Hoppa till huvudinnehåll
Den verkliga priset för Olympiastadion
Den verkliga priset för Olympiastadion

MOT:s granskning avslöjar verkligheten bakom renoveringen av Olympiastadion - obetalda löner, olagliga avtal och dödshot

I augusti 2020 öppnar Finlands nationalstolthet Olympiastadion sina dörrar igen. Totalrenoveringen som pågått i över fyra år har hittills kostat nästan 300 miljoner euro. Nu talar byggarbetarna ut. De har gjort överlånga dagar, bott i baracker på i praktiken en soptipp och blivit hotade.

Helsingforsbon Paula Törnroos kunde inte föreställa sig vad som skulle hända när hon satte sitt gamla bord till salu under rubriken: “bortskänkes”.

En man i samma ålder som hennes egna barn kom och hämtade bordet. Han talade varken finska eller engelska.

Snart klarnade det att 34-åriga Andris jobbade med att renovera Olympiastadion i Helsingfors.

De hade inget gemensamt språk men blev vänner och med hjälp av översättningstjänster på nätet började Andris berätta hur han hade det.

Och han hade det inte bra.

Andris fick inte den lön han hade blivit lovad. Han gjorde långa dagar. Det blev ofta 50-60 timmar i veckan, men han fick inte ersättning för övertid och söndagar.

Arbetsledaren skrek jämt åt honom att jobba “snabbare, snabbare”. Dessutom kom arbetsledaren ungefär en gång i månaden hem till honom och skrek att arbetstakten var för långsam.

Bostaden som arbetsgivaren hade lovat åt honom visade sig vara en barack. Tillsammans med andra lettiska byggarbetare delade han på en barackbyggnad som ligger på en ödetomt på Nätholmen i Helsingfors, precis invid Fiskehamnens nya tornhus.

Parakkirakennus, jossa MOT:n haastattelemat työmiehet asuivat.
Barackbyggnaden fanns bredvid en tillfällig avstjälpningsplats på Nätholmen i Helsingfors. Bilden är tagen av byggarbetarna. Parakkirakennus, jossa MOT:n haastattelemat työmiehet asuivat. Bild: MOT:n haastattelemien työmiesten ottama kuva MOT

Andris bodde där i åtta månader.

Det fanns bara två duschar för femton män. En av männen sov ibland i en stol då det inte fanns tillräckligt många sängar.

På morgonen vaknade männen ofta med huvudvärk, eftersom det inte gick att öppna fönstren. På sommaren var det ibland över trettio grader inomhus ännu sent på kvällen.

Det sprang råttor på gården och i trapporna. Ibland var råttorna så fräcka att de skrapade på ytterdörren i jakt på mat. Männen räknade som mest upp till tjugo råttor på en gång.

MOT har intervjuat fem byggarbetare som renoverade Olympiastadion för fyra olika företag. De kommer från Lettland, Spanien och Kosovo.

Byggnadsförbundet utredde redan förra sommaren uteblivna löner för 340 byggarbetare.

När MOT tog kontakt med männen berättade de att de inte ännu heller fått alla sina pengar.

Dessutom kom det fram att byggarbetarna behandlats sämre än vad som tidigare kommit fram.

Se programmet:

Så här gick granskningen till

  • MOT har intervjuat fem byggarbetare från fyra olika företag.
  • Dessutom har MOT gått igenom rapporter från regionförvaltningsverket som har inspekterat bygget. Såväl regionförvaltningsverket som Byggnadsförbundet bekräftar byggarbetarnas berättelser.
  • Regionförvaltningsverket har granskat tolv företag som jobbat på byggarbetsplatsen. Enligt rapporterna har det förekommit följande problem: lönerna har varit lägre än i kollektivavtalet, arbetsmängden har varit för stor, ersättningar och tillägg har inte betalats ut, information har saknats i arbetarnas arbetstillstånd, företagen har anställt arbetare med falska identitetsbevis, eller anställt arbetare som inte har arbetstillstånd i Finland.
  • Dessutom har det i regionförvaltningens kontroller konstaterats säkerhetsbrister: alla farliga situationer har inte rapporterats till byggherren, det vill säga Helsingfors stad. Grävmaskinerna har inte haft säkra styrhytter, svetsarna har saknat skyddsmasker, grovstädningen har blivit ogjord.

En av dem som behandlades illa är 36-åriga Ilir som bott i Finland i sex år. Han kommer ursprungligen från Kosovo. Han jobbade vid Olympiastadion i ungefär ett år.

Först jobbade han för ett företag som var underleverantör åt en annan underleverantör till huvudentreprenören Skanska. Senare jobbade han för ett företag som var direkt underleverantör till Skanska. Ingendera var någon trevlig erfarenhet.

Ilir jobbade med olika slags uppgifter. Han installerade dörrar och temporära skyddsstaket runt bygget, han sorterade skräp.

Olympiastadion var Ilirs första jobb inom byggbranschen.

Till en början var allt bra, men snart märkte han att han inte fick de tillägg som han hade rätt till. Inga söndagstillägg eller tillägg för övertid, inte heller semester.

Han var dessutom oroad för sin egen och andras säkerhet på bygget eftersom alla inte följde reglerna. De som jobbade på höga höjder hade inte alltid säkerhetssele.

Ilir hade trott att allt fungerar väl och enligt reglerna i Finland.

- Jag hade en stor tillit till det finländska systemet och rättvisan. Jag tänkte att det här är ett av världens ledande länder då det kommer till jämlikhet och arbetarnas välmående, men det verkar inte vara så.

Ilir var den enda som gick med på att ställa upp på intervju med ansikte och namn.

Rädsla för att tala ut

Det är svårt att få någon att ställa upp för intervju. Alla de som går med på att tala med oss är rädda att förlora sina arbetsmöjligheter i Finland om de talar illa om sina arbetsgivare.

En del av arbetarna har de olika arbetsgivarna redan skickat tillbaka till sina hemländer. Där är det svårt att hitta jobb och många av dem skulle vilja återvända till Finland eftersom lönen här är betydligt högre.

Dessutom berättar arbetarna att de har tvingats skriva under ett sekretessavtal: de får inte fotografera eller filma på bygget. Arbetarna är rädda att de kan hållas ansvariga då de bryter avtalet. Enligt Skanska handlar det om normalt förfarande enligt dataskyddsförordningen.

Endast en av de intervjuade, Ilir, går med på att ställa upp för intervju med namn och ansikte, även om också han säger att han är rädd för sin egen och sina närmastes säkerhet. Han har hotats med döden och efter att intervjun med honom gjordes har han utsatts för påtryckningar.

I sina hemländer har de blivit skrämda att de blir av med jobbet om de tar kontakt med finländska fackförbund― Kimmo Palonen

Intervjuobjektens berättelser liknar varandra. Samma saker upprepas: arbetsdagarna har varit långa, ingen ersättning för övertid eller söndagsjobb har betalats, grundlönen har varit mindre än överenskommet, lönen har inte varit i enlighet med rådande kollektivavtal, arbetsgivaren har inte velat medge arbetsolyckor eller rapporterat dem till regionförvaltningsverket.

Dessutom berättar de intervjuade att snabbhet var viktigare än säkerhet på byggarbetsplatsen.

Om arbetarna vände sig till facket, regionförvaltningsverket eller Skanska, hamnade de i trubbel. De hotades med uppsägning eller sades upp med omedelbar verkan.

Skanskan mainosteksti rakennustyömaalla: "We build for a better society".
Enligt Skanska är det inte möjligt att fotografera på byggarbetsplatsen i det här skedet av renoveringen. Skanskan mainosteksti rakennustyömaalla: "We build for a better society". Bild: Ghadi Boustani / Yle MOT,Skanska,Helsingfors Olympiastadion,byggplatser

Chefen hotade döda

För Ilirs del började det hela med att han märkte att allt inte stod rätt till då han kollade sina lönekvitton. Enligt kvittona betalade arbetsgivaren runt tvåhundra euro mindre än överenskommet i månaden. Samma gällde också alla de övriga som jobbade för företaget.

När Ilir tog upp saken med sin arbetsgivare och krävde rättelse blev han stämplad som en besvärlig arbetstagare.

Ilir tog också upp problemet med huvudentreprenören Skanska eftersom han hade fått rådet att agera så i dylika situationer.

Enligt hans arbetsgivare som jobbar som underleverantör till en underleverantör till Skanska var det frågan om ett misstag. Enligt chefen har företaget alltid betalat lönerna. Företaget har anställt en person för att sköta löneutbetalningarna men en del arbetare är enligt chefen så lata att de inte fyller i timlistorna.

- Det kan ha skett misstag om arbetstagaren inte har fyllt i alla timlistor i tid, men det har bara skett en eller två gånger.

Enligt regionförvaltningsverkets rapporter har den ifrågavarande underleverantören haft problem med löneutbetalningen.

Inspektioner som regionförvaltningsverket har gjort avslöjar att byggarbetarna från företaget inte har fått ersättningar och tillägg i enlighet med kollektivavtalet.

Till slut ingrep också Byggnadsförbundet. Flera arbetstagare från företaget där Ilir jobbade hade varit i kontakt med förbundet. Efter det tvingades företaget betala de uteblivna lönerna åt Ilir och 60 andra arbetstagare.

Jag hänger dig i en av ställningarna och sticker en kniv i din mun och drar inte ut den förrän den når dina testiklar.

För Ilir blev följderna allvarliga. Han upplever att hans chef ville hämnas på honom för att han tagit upp problemen.

MOT har tagit del av ett samtal där Ilirs chef ringer och hotar döda honom.

Ilir började banda sina samtal efter att han allt oftare fick hotfulla samtal. Det kändes viktigt för honom att ha bevis.

På bandet skriker den som ringer upp honom:

“Varför talar du med andra om dina saker? Jag anställde dig fast du inte kan slå en spik. Jag har tagit dig på jobb och så går du och förstör mitt företags rykte.

Lyssna på vad jag har att säga. Var försiktig med mig. Jag svär på min mammas grav att jag utsätter dig för samma sak som Jesus Kristus. Jag hänger dig i en av ställningarna och sticker en kniv i din mun och drar inte ut den förrän den når dina testiklar.”

Dömd för misshandel

Arbetsgivaren säger att han aldrig hotat någon. Det fula språket kan enligt honom bero på att man på byggarbetsplatsen hela tiden skriker åt varandra.

- Byggarbetarna är sådana att de hela tiden är nervösa. Alla talar med hög röst och ropar, säger arbetsgivaren till MOT per telefon.

Men enligt Ilir handlade det inte bara om hög volym. Han säger sig vara rädd.

- Ja. Jag tar det här på allvar. Det är inte trevligt då någon ringer dig och säger att du ska dö. Det är skrämmande.

Personen som ringde Ilir är tidigare dömd för misshandel.

Ilir har tagit emot flera hotfulla samtal av sin arbetsgivare efter att han började kräva rätt lön för sitt arbete.

På Byggnadsförbundet är man inte överraskade över berättelserna från Olympiastadions byggarbetsplatser. Förbundet har utrett de fall som kom fram i somras. Efter det har det dykt upp några fall till. Enligt förbundets vice ordförande Kimmo Palonen är det bara en liten del av fallen som kommer fram.

- Det är bara toppen av isberget, säger Palonen.

Det beror enligt honom på att arbetstagarna är rädda att söka hjälp. Många söker hjälp först efter att de utsatts för förtryck en längre tid.

- I något skede får man nog och tar kontakt med oss. I sina hemländer har de blivit skrämda att de blir av med jobbet om de tar kontakt med finländska fackförbund, säger Palonen.

MOT:n haastattelemat rakennustyömiehet parakkiasumuksen viereisen roskakasan vieressä Helsingin Verkkosaaressa.
Andris på sophögen som ligger bredvid barackerna där han bodde. MOT:n haastattelemat rakennustyömiehet parakkiasumuksen viereisen roskakasan vieressä Helsingin Verkkosaaressa. Bild: MOT:n haastattelemien työmiesten ottama kuva MOT

Vägrade skriva under olagligt avtal

För lettiska Andris och hans kolleger har det blivit klart att arbetsgivaren inte såg med blida ögon på att de anslöt sig till facket.

Efter att Andris kontaktade Byggnadsförbundet fick de ett brev av arbetsgivaren. I brevet skrev arbetsgivaren “Hello Gentlemen - nu kan ni börja er semester”. MOT har sett Andris brev och avtal.

Innan Andris och hans kolleger kontaktade facket hade de själva försökt lösa problemen med sin arbetsgivare. De frågade när de skulle få flytta bort från “soptippen” och när de skulle få den lön som stod i avtalet de undertecknat. När det inte gav något resultat kontaktade männen Byggnadsförbundet.

Det ledde till att arbetsgivaren hämtade ett nytt avtal som arbetarna skulle underteckna. Enligt det var det tillåtet att jobba övertid - men någon extra ersättning fick man inte. För dem som undertecknade steg lönen till 13,50 euro i timmen.

Andris skrev inte under avtalet.

- Jag vägrade underteckna ett avtal där det stod att man inte fick ersättning för övertid. Sen fick vi det där brevet där det sades att vi kan åka hem. Vår insats behövs inte längre, det kommer nya arbetare från Lettland.

Jag såg att man utnyttjade dem och det kunde jag inte se mellan fingrarna― Paula Törnroos

Andris säger att “permitteringen” var väntad. Han hade sett samma hända tidigare för sex andra arbetstagare.

- Om de inte gillade en, eller om de ansåg att man inte jobbade tillräckligt snabbt, blev man hemskickad.

Byggnadsförbundet tog kontakt med Andris arbetsgivare och sade att de måste ta honom tillbaka på jobb eftersom det fanns arbete. Han hade en tillsvidareanställning.

Företaget lydde, men efter en tid skickades han hem till Lettland igen. Enligt arbetsgivaren fanns det inte längre jobb för honom. Också regionförvaltningsverket köpte förklaringen.

Parakkiasumus Verkkosaaressa, jossa majoitettiin Olympiastadionia rakentaneita työmiehiä.
Andris och hans arbetskamraters tidigare boende vårvintern 2020. Parakkiasumus Verkkosaaressa, jossa majoitettiin Olympiastadionia rakentaneita työmiehiä. Bild: Janne Järvinen / Yle MOT,Verkkosaari,container building

Nu är Andris arbetslös i Lettland. Han säger att han fortfarande inte har fått alla pengar.

- Åtminstone 5 000 euro saknas, säger Andris.

Lönen är från tiden innan han blev medlem av Byggnadsförbundet.

Företagets vd medger att boendeförhållandena var dåliga.

- Där bodde för många män, jag medger det, säger vd:n men påminner samtidigt om att företaget betalade för boendet.

- Vi stod för boendekostnaderna trots att de på sätt och vis kommer till oss som finländska arbetstagare. De anställs i Finland för att jobba för oss.

Nu får utlänningarna "ungefär samma lön"

Han säger att oklarheterna gällande löneutbetalningen beror på missförstånd.

- Vi kunde i det skedet ännu inte betala ut nivåhöjningen.

När Byggnadsförbundet ingrep var företaget enligt vd:n tvunget att retroaktivt betala ut 30 000 euro i ersättningar till sina anställda. Enligt företagaren är allting nu betalt.

Enligt vd:n har företaget nu lärt sig betala ut lönerna korrekt och de utländska arbetstagarna får “ungefär samma lön som finländarna.”

Om det fortfarande förekommer oegentligheter, så ber företagaren ta kontakt.

- Förutom om det är de typerna som inte längre jobbar för oss. Då är det en annan grej.

Marknadsföringsmaterial för renoverade Olympiastadion. Skärmdump från: stadion.fi/prostadion.

Huvudansvaret ligger hos Skanska

MOT har hört intervjuobjektens arbetsgivare om problemen som lagts fram. MOT publicerar inte namnen på vare sig företagen eller de ansvariga.

Motiveringen är att de oegentligheter som intervjuobjekten berättat om förekommit hos flera underleverantörer, inte bara de vi pratat med.

Det handlar om ett större fenomen där utländska arbetstagare fått lägre lön eller sämre arbetsvillkor.

Under renoveringen av Olympiastadion har Skanska enligt egen uppgift haft avtal med över 300 underleverantörer. Därtill kommer dessa företags egna underleverantörer.

Tyvärr ser det här fortfarande ut att vara vardag på de finländska byggarbetsplatserna― Paavo Arhinmäki

Huvudansvaret ligger alltid hos huvudentreprenören. Det har varit på Skanskas ansvar att handleda alla drygt 5 000 personer som jobbat med renoveringen vid olika skeden.

Skanska är en av de största aktörerna i branschen och företaget säger sig värdera öppenhet och etik högt. Skanska har också utrett fall tillsammans med Byggnadsförbundet.

Därför skulle MOT gärna hört Skanska om de problem som uppdagats på byggarbetsplatsen.

Men trots upprepade försök har MOT inte fått någon intervju.

Skanska skriver i ett e-postmeddelande att de kontrollerar sina underleverantörer med tre månaders mellanrum, och att det inte har funnits något att anmärka.

Under renoveringens gång har Skanska försatt några underleverantörer i betalningsförbud under tiden man utrett arbetsgivarens skyldigheter. Enligt Skanska har man inte varit tvungen att säga upp avtalet med en enda underleverantör på grund av oklarheter.

Ingen vill ta ansvar

Det har redan använts skattemedel på upp till 300 miljoner euro och summan väntas stiga. Helsingfors stad och staten delar på kostnaderna. Helsingfors stad äger stadion, men har hyrt ut den till Stadionstiftelsen som sköter administrationen.

MOT ville därför också intervjua dem som ansvarar för de skattemedel som används till Olympiastadion.

Helsingfors stad och Stadionstiftelsen hänvisar till Skanska, som inte ställer upp för intervju.

- Vi är inte rätt instans och kan inte ta ställning i frågan. Vi administrerar Olympiastadion och förutsätter att alla inom projektet agerar ansvarsfullt, säger Stadionstiftelsens vd Ari Kuokkanen.

Anni Sinnemäki, Jan Vapaavuori ja Nasima Razmyar.
Helsingfors biträdande borgmästare för stadsmiljösektorn Anni Sinnemäki (Gröna), borgmästare Jan Vapaavuori (Saml), och biträdande borgmästare för kultur- och fritidssektorn Nasima Razmyar (SDP) som också är ordförande för Stadionstiftelsens styrelse. Ingen av dem vill kommentera Olympiastadions renovering, utan hänvisar till Skanska. Anni Sinnemäki, Jan Vapaavuori ja Nasima Razmyar. Bild: Helsingin kaupunginvaltuusto MOT

Den tidigare kultur- och idrottsministern Paavo Arhinmäki (VF), som var med och fattade beslutet om renoveringen, ställer däremot upp. Arhinmäki är också stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors.

Han anser att det är beklagligt att det skett övertramp av det här slaget på en byggarbetsplats som finansieras med skattemedel.

- Tyvärr ser det här fortfarande ut att vara vardag på de finländska byggarbetsplatserna.

Enligt Arhinmäki borde det finnas etiska regler för statsfinansierade projekt.

Krävde ni etiska regler i samband med renoveringen av Olympiastadion?

- Nej, då beslöt vi bara att staten betalar hälften och Helsingfors stad den andra hälften.

Varför inte?

- Det kom aldrig upp i sammanhanget. Avtalet handlade enbart om fördelningen av finansieringen. Men oavsett vilket projekt det gäller så kan man inte godkänna kriminell verksamhet.

Paula Törnroos.
Paula Törnroos hoppas att fler skulle göra som hon och ingripa då de ser att allt inte går rätt till i samhället. Paula Törnroos. Bild: Ghadi Boustani / Yle MOT

Förutom de tråkiga erfarenheterna har byggarbetarna vi intervjuat också en annan sak gemensamt: finländare. Alla kände någon finländare utanför byggbranschen.

Letten Andris hade kommit i kontakt med pensionären Paula Törnroos, som ville bli av med ett överlopps bord på nätet.

När Törnroos hade insett att allting inte stod rätt till på Andris jobb hade hon börjat leta efter information på nätet. Snart var det inte bara Andris som satt vid Törnroos köksbord, utan också hans lettiska kolleger.

- Jag letade efter kollektivavtal för byggnadsbranschen på nätet och började gå igenom dem. Jag kollade om de fick de timlöner de borde. Det fick de ju inte.

- Jag såg att man utnyttjade dem och det kunde jag inte se mellan fingrarna.

Törnroos och de lettiska byggarbetarna samlade en hög med dokument som Törnroos skickade till Byggnadsförbundet och regionförvaltningsverket. Sedan började det hända.

Andris är ändå inte helt säker på om det var vettigt att söka hjälp. De som inte klagade tilldelades en högre timlön och fick behålla sina jobb. De som klagade fick gå.

Nu står Andris utan arbete och han saknar fortfarande 5 000 euro i utebliven lön. Han drömmer nu om chaufförsjobb på någon byggarbetsplats i Finland.

Andris besökte Helsingfors i vintras i hopp om att få klarhet gällande den uteblivna lönen. Han har många tråkiga minnen härifrån, inte minst från barackerna där han bodde i åtta månader. Han sov i baracken med folie i fönstret.

Nu får det här vara slut. Fattar du?

Det gick inte heller bra för Ilir. Han bytte till en annan arbetsgivare som likaså jobbar med Olympiastadions renovering. Han trodde att allt skulle gå bra.

Men snart förstod Ilir att det fanns en koppling mellan hans gamla och nya arbetsgivare.

Dessutom råkade han ut för en arbetsplatsolycka. Skanska har inte uppfattat olyckan som stor och har inte rapporterat den till regionförvaltningsverket.

Ilirs axel gick ur led och har ännu inte läkt. MOT har sett läkarens utlåtanden. Under sjukledigheten sade arbetsgivaren upp honom.

Före det hann ändå den nya arbetsgivaren ta upp de tvistefrågor som han haft med den tidigare arbetsgivaren.

Den nya chefen skrek åt honom i telefon.

"Gå ut dit på torget och slåss efter klockan 18. Jag vill inte ha några problem. Nu får det här vara slut. Fattar du?

Ett ord till och då blir det andra bullar. Framför allt går man inte och sladdrar hos chefen. Det lider alla av. Nu kniper du käft."

MOT:n haastattelema Ilir seisoo Olympiastadionin työmaan vieressä.
”Jag tänkte att Finland är ett av världens ledande länder då det kommer till jämlikhet och arbetarnas välmående, men det verkar inte vara så", säger Ilir. MOT:n haastattelema Ilir seisoo Olympiastadionin työmaan vieressä. Bild: Janne Järvinen / Yle MOT

Redaktörer: Reeta Salminen & Jessica Stolzmann. Fotograf: Janne Järvinen, Jaani Lampinen & Ghadi Boustani. Översättning: Jessica Stolzmann & Anki Karhu. Producent: Hanna Takala.