Dome Karukoski är en av Finlands mest framgångsrika filmregissörer men då hans senaste film Tolkien inte blev den succé man hade väntat tog han det hårt.
Dome Karukoski har en imponerande lista med filmer bakom sig, flera har dessutom blivit publikframgångar och även belönats med en och annan Jussi-statyett. Och som 43-åring har han nu också fått en biografi.
Boken Hymypoika av filmkritikerna och journalisterna Kalle Kinnunen och Matti Rämö går noggrant igenom Karukoskis liv och de filmer han gjort, men drar också paralleller till den finska filmbranschen och hur den förändrats under de senaste 20 åren.
Filmer av Dome Karukoski
Tyttö, sinä olet tähti / Flicka du är en stjärna (2005)
Tummien perhosten koti / De mörka fjärilarnas hem (2008)
Kielletty hedelmä / Förbjuden frukt (2009)
Napapiirin sankarit / Lapland Odyssey (2010)
Leijonasydän / Lejonhjärtat (2013)
Mielensäpahoittaja / Kverulanten (2014)
Tom of Finland (2017)
Tolkien (2019)
I boken berättar Karukoski öppet om mobbning, hur nära han varit att bli utbränd och om den enorma besvikelse han kände då Tolkien inte blev så framgångsrik som studion hade väntat sig.
Själv medger Karukoski att det först kändes lite konstigt att man ville skriva en bok om honom och hans filmer eftersom Karukoski själv ser sig som en ganska ung regissör.
- Men jag gillar att boken är en kombination av kulturhistoria och mitt liv.
- Min klippare Harri Ylönen påpekade också att det antagligen är bättre att de gör en bok då du ännu är ung och mitt i livet än om de skriver om dig då du är 80 och kanske en gnällig, gammal man, säger Karukoski och skrattar.
Utanförskap satte spår
Att läsa boken har också varit en emotionell och rörande upplevelse för Karukoski eftersom flera av hans vänner och kollegor medverkar och berättar hur de ser på honom.
- Det finns saker och händelser i mitt liv som påverkat mig mer än jag själv förstått. Saker jag trott att jag redan behandlat klart men som ännu påverkar mig.
I boken berättar Karukoski om hur han blev mobbad som barn och att den här känslan av utanförskap satt sina spår.
Dome Karukoski, som egentligen heter Thomas i förnamn, är född på Cypern. Hans mamma jobbade som utrikesreporter i Mellanöstern och hans amerikanska pappa jobbade som pressansvarig inom FN.
På grund av att de var stationerade i olika länder skildes deras vägar och Karukoski växte upp med sin mamma. Med henne har han också alltid talat svenska.
Då de sedan flyttade tillbaka till Finland började Karukoski i finsk skola och blev genast mobbad.
Han och hans mamma bodde i ett enkelt hus som saknade rinnande vatten, han talade engelska och svenska och var van vid att krama sina kompisar och visa känslor.
Karukoski var med andra ord annorlunda än de andra. Och den här känslan av att vara udda har satt sina spår.
En livsglädje som irriterar
Trots känslan av utanförskap har Karukoski ändå alltid varit en mycket öppen, pratsam, energisk och social person. Men boken avslöjar att många också blivit mycket irriterade på Karukoskis livsglädje.
- Det är en grej jag aldrig förstått, säger Karukoski. Men min mamma säger att hon ser mig inte som en finlandssvensk eller en amerikan utan som en cypriot. Jag är född på Cypern och bodde där mina första fyra år och en kort tid igen när jag var 9-10 år. Det har säkert påverkat mig, jag har lärt mig att njuta av livet. Och jag har aldrig förstått melankolin vi har här.
Karukoski tycker också att det är lite av en kliché då man ibland påstår att de som är introverta också är intelligenta.
- Det är bara så pinsamt för det är inte alls sant, några är extroverta och glada och de kan också vara intelligenta, roliga och smarta och göra bra konst. Det finns ingen konflikt i att vara extrovert och att också kunna iaktta och studera människor.
Våga tänka stort och annorlunda
I boken skildras hur filmundervisningen i Finland sakta började förändras i slutet av 1990-talet.
Istället för att se regissören som en auteur, en regissör som har en personlig, konstnärlig linje och som skriver sina manus själv, började man betona filmskapandet som ett grupparbete.
Dessutom ansågs det viktigt att åtminstone förstå hur den kommersiella filmen fungerade.
Karukoski har heller aldrig stuckit under stol med att han har ambitioner att göra film i Hollywood. Och det här väckte förstås också en viss irritation.
- Det fanns en tid då man i Finland inte fick tänka stort och speciellt inte om sig själv. Och om man sade att man siktar mot Hollywood så stödde man inte det tänket.
- Om vi tittar på Sverige eller Danmark så ser vi att det hjälpt deras filmbransch att regissörer eller skådespelare har åkt till Hollywood och gjort succé. Men till all tur har det hela ändrat nu, vi har en ny generation som stöder varandra och det är jag glad för.
Att leva med besvikelser
Karukoski har haft en arbetstakt som gör en lätt andfådd och periodvis har han även själv varit nära att bli utbränd. Ändå var det filmen Tolkien som blev det tyngsta arbetet.
Tolkien var Karukoskis första film i Hollywood och studiobolaget trodde på filmen. Man gjorde flera testvisningar inför publik och mottagandet var väldigt positivt.
Besvikelsen var därför stor då filmen inte blev den succé man hade väntat, även om den gick hyfsat bra i Europa.
- Allt såg så bra ut och studion hade förväntningar på en storsuccé. När det sedan inte blir så då faller man djupt. Det tog några månader att analysera, avslöjar Karukoski, man försöker hitta ett fel eller misstag men det är förstås inte så, det är en kombination av många grejer och när man förstår det så mår man bättre.
- Jag lärde mig mycket hur saker fungerar i Hollywood och kanske det hela också kan vara lärorikt för dem som läser boken.
- Det är bra om man lär sig och förstår hur man skall ta emot och leva med besvikelser.
De glada, hoppfulla filmernas tid
Coronakrisen påverkar film- och tv-branschen hårt och Karukoski följer med läget.
Han har kontrakt med en amerikansk studio för att spela in en femdelad tv-serie i sommar eller i höst. Så han hoppas att coronaepidemin snabbt går över annars läggs projektet ner, helt enkelt för att skådespelarnas tidtabeller inte går att skjuta på hur mycket som helst.
Han är också ganska säker på att coronaepidemin kommer att påverka de filmer och serier vi får se i framtiden.
- Efter världskrigen gjorde amerikanerna mycket musikaler, komedier och kärlekshistorier. Jag är inte ett stort fan av musikaler men jag tror att vi vill se glada och optimistiska filmer. Och sedan väntar jag på alla filmer som handlar om en kärlekshistoria mitt i en pandemi, säger Karukoski och skrattar.
