Hoppa till huvudinnehåll

Coronakrisen kan tvinga eurozonen att välja mellan ökad solidaritet och sönderfall

Greker demonstrerar i Aten den 18 juni 2015.
Skulderna efter coronakrisen kan leda till liknande protester som i Grekland under och efter eurokrisen. Bilden är från 2015. Greker demonstrerar i Aten den 18 juni 2015. Bild: EPA/YANNIS KOLESIDIS protset

Både USA:s utsatthet och eurons framtid oroar när coronaviruset tvingar världens länder att öka sin skuldsättning.

I takt med att coronakrisen djupnar blir det allt klarare att de inledande förhoppningarna om en snabb ekonomisk återhämtning efter krisen är överoptimistiska.

Många hoppades i början av krisen på en så kallad ekonomisk V-kurva. Den vänstra halvan av bokstaven skulle beskriva hur luften går ur ekonomin när ekonomierna stängs ner. Den högra den snabba återhämtning som man hoppades på efter krisen.

– Några talar ju ännu om V-kurvan, men jag tror att chansen till en sådan redan är förbi. Det är svårt att säga hur länge krisen kommer att pågå. Det som man vet redan är att den kommer att pågå åtminstone så länge att vi inte kan skydda alla företag, säger Jan von Gerich som är chefsanalytiker på Nordea.

– Kanske de som gick in i krisen i en lite svagare position kommer att gå i konkurs oberoende av hur bra stöd man tar i bruk. Då tappar man produktionskapacitet i ekonomin. Det blir svårare för ekonomin att återhämta sig.

Förtroendet har tagit skada

Men det är inte bara konkurserna som kommer att bromsa återhämtningen. Också konsumenternas förtroende har fått sig en törn.

– Det är en gammal sanning att man tappar förtroendet snabbt, men det tar länge att få det tillbaka. Då vi drabbas av en så här allvarlig kris tar det säkert sin tid innan folk börjar bete sig som förr.

Osäkerheten kommer att vara hög länge. Det ser vi till exempel nu i Kina. Trots att man har minskat på begränsningarna finns det mycket osäkerhet. Konsumenterna har inte börjat bete sig normalt, säger Jan von Gerich.

Jan von Gerich lyfter också fram att finansmarknaderna inte har lugnat sig ännu.

– Trots alla stödåtgärder betalar företagen nu ett mycket högre pris för sina lån än innan krisen. Det kommer att en tid innan marknaden fungerar normalt igen. Risken är stor att krisen ännu fördjupas och blir värre än i de flesta nuvarande prognoser och att återhämtningen därför också blir långsammare än många väntar sig.

Speciellt i USA kommer osäkerheten på aktiemarknaden att märkas i konsumenternas förtroende och hur de konsumerar också efter det att begränsningarna slopas.

– Vi kommer förhoppningsvis att se krisens botten senast under sommaren. Efter det kommer tillväxten kommer säkert att vara positiv. Det beror på att man efter att ha stängt hela ekonomin tar i bruk den igen. Men man börjar från en så mycket lägre nivå att det kommer att ta mer än några månader tills vi når den storleken därifrån vi började, säger Jan von Gerich

Euroområdet har bundit centralbankens händer

Under en kris som coronakrisen framhävs vikten av internationellt koordinerade finanspolitiska åtgärdspaket.

– De ledande centralbankerna i världen har ungefär samtidigt bidragit med åtgärder för att stimulera de privata bankernas långivning. Inte minst i USA där kongressen och senaten godkände stödpaket på ofattbara 2200 miljarder dollar, vilket kan jämföras med att vi under finanskrisen hade stödpaket på ungefär 800 miljarder dollar, säger Rune Stenbacka som är professor i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan Hanken i Helsingfors.

Jan von Gerich tycker ändå att många av de åtgärder man nu har vidtagit världen över hade varit mer effektiva om de hade koordinerats bättre.

– Det gäller speciellt länderna i eurozonen. I stället för att varje land tänker på sin egen ekonomi och gör sina egna beslut borde man ha gemensamma metoder att begränsa folks rörlighet och ekonomin och för hurudana stödpaket man inför. Men det har man inte sett alls. Om man hade implementerat stödåtgärderna mer koordinerat skulle de säkert ha haft bättre effekt.

Också Europeiska centralbanken ECB har startat stödpaket. Men Jan von Gerich påpekar att ECB inte har samma rörelseutrymme som centralbanken Fed i USA.

– Centralbanken i USA har egentligen inga begränsningar. Den har sagt att den köper en obegränsad mängd av statsobligationer i USA. Det finns ingen lag som säger att den inte får göra det.

– I Europa stipulerar Maastrichtavtalet att centralbanken inte får finansiera stater direkt. ECB kan bara köpa obligationer på marknaden. Inte direkt av stater. Sedan har ECB satt gränser för sig själv när det gäller hur mycket obligationer från ett enskilt euroland den kan äga. Systemet har blivit lite flexiblare, men den kan inte köpa alla skulder på samma sätt som den amerikanske centralbanken.

Pumpa in pengar i ekonomin?

Det finns många orsaker till att ECB inte har getts samma frihet som Fed att pumpa in pengar i ekonomin.

I Tyskland minns man ännu hur staten på 1920-talet orsakade en hyperinflation då den försökte stöda ekonomin genom att trycka upp mera pengar.

Många länder i nordliga Europa har också velat gardera sig mot att risken att betala andra länders skulder.

Därför har man velat att ECB ska låna ungefär lika mycket pengar i förhållande till befolkningen till alla länder.

Men det skapar problem nu när coronakrisen tvingar en del länder att överskuldsätta sig.

– Skuldnivåerna i till exempel Italien kommer att stiga så mycket på grund av den här krisen att landet inte kommer att klara sig på egen hand. Italien kan inte räkna med att ECB i alla lägen står bakom Italien, medan USA:s ledning alltid kan räkna med FED står bakom statsobligationerna där, säger Jan von Gerich.

Coronakrisen kan driva EU ett steg närmare en federalstat

Ett kontroversiellt förslag för att lösa problemet är euro-obligationer, som också har kallats coronaobligationer.

I dagens läger ger alla stater i euroområdet ut sina egna obligationer.

Problemet med att ECB inte får köpa oproportionerligt mycket obligationer från något enskilt land kunde kringgås om hela euroområdet skulle ta lån gemensamt genom att sälja gemensamma obligationer.

De lånepengarna kunde sedan användas till att stöda länder med speciellt stora problem.

– Bland de sydeuropeiska länderna har man varit mycket intresserad av möjligheten att kollektivisera statsskuld, medan de nordeuropeiska länderna typiskt har betonat att det kunde vara förödande på lång sikt och underminera incitamenten för sund och förnuftig hushållning, säger Rune Stenbacka

Jan von Gerich betonar ändå att det nu behövs nya idéer.

– Alternativet är att lita på att centralbanken tar hand om allt. Men den vill inte göra det. Om vi inte hittar nya sätt att hantera läget har vi snart en ny eurokris. På något sätt måste vi hitta metoder att ta mera gemensamt ansvar för euroområdet, säger Jan von Gerich.

Han förstår riskerna med att låta stater ta lån som de kan räkna med att andra länders skattebetalare delvis betalar.

– Det är en risk som man måste ta om man vill hålla ihop euroområdet. Pengarna borde förstås inte komma gratis eller utan villkor för när man kan utnyttja pengarna. Men man kan inte heller vara säker på att det lyckas; att pengarna används så som det är meningen. Men jag tycker läget är sådant att vi måste välja mellan den risken och risken att hela euroområdet faller.

USA kämpar med egna problem

Många har varit oroliga för hur den ekonomiska nedkörningen av USA kommer att påverka resten av världen. USA är världens största ekonomi och ses ofta som den globala ekonomins motor.

Just nu ökar arbetslösheten i USA lavinartat. Förra veckan ökade antalet personer som ansökte om arbetslöshetsstöd med 3 miljoner. Den här veckan var antalet 6,5 miljoner.

– Under en mer än femtioårig historia har antalet aldrig varit mer än 700 000 tusen under en vecka. På två veckor har antalet arbetslösa i USA nu ökat med 10 miljoner. Det visar hur snabbt ekonomin drabbas av krisen, säger Jan von Gerich.

USA saknar som bekant många av de sociala stödsystem som hjälper många i Europa. Men USA gör nu sitt bästa för att i mån av möjlighet upprätta något av en tillfällig välfärdsstat.

– Det intressanta när det gäller USA:s stödpaket är att det riktar sig till företag, hushåll och konsumenter. Det ser jag som unikt, säger Rune Stenbacka

– Delar av stödpaketet går till personer som har förlorat sin lön och faller utanför vanliga stödsystem. USA har också förbättrat sina sjukpengar. Men i princip är de sociala skyddsnäten mycket svagare. Speciellt om krisen drar ut på tiden blir det större problem i USA jämfört med Europa, säger Jan von Gerich.

Samtidigt som många får sparken försöker staten hitta på olika medel för att bromsa uppsägningarna.

– Till exempel ger man lån till små företag som inte behöver betalas tillbaka om företaget håller alla sina anställda. De företag som behåller hälften av sina anställda får behålla hälften av lånet. Det finns alltså klara morötter för företagen att hålla kvar sin anställda, men det är inte samma sak som de system som vi har kraft till exempel i de nordiska länderna. Man försöker i USA. Man har kommit närmare det som vi har blivit vana med i Europa, men det är ändå inte samma sak, säger Jan von Gerich.

Samtidigt var ekonomin i USA i bättre skick än i Europa i början av krisen.

– Fler människor kommer säkert att drabbas hårdare i USA än i Europa, men om man ser på ekonomin som helhet tror jag att den amerikanska ekonomin kommer att klara sig ungefär lika dåligt som Europa, men inte märkbart sämre, säger Jan von Gerich.

Hans oro gäller världsekonomin över lag.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes