Hoppa till huvudinnehåll

Maken förringar coronavirusets allvar och jobbet påverkar sömnen – psykologen Ferdinand Garoff svarade på hur man kan hantera personliga kriser i coronatider

THL:n korona-aiheisia tietoiskuja mainostaulussa kauppakeskus Columbuksessa.
Coronapandemin har stor inverkan på många människors liv. THL:n korona-aiheisia tietoiskuja mainostaulussa kauppakeskus Columbuksessa. Bild: Eleni Paspatis / Yle coronavirus,virussjukdomar,COVID-19,smittsamma sjukdomar,infektionssjukdomar,infektioner,virus,mikrober,influensa,Wuhan-coronavirus,föregripande,fenomen,pandemi,köpcentrum,affärer,köpcentra,inköp,ekonomi,beredskapslag,derogation,Undantagstillstånd,epidemier,Columbus Shopping Centre,Kauppakeskus columbus,människor,avstånd,avstånd,2019–20 coronavirus outbreak in Finland,Helsingfors,Annonstavla,reklambilder,reklamkampanj,Institutet för hälsa och välfärd,informationsmöten,svenska

Vad ska jag göra när min chef inte tror på coronaviruset? Hur ska jag klara av mitt jobb när tempot ökar? Hur botar jag min ångest för att smitta andra? Många känner oro under det rådande läget i Finland. Psykologen Ferdinand Garoff svarade på era frågor om hur man ska hantera en kris.

Hur ska jag hantera min rädsla att smittas som riskgrupp? Jag bor ensam vilket gör att jag känner mig extra utsatt om jag blir sjuk. Tanken på att ha svårt att andas – även om jag fick en lindrigare form som inte kräver sjukhusvård – skrämmer mig. Hur ska man hantera sin oro? Den tar mycket energi, kanske så att man är i sämre skick att möta sjukdomen om den kommer.

– Oroande tankar tär på våra krafter och kan ibland leda till så kallade katastroftankar som sedan ökar stressnivån och gör att man har svårt att lugna ned sig. Då är det viktigt att göra saker som för tankarna bort från oron på olika sätt, till exempel via sociala kontakter eller genom att ha en klar handlingsplan för när man ska söka hjälp och vem som kan hjälpa ifall man behöver stöd.

Borde man se den här perioden som vardag eller som undantag från vardagen?

– För många avviker situationen i praktiken från vardagen rätt mycket, så jag tror att de flesta upplever att situationen är annorlunda. Samtidigt kan vi tänka att det uppstår en ny vardag och nya rutiner. De här rutinerna kan skilja sig i lägre eller högre grad från det tidigare.

– Det kan vara bra om man försöker hålla en del av de rutiner man haft också tidigare. Då kan det vara lättare att återgå till den tidigare vardagen när situationen normaliseras.

Virtuell kaffepaus kan hjälpa

Hur ska man klara av att inte oroa sig för saker man inte kan påverka?

– Man kan försöka ha stunder då man medvetet oroar sig och planerar, och i övrigt försöka se till att inte utsätta sig för oron. Då kan man också tänka igenom vad man kan påverka och vad man inte kan påverka. Kanske det finns aspekter av det man inte kan påverka som man ändå kan göra något åt?

– Exempelvis om man oroar sig för hur situationen kommer att utvecklas, men känner sig hjälplös när man hör mycket dåliga nyheter. Då kan man kanske fokusera på saker som kan minska oron, till exempel genom att begränsa hur och när man följer med olika medier.

Jag jobbar inom socialsektorn och har börjat oroa mig för hur jag ska klara av mitt jobb när tempot ökar. Jag har svårt att lugna ner mig efter arbetsdagen och tankarna spinner på högvarv och det påverkar sömnen. Speciellt svårt är det att koppla bort jobb efter att ha varit på distans hemma. Kan du ge tips på hur man upprätthåller orken för att kunna fortsätta med ett redan psykiskt utmanande jobb?

– Distansjobb kan skapa nya utmaningar i hur man skiljer åt arbetstid och ledig tid. Då kan det vara bra att göra saker som tydligt markerar när arbetsdagen börjar och slutar och undvika att till exempel kolla sin e-post under den lediga tiden.

– Man kan ta korta promenader innan jobbdagen börjar och då den har slutat. Informell social kontakt med kolleger eller vänner kan minska bördan – exempelvis virtuella kaffepauser under dagen.

Sök hjälp via kristelefoner

Hur ska man hantera paniken över att framtiden ser dyster ut långt fram, att allt man gör är meningslöst och att allt bara kommer att bli värre?

– När situationen är osäker kan framtiden vara svår att förutsäga och då kan det hända att man tappar framtidstron. Då kan det vara bra att försöka ta dagen som den kommer och komma ihåg att den här situationen kommer att ta slut. Det kan vara bra med sociala kontakter ifall man känner att man hamnat i en återvändsgränd med sina tankar.

Jag oroar mig för att jag smittar andra utan att själv ha symptom. Den här tanken ger mig ångest. Hur kan jag hantera detta?

– När det gäller oron att smitta andra kan man komma ihåg att det gäller alla och att det är ett kollektivt ansvar och att vi genom normala hygienåtgärder kan minska risken avsevärt.

Hur kan jag förlåta alla som iskallt övergett mig på grund av coronan? Mina så kallade vänner och släktingar har brutit kontakten. Jag har ingen partner, inga barn och praktiskt taget inga vänner. Jag har jobb men träffar ju inga kolleger då alla jobbar hemma.

– Jag antar att du har varit i kontakt med vänner och bekanta och att de trots detta inte svarat på e-post eller telefonsamtal. En möjlighet är att ge dem ytterligare en chans, genom att själv aktivt vara i kontakt, deras vardag har ju också förändrats.

– En annan möjlighet är att söka social kontakt på annat håll, till exempel via olika kristelefoner. Informell kontakt med kolleger under arbetsdagen kan också vara bra.

"Låt inte grälen eskalera"

Min man och jag är 73 år. Maken är diabetiker typ 1. Själv har jag svår ångest och depression. Det akuta problemet: maken förringar covid-19:s farlighet och tycker jag är för hysterisk. Han är social och van att vara ute varje dag och har problem med ett ganska häftigt humör. Själv är jag introvert, högkänslig och saknar helt vänner och har svåra smärtor. Jag vill inte att han rör sig bland folk nu för då insjuknar vi båda två. Vi bor långt ifrån närmaste sjukhus. Vi lever nu med ständiga gräl och mina krafter är slut. Säkert ett vanligt problem nu, men vad göra? Inga parterapeuter finns. Jag tror inte att jag orkar, men borde jag flytta? Ekonomin kommer emot i så fall.

– Låter som en utmanande situation. I det här läget som kräver social isolering, tänker jag att det är viktigt att man försöker komma på samma plan med dem man bor med och tala om sina behov och rädslor. En möjlighet kan också vara att hänvisa till en yttre part som kan fungera som medlare i frågan. Till exempel: hur ska vi förhålla oss till det här? Låt oss tillsammans fråga en läkare.

– Det är också naturligtvis viktigt att inte låta grälen eskalera och ifall situationen blir hotfull kan det vara nödvändigt att kontakta skyddshem eller söka en annan tillfällig boplats.

Jag har flera vänner som arbetar som läkare och sjukvårdare. Jag är orolig för hur de ska orka genom krisen. Hur kan jag bäst stötta dem?

– Jag tror det kan vara bra att vara i kontakt med vänner och bekanta inom hälsovården och erbjuda dem stöd. De har säkert olika behov. Också normal, vardaglig kontakt är ofta något som behövs också i krissituationer.

Varför reagerar vi så kraftigt nu?

Min chef tror inte på corona. Jag kör buss och folk stiger på vid framdörren och vi måste ta emot pengar. Vad kan jag göra?

– Har arbetshälsovården gett er instruktioner gällande hur ni ska hantera situationen? De kan säkert ge praktiska råd för hur ni kan skydda er och hur man ska göra ifall man till exempel insjuknar. En annan möjlighet kan vara att ta upp frågan med kolleger och tillsammans vända sig till chefen med er oro.

Hur ska folk med förhandsexisterande PTSD hantera den här situationen? Jag har det från en tidigare utdragen liv eller död-situation och nedstängningarna har kapat tillgången till hela mitt normala skyddsnät samtidigt som den datorskrivna punktlistan över saker jag reagerar över med covid är över en sida lång. Normalt skulle jag börja med att ta mig ur situationen jag reagerar på, men det går inte nu, av uppenbar anledning. Jag har inte tillgång till professionell hjälp under krisen. Har du några tips?

– Ofta går det så att nya kriser aktiverar minnet av tidigare kriser och liknande reaktioner. Jag tänker att det i den här situationen kan vara ändamålsenligt att ta kontakt med olika typer av kristjänster, till exempel kristelefonen. Dessutom har många psykologer och terapeuter övergått till att erbjuda terapi via nätet eller per telefon.

Varför tror du människan reagerar så kraftigt på just detta virus/denna katastrof? Coronan är fortfarande inte i närheten av siffrorna som exempelvis svininfluensan hade, men pådraget nu jämfört med tio år sedan är av en helt annan dimension. Vad kan vara den psykologiska orsaken till detta? Är det för att vi drabbas så nära våra egna hem? Är osäkerheten involverad? Eller ser vi en släng av internetdriven masshysteri?

– Den här typen av kriser som påverkar alla har alltid en komponent av att vara "informationskriser", det vill säga att krisen delvis drivs av informationsflödet. Särskilt epidemier påverkas av det här eftersom spridningen så starkt påverkas av hur vi beter oss. Därför är det svårt att kalibrera oron och åtgärderna till rätt nivå. Människor reagerar också väldigt olika.

Ferdinand Garoff är utbildad psykolog. Han är specialforskare vid Institutet för hälsa och välfärd THL och medlem i Röda Korsets beredskapsgrupp för psykologer.

Psykisk Hälsa Finlands svenskspråkiga kristelefon är öppen mellan klockan 16 och 20 på måndag och onsdag och mellan klockan 9 och 13 på tisdag, torsdag och fredag. Telefonnumret är 09 2525 0112. Mer information finns på deras webbplats.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa