Hoppa till huvudinnehåll

Biskop emeritus Björn Vikström: "Vi får inte glömma bort varandra i den här situationen"

Kuvassa on Björn Vikström.
Biskop emeritus Björn Vikström känner sig hemma både i kyrkliga sammanhang och i den akademiska världen. Kuvassa on Björn Vikström. Bild: Silja Viitala / Yle Yle,Björn Vikström,Yle Teema & Fem

Påskfirandet kommer att se annorlunda ut i år. Inte bara för kyrkor och församlingar, utan även i hemmen då familjer inte kan träffas som de är vana vid att göra. "Vi är i en situation där det är jätteviktigt att vi tar kontakt och bryr oss om varandra", påminner biskop emeritus Björn Vikström.

Att växa upp med biskopar i familjen och i släkten var för Björn Vikström snarare avskräckande än uppmuntrande.

Som ung skulle han bli busschaufför, pilot, ingenjör, diplomat, journalist. Ja, planen var att bli något annat än präst eller biskop. Trots det drogs han till teologin.

- Det fanns ändå i bakhuvudet att om jag inte prövar på att studera teologi så kanske jag ångrar mig senare i livet.

Vartefter teologistudierna på Åbo Akademi pågick blev Vikström mera bekväm i ämnet, men inte i tanken att han skulle bli församlingspräst.

- Det var mycket som talade för att jag inte skulle bli präst, säger han och syftar på att hans pappa John Vikström vid den tiden var ärkebiskop och hans farbror Erik Vikström var biskop för Borgå stift.

- Det var kanske under tredje studieåret som den tanken började mogna, berättar Vikström som senare prästvigdes 1988.

Tillbaka till biskopsgården

När Vikström var sju år gammal flyttade familjen från Åbo till Borgå. Pappa John Vikström hade 1970 utsetts till biskop för Borgå stift.

Biskop Björn Vikström
Gatorna kring biskopsgården i Borgå är bekanta för Björn Vikström som bott där i två omgångar. Biskop Björn Vikström Bild: Yle/Fredrika Sundén Björn Vikström,biskopar,Borgå stift

Nästan 40 år senare vigdes Björn Vikström till biskop för samma stift och han flyttade ännu en gång in i biskopsgården i Borgå.

- När jag blev biskop så var det många som sa “nåmen du vet vad det här jobbet går ut på”, men det stämde nog inte, medger han.

- Visst, jag visste en del, men själva hantverket vad en biskop gör hade jag ju ingen aning om. Jag hade inte varit med i arbetet med att besöka församlingar, leda möten, planera verksamheten i stiftet.

Biskop Björn Vikström och assisterande biskopar.
November 2009 vigdes Björn Vikström till biskop under högtidliga former. Biskop Björn Vikström och assisterande biskopar. Bild: Leif Lindgren Björn Vikström,biskopar,biskopsvigning,ärkebiskopar,Jukka Paarma,Mitra,Biskopsskrud,Kräkla,Ingeborg Midttömme

Det mest utmanande för honom med att bli biskop var att vänja sig vid ledarrollen. Från att ha varit kaplan i Kimitoöns församling i flera år bestod hans ledarerfarenhet av att han hade varit fotbolls- och friidrottsinstränare

- Det var ett jättestort hopp till att vara den som leder möten och som stiger fram i offentligheten, som står för obekväma beslut som man även varit med och fattat. Det fick jag jobba med ganska mycket, berättar Vikström.

Jobbet tog mycket energi i form av tankeverksamhet medger han, vid sidan av att vara ute i församlingarna i landet.

- Jag gick och funderade på många saker som jag hade svårt att släppa ibland.

Att han hade mycket i huvudet under de tio år som han fungerade som biskop resulterade ibland i situationer av det mera dråpliga slaget.

- När jag skulle på självständighetsbalen första året jag var biskop hade jag glömt mina byxor i Borgå. Men det löste sig, jag gick inte på balen utan byxor, skrattar Vikström.

Biskop Björn Vikström iklädd mitra.
En kan undra om Björn Vikström också hade glömt sin mitra någonstans då han så sällan sågs ha den på sig under sin tid som biskop? Men så var inte fallet, han var bara inte så förtjust i att använda den. Biskop Björn Vikström iklädd mitra. Bild: Leif Lindgren biskopar,Björn Vikström,Kräkla,Mitra,Borgå stift

- Nu har jag lite färre saker att hålla i huvudet så det är lättare att komma ihåg saker, försäkrar han.

Den Vikströmska eran

Under de senaste 50 åren har biskopen i Borgå stift hetat Vikström i efternamn, med undantag för åren 2006-2009 då Gustav Björkstrand var biskop, innan Björn Vikström tog över biskopsstaven.

Att han skulle vara biskop i tio år och inte längre var något han hade bestämt sig för redan från början och det var något som han var öppen med.

- Det är bra i de flesta jobb att inte sitta för länge på samma stol, säger Vikström om sitt beslut att avgå efter tio år på stolen.

Biskop Björn Vikström lägger ned biskopsstaven vid altaret i Borgå domkyrka
I augusti 2019 lade Björn Vikström ner biskopstaven och de andra insignierna for gott. Biskop Björn Vikström lägger ned biskopsstaven vid altaret i Borgå domkyrka Bild: Simon Lampenius biskopar,Björn Vikström,Kräkla,Borgå,Borgå domkyrka

I höstas kom den tioåriga perioden till ända och Vikström lämnade över till Bo-Göran Åstrand. Därmed fick även den Vikströmska eran ett slut. Åtminstone för tillfället.

- Klart att det finns saker jag saknar med biskopsjobbet, men själva beslutet att avgå ångrar jag inte, säger Vikström.

Björn Vikström lämnar domkyrkan
Björn Vikström lämnade Borgå domkyrka med en lättare börda i augusti 2019. Björn Vikström lämnar domkyrkan Bild: Privat Björn Vikström

Det var nära att det skulle ha blivit tio biskopsår till, men som ärkebiskop då Vikström ställde upp i ärkebiskopsvalet 2018.

- Jag har gjort många saker som jag har lovat mig själv att inte göra. Jag skulle aldrig bli präst, ställa upp i ett biskopsval och inte ställa upp i ett ärkebiskopsval heller, räknar Vikström upp.

- Det fanns ett behov av en kandidat med min teologiska profil, motiverar Vikström varför han ställde upp i valet.

Dörrarna till akademin öppnande sig

Efter att ha fått 44 procent av rösterna i andra omgången i ärkebiskopsvalet 2018 drogs Vikström med besvikelse, men efter några dagar ersattes besvikelsen av lättnad, berättar han.

- Jag vet att jag skulle ha haft ett betydligt jobbigare och ansvarstyngt liv som ärkebiskop. Det skulle ha varit annorlunda. Nu öppnade sig dörrarna till akademin och att jag får undervisa i teologi, vilket jag tycker är jätteroligt.

Vikström har ändå aldrig helt stängt dörren till akademin under sin tid som präst eller biskop.

- Jag har alltid hållit ena foten i det akademiska och i kyrkan, och det tänker jag fortsätta med, men nu är tyngdpunkten i det akademiska.

Och så kommer det att fortsätta, för några planer på att ställa upp i fler biskopsval har Vikström inte.

Kyrkornas verksamhet begränsas

Med ena foten kvar i kyrkan ser han och hör hur församlingarna kämpar för att nå ut till sina församlingsmedlemmar i dessa coronatider, då flera är i behov av det stöd och den gemenskap som kyrkor erbjuder.

- Nu är det ju knepigt hur kyrkorna kan verka. Hur mycket kan kyrkorna vara öppna och hur kan de nå ut?

En man sitter vid ett bord med ryggen lutad mot väggen. Bakom honom skymtar ett fönster med fönstermålning.
Björn må ha lämnat jobbet som präst och biskop, men kyrkan har han inte lämnat. En man sitter vid ett bord med ryggen lutad mot väggen. Bakom honom skymtar ett fönster med fönstermålning. Bild: Yle/ Mira Bäck biskopar,Borgå,Björn Vikström

Många församlingar erbjuder digitala gudstjänster som man kan följa med hemifrån.

- Exempelvis Åbo svenska församling erbjuder korta morgonandakter på nätet som tusentals personer tittar på, så visst finns det ett behov.

Kuvassa on Daniel Olin ja Björn Vikström.
Björn Vikström gästar Daniel Olin i veckans avsnitt och de pratar bland annat om de utmaningar som kyrkan och församlingarna står inför. Kuvassa on Daniel Olin ja Björn Vikström. Bild: Silja Viitala / Yle Yle,Björn Vikström,Yle Teema & Fem

Det är ofta i kriser som förtroendet för kyrkan blir tydligt då flera vänder sig till kyrkan, trots att kyrkans medlemmar minskat under de senaste åren.

- Det finns en rörelse, lite som på nätet där man klickar in och ut ur olika gemenskaper. Det här är ingenting som jag vill rynka pannan åt, utan jag får acceptera att läget är så här, säger Vikström.

Ingen ska vara ensam under coronakrisen

- Vi är i en situation där det är jätteviktigt att vi tar kontakt och bryr oss om varandra, men samtidigt kan vi inte göra det sätt som vi är vana vid. Det vill säga att vara tillsammans och göra saker för varandra. Vi måste hitta på nya sätt och det kan vara lite knepigt men kanske också nyttigt, tror Vikström.

Ensamhet ser han inte som något nytt fenomen, även om den kan förstärkas nu då vi måste hålla avstånd till varandra och familjer ibland inte kan träffas.

Något som Vikström hoppas inte blir en vana.

- Vi får inte glömma bort hur viktigt det är att hälsa på hos varandra.

- I synnerhet i den här situationen är det viktigt att vi visar att vi finns till för varandra. Det är det viktigaste, anser Vikström.

I synnerhet bland äldre människor som suckar över att ingen längre spontant kommer på besök och att det ska ordnas och planeras in besök, är det här särskilt viktigt.

- Klart att vi inte ska våldgästa varandra, säger Vikström som ändå uppmanar till att ta kontakt och våga bjuda in sig själva.

- Gästfrihet är inte bara att vara värd, utan även att erbjuda sig vara gäst, påminner han.

En påsk som ingen tidigare

Påsken som är en av kyrkoårets viktigaste högtider kommer firas annorlunda i år jämfört med tidigare år.

- De som jobbar i församlingarna har fått fundera mycket på hur gudstjänsterna ska genomföras, exempelvis skärtorsdagens nattvardsgång är en av kyrkoårets viktigaste riter. Och hur gör man bara får vara 10 personer närvarande?

Stilla veckan som föregår påskfirandet har även den varit exceptionell i år.

- Jag tror att flera känner att det har varit flera stilla veckor efter varandra, skrattar Vikström.

Björn Vikström med sin fru Maria
För Björn Vikström har det blivit mycket kvalitetstid med frun Maria under de senaste veckorna. Björn Vikström med sin fru Maria Bild: Privat Björn Vikström

Lärarjobbet är på paus då hans nya arbetsplats Åbo Akademi är stängd sedan några veckor tillbaka.

- Kvällarna är lediga på ett helt annat sätt och jag hade bokat upp mig på många föredrag och tal på helgerna. Almanackan blev väldigt tom.

Luckorna i kalendern fyller Vikström med motion i form av springturer eller långpromenader med sin fru, Mia.

- Man får väldigt mycket motion nu, skrattar Vikström.