Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Marsken, blottare och pytonormar – allt kan hända i baksätet på en taxi i Thomas Brunells prosalyriska samling

Thomas Brunell
Thomas Brunell är aktuell med en prosalyrisk samling om taxiresor. Thomas Brunell thomas brunell

”Jag körde närmare fyrtioentusen kunder till deras destinationer och såg dem aldrig mer. Det var nästan alltid natt. Staden v e r k l i g och människorna. Historiens djupa eller ytliga närvaro. Grönskan. De ljusa nätterna sträckte sig mot nya dagar. Men tröttheten och all urban anonymitet. Liknade alltmer ett rus. Jag skulle lämna allt, men inte bilderna. Förnimmelserna, kunderna, bladverken. M e t r o p o l e n s b l ä s t e r b r u s.”

I över tjugo år har författaren Thomas Brunell kört taxi på deltid – något som också satt sina spår i hans skönlitterära texter.

I en tidigare bok av Thomas Brunell, Falla och Tala (2015), ingår t.ex. sviten ”Det rosenröda raseriet” som består av tre kortare berättelser om taxiresor ur såväl chaufförens som passagerarens perspektiv.

Den nu aktuella boken, Nocturnala män – arton taxiresor genom en grön metropol, består av kortfattade prosalyriska reflektioner där diktjaget kör kors och tvärs genom Helsingfors och betraktar livet genom backspegeln.

Pärmen till Thomas Brunells bok Nocturnala män.
Pärmen till Thomas Brunells bok Nocturnala män. Bild: Yle/Marit Lindqvist Thomas Brunell

Ett liv som kan bjuda på många överraskningar – som de två välbeställda damerna som hade demonstrerat mot Guggenheimplanerna i staden och nu satt i baksätet och öste galla över alla ”hottentotter” och all amerikanisering, även om taxichauffören försökte sätta ner foten och deklarerade att han inte tolererar någon hatretorik i sin bil.

Eller som taxikunden som plötsligt öppnar sin gylf och låter en väldig kuk svälla upp på sitt vältränade lår. Eller som skådespelaren som extraknäcker som en fullriggad kopia av Marsken med ”uniformsmössan, paradkostymen och stövlarna, de vaxade mustacherna pch pomadan”. För att inte tala om Steinerskolläraren som kelar med sin grönskimrande pytonorm och i ett slag förvandlar taxin till en regnskog.

Ovisshetens lockelse

Vad som helst kan hända under de ljusa nätterna och taxichauffören/poeten blir vittne till såväl missmod och misströstan, sorg och saknad som lekfullhet och lättsinnighet.

Under ytan finns en ständig oro, och det hotfulla lurar alltid bakom hörnet, eller vid nästa taxistolpe.

Det finns en oemotståndlig lockelse i denna ovisshet.

Det är som om diktjaget/taxichauffören upplever en förhöjd livskänsla och nervkittlande närvaro av att befinna sig i närheten av det oberäkneliga. Han är lite som Too-ticki som känner sig lugnad av allt det osäkra.

Under tiden som ”metropolens glassiga palett” långsamt matas fram över bilrutan reflekterar diktjaget över miljöförstöring, samhällsförändringar och den tilltagande främslingsfientligheten. Han funderar på ensamhet och utsatthet, på tystnaden som lägger sig över metropolen under gröna högsommarnätter.

Texten i Nocturnala män – arton taxiresor genom en grön metropol pendlar mellan det tragiska och det komiska, det elegiska och det burleska.

Här finns en nervighet och ett sug som tar läsaren med på en vindlande resa ut i okända landskap.

Läs också