Hoppa till huvudinnehåll

Är svenska sättet att träna en lösning för att sänka antalet huvudtacklingar? Kärpäts Mikko Manner: "Där har de ett kontrollerat kaos och spelarna måste vara vakna"

Mikko Manner i Kärpät.
Mikko Manners Kärpät var grundseriens bästa lag för tredje gången i rad. På grund av coronaviruset fick laget inte chansen att ta tillbaka ligatiteln till Uleåborg. Mikko Manner i Kärpät. Bild: Lehtikuva Mikko Manner

Hallarna är stängda och spelet är avbrutet. Dags att skaka liv i debatten om tacklingarna mot huvudet i hockeyligan. Mikko Manner tycker att finländsk ishockey borde lära sig av Sverige.

När Kärpäts tränare lägger fram siffrorna är de slående.

– Den här säsongen hade vi tjugotvå avstängningar för tacklingar mot huvudet i hockeyligan. Vet du hur många straff de hade i Sverige?

Mikko Manner vet svaret på sin egen fråga. Det delades ut fyra domar för tacklingar mot huvudet under den gångna SHL-säsongen.

22–4.

Det finns all anledning att ta en titt bakom statistiken när det gäller den finländska ishockeysäsongens allra största samtalsämne. Mikko Manner lyfter fram en förklaring till varför antalet vårdslösa tacklingar mot huvudet som leder till avstängning är lågt i svensk ligaishockey.

– I Sverige är spelarna vana att träna i ett så kallat kontrollerat kaos. Spelarna måste givetvis ha ett ansvar i rinken, men många onödiga skador och tacklingar här i Finland skulle inte uppstå om det skulle bli förändringar i träningen.

– När motståndarna kommer från alla håll på träning blir spelarna automatiskt vakna. De lär sig att fatta beslut i närkampssituationer. Det finns inte en lösning som man har tagit fram på förhand.

Hur svårt är det för er i tränarkåren?

– Vi kan påverka med hur vi tränar. Kärnfrågan är hur man bevarar taktiken och disciplinen och samtidigt utvecklar spelarna. Om vi skulle träna mer som i Sverige skulle spelarna tvingas vara med på noterna hela tiden. I förlängningen kunde det ge mer publik och engagemang under matcherna.

I Sverige är spelarna vana att träna i ett så kallat kontrollerat kaos

– Det är en väldigt stor utmaning för oss. Men jag får väl säga som Juhani ”Tami” Tamminen: Man ska ha ett vinnande och intressant lag.

"Alla respekterar varandra i rinken"

När spelare som har spelat i Finland går vidare i karriären hör man ofta att kravbilden har förändrats.

– I höstas pratade jag med Nicklas Lasu (tidigare i Kärpät) och han konstaterade att det är som att han möter Jani Hakanpää hela tiden på Frölundas träningar. Spelstilarna är så olika. Alla gånger kanske det svenska sättet inte är det bästa för rytmen och man använder inte hela planen idealiskt, men passionen och närkampsspelet skulle få ligga på samma nivå här, säger Manner.

Nicklas Lasu jublar i Kärpät.
Nicklas Lasu spelade två säsonger i Kärpät. Nicklas Lasu jublar i Kärpät. Bild: All Over Press Nicklas Lasu

Det handlar inte om att de finländska klubblagen ska kopiera grannlandet. Eventuellt är det inte ens möjligt. SHL är en bättre serie än den finländska ligan.

– Vi har mycket att arbeta med när det gäller underhållningen och stämningen. Spelet är mer aktivt och fysiskt där. Kravet på varje spelare är högre och det förbereder också deras spelare bättre för att gå till NHL.

– För unga spelare är vår liga en utmärkt plats. De får spela mycket – i vissa fall nästan för enkelt. I Sverige är tröskeln högre för de unga. Det finns lite mer pengar och spelarna är lite bättre, smartare och starkare.

Manner vill ändå stryka under en sak.

– Ingen spelare vill skada en annan spelare. Alla respekterar varandra i rinken. Enligt mig beror tacklingarna mot huvudet framför allt på att vårt spel är taktiskt och disciplinerat. När något oväntat händer är spelarna inte riktigt beredda.

Kärpäts framgångsrika tränare efterlyser också en dialog mellan aktörerna i finländsk ishockey.

– Oavsett om vi ska prata om tacklingar, kval eller upplägget för ligan måste vi kunna ha en öppnare diskussion och också ta med spelarna. Min uppfattning är att det finns en gemensam linje, men det är vår uppgift att se till att ishockeyn mår bra och behåller den status som generationerna före oss byggde upp.

Tredje raka kanonsäsongen

Det har gått ett par veckor sedan ligasäsongen abrupt tog slut på grund av coronaviruset. Grundserien var nästan färdigspelad, men slutspelet hann aldrig starta.

– Det är klart att jag saknar slutspelshockeyn. Då blir laget ännu viktigare och man offrar sig för varandra. Man lever med drömmen och resultaten. Det är en naken och rå verklighet. Energin och glädjen eller den totala besvikelsen som finns i ett omklädningsrum är svår att förstå om man inte har varit där, säger Manner.

Mikko Manner med ligapokalen.
För två år sedan vann Kärpät guld med Mikko Manner som tränare. Mikko Manner med ligapokalen. Bild: Yle/Tomi Hänninen Mikko Manner

Manner har stått på båda sidorna som huvudtränare. Våren 2018 ledde han Kärpät till guld, våren 2019 tystnade Raksila när HPK avgjorde finalserien i den sjunde finalmatchen.

– Om man ger sig in i leken förlorar man ibland. Efter ett sånt bakslag testas klubbens värderingar. Jag är väldigt stolt över hur vi tog oss vidare. De minnena och vännerna finns kvar.

Den avbrutna säsongen var Manners tredje år som huvudtränare i Kärpät. För tredje gången var laget klart bäst i grundserien.

– Många lag hade utmanat om guldet, men vi hade en stor tro på vårt lag. Vi fick inte testa hur bra det här laget var. I slutspelet handlar det om att svara när man står med ryggen mot väggen. Skulle vi ha räckt till? Det förblir ett mysterium.

Hur nöjd är du med det som Kärpät presterade i vinter?

– Hungern växer när man vinner mycket och jag känner väl mig inte nöjd, men klubbens prestation är alldeles utmärkt. Alla våra lag – herrarna, damerna och juniorerna – var i tabelltoppen.

En säsong till i Kärpät

På grund av coronaviruset fick Mikko Manner ta tidig semester. Inget slutspel eller ishockey-VM – bara en lång vårledighet.

Hittills har han fyllt den lediga tiden med att träna och följa med rapporteringen om coronaviruset. Nästa vecka ska han och resten av Kärpäts tränarstab börja blicka framåt.

– Jag behöver verkligen träningen. Under säsongen kommer det ganska automatiskt när jag är i hallen. Som spelare var jag en dieselmotor och jag har alltid tyckt om att springa.

Jukka Jalonen och Mikko Manner i samspråk.
Mikko Manner ingår i Jukka Jalonens tränarstab i landslaget. Jukka Jalonen och Mikko Manner i samspråk. Bild: Yle/Tomi Hänninen Jukka Jalonen,Mikko Manner

Manner är uppvuxen och ishockeyfostrad på Kopparön i Vasa. Han har spelat i och tränat Sport, men de sju senaste säsongerna har han vuxit fram till en stjärna på den finländska tränarhimlen i Uleåborg.

Han tackar personer till höger och vänster i Kärpäts organisation – allt från spelarna och tränarkollegorna till klubbledningen med sportchefen Harri Aho i spetsen.

– Det här är ingen enmansshow. Jag är tacksam över att jag får vara arbeta här. Och för att få vara kvar sätts min kapacitet på prov.

Mikko Manner har lett giganten Kärpät med säker hand i flera år och fått många tack för sitt varma och närvarande ledarskap. Han fortsätter en säsong till, men sedan kliver han av och ger över till Lauri Mikkola.

Kontinuerlig känsla att inte räcka till

Han säger att den gångna säsongen gav honom många nya insikter.

– Det känns som att mycket blev ogjort och det kanske är mänskligt. Som tränare har man en en kontinuerlig känsla av att inte räcka till. När man tror att man kan något så gör en kollega det bättre.

Jag skulle inte använda ordet utmaning. Yrket ishockeytränare är inte krävande

– Jag är en idrottsmänniska från morgon till kväll. När jag vaknar tänker jag på något ishockeyrelaterat. Vi har många duktiga tränare och konkurrensen är stor. Om man ska vara bland de bästa måste man utvecklas.

Kan du beskriva de där utmaningarna?

– Jag skulle inte använda ordet utmaning. Yrket ishockeytränare är inte krävande. Att jobba inom till exempel sjukvården är det. Jag skulle säga att mitt jobb är intressant. Man kan hävda sig på många sätt och så mycket hänger på vilka spelare man har. En dålig tränare kan ligga högt upp i tabellen med sitt lag och tvärtom.

– Jag har rutiner som gör att jag inte är beroende av resultaten. Jag försöker alltid att ha med mig mycket energi till träningen, vara väl förberedd och se alla personer i och runt laget. Sen gäller det bara att hitta en balans bland alla känslor.

Nu är det ishockeyrelaterade känslosvallet pausat. Säsongen är avbruten och det återstår att se hur djupa sår coronaviruset sätter i finländsk klubblagshockey.

– Nu gäller det bara att vi tar oss ur epidemin så lindrigt som möjligt. När det är dags för idrott igen är det vår uppgift att vara glada. Jag vill se till att mitt lag har massor av positiv energi i sig när vi drar igång igen.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport