Hoppa till huvudinnehåll

Spotlight: Skolor sviker elever med invandrarbakgrund

Barn och unga med utländsk bakgrund ligger långt efter andra elever vad gäller läsfärdighet. De känner sig ofta uteslutna eller direkt utfrysta, och många råkar ut för diskriminering eller rasism i finländska grundskolor. Också lärare kan komma med sårande kommentarer.

I finlandssvenska skolor kan utmaningarna vara större eftersom antalet elever med invandrarbakgrund fortfarande är lägre än i finskspråkiga skolor.

Carlene Mutiganda (på bilden ovan) är född i Finland, hennes föräldrar flyttade till Finland från Rwanda. Hon är 15 år och går i Vasa Övningsskola.

– Min största ångest är svenskan, att skriva och kunna uttrycka sig, och hitta variation på ord, säger Carlene.

Hon önskar att hon hade fått stöd för sin svenska i skolan redan i de lägre klasserna. Som yngre gick hon i skola i Åbo och i en mindre stad i Österbotten.

Clémence Habiyakare började skolan år 2005 och kände sig utesluten redan i de första klasserna. Hon hade svårt att lära sig svenska, och andra elever påminde henne ständigt om att hon hade annorlunda hudfärg och hår.

– För de flesta lärare var jag kanske den första eleven med utländsk bakgrund. Jag fick inte tillräckligt stöd med språket. Och flera lärare sade något sårande till mig, säger Clémence.

Också Clémence är född i Finland och har föräldrar som invandrade från Rwanda. Hon har bott på flera orter i Nyland och i Åboland, och har i allmänhet varit så gott som ensam om att vara elev med invandrarbakgrund i de svenskspråkiga skolorna.

"Finlandssvenskar inkluderar inte"

– Finlandssvenskarna påstår att de är toleranta, men gör ingenting. De har ingen plan för att inkludera människor med annan bakgrund i den finlandssvenska bubblan, säger Ahmad Shah Ahmadi.

Han kom till Finland från Afghanistan som flykting när han var 15, utan sina föräldrar. År 2017 stötte Ahmad på hinder när han ville gå i nionde klass i svenskspråkig skola Helsingfors för att få avgångsbetyg från grundskolan.

Ahmad Shah Ahmadi säger att finlandssvenskar inte är så bra som de tror på att inkludera invandrare.

Läsfärdigheten ligger efter

I finländska skolor är gapet i läsfärdighet stort mellan elever med invandrarbakgrund och andra elever. Det här framgår av den senaste Pisa-undersökningen, som publicerades i december 2019.

– Det innebär att vi inte klarar av att undervisa elever med invandrarbakgrund i Finland. Vi har de största skillnaderna i läsfärdighet av alla OECD-länder, och det är verkligt problematiskt, säger Gunilla Holm, professor i pedagogik vid Helsingfors universitet.

Språksvårigheter kan bara delvis förklara skillnaderna. Enligt Pisa-undersökningen har läsfärdigheten ytterligare försämrats bland elever med utländsk bakgrund under åren 2009–2018, och resultaten har sjunkit allra tydligast för andra generationens invandrare som är födda i Finland. Elever med finländska rötter får fortsatt goda poäng.

– Det finns processer i skolan som gör att de här invandrareleverna blir exkluderade. Det kan hända att lärarna har för låga förväntningar på dem och inte ger dem det stöd de behöver. Vi talar om en skillnad på över två årskurser, det är jättemycket, säger Holm.

Holm framhäver att elever med utländsk bakgrund mobbas mera än andra, och att mobbning får elever att må dåligt och ger dem sämre läranderesultat.

Professor Gunilla Holm säger att lärarna vet för litet om hur de ska undervisa och fostra invandrarelever.

Lärarna saknar utbildning i mångfald

Den finländska Pisa-undersökningen omfattar inte tillräckligt många elever med utländsk bakgrund i svenskspråkiga skolor för att ge pålitliga resultat. Det finns inte heller annan ny forskning som visar hur det är ställt i svenskspråkiga skolor.

– Vi är på finlandssvenskt håll inte förberedda att ta itu med språksvårigheter. Vi har ingen etablerad lärarutbildning i svenska som andra språk. Man kan inte kräva att lärarna ska kunna hantera det här, säger Gunilla Holm.

Helsingfors universitet har lagt fokus på mångfald, flerspråkighet och social rättvisa i den svenskspråkiga lärarutbildning som startade för fyra år sedan. Övriga lärarutbildningar i Finland ger också kurser till exempel i mångkulturell undervisning.

– Det går åt rätt håll, men det räcker inte. Lärarna får inte tillräckliga verktyg för att tackla rasism och diskriminering i skolan, säger Gunilla Holm.

Clémence höll på att tappa tron på sig själv

Clémence Habiyakare blev student våren 2017.

– När det kom till studentskrivningar, textkompetens och sådant märkte jag att jag inte helt förstod texten. Jag kom igenom, men fick inga goda vitsord, säger Clémence.

Hon var nära att tappa tron på sin förmåga under gymnasiet, men hade lyckligtvis en studiehandledare som fick henne att kämpa vidare.

– Jag skulle ha behövt stödundervisning, men blev utan. Jag kanske borde ha bett om det själv, men jag tycker nog att lärarna borde ha begripit att jag behövde hjälp.

Clémence brukade lämna in provet långt efter de andra och fick sämre vitsord. Det var först i gymnasiet det kom fram att hon led av dyslexi. Det hade ingen lärare upptäckt under åren i lågstadiet och högstadiet.

– När jag var yngre och gick i grundskolan och gymnasiet förstod jag inte att be om hjälp. Nu när jag studerar har jag lärt mig att be om hjälp om jag har problem, säger Clémence.

Hon studerar socialt arbete och socialpolitik på Helsingfors universitet.

Många av de lärare Clémence Habiyakare hade i grundskolan saknade erfarenhet av att undervisa barn med invandrarbakgrund.

Lärarna får fortbildning i att stödja språk

Carlene säger att hon kan de ord hon använder i vardagen, men stöter på problem när hon ska skriva essäer.

Enligt den nya läroplanen (från 2014) ska alla lärare i grundskolan undervisa språkmedvetet. Det här eftersträvar man också i Vasa Övningsskola, säger Elisabet Backlund-Kärjenmäki som är rektor för den grundläggande utbildningen.

– Senaste läsår fick alla lärare delta i en gedigen fortbildning i språkutvecklande ämnesundervisning. Vi har skapat en verktygsbank som stöder eleven att läsa, skriva, tala, lyssna och undersöka språkmedvetet inom läroämnena. Våra barn behöver få lära sig skolans språk för det ger en god grund för fortsatt lärande. En språkmedveten undervisning innebär att elevernas språk utvecklas samtidigt som de lär sig ämnets specifika språk, säger Backlund-Kärjenmäki.

Rektor Elisabet Backlund-Kärjenmäki säger att Vasa Övningsskola är en öppen och tolerant skola.

Carlene säger att hon gärna skulle få stöd i svenska. Måste hon be om det själv?

– Det är viktigt att eleverna ber om hjälp genast i klassen. Men lärarna ska nog också kunna upptäcka vem som behöver stöd, säger Backlund-Kärjenmäki.

"Du kan vara pepparkaka"

Clémence började grundskolan år 2005. Några av de lärare som undervisade i de första klasserna sårade henne djupt.

Clémence en av många flickor som ville vara Lucia.

– Min lärare sa: "Nej du passar inte som Lucia, du ser inte ut som en traditionell Lucia". Jag hade varken blont hår eller blå ögon, och inte långt hår, säger Clémence.

Clémence frågade om hon kunde vara en ängel, men det tyckte läraren inte heller passade henne.

– Läraren sa "du kan vara pepparkaka, och klassen kan sjunga sången om pepparkaksgubbarna". Jag blev verkligen sårad. Lyckligtvis förstod jag att säga ifrån, jag ville verkligen inte vara pepparkaka, säger Clémence.

Clémence Habiyakare i lågstadiet.

Något år senare ändrade Brunbergskyssarna namn, från n-kyssar till Brunbergs kyssar. Clémence berättar om hur en av hennes lärare sade att hon minsann skulle fortsätta att använda n-ordet som förr.

– Hon sade det till en annan lärare, och hela klassen hörde på. Om en lärare gör så är det klart att eleverna tar efter, säger Clémence.

Clémence själv blev ofta kallad för n-ordet under sin tid i grundskolan. Nyligen träffade hon en skolkamrat som bad om ursäkt för att han och andra elever brukade kalla henne för "pepparkakan".

Clémence vill inte peka ut de enskilda skolor där det här hände.

Självuppfyllande profetia

När Clémence och Ahmad gick i nionde klass fick de båda höra av sin studiehandledare att de borde söka till yrkesskola, eftersom de knappast skulle klara sig i gymnasiet. Den här erfarenheten delar de med många unga med invandrarbakgrund i Finland.

– Det är strukturell rasism. Det innebär att rasismen är inbyggd i skolans processer, som att man har för låga förväntningar på vad eleverna kan göra och vad de kan göra i framtiden, säger Gunilla Holm.

Hon säger att det är viktigt att elever får känna att lärarna tror på dem. Om de upplever motsatsen kan det bli en självuppfyllande profetia, som försämrar deras resultat i skolan.

Carlene i Vasa Övningsskola har nyligen fått höra att hennes betyg är så goda att hon kommer in i gymnasiet.

– Jag blev faktiskt glad för att nån tror på mig! Jag har haft ångest över gymnasiet, och jag märker ju hela tiden att mina klasskamrater skriver bättre än jag och kan flera ord än jag. Det var nice att nån lärare sa att jag klarar mig, säger Carlene.

Ahmad Shah Ahmadi i nionde klass i Esbo år 2017.

Ahmad vill studera vid universitet

Ahmad Shah Ahmadis första tid i den finländska grundskolan kantades av utmaningar, och en del andra elever i Esboskolan bemötte honom med misstänksamhet. Men han fick ordentligt med stöd. Skolan erbjöd honom en assistent som hjälpte honom i alla ämnen.

I sitt hemland Afghanistan hade Ahmad hört till de bästa i klassen, och när han började i nionde klass visste han att han så småningom vill studera vid universitet eller högskola.

När Ahmad började i gymnasiet i Helsingfors föll stödet bort.

– Många lärare vill verkligen hjälpa, men vet inte hur. I de första kurserna i svenska i gymnasiet bedömdes jag som om svenska var mitt modersmål. Först i tredje kursen insåg lärarna att jag kan läsa svenska som andra språk, säger Ahmad.

Niclas Grönholm säger att lärarna i Helsingfors hela tiden blir bättre på att ta hand om invandrarelever.

Niclas Grönholm, direktör vid Fostrans- och bildningssektorn i Helsingfors säger att det här kan handla om okunskap.

– Lärarna är ovana att ha elever med invandrarbakgrund, vi har få sådana studerande i våra gymnasier. Det borde vara betydligt flera, då skulle situationen vara bekant för flera lärare. Elever har rätt till stöd också i gymnasiet, säger Grönholm.

I Helsingfors är andelen elever med utländsk bakgrund 22 % i de finskspråkiga skolorna – och motsvarande andel i de svenskspråkiga skolorna är 3%.

Ligger de finlandssvenska grundskolorna efter de finskspråkiga?

– I och med att vi har färre invandrarelever, tycker jag att vi ligger efter. Man är ovan att jobba med dem inom vissa enheter. Men vi får hela tiden flera elever med invandrarbakgrund i de svenska skolorna, och vi utbildar både personalen och ledarna. Den här utvecklingen betyder att vi blir bättre hela tiden, säger Niclas Grönholm.

När Ahmad först ville börja i nionde klass i Helsingfors fick han höra att han inte var välkommen i skolan. Spotlight talar med tre familjer med utländsk bakgrund som har stött på liknande problem, de har blivit avvisade från en svensk skola eller avrådda från att välja svenska som skolspråk i Helsingfors. Du kan läsa mera om det här.

Carlene Mutiganda framme till vänster med sina yngre syskon.
Carlene Mutiganda (framme till vänster) med sina yngre syskon Carlene Mutiganda framme till vänster med sina yngre syskon. Bild: privat Familjeporträtt

Carlene sade ifrån om n-ord i skolan

När vi möter Carlene i februari 2020 har hon hört n-ordet av andra elever i Vasa övningsskola så sent som föregående vecka.

– De både säger det och sjunger sånger där det ingår. Det var värst förra året när jag gick i åttan. Då fick jag nog och sa till en pojke att det där ordet är kränkande. Han svarade "det handlar inte om dej, du ska inte bli upprörd". Men det är klart att det handlar om mig. Efter att jag sa ifrån slutade de säga det i ett par veckors tid, sedan fortsatte de som om ingenting hänt, säger Carlene.

Rektor Elisabet Backlund-Kärjenmäki kommenterar:

– Det gör mig ledsen att höra det här. Jag hoppas och tror att vi inte ska ha rasism i vår skola. Vi arbetar för att alla ska få vara den de är. Jag upplever att vi är en öppen skola där vi tolererar olikhet, säger Backlund-Kärjenmäki.

Rektorn säger att ingen har tagit kontakt med henne för att klaga över rasism i skolan. Hon framhåller att det är viktigt att föräldrar och elever genast kontaktar skolan om trakasserier eller mobbning, och att det är lättare att få slut på osakligt beteende ifall man tar tag i problemen genast.

– Jag har varit nära att berätta för lärare, men har inte velat göra det till en större sak. Jag vill inte vara en som gnäller om allting, säger Carlene.

Carlene säger att hon blev djupt sårad när andra elever började använda n-ordet i grundskolan. Nu när det händer ofta försöker hon ignorera det.

– De vet att det sårar mig. Om de vet det, och ändå gör det så – ja, vad kan man säga?

En skärmdump från en chatt
En skärmdump från en chatt Chatt

Artikeln har uppdaterats 23.3 klockan 6.43 med en länk. Här kan du läsa mera om Spotlights test: Är Yousif välkommen i första klass en svensk skola i Helsingfors?

Artikeln har uppdaterats 22.3 klockan 16.29, slagfel har rättats.

Artikeln har uppdaterats 22.3 klockan 9.19 med en utfylligare kommentar av rektor Elisabet Backlund-Kärjenmäki.