Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Båset står tomt och vi saknar kon – efter OS-beskedet har mästerskapstunga 2020 skalats ner till ingenting

Mats Ahlnäs och olympiska ringar.
Mats Ahlnäs och olympiska ringar. Bild: Lehtikuva kolumnister

De olympiska spelen har gått genom eld och vatten, terrorattacker och politiska konflikter, dopning och mutor. Vid coronaviruset tog det stopp.

Inget VM, inget EM, inget OS. När kommer beskedet att sommaren är inställd?

Det är sannerligen enkelt att hitta en trist, tråkig och snudd på dystopisk sinnesstämning dagar som dessa.

De senaste timmarna, dagarna och veckorna har coronavirusets utvecklingskurva pekat dramatiskt uppåt. Det här är ett hot utifrån som ingen kan tygla just nu – och det väller in över alla våra trygga och fasta punkter i livet.

Några inställda idrottsmästerskap? Vad betyder det egentligen?

I sammanhanget ingenting – såklart. Ingenting är som det brukar och då får idrotten maka på sig och foga sig enligt hälsomyndigheternas rekommendationer och regeringarnas undantagsregler.

I år svär vi inte åt ishockeylandslagets knackiga powerplay i maj, spelar inte ett historiskt fotbollsslutspel i juni eller ställer inte väckarklockan på halv fem för att titta på beachvolley i augusti.

I stället köper vi mat med handskarna på, jobbar hemma och pratar vett i de äldre som vägrar att hålla sig hemma. Det kommer att skrivas forskningsrapporter och avhandlingar om coronaviruset framfart, och kanske nämns det i en bisats hur idrotten stod helt stilla?

Vann pris i långsamt agerande

Speciellt hårdnackad i bromsaktionen har den olympiska rörelsen varit i det här exceptionella läget. IOK är en trögflytande organisation och den här gången vann de pris i långsamt agerande.

Samtidigt som en hel värld har insett att det bara är att lägga sig platt för coronavirusets framfart och idrotta vid ett senare tillfälle, har IOK hållit OS-fanan så högt man bara vågat.

Runt omkring ordförande Thomas Bach har bastionerna fallit en efter en. I dag föll slutligen den sista när Japans premiärminister och IOK:s ledning kom överens om att flytta fram OS till en tidpunkt då världen är redo för sport igen.

Det här är i sig ett historiskt beslut. Inget olympiskt spel har någonsin flyttats från sin ursprungliga tidtabell – ett bevis på hur trofast den olympiska rörelsen är.

Mästerskapen har gått genom eld och vatten, terrorattacker och politiska konflikter, dopning och mutor. Den har stått emot allt förutom världskrig, men vid coronaviruset tog det stopp.

Rytmen är bortblåst

När dammet har lagt sig kan idrottsrörelsen sortera dominobrickorna och sätta igång tideräkningen igen. För oss som håller koll på årstiderna med hjälp av idrotten har de senaste veckorna varit ett läskigt uppvaknande.

Rytmen är bortblåst. Tv-tablåerna gapar tomma, hallarna är igenbommade och arenorna är låsta.

Idrotten har en unik position i samhället. Världens mest viktiga oviktiga grej, en unik roll som länkspelare och en plats att träffas på.

Nu vet vi hur det känns att vara utan ett hetsigt hockeyslutspel, en dallrande handbollsvår, en hjärtklappande Champions League-upplösning och en rad mästerskap som man anpassar hela sin vardag efter.

Båset står tomt och vi saknar kon. Mästerskapstunga 2020 har skalats ner till ingenting och det finns inte ett enda argument som håller för att orda om de besluten.

Inte ens den hyperkapitalistiska världsidrotten kan röra på coronan. Viruset rör sig framåt, alla har anpassat sig och det känns som en skräckfilm.

Den olympiska rörelsens klassiska motto ”snabbare, högre, starkare” har sällan känts mer inaktuellt än just i dag.

Läs också