Hoppa till huvudinnehåll

Anders Mård: Den ryska vardagen i tider av corona

Människor i Moskva.
De ryska myndigheterna försäkrar att coronaläget är under kontroll. Bild tagen i Moskva den 20 mars. Människor i Moskva. Bild: Lehtikuva, Yle Anders Mård

I Ryssland oroar sig vanligt folk mer för den svaga rubeln medan politikerna bekymrar sig för folkomröstningen om den nya konstitutionen. Samtidigt har coronakrisen redan påverkat vardagen rejält, skriver vår medarbetare i Ryssland Anders Mård i en kolumn.

På grund av coronakrisen sitter den här familjen nu ute på datjan, det vill säga sommarstugan 50 km utanför S:t Petersburg på Karelska näset.

Det var i fredags som vi packade bilen full och körde iväg. I baksätet satt våra två yngsta barn i skolåldern. De två äldre som pluggar på universitet blev kvar i bostaden – än så länge.

Officiellt existerar ingen coronaepidemi i Ryssland. I dag finns det 367 smittade i landet. En person har dött. Myndigheterna försäkrar att allt är under kontroll.

Men i onsdags förändrades åtminstone den här familjens ryska vardag ordentligt.

Efter två dagar av velande beslöt staden att det inte längre är obligatoriskt för eleverna att delta i undervisningen. Dessutom skulle vårlovet inledas nästa vecka. Lika bra att stänga skolorna redan nu.

Nej du, imorgon tar jag flyget från Moskva till Bali. Nånstans måste man ju få värma sin rumpa

I dagens läge pratas det om att skolorna håller stängt betydligt längre och öppnar först den 12 april. Staden har lovat arrangera distansundervisning online.

Också universiteten gick in för samma sak. Men skillnaderna är stora. Vår äldsta går på Konstakademin och där fortsatte undervisningen som vanligt. Vår näst äldsta studerar medicin och där inleddes distansundervisning redan i början av veckan.

Bovete avslöjar allt

På onsdag förmiddag gick jag till närbutiken för att handla mat. Just nu är det fastetider inför påsken och jag ville köpa bovete. Den perfekta rätten för en stressad förälder med hungriga skolbarn hemma.

Det fanns inget bovete i affären. Folk hade redan börjat hamstra. Bovete har stolta anor i den ryska husmanskosten. När bovetet är slut på hyllan är det ett säkert tecken på att det ryska folket härjas av oro.

Och visst finns det orsaker att vara nervös. Men de flesta oroar sig inte för viruset, utan för den egna ekonomin. Så säger också de senaste opinionsmätningarna.

Rubeln har tappat 20 procent i värde den senaste veckan i takt med att oljepriset rasat. Och ryssarna kan sin matematik. När rubeln rasar är det bara en tidsfråga innan permitteringarna slår in och priserna stiger. Myndigheternas mantra om att ”allt är under kontroll” gör saken bara värre.

Alltså. Den som nu har lite extra rubel eller valuta slår nu till och köper. Bovete eller bostad. Ingen skillnad.

Till och med min annars så sparsamma son på 21 år har drabbats av köphysteri. Den här veckan har han plötsligt fått tid att tänka på livets mer prosaiska sida då stadens kulturliv mer eller mindre stängts (han studerar till skulptör).

- Jag måste investera min studiepeng i nåt! sa han med andan i halsen. Priserna stiger ju!

Tack vare att han är en mönsterelev får han 12 000 rubel (142 euro) i studiepeng. I vanliga fall är summan betydligt mindre. Han kastade sig över näthandeln och köpte både borrmaskin och ryggsäck.

Rör inte pensionärerna!

På eftermiddagen tvingades jag springa över till musikskolan där vår yngsta spelar cello. Hon hade sin vana trogen glömt sina noter.

Musikskolan fungerade som vanligt och i garderoben stod därför som vanligt Olga Vasiljevna och tog emot ytterkläderna. Olga Vasiljevna är en typisk representant för det här landets pensionärer: kvinna som arbetar.

De ryska pensionärerna gör precis som de vill för de vet ändå alltid bäst själva

”Hon borde inte vara här”, tänkte jag när jag såg henne. Smittorisken är akut med alla dessa snorungar som kastar in sina rockar.

Olga Vasiljevna är verkligen inte unik. Just nu befinner sig en armé av ryska pensionärer på jobb. Även idag på söndag. Jag misstänker att de flesta inte ens reflekterar över smittorisken. Lönen väger så mycket tyngre, för att inte tala om den sociala gemenskapen.

I det här landet har myndigheterna inte utfärdat några dekret om att pensionärer ska låsa in sig i sina lägenheter. Dessutom tror jag inte det skulle spela nån roll. De ryska pensionärerna gör precis som de vill för de vet ändå alltid bäst själva.

Värma baken på Bali

Samma onsdag hade vår äldsta dotter födelsedag. Hon fyllde 20 år och ville fira ute på stugan tillsammans med tio vänner. Men en av hennes bästa väninnor Ljuba skulle inte komma med. Hennes föräldrar var oroliga för viruset och hade förbjudit henne att använda kollektivtrafiken.

På dagen gick vår dotter till en skönhetssalong för att fixa till naglarna. I stolen bredvid råkade en framgångsrik dam i 40-årsåldern sitta och skryta om sina fastighetsaffärer. Men inte enbart.

- Gud vad jag är trött på det här snacket om corona, sa hon. De stänger ju alla gränser. Hur hemskt! Men jag tänker då inte sitta här och tugga bovete. Nej du, imorgon tar jag flyget från Moskva till Bali. Nånstans måste man ju få värma sin rumpa.

Damen är inte ensam i sin klass. Ännu i början av veckan struntade ryska turister i alla råd och åkte glatt iväg på den utlandssemester man planerat hela vintern. Resultatet? 100 000 strandsatta ryssar runt om i världen som alla högljutt klagar om varför det ryska utrikesministeriet inte hämtar hem dem.

Anarkisten vädrar morgonluft

Min dotters födelsedagsfest var i full sving när telefonen ringde klockan tio på kvällen. Det var väninnan Ljuba.

- Jag är på väg, jag sitter nu på lokaltåget, sa hon stolt.

Ljuba hade rymt hemifrån. Hon hade ältat för- och nackdelarna hela kvällen. Slutsatsen var ganska enkel: självklart skulle hon vara med på festen!

Samtidigt i Moskva. En ung kvinna som testas positivt för corona på ett sjukhus struntar i karantänen och rymmer hem. Hon springer ut till närmaste metrostation och åker genom hela metropolen (och smittar hur många?) hem till bostaden där hon barrikaderar sig.

Myndigheterna tvingas bryta upp dörren med våld för att föra tillbaka henne till sjukhuset.

Det finns ett fräckt talesätt i väst som säger att ”om man skrapar på ryssen finner man asiaten”. Det stämmer inte. Det man hittar är anarkisten.

Potemkins tevekulisser

På kvällen denna samma onsdag bänkade jag mig framför nians tevenyheter. Min egen oro hade tydligen gjort mig desperat.

Jag fick plötsligt för mig att de statliga nyheterna skulle ta sitt ansvar och informera medborgarna om coronakrisen och ge konkreta råd om hur man borde agera i situationen.

Mina förhoppningar kom på skam.

De första tjugo minuterna (av trettio) handlade om presidentens resa till Krim där han pratade med folket om allt och inget.

Det visade sig att också presidenten var orolig, men främst för att hans folkomröstning om hans konstitution (i praktiken om hans framtid) skulle inhiberas.

Men så kom äntligen ett inslag om läget på coronafronten. Man såg en reporter i skyddsutrustning sitta i en ambulans i Moskva och intervjua en läkare i skyddsutrustning som sa att ”läget är under kontroll”.

I det skedet stängde jag dumburken och började packa.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes