Hoppa till huvudinnehåll

“Vi har levt ett liv som ständigt blivit bättre” – därför är det svårt för 70-plussare att ta till sig regeringens undantagsanvisningar

En kvinna plockar en jugurtkartong ur butikens kyldisk.
Risken att man dör i coronaviruset ökar ju äldre man är. I Finland finns över 850 000 personer som är över 70 år och hör till riskgruppen. En kvinna plockar en jugurtkartong ur butikens kyldisk. Bild: Lehtikuva pensionärer,äldre

Sedan regeringens anvisningar om hur vi ska bete oss i ett Finland med undantagsförhållanden kom har det på flera håll i sociala medier pågått diskussioner om hur man ska få riskgrupper och framför allt de över 70 att respektera karantän och skydda sig själva. Det verkar som om just 70-plussarna är en oerhört envis grupp som inte riktigt är med på bestämmelserna.

Leif Westerlund är präst och psykoterapeut och hör själv till gruppen. Han ser flera möjliga förklaringar till att många 70-plussare inte vill kännas vid restriktionerna.

– Den här gruppen har upplevt det som kallades Hong Kong-influensan och Asiaten och liknande epidemier som de har klarat av och som var som svårare förkylningar. Det kan vara en förklaring.

– Sedan tror jag att vi i den här gruppen har en motvilja mot att bli kommenderade. Ingen ska få bestämma över vad jag gör eller vad jag inte gör, vi är självständiga typer.

Westerlund tror också att det kan hänga samman med att 70-plussarna delvis har tappat solideritetstänket, vilket skulle behövas nu.

– Det vill säga att det jag gör inte bara påverkar mig själv, utan jag har också ett ansvar för hur det jag gör inverkar på andra.

– Jag tror inte att vi är så väldigt vana vid att tänka i kollektiva termer i vårt samhälle, utan vi är väldigt präglade av individen och individens rättighet och rätten till egen lycka och egna beslut. Som man säger i reklamen “Because you’re worth it”, för att du är värd det, och då handlar det om dig själv.

Till en viss del kan det också handla om fatalistiskt tänkande, säger Westerlund.

– Att man tänker att jag är så gammal så jag ska ju ändå dö någon gång. Men det är ju också en rätt egoistisk tanke, för att när du dör inverkar ju inte bara det på dig.

– Alla de här sakerna ligger i bakgrunden, det vill säga en sorts opportunism, med en del naivt populistiska drag. Med rötter i en kultur där motståndet mot myndigheterna glorifieras.

Leif Westerlund
Leif Westerlund är präst och psykoterapeut och jobbade tidigare inom Vasa kyrkliga samfällighet. Leif Westerlund Bild: Yle/Roger Källman leif westerlund

Kriget har inget med saken att göra

Leif Westerlund påpekar att många av 70-plussarna är unga, de har inte upplevt krig i Finland, så där finns inte förkalringen att hämta.

– Någon ung politiker hänvisade till vinterkrigsandan, men ingen av oss har en susning om vad det innebär. Dagens 70-åringar är födda 1950, och 75-åringarna 1945, så i de åldersklasserna har ingen av oss upplevt kriget.

De generationerna har hört berättas om efterkrigstidens ransoneringar och varubrist, men har oftast har inget eget minne av det.

– Dagens 70–80-åringar hör generellt sett till en generation som har upplevt att livet bara blir bättre. Vi har fått ökad rörelsefrihet och kunnat resa dit vi vill, säger Westerlund.

Det handlar helt enkelt om generationer som har fått det bättre och bättre, och som kanske inte vill finna sig i att plötsligt mötas av begränsningar.

Ihmisiä  kävelemässä Mall of Triplassa.
Att det är svårt få äldre att undvika till exempel folksamlingar verkar vara ett globalt problem, bland annat tidningen The New Yorker har skrivit om fenomenet. Ihmisiä kävelemässä Mall of Triplassa. Bild: Eleni Paspatis / Yle människor,Böle, Helsingfors stad,brådska,Fotgängare,Mall of Tripla,köpcentrum

– Hur man då ska få människor att tänka till, att inse att nu gäller det inte bara dig och dina rättigheter, utan nu har vi ett kollektivt ansvar? frågar sig Westerlund.

Han säger att det nu gäller att tänka solidariskt.

– Vi måste tänka på att vi kanske för smittan vidare, eller får smittan själv, och det tar i sin tur resurser från något annat ställe. Vi måste komma ifrån det naiva, ja till och med obstinata tänket.

Förälder till föräldern

Också i vanliga fall kan vuxna människor tvingas bli “förälder” till sin förälder när denna insjuknar. Men i coronatider har många med föräldrar i riskgruppen upplevt att de inte tar till sig råden om hålla sig hemma.

– I det här fallet handlar det ofta om ett obstinat beteende där 70-plussare menar att ingen, allra minst mina barn, ska komma och säga till dem vad de ska göra och inte göra.

Westerlund påminner om att det också är upp till 70-plussarna själva att inse.

– En 70-åring som fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk har ju också ett eget ansvar. Inte kan ju dennes barn låsa in den.

Generationsklyfta

I ett liv som blivit bättre och bättre på många sätt, har 70-plussarna också upplevt mycket, inte bara diverse epidemier. Till listan kan bland annat Tjernobyl och Kalla kriget läggas.

– Man har klarat allt. Man har upplevt mycket och många svåra situationer, och det har ändå alltid ordnat sig till slut på något sätt.

Leif Westerlund menar att trots att den tillförsikten nu leder till en del obstinata 70-plussare, så finns det också en styrka i den. Att det tillslut kommer att ordna sig.

– Den har kanske de yngre generationerna inte på samma sätt, då det här kanske är det största allvarliga katastrofen med begränsningar som händer i deras liv, och därför kanske paniken ligger närmare på lur än vad den gör för en äldre människa med mer erfarenhet.

– Det kan man se som en generationsklyfta, säger Leif Westerlund.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes