Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Coronakrisen visar att vi är något mer än det vi konsumerar

Ekmans citatbild ovanpå en bild från en bygghandelsbutik.
Nu om någonsin ska vi ställa frågan: är den värld vi ser i framtiden “den bästa av världar”, skriver Johan Ekman i sin kolumn. Ekmans citatbild ovanpå en bild från en bygghandelsbutik. butiker,konsumtion,johan ekman

Coronaviruset har tvingat fram ett konsumtionsstopp som har ekonomiska konsekvenser. Samtidigt måste vi nu ställa oss frågan om det varit systemet som tjänat oss eller vi som tjänat systemet, skriver Svenska Yles Johan Ekman.

Med ens stannade stora delar av konsumtionssamhället upp. Först nåddes vi av bud om att fabriker som tillverkar våra mobiltelefoner i Kina tystnat. Det här kändes för de flesta fortfarande långt borta.

Men på en förbluffande kort tid hade också Italien lagt lock på stora delar av sin ekonomiska aktivitet och vi stod inför faktum: det här kommer att påverka även oss.

Visserligen kan vi shoppa på nätet så länge som till exempel Amazons lagerarbetare trotsar viruset och sorterar förpackningarna som levereras vidare - om inte annars så för att deras ekonomiska situation tvingar dem till det.

Men det blir inte tal om att använda söndagen till att vandra runt i ett köpcentrum eller åka på dagskryssning till Tallinn. Inte heller åker vi som planerat över påsk till London, Milano eller Stockholm på shoppingresa.

Och restaurangbesöken får så klart vänta.

Det kan mycket väl hända att de flesta nu sitter hemma och drömmer om alla konsumtionsupplevelser som öppnar sig bara krisen äntligen lättar.

Men kanske det också finns de som frågar sig om det är nödvändigt att återgå till våra tidigare mönster?

“Den bästa av alla världar?”

Ideologen och ekonomen Milton Friedman menade att kriser kan öppna för att det gamla rasar och det nya föds.

Som en förespråkare av en extremt fri marknad skulle han kanske nu vara orolig över att den kris vi nu genomlever kan få mången att tänka om.

Att sitta och hoppas på en abrupt kollaps av det ekonomiska systemet är knappast ett alternativ för den som är beroende av en inkomst för att leva.

Otaliga är de som inte har en ekonomisk buffert - ofta för att det helt enkelt inte blir något över att spara.

De politiska konsekvenserna av en totalkrasch skulle även de vara oberäkneliga - det finns inte någon garanti för att de krafter som då skulle ta makten skulle göra livet bättre för majoriteten människor eller för miljön.

Men ett som är säkert är att vi måste ta en seriös tankeställare om vilka värderingar som är viktigast. Vad exakt är det vårt ekonomiska system ska leverera och för vem?

Vad värdesätter vi mest?

Ekonomen Tim Jackson frågar sig följande i boken "Välfärd utan tillväxt - så skapar vi ett hållbart samhälle":

“Lever vi verkligen, som Voltaire´s Candide säger, i den ‘bästa av alla världar’? Eller är det i stället så att vissa väldokumenterade mänskliga drag - vår själviskhet, vår vilja att uppleva och se nytt, vår eftersträvan av status, till och med vår andliga hunger - är det som krävs för att hålla det ekonomiska systemet rullande? Är det systemet som ännu tjänar oss, eller är det i själva verket så att vi numera tjänar systemet? Att fly konsumismens järnbur kräver att vi berör den här avgörande frågan.”

Vad vi vet är att koldioxidutsläppen minskat radikalt som ett resultat av krisen. Vi vet också att miljöbelastningen på många håll minskat när fabrikerna tystnat och flygen blivit på marken.

Vi vet också att vårt samhälle präglas av att det ständigt är mer bråttom och av att mångas psykiska hälsa nått en bristningsgräns på grund av utbrändhet. Det här trots att den reella bruttonationalprodukten i Finland vuxit sig femtonfaldig sedan 1900-talets början.

Men den akuta krisen visar att materiell konsumtion inte är inprogrammerat i människosläktet.

Givetvis är vi beroende av materiell trygghet som boende och mat, men vi verkar faktiskt inte vara beroende av att gå omkring i shoppingcenter.

Vi är mer än våra konsumtionsvanor

Trots att många av oss lärt oss att våra konsumtionsvanor definierar vem vi är och vilket status vi har i samhället, är det inte vad de flesta av oss egentligen anser vara viktigast.

I stället verkar det som om vi betydligt mer uppskattar möjligheten att vistas utomhus än att köpa prylar.

London den 24 juni 2016
Urbaniseringen har intensifierats. London den 24 juni 2016 Bild: EPA/ANDY RAIN London,Brexit,Folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU,finansmarknaden

Stängda butiker fick inte folket ut på barrikaderna, men skräcken för en lockdown som skulle spärra oss in i våra lägenheter känns fasansfull.

Plötsligt märker vi vilka sociala kontakter vi saknar mest: finns det något bättre än att hålla ett krängande barnbarn i famnen, frågar sig vissa?

Eller borde jag kanske ringa min mamma för att fråga hur det nu egentligen var med den nya blodtrycksmedicineringen?

Och en verkligt obehaglig känsla kan infinna sig om vi tänker på dem som inte har någon att ringa åt.

Vilken miljö vill vi bo i?

Vi kanske också börjar ifrågasätta den ständigt intensifierade urbaniseringen - också det en produkt av en samhällsvision som identifierat människotäthet som en tillväxtskapande faktor - är ett nödvändigt mål i sig.

Just nu känns till exempel tanken på att bo i en urban djungel, som London, som allt annat än behagligt.

Fördelarna med en mer överskådlig urban geografi, som karakteriseras av närservice och tillgång till en glimt av naturen, är kanske plötsligt att föredra framför den mer “spännande” mångmiljonstaden.

Att kunna promenera eller cykla till jobbet i vårsolen är inte heller det ett dåligt alternativ till att pendla i flera timmar per dag.

Krisen vi nu upplever är naturligtvis i sig själv inte förorsakad av det ekonomiska systemet. Men den påvisar en mängd svagheter i det.

Om allt går väl är den akuta krisen över om några månader och inom ett år kanske livet börjar se ut som tidigare.

Men nu om någonsin ska vi ställa frågan: är den värld vi ser i framtiden “den bästa av världar”?

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes