag. Under ännu en farlig reportageresa kidnappades han i det nuvarande Mongoliet, och sköts ihjäl dagen innan födelsedagen – kanske / sannolikt av den sovjetiska säkerhetspolisen, som hämnd för att han avslöjat detaljer om hungerkatastrofen i Ukraina.

Läs också