Hoppa till huvudinnehåll

Modellerna för coronaviruset stämmer inte fullt ut och det är inte heller poängen – svensk statsepidemiolog: "Det är ingen som vet"

Bild på Stockholm och i förgrunden en illustration på ett coronavirus.
Sverige och Finland verkar lita på samma coronamodeller, men agerar ändå olika. Bild på Stockholm och i förgrunden en illustration på ett coronavirus. Bild: WENN/Cover, imago/Joana Kruse/All Over Press/AOP, Jyrki Lyytikkä/Yle coronavirus,Stockholm

Det finns flera olika epidemiologiska modeller, med vitt skilda prognoser över hurdana konsekvenser spridningen av coronaviruset kan få. Det kan väcka förvirring eller misstänksamhet. Men det handlar inte om att komma fram till exakta siffror, säger experter.

Forskare vid Imperial College London beräknade för tre veckor sedan att 510 000 britter riskerar att dö av covid-19 – sjukdomen som coronaviruset förorsakar – om inga åtgärder tas.

Eller hälften så många med vissa begränsande åtgärder såsom social distansering. Omräknat till finländska förhållanden skulle det betyda mer än 20 000 personer.

Institutet för hälsa och välfärd THL bedömde ungefär samtidigt – i samarbete med Åbo universitet och Tammerfors universitet – att det blir betydligt färre dödsfall i Finland: i värsta fall drygt 3 000 personer.

Det gäller om så mycket som 60 procent av befolkningen infekteras, vilket inte är så sannolikt åtminstone inom de närmaste veckorna i och med de begränsande åtgärderna.

Dödligheten skulle vara cirka 0,1 procent. I Sverige tror man på ungefär lika stor dödlighet.

Beräkningarna för hur stor andel som kommer att behöver sjukhusvård och intensivvård är också liknande i både Finland och Sverige.

Men samtidigt är skillnaderna till Storbritannien och flera andra länder stora.

Olika länder kan alltså ha vitt skilda modeller – hur vet man vem som har rätt?

– Ja, det är ingen som vet. Vi kan titta tillbaka på alla de modeller som gjordes för ebola i Västafrika där egentligen ingen hade rätt. Alla hade fel. Alla trodde att det skulle bli mycket värre än det blev. Modeller är mycket svåra att hantera, säger den svenska statsepidemiologen Anders Tegnell i en intervju för Svenska Yle.

– Man måste ha stor respekt för att de bara är en prognos som inte är mycket bättre än väderprognosen en månad fram i tiden, fortsätter han.

Närbild på Anders Tegnell.
Anders Tegnell. Närbild på Anders Tegnell. Bild: All Over Press/EPA-EFE Anders Tegnell

Rätt slutsatser

Många upplever det som förvirrande att det finns så många olika uppskattningar. Men det handlar inte om att kunna lita på de här modellerna till 100 procent. Det är inte det som är det viktiga.

Det påpekar Paul Franks som är professor och chef för centret för genetisk och molekylär epidemiologi vid Lunds universitet.

Franks säger att det istället handlar om att använda de epidemiologiska modellerna för att dra de bästa möjliga slutsatserna om vad som borde göras för att bekämpa coronaviruset.

– Modellerna är avsedda för att kunna bidra med kunskap om ungefär hur mycket sjukvårdskapacitet som kan komma att behövas – till exempel antalet allmänna vårdplatser och antalet intensivvårdsplatser.

Porträtt på Paul Franks.
Professor Paul Franks vid Lunds universitet. Porträtt på Paul Franks. Bild: J. Bävman porträtt,Paul Franks

En epidemiologisk modell är alltså inte en prognos för hur framtiden definitivt kommer att bli. Det handlar istället om ett intervall av möjliga utfall.

När stater skrider till begränsande åtgärder innebär det också att modellerna snabbt kan bli föråldrade och till exempel visa på allt för många dödsfall.

Brist på förtroende

Risken är att folk mister förtroendet för myndigheter och forskare när de olika modellerna skiljer sig åt så mycket, och också kan upplevas visa fel. Det varnar en ny vetenskaplig studie, vars huvudskribent verkar vid Åbo universitet.

Folk är vana vid att hälsostatistik ska bygga på säkra data men när det gäller coronaviruset är det helt enkelt inte möjligt, säger professor Franks. Sådana data finns inte än.

Han håller med om att det finns en klar risk att folk förväntar sig mer och misstro kan uppstå, till exempel gentemot hälsomyndigheter, på grund av det osäkra dataunderlaget.

Samtidigt försöker myndigheterna ändå göra ett så gott jobb de kan, säger han.

– I grunden handlar det främst om kommunikation och hur man kommunicerar det här till folk för att få dem att förstå att det inte är inkompetens som ligger bakom det här, eller att någon skulle föras bakom ljuset. Det handlar helt enkelt om att det är en stor utmaning att göra statistisk analys i sådana här omständigheter, betonar han.

Olika strategier

Olika länder kan sedan dessutom fatta ganska olika beslut baserat på likartade modeller.

En sådan skillnad finns till exempel mellan Finland och Sverige – något som det har varit mycket tal om i offentligheten.

– Vi använder de metoder som vi har i Sverige som vi har använt tidigare och som vi tycker att fungerar bra, med mycket frivillighet och samarbete med befolkningen. Vi menar att vi kan komma långt på det viset istället för att ta till mycket lagar och regler, förklarar den svenska statsepidemiologen Tegnell.

Färska platsdata från Google visar att svenskarna inte har minskat sina besök till butiker och shoppingcenter lika mycket som finländarna.

I Sverige görs det nu 25 procent färre besök än normalt, jämfört med en nedgång på hela 52 procent i Finland. Google varnar ändå för att det här datamaterialet kanske inte är helt jämförbart mellan olika länder.

Hälften smittade denna månad?

Tom Britton som är professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet, bedömer att 10 procent av befolkningen i Sverige är coronasmittad nu.

– 50 procent kommer att vara det i slutet av den här månaden, uppskattar han.

Professor Paul Franks säger att den strategi Sverige följer uppenbarligen är att man vill att en stor del av befolkningen ska bli infekterad av coronaviruset nu under den första vågen.

– Det handlar om att se till att befolkningen inte är så utsatt för en stor epidemi senare. Ur den här synvinkeln är det bra att folk smittas för de kan sedan återhämta sig och bli immuna, säger han.

Han är ganska övertygad om att Sverige försöker uppnå flockimmunitet.

Om tillräckligt många personer smittas – uppskattningsvis 60–70 procent av befolkningen – och sedan blir immuna blir det alltså svårt för coronaviruset att fortsätta spridas och smittan stannar upp. Det är alltså flockimmunitet.

Är det det som Sverige satsar på? Så här svarar statsepidemiolog Anders Tegnell:

– Jag tror att alla länder hoppas på en flockimmunitet, för det är det enda som någonsin kommer att få den här spridningen att stanna av på ett rimligt sätt. För det är först när hyfsat många i befolkningen är immuna som spridningshastigheten kommer att gå ned av sig själv på ett hållbart sätt.

Man vill också bromsa – är det tillräckligt?

Tegnell tillägger att landet nu under den närmaste tiden jobbar på att få spridningen att bli så långsam som möjligt. Det sker ändå på ett mindre strikt sätt än till exempel i Finland.

Professor Paul Franks kommenterar att det samtidigt är viktigt att skydda riskgrupperna – till exempel de äldre över 70 år, och de med vissa risksjukdomar, något han inte är övertygad att sker tillräckligt väl nu.

– Om man inte skyddar de här individerna väl kommer det att inträffa ett stort antal dödsfall under kort tid, och det kan bli mer än vad sjukvården klarar av, konstaterar han.

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap