Hoppa till huvudinnehåll

Eurovisionen är inhiberad - Länge leve Eurovisionen!

En bild på Eva Frantz ovanpå en bild på publikhavet framför en scen.
En bild på Eva Frantz ovanpå en bild på publikhavet framför en scen. Eurovision Song Contest,Eva Frantz

I dag kom det beslut som alla Eurovisionsfans världen över befarade - men samtidigt insåg att var oundvikligt.

European Broadcasting Union ställer in Eurovision Song Contest 2020 helt och hållet.

Personligen hade jag hoppats på en annan lösning. Kanske att flytta evenemanget med några månader, tills covid-19 har lugnat ner sig?

Eller varför inte i denna uppkopplade värld ordna en distans-Eurovision, så att alla 41 deltagarländer deltog men från tv-studior i hemlandet?

Men nej, efter att ha läst EBU:s motiveringar till det tuffa beslutet inser jag att det här var det enda alternativet.

En flytt av Eurovisionen till hösten hade varit fint! Men det finns inga som helst garantier för att virusets framfart skulle ha bromsats i hela Europa så till den grad att man kan samla tiotusentals människor under samma tak.

Efter att ha läst EBU:s motiveringar till det tuffa beslutet inser jag att det här var det enda alternativet.

Om tävlingen ordnats på hösten hade dessutom vinnarlandet fått en orimligt kort tid på sig att ordna nästa års tävling. För att inte ens tala om hur omständligt det skulle vara att boka om all teknik, alla artister, alla biljetter och så vidare.

En digital Eurovision utan publik låter spontant som en kul idé men jag håller med EBU när man påpekar att det hör till Eurovisionens väsen att människor från olika länder samlas och möts på samma plats.

Även om Eurovision Song Contest för majoriteten är ett tv-program vill EBU inte gå ifrån grundtanken. Det skulle vara ett alltför stort brott mot tävlingens traditioner och värderingar.

Men visst är det harmset.

När Eurovision Song Contest skapades år 1956 var uppdraget att ena ett Europa som stod splittrat efter två världskrig. Lite gladlynt schlager torde väl gå hem hos alla, resonerade man.

Och bevisligen tänkte man helt rätt. I hela 64 år har Eurovisionen trotsat politiska konflikter, naturkatastrofer och terrorhot och ordnats årligen.

Men nu sätter alltså ett virus stopp för kalaset.

I hela 64 år har Eurovisionen trotsat politiska konflikter, naturkatastrofer och terrorhot och ordnats årligen.

Efter en omtumlande vår, präglad av oro, besvikelser och sjukdom, hade lite gladlynt schlager (om än i modern tappning) väl suttit extra bra?

Jag hade gärna unnat den tv-publik som brukar uppgå till flera hundratals miljoner att få slå sig ner i sina soffor i mitten av maj.

För några timmar hade vi alla kunnat glömma rädslan och tristessen och fått glädjas, förfasas, njuta, håna, glittra, skratta och flamsa.

Men Eurovisionen kommer tillbaka! År 2021 lovar EBU att vi ska få se en mera spektakulär show än någonsin tidigare. Eventuellt kommer tävlingen då att ordnas i Rotterdam, en värdstad som hade skött sina förberedelser på exemplariskt vis tills dagens sorgliga besked fick allt att stanna upp.

När Te Deum nästa gång ekar ut i världen för att markera att det äntligen är dags, då kommer jag sannolikt att snörvla till ordentligt.

Och vem vet, i det skedet kanske man inte ens behöver göra det i armvecket?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje