Hoppa till huvudinnehåll

Mikroberna flyger snabbt i dagens värld – isolering är bra, men det viktiga är att reagera snabbt

Två orange Easyjet-flygplan på landningsbanan och ett i luften.
Det är inte säkert att vi efter krisen längre uppskattar gränsfrihet lika mycket, säger Mika Aaltola, direktör vid Utrikespolitiska institutet. Två orange Easyjet-flygplan på landningsbanan och ett i luften. Bild: AFP / Lehtikuva flygplan,Easyjet

Enskilda länder, relationen mellan länder och hela den fundamentala världsordningen ställs på prov vid pandemier. Beredskapsplaner har funnits – men covid-19 fick ändå ett hårt grepp om världen. Blir vi klokare i framtiden?

Vi talar om ett komplext fenomen som inte kan begränsas till biologi och epidemiologi. Det handlar om ett hot och någonting främmande, och det är inte konstigt att det uppstår både panik och skuldbeläggande.

Isoleringsåtgärder under pesten var en av orsakerna till att stater uppstod

Epidemier präglar ett samhälle och har alltid gjort det. Pesten bidrog på sin tid till att begreppet stat uppstod då man insåg att karantän fungerade effektivt.

– Man började avgränsa och isolera också större områden än städer för att smittan inte skulle sprida sig ytterligare, säger Mika Aaltola, direktör vid Utrikespolitiska institutet. Han har forskat i pandemihistoria.

Det globala kanske inte längre så självklart

Det finns otvivelaktigt en nära relation mellan internationell flygtrafik och mikrobtrafik.

Mika Aaltola påpekar att den oerhört snabba flygtrafiken hör till globaliseringens problem, och att det måste ske förändringar på det området.

– Tanken om att ett obegränsat, fritt resande är en rättighet i sig och har ett värde fungerar inte nu på samma sätt som tidigare.

Mika Aaltola Ylen uutistoimituksessa 28. 06. 2018.
Mika Aaltola säger att det är viktigt att ingripa snabbt. Mika Aaltola Ylen uutistoimituksessa 28. 06. 2018. Bild: Kalevi Rytkölä / Yle Mika Aaltola

Enligt Aaltola måste fokus riktas in på trygghetsaspekter. Det behövs grundläggande ändringar i de förberedande åtgärderna. Man bör bland annat tänka mera på att separera transport av varor från transport av människor i flygplan.

– Det är av yttersta vikt att myndigheterna ingriper snabbt och isolerar områden och människor från varandra omedelbart då en epidemi börjar visa sig.

Världshälsoorganisationen WHO har länge varnat för en pandemi, och Aaltola konstaterar att det nog har förekommit förberedelser inför en pandemi.

Det var Kinas hemlighållande av virusets spridning som bidrog till den situation vi lever med i dag, säger Aaltola.

– Förtroendet för de kinesiska myndigheterna har dalat ordentligt, och Kinas status på den globala arenan har sjunkit.

Vi vet att vissa djurarter bär på coronaviruset

Mika Aaltola konstaterar att Kina är ett stelt samhälle.

– Efter den misslyckade hanteringen av sarsepidemin i Kina försökte myndigheterna förbättra sin beredskap. Men till den kinesiska kulturens natur hör också prestige.

Rostade fåglar på en marknad i Kina
Rostade fåglar på en marknad i Kina. Rostade fåglar på en marknad i Kina Bild: Blickwinkel / Alamy/All Over Press Kina,Marknad,mat,djur

På frågan om man i Kina kunde ha förhindrat en så här katastrofal utveckling svarar Aaltola så här:

– Jo. Dålig behandling av djur och hygienfrågor är kulturella drag som är konstiga och svåra att förstå för utomstående. Det är inte lätt att bryta traditioner i enskilda länder. Men vi vet att vissa djurarter bär på coronaviruset. Och om de här djuren behandlas slarvigt och om inte maten behandlas hygieniskt blir människor utsatta för allvarliga risker.

WHO måste ändras grundligt och frigöra sig från enskilda länders inflytande

Kina anses alltså ha skött covid-19-utbrottet dåligt. Men inte heller Världshälsoorganisationen WHO hängde med från början.

– Läget i Kina var oklart delvis på grund av de kinesiska myndigheternas hemlighållande. WHO fick tillträde till Kina först i januari. Forskningsresultaten släpade efter och det var inte klart att smittan kunde ta sig över från en människa till en annan.

WHO ville inte begränsa flygtrafiken till Wuhan och Kina överhuvudtaget – med hänvisning till de stora politiska, ekonomiska och sociala problem som en omfattande begränsning skulle medföra.

Om man vet att ett coronavirus är i farten måste bromsarna slås på

Mika Aaltola påpekar att WHO måste frigöra sig från enskilda länders inflytande, och kunna reagera genast. WHO behöver reformeras grundligt.

– Om man vet att ett coronavirus är i farten måste bromsarna slås på! Då är det försiktighetsprincipen som gäller och man kan inte sitta och vänta på forskningsresultat. Man måste handla.

Svagt ledarskap i USA

USA har tappat greppet under president Trumps tid, anser Aaltola.

– President Trump vill att den traditionella amerikanska livsstilen ska hållas vid liv. USA har upplevt krig, och i USA dör människor för den goda sakens skull. Den amerikanska drömmen ska alltid hållas vid liv. Förhållningssättet i USA är kyligare än till exempel i Norden.

Epidemier kan döljas och utnyttjas i olika syfte

  • Länder tenderar att undvika generande internationell uppmärksamhet och ger inte alltid ut information om en potentiellt allvarlig sjukdom.
  • Rädslan kan gälla politiska och ekonomiska intressen. Det kan också finnas mycket att förlora i termer av respekt, legitimitet och status.
  • Ett exempel är Storbritanniens misslyckade försök att år 1996 försöka dölja sjukdomen BSE ("Galna kosjukan").
  • Statusrelaterad oro och rädsla kan leda till att länder avfärdar eller förringar problemet och kommer med bortförklaringar.
  • Bortförklaringarna kan leda till drastiskt försvårat arbete med att bekämpa en sjukdom.
  • Epidemier kan också utnyttjas och användas som en ursäkt för politiskt motiverade åtgärder, till exempel minskad rörelsefrihet eller ekonomiska sanktioner.
  • Stater kan utnyttja människors ängslan och frustration, och avleda uppmärksamheten från ett visst agerande - eller från bristen på agerande.
  • Under historiens gång har det ibland visat sig vara svårt att urskilja genuina ansträngningar att minimera epidemins effekter på hälsan från opportunistiska försök att minimera eller vinna politiska fördelar.
  • Sjukdomar kan användas i propagandasyfte. I början av 1980-talet insisterade myndigheterna i Sovjetunionen i sin propaganda - på falska grunder - att hiv var ett resultat av USA:s katastrofalt misslyckade militära experiment. Avsikten var att peka ut USA som en ondskefull, lömsk och pervers supermakt som man inte kunde lita på.
En sjukdom utlöser något och lättar på underliggande tryck

En smittsam sjukdom blir en "trigger" – den utlöser något. Underliggande tryck lättas och tendenser i samhället förstärks.

– Vi har redan under en tid sett en trend där gränsdragningar och gränser betonas, konstaterar Aaltola.

I kristider känns också självhushållning och placerande av varor närmare produktionsställena som betydligt viktigare än under normala förhållanden. Under en kris vill man kunna lita på att det finns en rörlighet i den närmaste omgivningen.

– "Det gränslösa" kommer sannolikt i framtiden att betraktas med betydligt större misstänksamhet än tidigare.

Aaltola bedömer att ett av den här virussjukdomens grundläggande budskap kan sägas vara att det gäller att säkra allas trygghet.

– Global rörlighet måste säkras på något bättre sätt än hittills. Och det blir kanske så att rörligheten i sig kanske inte längre uppfattas som lika viktig som tidigare – och att det verkliga värdet ligger i det egna samfundets livskraft och i människans hälsa.

Pandemier tenderar att bli territorialiserade, nationaliserade, etniserade och rasifierade

Covid-19 - och vad sedan?

Mika Aaltola har begrundat följderna av covid-19 och de utmaningar som kan stå för dörren. Han beskriver underliggande tryck och spirande trender som kan stärkas under och efter en pandemi.

Smittsamma sjukdomar blir politik

  • Covid-19 och dess föregångare har klart visat att vilken pandemi som helst ända från början alltid är politisk.
  • Ett politiseringsmönster bör identifieras, och ett gott ledarskap innebär att man försöker dämpa den här typens inflytande på pandemiförberedelser och kontroller.

Avspärrningar, isolering och karantän är bra - men det är det snabba agerandet som är det verkligt viktiga

  • Metoder som begränsas rörelsefriheten i större skala - isolering och karantäner - ses som en lite klumpig och ibland också kontraproduktiv respons.
  • Omfattande karantäner och avspärrning av områden kan ha en hämmande effekt på det minutiösa detektivarbete som behövs då smittospridning ska bekämpas. Det uppstår också lätt panik, och många människor tenderar att försöka fly från smittozoner.
  • I sin bästa form ska den här typens restriktioner förlänga den tid under vilken smittan sprids.
  • Ett snabbt agerande anses ändå höra till det allra viktigaste vid smittobekämpning: Man måste snabbt hitta smittokedjor och isolera alla smittade människor, så att mer drastiska metoder ska kunna undvikas.

En omfattande ekonomisk chock

  • Följderna av Sars år 2003 var svåra, men återhämtningen skedde snabbt. Den förödelse som Covid-19 förorsakar ser ut att bli både omfattande och mer långvarigt på grund av stora avbrott i den globala produktionen i nyckelbranscher, i kombination med minskad efterfrågan.
  • De stora marknaderna i Europa och USA fryser fast på grund av nedkörning av produktion, isoleringspolitiken och den allmänna oredan och osäkerheten.

Globaliseringen förlorar en del av sin attraktionskraft

  • På global nivå blir Covid-19 ytterligare en påminnelse om riskerna med effektiva - och sinsemellan beroende - globala system.
  • De globala processerna utsätts för stresstest och deras hållbarhet har satts på prov av coronaviruset.
  • Tendensen till frigörelse från globalisering kan nu förstärkas.

Förtroendet för globalt ledarskap i hälsorelaterade frågor minskar

  • Världshälsoorganisationen WHO såg inte Kinas bristande förmåga att kontrollera virusspridningen - och såg inte heller landets försök att dölja det.
  • Under de första veckorna i december kunde man ha kunnat undvika en omfattande epidemi, men det dröjde dock flera veckor innan WHO fick tillträde till Kina.
  • WHO:s respons blev svag, och Kina lyckades inte hålla viruset under kontroll.
  • Bristande internationellt ledarskap - inte minst från USA:s sida - har varit påtagligt. Covid-19-pandemin kan sannolikt leda till att tilltron till ledarskapet i världen och till hälsomyndigheterna på global nivå försvagas.

USA inte närvarande - "missing in action"

  • Då virussjukdomen ebola bröt ut 2015 i Afrika hade USA en nyckelposition då det gällde att mobilisera resurser så att spridningen av viruset kunde hållas under kontroll och en pandemi förhindras.
  • I samband med covid-19 har USA inte uppvisat något märkbart globalt ledarskap. Coronaviruset sprids nu snabbt också i USA och det råder en viss oro över hur väl sjukdomen ska kunna bekämpas. Den politiska polariseringen är stor inför det stundande presidentvalet och det plockas politiska poäng på olika håll.
  • Läget i dag kan ses som en indikator på en tilltagande trend där USA håller sig utanför den globala arenan, och där landets ledande auktoritet, anseende och inflytande mattas av.

Kinas status och legitimitet ifrågasätts - åtminstone i väst

  • Kina har i och med den nuvarande situationen försatts i en ofördelaktig position.
  • Även om Kina utgör en del av det gemensamma globala systemet har landets flera gånger kopplats ihop med farliga virusutbrott.
  • Också Kinas ledning och politiska system ifrågasätts.

Kina kan vända sig inåt och fortsätta att hålla fast vid sitt auktoritära system

  • En epidemi kan förstärka de påtvingade auktoritära tendenser - inklusive de allt mer genomgripande formerna av övervakning - som Kina håller fast vid.
  • Historiskt har sjukdomar kunnat leda till en strävan efter ett slags rening och anslutning till tro, normer och värderingar som kopplas till ett sätt att komma ut ur farozonen och försätta sig i säkerhet.
  • Kinas reaktion på covid-19-utbrottet var att anklaga lokala myndigheter i Wuhan och provinsen Hubei för att ha hållit inne med information för länge. Den här sortens skuldbeläggande och uttalanden om orsakssamband kan peka på att den strikta centraliseringstendensen fortsätter.

Källa: Mika Aaltola: COVID-19 – A TRIGGER FOR GLOBAL TRANSFORMATION?

Läs också