Hoppa till huvudinnehåll

Både män och kvinnor kan få klimakteriebesvär, men hur beaktas det i arbetslivet?

Människor runt ett mötesbord
Klimakteriebesvär varierar individuellt. Men de som påverkas är en relativt stor grupp i arbetslivet, hur borde vi ta det bättre i beaktande? Människor runt ett mötesbord Bild: Mostphotos/lev dolgachov grupp,kommunikation,startup company,iPad,pekdatorer,coffee,bord,Samarbete,makar,kollegor

Klimakteriet, eller menopausen, kan vara fysiskt och psykiskt besvärlig. Också män hamnar i klimakteriet, andropaus, men symtomen är inte lika starka och påtagliga som hos kvinnor. Men hur beaktas denna grupp i arbetslivet? Forskning visar att medan kvinnor förlorar pondus under sin menopaus, blir män i motsvarande ålder sedda som förebilder.

Cirka 25 miljoner kvinnor genomgår årligen klimakteriet.

Männen kommer inte heller undan, deras klimakterium kallas för andropaus. Även de kan få besvär, om än det inte är lika vanligt och besvären inte lika svåra på grund av våra fysiologiska skillnader.

Denna andropaus är dock vetenskapligt omtvistad. Forskarna är oense om huruvida fenomenet överhuvudtaget existerar.

Men medan det manliga könshormonet testosteron minskar långsamt efter fyrtio, minskar kvinnans könshormon estrogen drastiskt kring femtioårsåldern och äggstockarna upphör helt och hållet att fungera.

Det handlar med andra ord om en stor grupp i arbetslivet som ofta lider i det tysta.

På före detta riksdagsledamot Janina Anderssons nuvarande jobb Mannerheims Barnskyddsförbund där hon är verksamhetsledare i Egentliga Finland, jobbar många kvinnor i ungefär samma ålder.

Det fick Andersson att fundera på hur det blir då många samtidigt kommer i övergångsåldern och vad man kan göra för att förebygga eventuella komplikationer på arbetsplatsen i framtiden.

- Då klimakteriet närmar sig börjar många gruva sig för hur det ska påverka ens jobb och vardag, säger hon.

Andersson menar att om vi vill minimera de bekymmer som det omvälvande klimakteriet kan medföra i arbetslivet, borde vi kunna tala mer öppet om det.

Vår tids sista tabu

Andersson menar att klimakteriet är ett tabu få talar om, men att alla skulle vinna på att vara införstådda med hur klimakteriet kan påverka var och en.

- Kan man införa preventiva åtgärder för att undvika att det uppstår missförstånd då en person plötsligt beter sig annorlunda? Ju mer jag läser på desto mer säker blir jag på att vi måste prata om det. Och ju mindre vi skäms över det, desto mindre problem får vi, säger hon.

Graden av symtom är givetvis indviduella, men för vissa kan denna period bli väldigt besvärlig.

- Om du sover sämre, inte kan koncentrera dig eller vara social, har fysiska åkommor och är irriterad, påverkar det din arbetsinsats.

Att tala om att man är i klimakteriet borde vara lika naturligt som att tala om sin graviditet, tycker Andersson.

- Då någon är gravid tänker vi att aha, hon är gravid och därför mår hon si eller så, det samma borde gälla för de i klimakteriet.

En kvinna med långt ljust hår, glasögon och en klarblå blus.
Många gruvar sig för ens vardag och arbete påverkas då man närmar sig övergångsåldern, säger Janina Andersson som själv känner att denna livsfas närmar sig. Hon efterlyser en öppnare debatt om hur klimakteriet påverkar oss. En kvinna med långt ljust hår, glasögon och en klarblå blus. Bild: Nina Bergman/Yle Janina Andersson,Mannerheims barnskyddsförbund

Mycket känslig fråga

Elena Pellas är gynekolog och biträdande överläkare vid Vasa Centralsjukhus.

Hon säger att eftersom få kvinnor vill berätta om sina krämpor på sin arbetsplats, kan klimakteriet bli ännu svårare att uthärda.

- Att förklara sina symtom åt sin arbetsgivare som till exempel är en ung man, är inte något man vill då hen inte kan ha någon uppfattning om hur man känner det, säger Pellas.

Enligt en tidigare svensk forskning kunde man se att kvinnor i övergångsåldern med stressiga, tunga yrken var de som drabbades hårdast av klimakteriebesvär.

Då klimakteriet närmar sig börjar många gruva sig för hur det ska påverka ens jobb och vardag― Janina Andersson

Enligt forskarna kunde kvinnorna i övergångsåldern påverka sitt mående på arbetsplatsen genom att säga ifrån och tala om att de inte mår bra.

Något som Pellas konstaterar är lättare sagt än gjort.

Men framför allt, konstaterade forskarna, är detta "en samhällsfråga som politiker måste prioritera och medvetenheten hos arbetsgivaren måste öka".

Blir en könsfråga

Marjut Jyrkinen är forskare i genusfrågor och biträdande professor vid Helsingfors universitet.

Hon leder också WeAll, som med forskning främjar ett framtida socialt och ekonomiskt hållbart arbetsliv. I WeAll ingår Helsingfors universitet, Hanken och Jyväskylä universitet.

Jyrkinen är inte övertygad om att det skulle gynna kvinnor att det talades mer öppet om övergångsåldern.

- Det beror förstås på vilken position man har och var man jobbar, men i vår forskning om kvinnliga ledare ville de flesta inte tillskrivas något som specifikt förknippades med vilket kön man tillhör, säger hon.

Enligt Jyrkinen är kvinnans utrymme redan så snävt och att därför öppet tala om eventuella klimakterieproblem bara skulle spä på fördomarna och kraven ännu mer.

- Tyvärr finns det fortfarande många fördomar om kvinnor i allmänhet och om de i klimakteriet i synnerhet. Kvinnan bedöms utifrån sin kropp och ålder, säger Jyrkinen.

Enligt de kvalitativa forskningsintervjuer som Jyrkinen och hennes forskarkollegor gjort, konstaterade de kvinnliga ledarna att en kvinna sällan eller aldrig har "rätt ålder".

- En kvinna sade sarkastiskt att innan 35 utesluts du för att man utgår från att du kommer skaffa barn och efter fyrtio utesluts du för att du är för gammal, säger Jyrkinen.

För män gäller det motsatta: en ung man ses som hungrig och ambitiös, en äldre man ses som erfaren och en som har pondus.

marjut jyrkinen
Marjut Jyrkinen är forskare i genusvetenskap och biträdande professor vid Helsingfors universitet. Hon anser att kvinnor i övergångsåldern redan tampas med många fördomar och att öppet tala om sina fysiska besvär inte nödvändigtvis skulle hjälpa. Men det beror på vilken position man har och var man jobbar, säger hon. marjut jyrkinen Bild: Lassi Kaaria genusforskning,Helsingfors universitet,forskning,könsskillnader,Marjut Jyrkinen

Redan efter fyrtio är kvinnan "gammal"

Taloustutkimus gjorde på uppdrag av Finlands Näringsliv EK år 2018 en undersökning om åldersdiskriminering i arbetslivet.

Där framkom att det är de över 55 år som främst anser sig ha blivit utsatta för åldersdiskriminering. Kvinnor i något högre grad än män.

Många säger sig också ha upplevt åldersrasism på arbetsplatsen bland kollegor och kunder och då handlar det i första hand om kvinnor under 35 år.

Att kvinnor diskrimineras både på grund av ålder och kön, framkommer också av annan forskning.

En kvinna har sällan eller aldrig "rätt ålder"― Marjut Jyrkinen

Globalt sett utgör kvinnor enbart sjutton procent i olika styrelser, i Finland utgör kvinnornas andel i styrelser cirka trettio procent.

- En kvinna i övergångsåldern har alltså inte enbart sina fysiska besvär att tampas med, utan även omgivningens fördomar om hennes kön och ålder, säger Jyrkinen.

I Jyrkinens och kollegornas forskning framkommer även att redan efter fyrtio fick kvinnor i ledande positioner kommentarer om sina hormoner och att de var i klimakteriet - oavsett om de var det eller inte.

Enligt den forskning som Jyrkinen medverkat i, kunde man även se att om en kvinna i mogen ålder tog ett beslut som ogillades av underordnade, så var det inte ovanligt att man skyllde på "hennes hormoner".

- Kvinnorna i den här åldern hade också något slags mamma-ansvar på sin arbetsplats, en del anställda ställde därför mycket högre krav på den kvinnliga chefen att vara närvarande än vad de gjorde då det var en manlig chef, säger Jyrkinen.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle